Sitter på bussen på väg hem till Staffanstorp efter en provning av mousserande viner som jag och Evelyn höll i här i Malmö.

Vi testade Crémant d’Alsace, Cava, Champagne, röd Lambrusco och Moscato d’Asti + Mangopuré. En salig blandning stilar och karaktärer där en mer detaljerad beskrivning ges framöver.

Nu vill jag bara hem och slänga mig i soffan, spilla lite bubbel i glaset och hoppas att min man masserar mina fötter…

Följ mig även på Invinitum

Cava från Recaredo är det i alla fall. Jag har skrivit om Cava förr men det är värt att nämna igen, jag älskar nämligen denna oemotståndliga dryck!

Cava är ett mousserande vin från Spanien som produceras enligt den traditionella metoden, vilket innebär att vinet får sin andra jäsning på flaskan. Från start har Cavan fått kämpa för att vinna marknad mot sin mer välrenommerade granne i norr, nämligen champagnen, och det ser nu ut som att de är på god väg att lyckas. Målet att gå om champagnen är ännu inte nått, och inte heller tror jag att det kommer ske, men en sak är säker och det är att vi börjar förstå att Cava inte längre är något lågbutgetalternativ till skumpan utan att det är en vinstil som faktiskt kan hålla yttersta kvalitet. Det gäller bara att veta vart man ska leta.

Vi tar det från början. En ung spanjor vid namn Josep Raventós besökte 1872 vinodlingsområdet Champagne i norra Frankrike, där såg Josep hur vinet fick en andra jäsning på flaska och han for hem till Spanien med sina nya kunskaper. Senare samma år producerade han Cava för kommersiellt bruk för första gången i den pittoreska byn Sant Sadurní d’Anoia, Penedès. Spaniens älskade mousserande vin hade fötts, men det man inte visste då var att den sprudlande drycken skulle bli det mest säljande mousserande vinet i världen. För ett litet tag. Framgångssagan blev ett faktum när phylloxeran (vinlusen) förstörde de franska champagneodlingarna i slutet av 1800-talet, för några år framöver fanns det inte speciellt mycket champagne att tillgå, varav Cavan gick om den franska konkurrenten. Året var 1877 och spanjorerna jublade, men några år senare drabbades även Spanien av den fruktade lusen och framgångssagan tog slut, återigen hade de blivit besegrade av fransmännen.

Exakt 100 år efter Cavans födelse grundades Consejo Regulador de Vinos Espumosos, en kontrollgrupp som verkar för att kvalitetssäkra mousserande vin och som även medförde bestämda lagar och regler för Cava. För att vinet ska få benämnas Cava får det bara produceras av de gröna druvorna Macabeo, Xarel-lo, Parellada och Malvasía, Chardonnay är tillåten sedan 1986 då landet gick med i EU. När man gör rosécava få man använda de blå druvorna Garnacha, Monastrell, Trepat och Pinot Noir. Det krävs också att vinet ligger minst 9 månader på sin jästfällning, önskar man en Reserva begärs 15 månader och 30 månader ger beteckningen Gran Reserva. Cava fick DO-status (skyddat ursprungsbeteckning) 1991 men DO Cava är inte ett begränsat geografiskt område utan druvorna kan komma från ett antal olika byar och regioner runt om i landet. Om man använder sig av andra druvsorter, lagringen inte följs eller vinet på något annat sätt inte uppfyller kraven, kallas vinet för espumoso.

Cava är en mycket intressant och spännande vinstil som man bör utforska djupare, och då menar jag inte bara budgetvarianterna som agerar hyllvärmare på Systembolaget, utan de riktiga godbitarna. Att det fortfarande finns människor som hellre köper en champagne av dålig kvalitet bara för att det är just champagne, istället för att köpa en kvalitetscava med personlighet, karaktär och komplexitet till hälften av priset är för mig oförståligt. Och oförlåtligt. Men nu när vi ändå är redo för rosé av klass så tror jag faktiskt att vi även är mogna för äkta Cava av sällan skådat slag.

Följ mig även på Invinitum

Jag vet att jag har varit dålig på uppdateringar här på bloggen, av den enkla anledningen att jag inte haft tid. Harley har varit sjuk, Magnus har lekt krig i skogen, köket har renoverats och jag har haft fullt upp med jobb. Men helt sysslolös har jag ju inte varit varav ni nu har lite skön sommarläsning framöver:

Trenden med grönt håller i sig

Skattehöjning på boxviner

Champagne under klubban till världsrekordpris

The Barcelona Declaration

Gérard Depardieus rosévin på SAS flygningar

Recaredo når höga höjder

Semestertider som sagt och jag har väl också tänkt att koppla av lite, sen hur mycket är väl en annan fråga. Men ta det lugnt och njut av mat och dryck tills ni inte orkar längre… Trevlig sommar!

Följ mig även på Invinitum

Segern är redan solklar så egentligen är det väl inte mycket att snacka om. Jag pratar givetvis om Danny… Kan hända att han dock får lite motstånd i sockersöta Saade (som också ligger inne med en skön låt) men vinsten är nog rätt säker ändå för Danny boy.

Och ja, hade man varit singel (och Danny hade haft lite större biceps) så kanske… Jag och Magnus delar nämligen samma frikort så jag kände att jag hade råd med den.

Njut nu av Melodifestivalen så ses vi på efterfesten, där Danny kommer vara kung. Tills dess skålar jag i Recaredo Brut de Brut Gran Reserva 2006.

Följ mig även på Invinitum

”I juli detta år kommer den spanska vinguiden VinumNature att släppas på marknaden. Det som är så speciellt med denna guide är att man är först någonsin med att enbart lista ekologiska viner från landet. I två år har projektet pågått där man samlat information om 307 bodegor och 620 olika viner där både röda, vita och cava är representerade”. Läs hel inlägget här.

Följ mig även på Invinitum

För några veckor sedan höll jag en stor provning på Grand Hotel i Lund om Spanien och dess viner. Vi pratade historia, kuriosa och utveckling och provade sex viner. Det är alltid lika intressant att se hur vi människor kan tycka så himla olika.

Vi började kvällen med en Cava Recaredo 2006 Brut Nature Gran Reserva. Åsikterna gick isär men vinet produceras av den biodynamiska producenten Recaredo i Penedès och har en krämig mousse med frisk syra och aromer av mogen citrus, äpple, brioche och mineral. Några instämde om att cavan var grym och bättre än många budgetchampagner på systembolaget medan andra inte var lika imponerade.

Fortsättningen var en Albarino 2007, Rias Baixas, Galicien som bjöd på en nätt aromatisk ton med mogen frukt som persika, melon, päron och gula frukter. Syran var frisk men balanserades av en något rund och fet munkänsla. Ursprungstypisk och småtrevlig.

I glas nummer tre gömde sig en Muga Blanco 2008, Rioja som är en vit Rioja vilket vi ser alldeles för lite utav. Producenten är en av de klassiska i Rioja med en modern touch och vinet är tillverkat av viuradruvan som sedan fått jäsa på fat. Syran är frisk med raka toner av citron, mineral och en viss brödighet. Friskt, mjukt och med en fin rondör.

Nu var det dags att gå på de röda. Först ut var Sueños Tempranillo 2006, Bodega Cézar i Sierras de Málaga. Bakom vinet står ”den galne svensken” Rickard Enkvist (se bild ovan) och vinet är mycket fruktigt och tilltalande. Mörka bär som skogsbär, plommon och körsbär, vaniljtoner och en viss kryddighet. Relativt fylligt med en bra struktur och balanserad syra. Snygg längd.

Förmodligen kvällens överraskning. Det gissades på Rioja Gran Reserva från tidigt 2000-tal och från sent 90-tal, även andra delar av Spanien kom på tal men i glaset fanns en oerhört vital BMB Martines Bujanda Gran Resreva från 1978. Vackert tegelröd i färgen med massa sekundära aromer som läder, choklad, humidor, svamp, multna löv, torkad frukt, övermogna röda bär och marsipan. Syran var fortfarande med och elegansen enorm.

Vi avslutade provningen med ett mycket intressant vin. Flertalet av gästerna var bombsäkra på att vi befann oss i Andalusien och Jerez. Men icke. I glaset fanns en Fondillon 1975, Salvador Poveda som produceras av oerhört mogna Monastrelldruvor som man sedan låtit torka för maximal koncentration och lagt på stora fat i många år. Vinet och dess namn är ursprungsskyddat och kommer från Alicante. Oerhört komplext med oxiderade toner, torkad frukt, nötter, choklad, knäck och choklad. En fantastisk avslutning på en trevlig kväll.

Följ mig även på Invinitum

Jag förstår varför cava idag är så underskattat. De klumpiga cavorna som så ofta säljs på systembolaget ger folket en bild av vad cava är, en bild som dessvärre är mycket orättvis. Uttrycket ”det går inte att sälja en cava över 100 kr” är välkänt men inte mer sant för det. Visst kan man göra det, om cavan är elegant, välgjord och förtjänar sina pengar.

Denna cava produceras i hjärtat av Penedès i den lilla byn Sant Sadurni d’Anoia. Bodega Recaredo är biodynamisk där allt sker för hand och xarel-lo, macabeu och parellada är de klassiska druvorna som bygger upp detta mästerverk.

Vinet har legat över 3 år på sin jästfällning vilket ger den benämningen Gran Reserva och att hitta en cava som är årgångsbetecknad, en Gran Reserva och som dessutom är Brut Nature är något man oftast inte ser. Därför är den här cavan väldigt speciell. På många sätt. I glaset spills ett halmgult vin med små och generösa bubblor, doften är till en början ganska diskret men blommar upp med lite tid där gröna äpplen, mogen citrus och krutonger är de aromer vi hittar. Det är helt torrt med en fräsch syra och krämig, mjuk mousse som fyller hela munnen.

Brioche, mineral, gula äpplen, mogen citrusfrukt och en jästighet kommer åter och stannar kvar mycket länge. En harmonisk cava som slår de presenterade budgetchampagnerna på dagens marknad med hästlängder.

Elegans, komplexitet och charm i en och samma flaska, oerhört stilig nu men klarar att lagras ytterligare många år för att visa sin fulla kapacitet. Cavan finns på Invinitum för enkel beställning och snabb leverans.

Följ mig även på Invinitum

”Låt oss börja från början. Josep Raventós producerade cava för kommersiellt bruk första gången 1872 i hjärtat av Penedès, Sant Sadurní d’Anoia. Han hade besökt Champagne samma år och där hade han sett hur vinet fått en andra jäsning på flaskan. Joseph iakttog, noterade och for hem till Spanien med sina nya kunskaper. Cava hade fötts”.

Vill ni veta mer om denna sprudlande dryck kan ni läsa ”En liten Cavaskola” som publicerades på Invinitum i dagarna. Dessutom kan jag inte låta bli att tala om att vi snart kommer få in några asgrymma cavabuteljer från Recaredo. Håll utkik.

Följ mig även på Invinitum

”Sött, spanskt och mousserande. Så härligt otrendigt!” Orden kommer från Mr Öhman och jag är benägen att hålla med. Första gången jag testade vinet var på mässan Älska Mat för några månader sen där Freixenet ställde ut med några av sina viner. Det här var som sagt ett utav dem och med ledning av Anders (yes, det är samme man som Mr Öhman, visst låter det byråkratiskt och hysteriskt roligt?) gick vi på denna sexiga skönhet.

Det mousserande vinet har en ljust gul färg med relativt små och täta bubblor. Doften är stor och utpräglad med jästiga aromer (jag får en känsla av Sherry Fino), mandlar, bröd och mogen gul frukt där honungsmelon dominerar. Det är sött och balanseras av en skön syra. Vinet är medelfylligt med en fin krämig mousse där honung, persika och gult äpple återkommer i smaken tillsammans med små sötmandlar.

Tveklöst spännande med mycket personlighet som man antingen älskar eller avskyr, men vad man än tycker om vinet så lämnas man inte oberörd. Med sin högst intressanta karaktär är det både fängslande och riktigt coolt som borde provköras av alla ni där ute som har vett och sans att förstå att Cava kan vara riktigt bra ibland. Ibland så bra att jag får rysningar, gåshud och nästintill lämnar en våt fläck i soffan.

Följ mig även på Invinitum

Nej, vi är inte som alla andra. Och inte heller har vi några planer på att bli det. Jag är verkligen inget fan av den feta klassiska julmaten och har ingen förståelse för varför man vill mumsa prinskorv och köttbullar tills det sprutar ur öron (det enda som ska komma ut den vägen är väl vin?). Så i år bestämde vi oss för att det blir ingen julmat. Basta.

Förrätten bestod i stället av klassisk löjromstoast med vispad crème fraîche, rödlök, citron och en nypa vitpeppar på toppen. I glaset bjöds det på en frisk, harmonisk och elegant Pol Roger Brut Réserve Magnum.

Vi fortsatte med gratinerad hummer som gottat till sig ugnen i sällskap med olivolja, vitlök, citron och parmesan. Champagen räckte även till dessa delikatesser, men det var verkligen på vippen och det var inte mitt fel.

Efter ett tag plockade vi fram osttallriken som bestod av en mycket snäll kittost (Vacherol), en karaktäristiskt vitmögel (Brie de Meux) och en storsint blåmögel (Stilton). I glaset hade vi något så märkligt (eller otippad kanske) som en årgångsbetecknad spansk cava från Penedès som dessutom var söt, Malvasia 2001. Till osten hade den dock olika effekt. Den stackars Vacherolen försvann i tomma intet till det karaktäristiska vinet men till de båda mögelostarna fungerade den finfint, allra godast blev vinet till Ostarnas Konung – Brie de Meux. Jag längtar redan till nästa jul.

Följ mig även på Invinitum