Elephant Hill Chardonnay 2009, 119 kr, art. nr 94249. Det här charmiga vinet från Hawkes Bay på Nya Zeeland flirtar med en ljusgul färg och stor doft av vanilj, mandel och solgul frukt. Syran är frisk, fattanninerna mjuka och runda. Det är fylligt men torrt med en snygg fruktkoncentration och balanserad fatkaraktär. Vinet ligger kvar i munnen ett bra tag och förtjusar inte bara mig utan även torsken som ligger på grillen som kommer att serveras med skirat smör, hackat ägg och färskpotatis.

McManis Viognier 2008, 89 kr, art nr 6290. Är den vita amerikanen från varma Kalifornien som bjuder på en halmgul färg med en ren och ganska eldig näsa. Solmogen citrus och exotisk frukt med viss nötighet är aromerna man finner i näsan. Syran är relativt mjuk, nätta fattanniner hjälper till att bygga upp vinet tillsammans med en medelfyllig, gul och sötmogen frukt. Det är torrt och lite oljigt med en kryddig avslutning. Perfekt till den grillade laxen i sommar.

Picos do Couto Reserva 2007, 88 kr, art. nr 6700. Portugisen som lurade mig. Jag trodde att det var ett generiskt Rhônevin med dess kryddiga, om än lite klumpiga, vitpeppriga doft. I vilket fall ett vin gjort på mesta delen syrah? Icke. Kan ha gjort att bröllopsplaneringen gjorde mig förvirrad (?). Vinet har en blåröd färg och aromerna skvallrar om mycket frukt med peppar, örter och mörka bär som är framträdande. Den fräscha syran håller vinet på banan tillsammans med påtagliga fat- och frukttanniner, ett medelfylligt vin med viss mognad som är klockrent till det grillade lammet med sin robusta men charmiga kryddighet gjort på de inhemska druvorna Touriga Nacional, Tinta Roriz (Tempranillo) och Alfrocheiro.

Följ mig även på Fresh Magazine

Efter mycket om och men tror jag att vi har lyckats bestämma oss för vad vi faktiskt ska servera på vårt sommarbröllop. Under tidens gång har vi diskuterat fram och tillbaks med olika kockar och försökt att sätta en meny som känns förbannat trevlig och som, förhoppningsvis, kommer att behaga sällskapet men det har inte varit utan att några illa valda ord slängts mellan oss.

Nedan presenteras de menyer som kommit på tal men som vi slopat av en eller annan anledning. Fast i och för sig, inget är ju säkert, så det kan kanske hända att vi återkommer till någon av dessa i alla fall. Vem har sagt att det ska var lätt att planera bröllop eller att man alltid är rörande överens om saker och ting bara för att man ska gifta sig?

Meny I

Chilimarinerade pilgrimsmusslor med kall baconsås och het mangochutney

Vin: Halvtorr riesling från Tyskland

♥

Pocherad hälleflundra med ägg, pepparrot och skirat smör

Vin: Fatad vit från Nya Världen

♥

Chokladfondant med nötter, vaniljglass och physaliskräm

Vin: Moscatel de Setúbal

Meny II

Grillade pilgrimsmusslor med jordärtskockspuré

Vin: Fatjäst vit Rioja

♥

Torskrygg med ägg, pepparrot och skirat smör

Vin: Fatad vit från Nya Världen

♥

Chokladkaka med syrlig hallonsås

Vin: Muscat de Beaumes de Venice

Meny III

Moule Marnier med citronaioli och brytbröd

Vin: Muscadet Sèvre et Maine sur lie

♥

Grillad hälleflundra med cocktailtomater, brytbönor och honungsyoghurt

Vin: Vit bourgogne

♥

Choklad- och nougatganache med frukt- och bärcouli

Vin: Muscadel Red

 Bröllopsmeny sommaren 2010

Trodde ni va? Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge så jag tycker att vi suger på karamellen tills den stora dagen är kommen. Annars blir det ju som att öppna paket där man redan fått se en glimt av innehållet. Not so funny.

Följ mig även på Fresh Magazine

Till sommaren stundar det bröllop så det börjar bli hög tid att välja ut vin till festen. Vi har hyfsad koll på menyn även om allt ännu inte är spikat, så vi åkte till systembolaget och ryckte lite flaskor från hyllorna. Snart är det min tur att dricka mängder med vin utan att spotta ut allt gott som fyller munnen. Snart. Första rundan som ska testas ser ut så här.

Mousserande:

• Crémant de Bourgogne Rosé Brut
• Champagne de Pompadour

 Vitt:

• Laroche Chardonnay 2008
• Stoneleigh Sauvignon Blanc 2009
• Jean Leon Magnolia 2008
• No 1 Edition Riesling Kabinett 2007

Rött:

• La Vignée Pinot Noir 2007
• Chateau Gratien Saumur Champigny 2006
• Cigarra Syrah Tinta Barroca 2007
• Club Privado Reserva Baron de Ley 2004
• Santa Helena Vernus Cabernet Sauvignon 2006

Följ mig även på Fresh Magazine

Godsakerna som plockas fram när julbordet lider mot sitt slut är nästan alltid bara onödigt, hur mycket kan människan stoppa i sig? I ”Mitt perfekta julbord” presenterade jag jultallrikar i stället för buffé och har ni hållt er till detta kan ni även nu äta godbitarna med gott samvete. Det blir mycket choklad, knäckiga toner och nötter, dryckerna jag valt följer samma spår.

Blandy’s Colheita 2001 Malmsey, art. nr 7833, 129 kr. Den sötaste madeiran av dem alla som är gjort på enbart malvasía druvor, varav namnet Malmsey. Det som spills i glaset är simmigt med en nötbrun färg med lite gröna stick. Aromen är ren och stor med tydliga inslag av brända mandlar, nougat, kanderat socker och torkad frukt såsom russin och dadlar. Det är ett fylligt, mycket sött vin där man återfinner aromerna i smaken. Trots att det är så sött så har det en fantastisk syra som håller vinet uppe och när det fyller munnen så är det inte en efterhängsen klibbig sötma som finns kvar utan en sval och angenäm söt friskhet.

Frangelico art. nr 610, 199 kr. Denna italienska hasselnötslikör som får småflickorna att dansa kring bordet har en gul färg och näsan bjuder på en generös och öppen doft av hasselnötter, nougat och grädde. Den är mycket söt, rund och fyllig med hasselnötterna och nougaten som är påtagliga i smaken.

Följ mig även på Fresh Magazine

Julen närmar sig med stormsteg och med det flera veckor fyllda av frosseri, viktökning och ångest. Om vi bara hade skippat hälften av det vi stoppar i oss under denna tid hade världen sett bättre ut. Istället för att njuta och göra något minnesvärt av julbordet, som innehåller en hel del fantastiska råvaror, blir det till en matförnedring utan dess like, där den som lyckas äta mest och bli fullast vinner årets pris – en kyss av årets feta julgris. Gratulerar!

För att få till det perfekta julbordet krävs det en del fantasi men framför allt att man bryter mot uråldriga traditioner, dryckestraditioner. Just det som verkar vara så svårt under högtider. Jag vill att folk ska förstå att det finns annat att dricka till julbordet än öl och snaps, jag tycker att det är på tiden att vi skapar nya intressanta traditioner, med det uppnå spännande upplevelser och komma till andra insikter.

Jag skulle här nedan vilja presentera ett antal jultallrikar, (drycken som nämns nedan presenteras utförligare under mina vintips), där vi går ifrån den traditionella buffén och istället får godbitarna av julmaten serverat som en 8-rätters meny med olika drycker till, utspritt över hela dagen. En gastronomisk upplevelse som är betydligt fräschare, roligare och jag kan garantera att man mår bättre av det. Bort med buffén och fram med jultallrikarna, behåll öl och snaps till de rätter där det behövs men plocka fram vinet där det krävs.

Aperitif

Skippa den söta, tunga, smakrika glöggen med mandlar och russin tillsammans med pepparkakor. Alla dessa starka kryddor, konsistenser och smaker utgör ett hot mot de kommande smakupplevelserna. Jag börjar istället med en torr, sval champagne som är frisk, fruktig och förförisk, Mailly Grand Cru och så spar jag glöggen till ett senare tillfälle, ett bättre tillfälle.

Jullunch

Den första tallriken består av inlagd sill, löksill och matjessill tillsammans med några kokta ägghalvor. Till det väljer jag att dricka en torr Manzanilla Fina. De jästiga inslagen med aromer av gröna oliver, mandlar och den underbara känslan av hav i drycken sitter bra tillsammans med den klara sillens smaker. Manzanillan är så lätt och elegant att den oerfarne aldrig skulle tro att det är sherry vi pratar om.

In kommer den krämiga sillen, mina absoluta favoriter är senapssill och basilikasill, tallriken rymmer även här en ägghalva och nu även lite potatis, gravad lax med hovmästarsås får också plats. I glaset har jag en Nils Oscars Pils som lockar med sin aromatiska humle- och maltkaraktär, den friska citrustonen väger upp beskan och den har en fyllighet att matcha maten med. Jag sköljer ner de förträffliga havsdjuren med en Aalborg Jubileums Akvavit, brännvinets påtagliga kryddning med dill gifter sig med senapen och den avrundade sötman är vackert avvägd. För allt i världen, kyl inte ner snapsen så att den tappar all sin karaktär och arombild, en iskall snaps serverad i ett frostat glas kan med fördel bytas ut mot ren vodka, ett fåtal hade märkt skillnad.

Julmellanmål

Den nygriljerade skinkan serveras på knäckebröd med en stor klick skånsk grov senap. Less is more. Till detta väljer jag en vit Bourgogne, Les Sétilles. Den är torr, medelfyllig, mycket frisk med en pigg syra, bra med citrusfrukt och gröna äpplen, fin fatkaraktär och en lång mineralisk eftersmak. Syran i senapen balanseras av syran i vinet och fatkaraktären i vinet kommer till sin rätt med det ljusa köttets lite söta och brödiga griljering.

Julmiddag

Rökt lax, rökt ål och rökta charkuterier. Starka smaker som verkligen kräver en smakrik och kraftfull dryck så jag väljer en torr, aromatisk och blommig gewurztraminer från Alsace, Comtes d’Isenbourg. Den speciella rökta karaktären framhävs och balanseras med vinet som har tillräckligt med kropp och personlighet. Två starka kandidater som tillsammans drar jämt och dessutom gör det riktigt bra.

Janssons frestelse, köttbullar och prinskorv med lite rödbetsallad. Denna mat i all ära, men bara lite av varje, det blir betydligt godare och man slipper bli så däst av dessa relativt tunga rätter. Till er som föredrar rött vin rekommenderar jag ett lätt-medelfylligt fruktigt och bärigt vin, det ska vara mjukt och runt och inte göra så mycket väsen av sig, då blir det som bäst. Ett vin från Beaujolais eller en pinot noir är ett bra alternativ. Jag personligen tillhör dem som gärna dricker vitt till denna typ av mat och till de söta, runda och feta smakerna i maten kommer en halvtorr riesling att fungera alldeles utmärkt, bra fyllighet och mycket frukt balanseras av en skarp syra som skär genom den feta konsistensen.

Risgrynsgröt, denna gröt som kan varieras i oändlighet. Den bättre varianten enligt mig är den som inte är så söt och som har en härligt frisk och syrlig citrussås att ringla över, använd färsk citronsaft och spill i en skvätt citronlikör för att liva upp. Till denna mäktiga, gräddiga härlighet väljer jag ett bedårande vin från Loiredalen. Moulin Touchais 1995. Det är sött, har en mycket livlig syra med underbar mogen frukt. Balans, elegans och komplexitet. Man säger att kärlek inte går att köpa för pengar, men i det här fallet är det just det man gör och gentemot vad man får så är det också nästan gratis. En söt champagne med sin mogna fruktighet och pigga syra hade också fungerat, likaså den balanserade citronlikören som gett såsen lite skärpa.

Julens osttallrik. Välj ut era favoriter och gör en minnesvärd ost- och vinprovning av det, om det finns några viner kvar från lunchen och middagen vill säga. Här kommer även den bortglömda glöggen in och spelar en viktig roll. På tallriken har jag valt en mild syrlig getost, kletar lite honung på och sköljer ner med en stor klunk av den vita bourgognen. Plockar fram gewurztraminern som fungerar perfekt tillsammans med kittostens starka smaker och en svensk lagrad västerbottenost njuts tillsammans med det mjuka, fruktiga röda vinet. Avslutningsvis så spills glöggen i glaset, Dufvenkrooks X-Mas Delight, och grönmögelosten är inte långt borta. Om det mot förmodan finns någon söt champagne kvar kan även den med fördel drickas till mögelosten.

Gottetallriken

Väntar jag en bra stund med men när det väl serveras blir det inget onödigt frossande (allt är relativt, speciellt så här vid jul) i ett hav med sötsaker utan en tallik med de finaste pralinerna, knäck, nougat, brända mandlar och en liten skål med chokladmousse serveras vid sidan av där toppen är täckt med rostade hasselnötter. Här plockar jag fram den sötaste madeiran av dem alla, Malmsey. Den söta, simmiga drycken är fylld av aromer och smaker av kanderat socker, russin, choklad och nötter vilket fungerar ypperligt till mitt valda gottebord. Vinet är gjort av de finaste Malvasía druvorna som växer på Madeira, den vulkaniska regnskogsön har en fantastisk benägenhet att producera druvor med en skyhög syra, vilket verkligen behövs för att balansera denna sockerbomb. Frangelico, den berömda hasselnötslikören från Italien, hade även den kommit till sin rätt.

Kaffet serveras och det är dags att smälta maten, drycken och intrycken som detta julbord bjudit på. Kvällen avslutas, efter att kaffet är uppdrucket såklart, med en rökig maltwhisky eller varför inte plocka bort alla fördomar och locka med en lagrad höglandstequila istället?

Josh Groban förgyller dagen med sin gudomliga stämma, det vita snötäcket ligger vackert på marken och inne i det varma huset fylls rummen av skratt, familjens kärlek genomströmmar hela kroppen och träffar mig rakt i hjärtat. Det är vacker och underbart så att det förslår. Det är mitt perfekta julbord.

Följ mig även på Fresh Magazine

Cigarra 2008, Shiraz och Tinta Barroca, Estremadura, Portugal, art. nr 2565, 67 kr. Casa Santos Lima levererar ett modernt, fruktigt okomplicerat vin med saftiga toner av plommon, körsbär, kryddor och örter, en pigg syra med närvarande fat- och frukttanniner. Medelfylligt, smakrikt och trevligt som passar när som du vill ha ett rödvin som inte ska sönderanalyseras. Mycket prisvärt.

Baron de Ley Reserva, 2004, Rioja, Spanien, art. nr 2525, 105 kr. Chefen i södra Rioja gör här en medelfyllig, smakrik reserva som bjuder på frukt och koncentration i bra balans men även lite motstånd i form av fat- och frukttanniner med en charmig kryddighet. Toner av mörka bär, vanilj, läder och en jordighet är framträdande. Ett vin som kommer till sin rätt med höstens alla smakrika grytor. En välgjord och prisvärd Tempranillo.

Fetzer, Barrel Select Zinfandel, 2006, Mendocino, Kalifornien, art. nr 6425, 119 kr. I det här vinet är det frukten som dominerar även om det finns en bra struktur av fina fattanniner, bra syra och en viss pepprighet. Mjukt, runt och fruktigt med aromer av björnbär, plommon, vanilj och viol. Gott till en bit lagrad västerbotten eller så slänger ni på en bit lamm på grillen och serverar med enkla tillbehör och låter kött och vin tala för sig.

Följ mig även på Fresh Magazine

Vad är bättre än en middag i goda vänners lag där karlarna står för värdskapet, matlagningen, serveringen och all disk?

I fredags hade killarna planerat en fem-rätters, vi visste att vi skulle få käk men inte att det skulle vara en så pretentiöst komponerad meny som den vi fick. De två föredettingarna, inom kockyrket alltså, visade att de fortfarande hade känslan kvar och att mat verkligen är deras dolda passion. Det modigaste var ändå att trots bristande utbildning inom ämnet ville de själva välja dryck till alla rätterna och det även att det skulle serveras till två kräsna sommelierer som vet vad de vill ha och som inte är speciellt ödmjuka. Guldstjärnan hängde i luften redan innan menyn var presenterad.

Kvällen började med ett glas Orballo Albarino från Rías Baixas, ett friskt, fruktigt lätt aromatiskt vitt vin och en menypresentation som gav höga förväntaningar inför kvällen. De hade redan fått högsta betyg så det enda som krävdes för att behålla det och gå ut med flaggan i topp var att mat och dryck var lika bra som det verkade på det uttryckta papperet.

Först ut var en chilitapenade med parmaskinka som serverades på crostini och Thailands stolthet Singha spilldes i glaset, en ljus lager från landet lång bort i öst. En bra kombination där den friska, läskande ölen svalkade gommen efter den heta chilin och där beskan dämpades av sältan i maten. Bra gjort med full pott i bagaget.

Rätt nummer två bestod av jordärtskockssoppa med färskost och persilja på toast. Ett förnöjt ”åhh” spred sig kring bordet när ”Champagne de Pompadour” blottades, vem gillar inte champagne? Soppan var helt perfekt! Den krämiga konsistensen fungerade fint tillsammans med vinets höga syra, dock saknade vinet lite kropp, det blev för lätt för rätten och sältan i maten dämpade frukten i vinet så att den stackars champagnen nästan försvann. En fylligare, fruktigare Blanc de Blanc hade nog varit att föredra. En fantastisk rätt med ett bra tänk som inte riktigt nådde full poäng.

Huvudrätten var en bedårande skapelse av helstekt hjortytterfilé, rotfruktsgratäng och murkelsås som serverades tillsammans med hemlagad mangochutney. Vinet, en Château Bouscassé ´06 från Madiran i sydvästra Frankrike, är en stram historia med opolerade tanniner, mycket syra och alkohol med en frukt som ibland inte räcker till. I detta fall gjorde den det. Ett vin som verkligen kräver sin mat för att sluta bråka och tillsammans med maten förvandlades vinet till en mjukare gestalt, sötman i maten, den väl avvägda sältan och kryddigheten blev tillsammans riktigt gott. Eftersom vi var tvungna att gnälla på något så hade vi velat ha lite mer syra i såsen för att matcha den markerade syran i vinet. Överlag fick de nervösa killarna högsta betyg.

Mätt och belåten hade jag kunnat somna på stolen där jag befann mig, en underbar afton så här långt med mat i magen som hade kunnat föda mellersta Afrikas befolkning ett par månader framöver och det med två rätter kvar.

In kom en härligt kaneldoftande äpplepaj med hemlagad sorbet på säsongens äpplen. Sorbeten var ren kärlek, syra och sötma möttes i en perfekt konsistens. Pajen var vällagad, kanske lite för söt för min smak men kryddigheten från kanelen fungerade utmärkt till vinet som serverades, en Moscatel de Setúbal från Portugal. Ett bärnstensfärgat sött vin där frukten och de knäckiga tonerna balanseras av en fin syra, en dessert skänkt från ovan.

Fyra rätter var avklarade och vi förflyttade oss till en bekvämare plats. Soffan med de mjuka kuddarna och fåtöljerna med de mysiga filtarna lockande till lite slummer men eftersom vi hade besök fick jag försöka hålla mig vaken, jag lyckades ett tag. Grabbarna kom in med en bricka och på den låg det tre ostar, två olika marmelader och små koppar som innehöll glögg smaksatt med kakao, Dufvenkrooks X-mas Delight. Vågat. Grönmögel tillsammans med päron/granatäpple/calvados-marmeladen var en gåva från gudarna, likaså vitmögelosten med nypon/rabarber-marmelad. Den franska kittosten i sig var jättetrevlig men alldeles för mild för att avnjutas tillsammans med de smakrika marmeladerna. Den varma glöggen till ostarna var en klockren kombination men det kunde lika gärna gått åt helvete, så vad är det man säger? Friskt vågat, hälften vunnit.

En helt otrolig kväll med läckra rätter och coola drycker, mycket skratt och kärlek som jag kommer att minnas länge. En sagolik afton som kunde förvandlat vilken gammal hagga som helst till en prinsessa, så en stor eloge till grabbarna som fick högsta betyg och dessutom en guldstjärna i kanten. Vem visste att jag hade en sådan karl i hemmet? Med kvällens upplevelser på ögonhinnan och inte mindre i magen dröjde det inte länge förrän fröken slumrade gott i soffan, trots våra ärade gäster. Min frånvarande närvaro verkade dock  inte ha bekymrat herrskapet det minsta, dagen därpå var ölen borta, vinet tömt och whiskyflaskan likaså. Som sig bör efter en lyckad kväll.

Följ mig även på Fresh Magazine