Vi har precis lämnat Torreviejas långa sandstränder och beger oss norröver i gassande solsken och ljumma vindar. Vi sveper förbi karga landskap med höga berg och djupa dalar. Passerar universitetsstaden Alicantes imponerande hamn och milslånga strandpromenad för att sedan nå Benidorms respektfulla kärna med skyskrapor som sträcker sig upp i himmelen, pulserande stadsliv och berusningen som råder längst kuststräckan. Slutligen kommer vi fram till vårt mål, bodegan Enrique Mendoza i distriktet DO Alicante, en av de absolut bästa i området.

Regionen Valencia på Spaniens östkust vetter mot Medelhavet och består av tre DO distrikt: Valencia, Utiel-Requena och Alicante där alltså det sistnämnda producerar de främsta vinerna. Regionen har länge förknippats med bulkviner av dålig kvalitet men har de senaste åren gjort en ordentlig uppryckning, moderniserat vingårdarna och börjat fokusera på kvalitet istället får kvantitet. En utveckling som på många håll visar sig i ambitiösa producenter med riktigt bra viner som resultat. Det är även tillåtet att producera cava i regionen.

I Alfaz del Pí, femton minuters bilfärd norr om turisttäta Benidorms höga tempo, ligger Enrique Mendoza. Vingården grundades 1989 och drivs idag av José, mer känd som Pepe, och Julián Mendoza (sönerna till Enrique), de fokuserar på internationella druvsorter  och kvalitet där frukten får stå främst. Den röda inhemska druvan Monastrell planterades så sent som för fyra år sedan. Efter att vingården etablerat sig i området ville man utvecklas ytterligare och bestämde sig därför för att utöka sina planteringar och köpte upp land i Villena, som ligger i den nordvästra delen av Alicante, men all vinifikation och lagring sker i Alfaz del Pì. Idag odlas de vita druvsorterna Chardonnay och Moscatel i Alfaz del Pí och i Villena odlar man de röda Cabernet Sauvignon, Merlot, Pinot Noir, Petit Verdot, Shiraz och Monastrell. Vinerna odlas helt enligt ekologiska principer och alla vinerna säljs under DO Alicante och med Enrique Mendoza som signatur.

När vi åker upp på uppfarten till vingården möts vi av bländande modern arkitektur och grönskande omgivningar. Solen börjar gå ner över de mäktiga bergstopparna i väst och allt är bedårande och fängslande vackert. Vi parkerar bilen och möts av Magda Devesa, en avslappnad tjej med skinn på näsan och med en passion av sällan skådat slag. Vi promenerar bland vinfälten, känner och doftar på jorden där rankorna växer, tittar oss fascinerat omkring där allt är så genuint och förtrollande. Jag får alltid samma känsla. Att spatsera på vingårdar ger mig ett otroligt lugn och en enorm sinnesro. Vi fortsätter genom bodegans vineri, vidare ner i vinkällaren där vi möts av hundratals fyllda ekfat och rundturen avslutas med en vinprovning ute i den blomstrande trädgården.

Enrique Mendoza Chardonnay 2011: Halmgul färg med en medelstor doft av gula frukter där ananas, mogen citron, stjärnfrukt och vit grapefrukt slår igenom tillsammans med grönt äpple, vita blommor, omogen aprikos och mineral. Vinet är torrt och medelfylligt med en mycket frisk syra, en oljig munkänsla, aromer som återkommer i smaken är äpplen och citron, grapefrukt och mineral. En viss stjärnfruktbeska i avslutet.

Enrique Mendoza Crianza Monastrell-Merlot 2009: Djup blålila färg med en relativt stor och fruktig doft av röda solvarma bär som körsbär, plommon och vinbär. Torkade kryddor, choklad och rostade ekfatstoner är också framträdande. Vinet är medelfylligt, friskt och med många men snälla fat och frukttanniner. I smaken är det mer de mörka frukter som styr tillsammans med en påtaglig kryddighet och viss eldighet. Fruktigt, kryddigt och intressant med en viss kakaobeska i avslutet. Vinet produceras av 50 % Merlot och 50 % Monastrell.

Enrique Mendoza Reserva Cabernet Sauvignon-Shiraz 2007: Djup röd färg. Medelstor doft av mogna moreller, övermogna jordgubbar, rostade ekfat, multna höstlöv, mineral och kryddor som lavendel och timjan. Medelfylligt med en läskande syra, många men väl integrerade fat- och frukttanniner. Koncentrerad frukt där solmogna mörka bär dominerar med kryddiga och peppriga toner, övermogna röda bär och en rostad fatton. Långt pepprigt avslut.

Enrique Mendoza Estrecho 2007: Djup och tät mörkröd färg. Stor och fruktig doft av solvarma bär som svarta vinbär, körsbär och plommon. Mineral och färska kryddor som salvia och lavendel, viol, kakao och en lätt rostat ton framträder också. Vinet är fylligt, eldigt och oerhört fruktkoncentrerat. Frisk syra och många påtagliga frukt- och fattanniner, Kraftfullt, komlext och koncentrerat. Vinet produceras av 100 % Monastrell, och druvorna plockas från rankor som är över 80 år gamla, vilket ger lite frukt men desto mer koncentrerade druvor. Namnet ”Estrecho” betyder smal och kommer från att druvorna till detta vin plockas på den smalaste delen av vingården. En praktexempel på en rött, modernt kraftpaket från Alicante.

Enrique Mendoza Santa Rosa Reserva 2008: Mörkröd färg med en liten ljusare nyans i kanterna. Medelstor och elegant doft av mogna röda bär som vinbär och körsbär, solvarma jordgubbar, plommon, mineral och en rostad ekfatston, något pepprig. Relativt fylligt med aggressiva tanniner som kommer att mjukna efter några år i flaskan. Frisk syra och fruktkoncentrerad i smaken där mogna röda och mörka bär, kryddor och ekfat står i fokus. Strukturerat med en lång eftersmak. Vinet produceras av 70 % Cabernet Sauvignon, 15 % Merlot och 15 % Shiraz. Traditionell och elegant som vinner på några års lagring. Vinet är en hyllning till Enrique Mendozas mor. Rosa Cortes Devesa.

Enrique Mendoza Dolç 2006: Tät mörkröd färg, Uttalad doft av mogna bär som jordgubbar och körsbär även torkade frukter som russin och dadlar tillsammans med torkade kryddor, kaffe och kakao. Vinet är fylligt och sött men en välbalanserad syra. Mjuka, välintegrerade tanniner och oerhört fruktkoncentrerat. Långt avslut. Vinet produceras av 50 % Pinot Noir och 50 % Monastrell. Druvorna får sitta kvar på rakan till maximal mognad har uppnåtts, skördas första veckan i december, jäser sedan i ståltankar och flyttas sedan över till amerikanska fat där de ligger i några år för komplexitet och mognad. Naturligt sött vin.

Glöm inte bort att vinerna kanske inte alls doftar och smakar på samma sätt hemma i Sverige som på plats, svårast var ändå att bedöma färgen så den får ni ta med en nypa salt. Det är väldigt lätt att svepas med i stunden och förföras av den intressanta historien och det magiska landskapet där intrycken och upplevelsen är total…

Sommaren är här! Visst är det underbart? Fågelkvittret på morgnarna, solens värmande strålar på dagen och kvällarna som är ljusa och långa. För att inte tala om all mat och dryck som vi väljer att njuta utomhus. Så kunde det ha varit om sommaren faktiskt var som den var förr i tiden, men andra året i rad har sommaren bestämt sig för att regna bort. Knappt bitter. Trots detta överöses vi av tidningar som listar mängder av viner som ska passa till sommarens grillade rätter och till de tänkta bufféerna som så ofta dukas fram. Så enkelt är det ju givetvis inte.

Vi börjar med vin till buffébordet där det nästan är omöjligt att få till de rätta kombinationerna, av den enkla anledningen att det finns för många olika smaker som ska försöka matchas. Här handlar det egentligen om att bjuda på ett vin som gör minst skada. Väljer ni ett rött vin ska det inte vara för kraftigt eller för strävt utan mjukt och fruktigt, en Barbera från Piemonte Italien är ett bra val. Vill ni hellre servera ett vitt vin är en halvtorr Riesling alltid ett säkert kort. För det första så fungerar den alldeles ypperligt som ett komplement till våra skandinaviska råvaror men även till het mat, till feta rätter och till krispiga sallader med olja och vinäger.

Vad gäller vin till den grillade maten ska man givetvis ha i åtanke vad som serveras till, och vad det är som grillas naturligtvis. En köttbit av det mörkare slaget med smakrik sås och ugnsbakad klyftpotatis behöver ett vin med lite tyngd i sig och där kommer en fruktigt och generös sydfransos till sin rätt. Grillar ni istället fisk och skaldjur som serveras med örtbakade rotfrukter och kall citronsås sitter en fruktig Sauvignon Blanc från Bordeaux fint till, men även en frisk och aromatisk Albariño från nordvästra Spanien. Serverar ni istället skaldjuren och fisken med skirat smör och kokt färskpotatis hade jag valt ett traditionellt vin med elegant fatkaraktär. Varför inte en klassisk Chardonnay från södra Bourgogne?

Försök att njuta av mat och dryck nu i semestertider även om sommaren bjuder på vidrigt höstväder. Det är det enda som räddar mina regniga dagar… Och älskvärt sällskap förstås.

Just nu i skrivande stund sitter jag och funderar på vart sommaren håller hus någonstans. Det är mitten av juli men vart är värmen, solen och de långa grillkvällarna? Förhoppningsvis så har vädergudarna kommit på bättre tankar tills fredagen är passerad då officershustrun går på semester, lovely! Men sommarvärme eller inte, klart är dock att de flesta grillarna redan åkt fram och till det behöver vi såklart passande viner. Jag tänkte bjuda på mina absoluta favoriter från grillen och mina älsklingar i glaset. Topp tre genom tiderna, fast alla på en delad förstaplats.

Grillad hälleflundra med skirat smör, riven pepparrot, hackat ägg, smörslungade sockerärtor och citron. En rätt skänkt från ovan och som kräver ett smakfullt vitt vin med elegant fatkaraktär, mycket frukt och en fin syra med mineraltoner. Väljer jag fritt från vinkylen plockar jag fram ett vin från Beaune, Clos du Dessus des Marconnets från Domaine Pierre Label eller en Chablis Premier Cru Mont de Milieu 2009 från La Chablisienne. Men det finns ju givetvis andra alternativ som är mer snälla mot plånboken som exempelvis en lätt rostad italienare, Bramito del Cervo Chardonnay 2009.

Grillad tonfiskfilé med inlagda rödbetor, stekt sidfläsk och färskpotatissallad med ruccola, rödlök, körsbärstomater och hyvlad parmesan. Gudomligt gott. I glaset vill jag ha ett sofistikerat rött vin med lite sköna mognadstoner, just det som en välgjord Barbaresco från Giribaldi bjuder på eller en otroligt snygg Bordeaux för ett galet bra pris, eller varför inte en Château Musar?

Grillad hängmörad ryggbiff, hemlagad rödlöksmarmelad och rosépepparsky med citronmarinerad aubergin. Sinnes. Så vad dricker jag då helst till detta? Jag spiller mer än gärna ett fruktigt och komplext rött vin från södra delarna av Rhônedalen med lite peppriga och kryddiga toner. Producenten Xavier är pålitlig och deras viner är alltid riktigt bra, det är bara att välja prisklass. Antingen den lite billigare Xavier Côtes du Rhône 2009 eller den oemotståndliga Xavier Châteauneuf-du-Pape 2009.

Sådär, då har ni fått mina favoriträtter från grillen och underbara viner därtill så då fattas bara några praktiska tips på råvaror som måste finnas hemma nu när grillsäsongen är i full gång, enligt mig: olivolja, balsamico, färsk citron, chili, parmesan, sidfläsk, grovmalen svartpeppar och havssalt. Har ni detta hemma kan ni piffa till de allra flesta rätter. Njut, men glöm inte bort att ta det försiktigt vid den varma grillen…

Bjuder här på orgie av foton från vår tripp till norra Italien förra veckan. Första dagarna var det fint sen blev det bara sämre och sämre med en del uppehåll. Otur med vädret men skönt att komma iväg ändå.

Den berömda katedralen mitt i centrala Milano, Duomo di Milano, övermäktigt. I say no more.

Älsklingarna första dagen i Milano. På semestern får man äta glass varje dag…

Häng vid hotellet efter en lång dag i storstaden…

Tillbaks till underbara Verona över en dag. Den berömda kärleksväggen bara ett stenkast från Julias välkända balkong i Casa di Giulietta.

I Verona sken solen de sista timmarna av dagen och det blev några glas vin på några mysiga uteserveringar i stan.

Tillbaks till Milano och storstadsstressen. Men en dag öste det ner så jävligt att vi bestämde oss för att stanna inne och ha picknick i sängen, härligt.

På utflykt till Como, staden vid Comosjöns södra delar. Pittoreskt och personligt, förmodligen övermysigt en lite varmare och soligare dag…

Det här hotellet vid en liten kanal ut till Comosjön hade jag kunnat tänka mig…

Sista dagen spenderades i Milano där vi bland annat besökte La Scala och monumentet av Leonardo da Vinci och strosade omkring vid Den Gyllene Triangeln. Jag kan konstatera att Milano är grymt i några timmar men alldeles för turistigt, opersonligt och ytligt för min smak. Däremot andas man lyx och flärd vilket inget bara visar sig i feta skyltningar…

Eller kaxiga sådana…

Utan även i svindyra restaurangbesök med hutlösa priser på skitmat som serverades. Däremot höll vinerna hög klass och var relativt billiga, i jämförelse. Vi sippade på kyld Pinot Gris från Alto Adige, välgjord Chardonnay från Lombardiet och så Franciacorta i mängder, galet gott! Vi säger hej då till Italien så länge…

Möt här vår magiska italienare i klassisk vit Bourgognestil. Det började förra året i april. Himlen var klarblå, solen värmde och träden stod i blom. Allt var oerhört vackert och så orört på något sätt, som att tiden stått stilla. Platsen var Verona och listan med producentbesök lång när vi klev in genom dörrarna till vinmässan Vinitaly. Först ut under regionen Valle d’Aosta var producenten Les Crêtes. Vi möttes av en mycket charmerande fröken vid namn Eleonora som presenterade sig själv och vingården, men framför allt vinerna på ett förtrollande sätt. Vi provade fyra av deras viner och alla fick de följa med hem utan så mycket som en sekunds tvekan. Låt mig här presentera ett utav dem. Jag älskar fatlagrade vita viner i den elegantare tappningen och denna Cuvée Bois visar potentialen redan när den spills i glaset. En vackert guldskimrande nyans speglas och aromer av exotisk frukt, gula äpplen, citrus och mineral flirtar med mig. Den solmogna frukten dominerar men som en diskret skugga över vinet finns också smörkola, fudge och rostade hasselnötter. Vinet är torrt, relativt fylligt med näpna fattanniner och en frisk, balanserad syra som bjuder på en oslagbar finish. Cuvée Bois är vinet till dig som liksom jag, förälskat dig i vita fruktiga viner som fått en lätt smekning av ek. Ett vin som utvecklas i glaset och med tiden, men framför allt ett vin som utvecklas med dig. Kärlek. Köp vinet här.

Chardonnay är en av världens mest kända druvsorter. Ber man någon nämna en grön druva så svarar förmodligen 90 procent ”Chardonnay”, och det spelar nog heller ingen roll vem man frågar. Hur har då denna druva kommit att bli så populär? En bra fråga som jag inte tänker besvara här, men en av anledningarna kan vara att den kommer i så många olika skepnader.

Rena, friska mineraliska viner med citrus och äppeltoner i exempelvis Chablis, fatlagrade tyngre viner med toner av smörkola, nötter och mogen citrus i Bourgogne eller kanske aromer av exotiska gula frukter med avrundad syra och viss eldighet från heta områden utanför Europa? Det vi kan lära oss utav det här är att druvan är transperant, det vill säga att den tar åt sig mycket av sin växtplats och ändrar karaktär efter vinifikation.

Det här vinet kommer från nordvästra Italien från ett litet distrikt som gränsar mot slovenska gränsen, Orientali del Friuli och jag tror att vinet har de egenskaperna och den karaktär som folk förväntar sig att en Chardonnay ska ha. Vilka det nu egentligen är. En mycket ljust halmgul färg spills i glaset med rena aromer av grönt äpple, citron och en ton av smörblomma. Vinet är torrt och medelfylligt men en frisk syra och en oljig munkänsla med aromer av mineral, grapefrukt, citrus, honungsmelon och äpple. En härlig längd som bjuder på en uppfriskande citruston.

Oekad Chardonnay av bra kvalitet som visar druvtypiskhet, fräschör och charm. Njut vinet tillsammans med grillad torskrygg, skirat smör och citrussallad, det gjorde jag och det var fantastiskt gott. Köp vinet här.

Följ mig även på Invinitum

Så hette Bourgogneprovningen som hölls av Mr Öhman på Gustibus för ett tag sedan. Vi gick igenom fyra vita viner och fyra röda och den mycket intressanta provningen fick mig att ändra uppfattning om vinerna från Bourgogne. Väldigt lärorikt.

Vi började med NV Perle de Vigne, Crémant de Bourgogne, Louis Bouillot, 89 kr, art nr 7688, som är ett mycket trevligt (och billigt) mousserande vin från Bourgogne. Bubblorna är små och moussen krämig. Syran frisk med raka och fruktiga aromer av grönt äpple, citrus, en del mineral och nätta brödtoner. Fruktigt, balanserat och perfekt start på denna kväll.

Chablis Domaine de la Boissonneuse 2008, 155 kr, art. nr 5624. Vinerna från Chablis är oftast dyra och det här är inget undantag. Ett gulgrönt vin med vass syra och aromer och smaker av rök, mineral, gul mogen frukt och citrus. Snustorrt och stramt, okomplicerat, friskt och fräscht. Men inte för 155 kr.

Mâcon-Villages Chardonnay 2008, Blason de Bourgogne, 73 kr, art. nr 2295. Här är doften mer uttalad med exotisk gul frukt, ananas, mineral, vanilj och en viss smörighet visar sig. Syran är pigg men vinet är fruktigare och fylligare med en rundare karaktär och med mer solmogna gula aromer. Nätta fattanniner anas och längden är hyfsad. Småtrevligt och gott. I hög grad prisvärd.

Meursault 2007, Domaine Vincent Bouzereau, 299 kr, art. nr 12677. Först när jag doftade på vinet trodde jag att det var defekt, det var någonting som jag inte kunde sätta fingret på men som kan beskrivas som pruttlukt (?). Massor av krutrök, banan, vanilj, kolaremmar och en del animaliska toner hittades också. I munnen var vinet oerhört mjukt och fruktigt med smöriga och lite nötiga aromer tillsammans med fina fattanniner och livlig syra. Efter en tid i glaset utvecklas mango, papaya, hasselnöt och popcorn. Från början tyckte jag mest att den var konstig med sen så efter lite luft förbättrades vinet till en möjlig favorit. Kan mycket väl vara så att det jag inte kunde sätta fingret på helt enkelt var karaktären som kändes främmande då jag dricker alldeles för lite Bourgogner.

Bourgogne Pinot Noir Terres de Famille 2007, Domaine Vougeraie, 169 kr. Det första röda vinet för kvällen. Mycket ljust blåröd färg. Aromer av röda bär som jordgubbar och hallon framträder med en liten kryddighet. Mjuk, bärig och lätt med fin syra. Inte så mycket att säga om vinet förutom att den inte är värd sina pengar.

Pommard 2007, Albert Bichot, 249 kr art. nr 2240. Doften är något mer utvecklad med mörkare bär som vinbär och körsbär. Även en viss krydda hittas. När vinet når munnen får jag mig (eller alla som var med på provningen) en ordentlig käftsmäll. Vilket vin! Fat- och frukttanninerna fullkomligt exploderar i hela munnen tillsammans med en skyhög syra. Torrt, strävt och alldeles för ung. Myten om att alla röda viner från Bourgogne är snälla och mjuka lämnades i lokalerna i Malmö.

Volnay Carelle Premier Cru 1998, 390 kr. Nu så händer det grejer. Färgen är ljus men drar åt tegelnyanser och vinets aromer speglas av övermogna jordgubbar, torkad frukt, höstlöv, skog och svamp med en mogen bärighet. Vinet är relativt mjukt med väl integrerade tanniner. Syran är fin och eftersmaken är lång och sitter i tillsammans med en värmande bett i slutet, någon på provningen utbrast att det påminde om ”röd chilihetta”, mitt i prick. Väldigt trevligt vin.

Corton Grand Cru 2000, 395 kr, art. nr 94709. Ett ljust brunt vin med stor doft av mogna röda bär, körsbär, jordgubbar och plommon. Läder och köttiga nyanser gick också att urskilja. Något kryddig med en del sekundära toner tillsammans med en avrundad syra, sammetslena tanniner och grymt komplexa aromer och smaker. Mjukt, intensivt med en gudomlig längd och snygg beska som sitter kvar med övermogna bär och frukter hur länge som helst. Jag är i himlen, och biljetten var jävligt billig. Kärlek, sex och Rock ’n’ Roll i en och samma flaska, inte trodde jag att jag skulle hitta det i Bourgogne.

Följ mig även på Invinitum

Man började prata om vinerna från den nordfranska regionen redan på 800 talet men på den tiden var de stilla och hade inte alls något högt anseende ute i världen. Statusen kom först i början av 1700-talet då de berömda bubblorna kom in i bilden, eller in i flaskan rättare sagt. Av en slump.

Under de kalla vintermånaderna buteljerade vinbönderna sina viner i godan tro om att alkoholjäsningen var avslutad. Men icke. När solens strålar successivt började värma höjdes temperaturen och jäsningen startade igen, den här gången i flaskan. Bönderna förbarmade sig över det förstörda vinet i buteljen som dessutom exploderade och orsakade inte bara skada utan även hysteri, men man lärde sig att kontrollera jäsningen och till slut även tycka om det sprudlande vinet. Världens kanske mest älskade dryck hade fötts.

Champagne är en region i norra Frankrike, alltså inte en vinstil utan ett mousserande vin från området (typ vinstil numer) där lite fler än 300 byar delar på dryga 30 000 hektar vinodling. Champagne vilar på en kalkrik jordmån och har en medeltemperatur på strax över tio grader vilket bland annat gör vinrankorna väldigt utsatta för det kyliga vädret och den befarade vårfrosten, men man motarbetar detta genom en mycket gammal metod där man använder sig av eldar i vingårdarna. Eldarna tänds längst utkanten av vinfälten och driver bort fukten och den frost som försöker angripa de känsliga stockarna, en väl beprövad och synnerligen effektiv teknik.

Druvorna man använder sig av för att producera champagne är i huvudsak den gröna Chardonnay samt de två blå Pinot Noir och Pinot Meunier. Tillverkar man champagnen med enbart Chardonnaydruvor kallas den för en Blanc de Blancs och gör man de sagolika bubblorna enbart med blå druvor benämner man vinet Bland de Noirs. Det tillverkas även en liten del stilla vin i detta mytomspunna landskap och dessa rariteter går under namnet Coteaux Champenois. Om det är någon som vill prova. Grand Cru är den högsta klassificeringen och tilldelas bara de byar med de absolut bästa lägena, Premier Cru är näst i rang och sen finns det givetvis en hel rad andra termer som exempelvis Cuvée, Vintage och Prestige så det är bara för er att börja utforska vad Champagne har att erbjuda lagom till nyår.

De sista dagarna på året närmar sig nämligen. Ytterligare ett år åt hävderna som sparkas ut då det kommande ska vigas in. Vissa firar med familj, andra med vänner och somliga firar med både och. Det finns de som firar själva och så de förstås som inte firar alls men den gemensamma nämnaren är väl ändå vad de dricker när timmen är slagen. Jag pratar såklart om de 50 miljoner bubblorna som vi finner i buteljen. Det är få drycker som är så väl förknippade med fest, glitter och glamour som champagnen och så har det varit i alla tider. Det ses som en lyx som oftast bara njuts vid speciella tillfällen, enligt mig är livet alldeles för kort för att endast dricka champagne vid dessa utsedda tidpunkter men vi kan väl i alla fall börja med nyår. Prislappen må sluta på en högre siffra men det är värt varenda krona då upplevelsen kostar betydligt mer. Mer än pengar någonsin kan erbjuda.

Följ mig även på Invinitum

Mina svärföräldrar har varit på Mallorca och som sig bör på semester måste man äta god mat och dricka trevliga viner, låter jobbigt va? Jag tycker att man för ett litet tag ska glömma bort vinerna från Rioja, Priorat och Ribera del Duero och i stället njuta de spanska vinerna som produceras lokalt, ett råd som med glädje följdes. Jag var inte ett dugg avundsjuk när de här bilderna hamnade i min telefon.

Macià Batle grundades 1856 men är idag en Bodega med modern touch samtidigt som man värnar om de gamla traditionerna. Här gör de en Blanc de Blanc på den inhemska druvan Prensal Blanc och på den internationellt klingande Chardonnay. Bodegan tillverkar både röda och vita viner och har fått ett flertal internationella och nationella utmärkelser.

Binigrau är en relativt ny bodega på Mallorca som dessutom är ekologisk, vilket lockar fler och fler anhängare. Även här producerar man både rött och vitt vin. En bodega att hålla utkik efter i framtiden om ni frågar mig.

Bodega Son Prim. Jag och Magnus lyckades komma över en flaska Son Prim Cabernet Sauvignon när vi var i Cala Mayor och jag kan nästan garanterat att denna fruktmättade Merlot är minst lika trevlig. Lite rundare och mjukare med en mer lättillgänglig frukt skulle jag tro. Dessutom finns både Merlot och Cabernet i systembolagets beställningssortiment.

Jag har sagt det förut men det är värt att nämna igen: Mallorca är verkligen på frammarsch med sina naturkära bodegor och dess inhemska viner.

Följ mig även på Invinitum och på Fresh Magazine

Jag såg att det var så nu och då måste man väl göra en liten notering om detta? Så, jag får väl gratulera mig själv till ett år här på InVintage och firar med det jag har i glaset helt enkelt som idag är en favorit i repris, Elephant Hill Chardonnay 2009. Skål då.

Följ mig även på Invinitum och på Fresh Magazine