Ja, som dansken sa: ”Den lille till den lille man”. Givetvis detta citat med dansk accent. Men, det som snart kommer fylla raderna är inte något som dansken har sagt eller gjort, utan spanjoren. I landet där man ofta skriker ”el Toro” eller ”Muerte” och syftar på styrka, passion samt framåtanda. Så varför namnger man i denna nation ett vin till Petit?

I vilket fall, vinet är från Montsant, Katalonien i nordöstra Spanien och designen får mig att vilja dricka direkt ur den smäckra flaskan, men givetvis är jag mer sofistikerad än så. Istället låter jag korkskruven jobba, inte handleden, ner till botten för att sedan varsamt dra upp korken på ett så odramatiskt sätt som man bara lyckas med på en bättre fredag.

Flaskmynningen befinner sig säkert närmre en meter ifrån ett av mina sinnen, doftcentrat. Dock träffas jag redan av de otroliga aromerna. Dofter av syltade mörka bär, viol, lakrits, choklad och läder strömmar fram innan jag knappt hunnit insupa de droppar som bara befunnit sig i kristallglaset några sekunder.

Vinet är rött, klart och doften är ren. So far so good. Nyfikenheten på hur det kommer att smaka när det tempererats får det att vattnas i munnen och jag slås av tanken varför jag inte köpt väl marmorerat kött och smörslungat salladslökar till detta vin, men man får inte allt här i livet. Jag får ju i varje fall dela detta vin med en person som jag tycker väldigt mycket om och som för övrigt är en mycket duktig sommelier.

När man dricker av vinet så känns det som att mitt marmorerade kött kan dra åt helvete. Låt vinet tala för sig själv, för det gör det med besked. Det dröjer inte länge innan en flaska Petit druckits upp och njutningen har varit enastående, mycket pga att man inte förväntade sig så mycket en varm julidag som denna, fredagen den 16:e.

Till sist, drick stora, djupa och kontrollerade klunkar vin så ordnar det sig ska ni se. Det gör det alltid för de som ser livet som jag: bestämt och synat men med en stor känsla för att bjuda på sig själv i alla lägen. Och det gör jag gärna med en flaska Petit, eller två, vid min sida.

Magnus Björklund, blivande Björklund-Sattler

Följ även min tillkommande fru på Fresh Magazine

Elephant Hill Chardonnay 2009, 119 kr, art. nr 94249. Det här charmiga vinet från Hawkes Bay på Nya Zeeland flirtar med en ljusgul färg och stor doft av vanilj, mandel och solgul frukt. Syran är frisk, fattanninerna mjuka och runda. Det är fylligt men torrt med en snygg fruktkoncentration och balanserad fatkaraktär. Vinet ligger kvar i munnen ett bra tag och förtjusar inte bara mig utan även torsken som ligger på grillen som kommer att serveras med skirat smör, hackat ägg och färskpotatis.

McManis Viognier 2008, 89 kr, art nr 6290. Är den vita amerikanen från varma Kalifornien som bjuder på en halmgul färg med en ren och ganska eldig näsa. Solmogen citrus och exotisk frukt med viss nötighet är aromerna man finner i näsan. Syran är relativt mjuk, nätta fattanniner hjälper till att bygga upp vinet tillsammans med en medelfyllig, gul och sötmogen frukt. Det är torrt och lite oljigt med en kryddig avslutning. Perfekt till den grillade laxen i sommar.

Picos do Couto Reserva 2007, 88 kr, art. nr 6700. Portugisen som lurade mig. Jag trodde att det var ett generiskt Rhônevin med dess kryddiga, om än lite klumpiga, vitpeppriga doft. I vilket fall ett vin gjort på mesta delen syrah? Icke. Kan ha gjort att bröllopsplaneringen gjorde mig förvirrad (?). Vinet har en blåröd färg och aromerna skvallrar om mycket frukt med peppar, örter och mörka bär som är framträdande. Den fräscha syran håller vinet på banan tillsammans med påtagliga fat- och frukttanniner, ett medelfylligt vin med viss mognad som är klockrent till det grillade lammet med sin robusta men charmiga kryddighet gjort på de inhemska druvorna Touriga Nacional, Tinta Roriz (Tempranillo) och Alfrocheiro.

Följ mig även på Fresh Magazine

Sommaren bjuder på så mycket. Först ut hade vi midsommarhelgen som ändå måste räknas till den största sommarfesten. En helg där det sägs att naturen flödar av krafter, kärlek och erotik. Vattnet från källorna blir heligt, Näcken spelar naken och flickorna plockar sju sorters blommor och lägger under kudden för att se sin blivande i drömmarna. Inslagen av övernaturliga väsen är många och sägnerna likaså, vad som är sant förtäljer dock inte historien. Vad som hände är ytterligare en annan saga.

Men, under sommaren konsumeras det friskt av alkoholhaltiga drycker och svenska köket bjuder på mycket inlagd sill, gräddfil med nyklippt gräslök och självklart färskpotatis, till det ska det drickas bärs och skålas i snaps, men det finns andra alternativ för er som föredrar vin. Så vad dricker vi då till sillen?

Till den klara sillen är en torr sherry från soliga Andalusien i södra Spanien ett utmärkt komplement. Manzanillan från hamnstaden Sanlúcar de Barrameda är torr, fantastiskt lätt och mycket elegant med en frisk syra och antydan till havstoner i karaktären. Tio Pepe Fino är en annan valmöjlighet, även den helt torr men något fylligare i smaken. Jäst, bröd, mandel och grönt äpple slåss om uppmärksamheten, munnen reagerar på lättheten och den pigga syran. Lite rundare än manzanillan men fortfarande fjäderlätt och smakfullt med ett bra avslut. Båda två är briljanta till sillen.

När sommarens alla grillfester stundar finns det mängder av drycker som kan avnjutas. Grillar ni fisk, kyckling eller ljusare kött är ett fylligt vitt vin med fatkaraktär ett fantastiskt komplement. Tillhör ni dem som älskar fruktig, smörig, fatlagrad och balanserad chardonnay är Bonterra Chardonnay från USA ett ypperligt förslag. Likväl en klassisk Bourgogne eller Simonsig Chardonnay från Sydafrika med rostad fatkaraktär och tropisk frukt som imponerar i kvalitet och har en snygg prislapp, därtill förpackad med den behändiga skruvkorken.

Väljer ni att lägga lamm på grillen som kryddats med vitlök, timjan och rosmarin vilket serveras med rostade rotfrukter, röstar jag på ett vin från norra Rhônedalen, Domaine des Entrefaux, Crozes-Hermitage, det är relativt fylligt, smakrikt och kryddigt, men mjukt och välbalanserat med en schysst syra som hänger med.

Till mörkare grillrätter med smakrika tillbehör och en rödvinsreduktion plockar jag fram en stor, fruktig och muskulös charmör från Priorat i nordöstra Spanien. Finca el Puig är ett vin som bjuder på mycket torkad frukt, läder och mörka bär, den är generös och yppig med fina mognadstoner som fungerar förträffligt till de mustiga smakerna.

Sist men inte minst vill jag önska er alla en trevlig sommar. Ta hand om varandra, njut av de fina dagarna och glöm för allt i världen inte bort att svalka strupen. Som sagt, gott vin i stora klunkar är som balsam för själen.

Följ mig även på Fresh Magazine

Ja, så skulle det faktiskt kunna vara. Vi var där i torsdags och kunde väl inte gnälla på så mycket förutom att det vita vinet vi beställde var ljummet. Ni ser, redan här har läget vunnit över servicen.

Vi gav det ändå en chans till när vi gick dit igår för att äta deras grillbuffé. Käket var inte så mycket att klaga på, det var gott och trevligt men saknade intressanta och spännande smaker. Okomplicerat och bra helt enkelt, så som en buffé ofta ämnar vara. Till detta drack vi en mjuk och bärig, lätt kyld, Pinot Noir från Chile med en örtighet som fungerade väl till maten som serverades.  

Men, till saken hör den att personalen var på riktigt något av det värsta jag varit med om. När vi satt oss till bordet gick det förbi ungefär fem stycken utan att de ens tittade på vårt bord och då hade vi försökt tillkalla de små liven med skygglapparna ett antal gånger. Till slut fick vi uppmärksamhet och lyckades beställa in dryck, efter mycket om och men, det velandes fram och tillbaka om vilken vinlista som var aktuell och när vi sedan ville ha vinet kylt var det jättemärkligt.

Det var ungefär den aktiviteten som var vid vårt bord under kvällen. Frågor om vi hade det bra, om vi ville ha något mer att dricka eller kaffe efter maten existerade inte. Jag frågade en tjej vilken toalett som hade skötbord varav hon svarar ”Det är min första dag idag, men jag ska kolla upp det”. Hon kom tillbaks en timme senare, då hade jag hunnit byta på Harley två gånger.

Istället för att bli irriterade eller arga över eländet skrattade vi åt situationen, skålade i en somrig drink och njöt av den fantastiska utsikten. Går vi dit igen? Förmodligen, inte för maten, drycken eller servicen men för atmosfären och det magiska läget. Så varför inte marknadsföra sig på bästa sätt, en ny slogan för hotellet lyder numer: ”Scandic – Bästa läget med den sämsta personalen”. Jag lovar att de hade haft fullt varje kväll.

Följ mig även på Fresh Magazine

Den här vingården hittar vi i södra Frankrike, närmare bestämt i Languedoc-Roussillons största AC-område Corbières. Den ägs av den legendariske Bourgogne firman Louis Max och vinerna framställs helt ekologisk.

En intensiv blåröd nyans färgar glaset och doften är ren såväl som generös och återspeglar mörka bär och frukter, fat och kaffe tillsammans med franska örter.

Vinet har en fin syra, polerad och mjuk tanninstruktur med viss beska. Det är fylligt och kryddigt med saftig frukt där mörka bär, fat och örter åter igen är aromerna som framträder. Vinet sköljer genom munnen och smaken stannar kvar hyfsat länge.

Ett mjukt, runt och mustigt vin som man lätt tar till sig, balanserat och välgjort i dess prisklass. Sommarens röda grilltjut som man alltid kan plocka fram till mörkare kött hemma hos familjen Björklund-Sattler.

Följ mig även på Fresh Magazine

Det här vinet kommer från en vingård som ägs av José Salinas och ligger i Côtes de Provence i södra Frankrike, de odlar ekologiskt och gör här ett rosévin med de klassiska sydfranska druvsorterna syrah, grenache och cinsault.

När det spills i glaset når en vacker laxrosa färg ögat där dragen går åt orange. Det första man lägger märke till är eldigheten som sticker lite i näsan, sen kommer aromer av röda bär som slånbär och tranbär men även fänkål, anis och örter.

Vinet är torrt med en snygg syra och har en angenäm bitterhet, däremot är eldigheten lite väl efterhängsen. Det är medelfylligt med aromer av röda bär, anis och örter som träder fram igen. Smaken sitter i relativt länge.

Den rosa drycken kommer förmodligen bättre till sin rätt med en fräsch ceasarsallad där sältan i maten kan trolla bort eldigheten en aning. Lite obalanserat för att drickas som det är men däremot är det ett fantastiskt bra matrosé.

Följ mig även på Fresh Magazine

Ett bra rosévin behöver inte alls smaka som jäst jordgubbsaft. Inte heller behöver det sakna struktur, karaktär eller personlighet. Det gäller bara att passera hyllan med de pråliga bag-in-box-vinerna, gå upp i prisklass och ni får ett vin som både är matvänligt, läskande och läckert men kanske framför allt ett vin som är rosa. För det är ju det som vi så gärna vill ha.

Leth’s Have Pink 2009, 85 kr, 94236. En österrikare som tillverkas av de inhemska druvorna zweigelt och blauburger. Producenten är välkänd för att göra bra viner till en schysst pris och det här är inget undantag. Vinet bjuder på en fin rosa färg och aromerna som speglas i näsan är röda bär, örter, mineral och grapefrukt. Det är torrt, lätt och bärigt med vass syra och en mineralisk, läskande avslutning. Drick som apéritif eller till lättare sallader och primörer som färsk sparris, vårlök och brytbönor.

Valle Reale Vigne Nuove Cerasuolo 79 kr, 2242. Kommer från Italienska Montepulciano d’Abruzzo och görs på druvan med samma namn. I glaset är det en mörkrosa färg med blå inslag som förför och doften är tämligen stor där körsbär, hallon och röda vinbär framträder. Ett fylligare och smakrikare vin vilket går fint ihop med matigare rätter som grillad fisk eller kyckling med en fräsch sallad.

Louis Bernard 2009, 118 kr, 94227. Är klassikern från Tavel i södra Rhône och druvorna som används är de berömda sydfranska grenache, syrah, cinsault, mourvèdre och clairette. Det har en ljusröd färg med blå ton, doften är generös och mycket fruktig med inslag av röda bär, körsbär, tranbär och örter. Det är torrt och fruktigt, balanserat och elegant. Servera till grillad lax eller smakrik kyckling med syrliga grönsaksanrättningar.

Följ mig även på Fresh Magazine

Efter en händelserik och mysig helg avslutade vi där den började, hemma hos Lotta, Danne och Maia. Det bjöds på grillad torskrygg med grönsakskompott och en kall pepparrotssås. Dessutom provades en hel del förträffliga viner där historierna bakom vinerna gjorde upplevelsen rikare, som det så ofta gör.

Till fisken drack vi en frisk, fruktig och lite kryddig Soave från Veneto i nordöstra Italien som följdes av en mjuk, bärig och elegant Marimar Pinot Noir 2004 från Torres med fina mognadstoner.

Efter många timmar med mycket prat, dåliga skämt och ljuva skratt gick ögonen i kors och John Blund knackade på axeln men vi hade alldeles för trevligt för att lägga oss, så ett magiskt vin från Santa Barbara, USA öppnades. Straight Line 2007 är en fyllig, generös fruktbomb av syrahdruvan som knappast lämnar någon oberörd.

Men kvällens coolaste vin stod ändå The Redheads Studio från Australien för, en årgångslös blandning av Cabernet Sauvignon och Touriga Nacional. Vinet, Return of the Living Red, är inte bara ett fruktkoncentrerat vin gjort av otippade druvsorter utan har även en historia som lockar och ger rysningar samtidigt som kalla kårar smeker längst med ryggen, med detta krävs att vinet och dess bakgrund får en egen presentation som ni kan se fram emot.

Sist men inte minst vill familjen Björklund-Sattler tacka Lotta, Danne och Maia för en underbar helg med gott sällskap för att inte prata om vinerna och maten (vilket jag egentligen redan gjort). Ni vinner lätt årets pris för bästa värdpar. Längtar redan tills vi ses igen.

Följ mig även på Fresh Magazine

På fredag åker vi till Sveriges baksida, (jepp, det är Stockholm jag pratar om) östkusten har aldrig riktigt varit min grej. Det är första gången vi ska flyga med lillskiten och det kommer bli mycket intressant, stackars Harley bara som har en hysteriskt flygrädd mamma. Tur att pappa är tuffare.

På lördag ska vi fira Magnus (som fyller år på måndag) hos goda vänner och vi har nu äntligen lyckats komma överens om en meny. Ni tror väl inte att Magnus får bestämma bara för att han fyller år? Glöm det.

Kalix löjrom med rödlök och crème fraiche

Champagne

♥

Kryddig hummersoppa

Halvtorr Gewurztraminer

♥

Rådjursfilé med murkelsås och hasselbackspotatis à la 80´s

Modern Rioja

♥

Osttallrik med getost, kittost, prästost och grönmögel

Fyra viner från menyn

♥

Passionsfruktscheesecake

Sauternes

Följ mig även på Fresh Magazine

I lördags var det ätardag igen. Hela veckan har jag längtat efter att denna dag ska komma, så kommer lördagen och då är man helt plötsligt inte lika sugen. Konstigt hur hjärnan fungerar. Med det inte sagt att onyttigheter inte intogs, om vi låtit bli så hade vi förmodligen varit hysteriskt sugna dagen efter och resterande veckan utvecklats till en pina.

Valet föll på Flygande Jacob, denna kaloribomb som oftast glöms bort men som bjuder på mängder av smaker, enkla förvisso, men med ett slutresultat som kan fungera som muta om era ungar någon gång skulle vara förjävliga (ni vet, mitt barn andras ungar).

Det självklara valet till denna rätt som uppvisar både sötma, sälta, en bra syra i form av vinegretten till salladen (som dessvärre glömdes i kylen) och en kaxig hetta som kom från att kycklingen stektes i färsk chili och paprikapulver, hade varit en halvtorr riesling av bättre kvalitet. Inget sockervatten vid namn Liebfraumilch alltså.

Saken var den att när jag öppnade våra vinkylar fanns det inte ett enda vin som stämde in på beskrivningen (kan bero på att jag känner en brud som efter sin förlossning fått dille på halvtorra rieslingviner) så det fick bli en matvänlig, aningen trist och tråkig, generisk Pinot Noir som dock tjänade sitt syfte till måltiden. Mjuk, rund och snäll precis som vår lite väl förgyllda (varav ingen bild) Flygande Jacob, skyller på mjölk i hjärnan, sanningen är att jag hånglade med Magnus i soffan.

Följ mig även på Fresh Magazine