Så trevligt hade vi det idag. Jag, Harley, Magnus och Oskar (chefsvärden på bröllopet) diskuterade mest det stundande bröllopet mellan sipparna (läs: klunkarna, det var varmt idag) men det var alldeles underbart i alla fall.

Lite senare tittade Lotta och Maia in för några söta pussar och de får man aldrig nog av kan jag tala om, så bättre blev det.

Följ mig även på Fresh Magazine

Sommaren bjuder på så mycket. Först ut hade vi midsommarhelgen som ändå måste räknas till den största sommarfesten. En helg där det sägs att naturen flödar av krafter, kärlek och erotik. Vattnet från källorna blir heligt, Näcken spelar naken och flickorna plockar sju sorters blommor och lägger under kudden för att se sin blivande i drömmarna. Inslagen av övernaturliga väsen är många och sägnerna likaså, vad som är sant förtäljer dock inte historien. Vad som hände är ytterligare en annan saga.

Men, under sommaren konsumeras det friskt av alkoholhaltiga drycker och svenska köket bjuder på mycket inlagd sill, gräddfil med nyklippt gräslök och självklart färskpotatis, till det ska det drickas bärs och skålas i snaps, men det finns andra alternativ för er som föredrar vin. Så vad dricker vi då till sillen?

Till den klara sillen är en torr sherry från soliga Andalusien i södra Spanien ett utmärkt komplement. Manzanillan från hamnstaden Sanlúcar de Barrameda är torr, fantastiskt lätt och mycket elegant med en frisk syra och antydan till havstoner i karaktären. Tio Pepe Fino är en annan valmöjlighet, även den helt torr men något fylligare i smaken. Jäst, bröd, mandel och grönt äpple slåss om uppmärksamheten, munnen reagerar på lättheten och den pigga syran. Lite rundare än manzanillan men fortfarande fjäderlätt och smakfullt med ett bra avslut. Båda två är briljanta till sillen.

När sommarens alla grillfester stundar finns det mängder av drycker som kan avnjutas. Grillar ni fisk, kyckling eller ljusare kött är ett fylligt vitt vin med fatkaraktär ett fantastiskt komplement. Tillhör ni dem som älskar fruktig, smörig, fatlagrad och balanserad chardonnay är Bonterra Chardonnay från USA ett ypperligt förslag. Likväl en klassisk Bourgogne eller Simonsig Chardonnay från Sydafrika med rostad fatkaraktär och tropisk frukt som imponerar i kvalitet och har en snygg prislapp, därtill förpackad med den behändiga skruvkorken.

Väljer ni att lägga lamm på grillen som kryddats med vitlök, timjan och rosmarin vilket serveras med rostade rotfrukter, röstar jag på ett vin från norra Rhônedalen, Domaine des Entrefaux, Crozes-Hermitage, det är relativt fylligt, smakrikt och kryddigt, men mjukt och välbalanserat med en schysst syra som hänger med.

Till mörkare grillrätter med smakrika tillbehör och en rödvinsreduktion plockar jag fram en stor, fruktig och muskulös charmör från Priorat i nordöstra Spanien. Finca el Puig är ett vin som bjuder på mycket torkad frukt, läder och mörka bär, den är generös och yppig med fina mognadstoner som fungerar förträffligt till de mustiga smakerna.

Sist men inte minst vill jag önska er alla en trevlig sommar. Ta hand om varandra, njut av de fina dagarna och glöm för allt i världen inte bort att svalka strupen. Som sagt, gott vin i stora klunkar är som balsam för själen.

Följ mig även på Fresh Magazine

Den här vingården hittar vi i södra Frankrike, närmare bestämt i Languedoc-Roussillons största AC-område Corbières. Den ägs av den legendariske Bourgogne firman Louis Max och vinerna framställs helt ekologisk.

En intensiv blåröd nyans färgar glaset och doften är ren såväl som generös och återspeglar mörka bär och frukter, fat och kaffe tillsammans med franska örter.

Vinet har en fin syra, polerad och mjuk tanninstruktur med viss beska. Det är fylligt och kryddigt med saftig frukt där mörka bär, fat och örter åter igen är aromerna som framträder. Vinet sköljer genom munnen och smaken stannar kvar hyfsat länge.

Ett mjukt, runt och mustigt vin som man lätt tar till sig, balanserat och välgjort i dess prisklass. Sommarens röda grilltjut som man alltid kan plocka fram till mörkare kött hemma hos familjen Björklund-Sattler.

Följ mig även på Fresh Magazine

Det här vinet kommer från en vingård som ägs av José Salinas och ligger i Côtes de Provence i södra Frankrike, de odlar ekologiskt och gör här ett rosévin med de klassiska sydfranska druvsorterna syrah, grenache och cinsault.

När det spills i glaset når en vacker laxrosa färg ögat där dragen går åt orange. Det första man lägger märke till är eldigheten som sticker lite i näsan, sen kommer aromer av röda bär som slånbär och tranbär men även fänkål, anis och örter.

Vinet är torrt med en snygg syra och har en angenäm bitterhet, däremot är eldigheten lite väl efterhängsen. Det är medelfylligt med aromer av röda bär, anis och örter som träder fram igen. Smaken sitter i relativt länge.

Den rosa drycken kommer förmodligen bättre till sin rätt med en fräsch ceasarsallad där sältan i maten kan trolla bort eldigheten en aning. Lite obalanserat för att drickas som det är men däremot är det ett fantastiskt bra matrosé.

Följ mig även på Fresh Magazine

Ett bra rosévin behöver inte alls smaka som jäst jordgubbsaft. Inte heller behöver det sakna struktur, karaktär eller personlighet. Det gäller bara att passera hyllan med de pråliga bag-in-box-vinerna, gå upp i prisklass och ni får ett vin som både är matvänligt, läskande och läckert men kanske framför allt ett vin som är rosa. För det är ju det som vi så gärna vill ha.

Leth’s Have Pink 2009, 85 kr, 94236. En österrikare som tillverkas av de inhemska druvorna zweigelt och blauburger. Producenten är välkänd för att göra bra viner till en schysst pris och det här är inget undantag. Vinet bjuder på en fin rosa färg och aromerna som speglas i näsan är röda bär, örter, mineral och grapefrukt. Det är torrt, lätt och bärigt med vass syra och en mineralisk, läskande avslutning. Drick som apéritif eller till lättare sallader och primörer som färsk sparris, vårlök och brytbönor.

Valle Reale Vigne Nuove Cerasuolo 79 kr, 2242. Kommer från Italienska Montepulciano d’Abruzzo och görs på druvan med samma namn. I glaset är det en mörkrosa färg med blå inslag som förför och doften är tämligen stor där körsbär, hallon och röda vinbär framträder. Ett fylligare och smakrikare vin vilket går fint ihop med matigare rätter som grillad fisk eller kyckling med en fräsch sallad.

Louis Bernard 2009, 118 kr, 94227. Är klassikern från Tavel i södra Rhône och druvorna som används är de berömda sydfranska grenache, syrah, cinsault, mourvèdre och clairette. Det har en ljusröd färg med blå ton, doften är generös och mycket fruktig med inslag av röda bär, körsbär, tranbär och örter. Det är torrt och fruktigt, balanserat och elegant. Servera till grillad lax eller smakrik kyckling med syrliga grönsaksanrättningar.

Följ mig även på Fresh Magazine

Rosévinet har en relativt kort historia jämförelse med andra typer av vin, det var så sent som på 1950-talet som man först började introducera vinet på marknaden och det kan kanske förklara lättjan som råder över det rosa?

Dess stamfader är Frankrike som ligger långt före andra länder gällande både produktion och konsumtion. Det är också här i Frankrike vi hittar de klassiska områdena som tillverkar rosé, vi pratar om Loire, det sydfranska Provence och Tavel i södra Rhône. Undantaget från Frankrike hittar vi förbi gränsen och över Pyrenéerna i det nordspanska distriktet Navarra som också räknas till rosévinets vagga.

De senaste åren har trenden att dricka rosévin banat vägen för dess enorma framgångssaga och det faktum att det rosa vinet gjort succé, inte bara i Sverige utan världen över, har både varit på gott och ont. Den stora efterfrågan på drycken har gjort att hyllorna fullkomligt exploderat av bulkviner som förpackats i både papp, box och petflaska för att sedan fånga konsumentens öga i färgglada omslag.

Den taskiga kvaliteten är en av anledningarna till vinets dåliga rykte, oförtjänat om ni frågar mig. Dessutom lever många i den felaktiga bubblan att rosévin passar till allt. Det gör det inte. Rosévin får olika karaktär, precis som det röda och vita vinet, beroende på växtplats, druvsort och vilken metod som används vid framställningen. Det de har gemensamt världen över är att de som regel ska drickas unga, men inte ens det är längre en självklarhet. Så i djungeln av rosa drycker har nu apan hittat sina favoriter som kan läsas under Vintips här bredvid, om en stund, några dagar eller när solen gått ner.

Följ mig även på Fresh Magazine

Weingut Bründlmayer, Grüner Veltliner 2007. Österrikaren från vindistriktet Kamptal i Niederösterreich. Ljusgröna nyanser med en skymt av små eleganta bubblor som snabbt försvinner skymtas i glaset. En klassisk grüner med rena dofter där päron, melon, citrus, halm och vitpeppar dominerar. Syran är mycket pigg och vinet torrt, lätt och fruktigt. Perfekt som apéritif väl kyld en vacker vårkväll på balkongen.

Xavier 2007, Châteauneuf-du-Pape. Ett vin från södra Rhône som bjuder på en mörk blåröd färg med en ren och generös doft där mörka mogna bär, lakrits, läder, viol och kryddor framträder. Smaken är mycket angenäm, det är ett fylligt vin med en fin syra, mjuk tanninstruktur och väl integrerad alkohol med saftig frukt där aromerna återvänder. Eftersmaken är lång och vinet spås en lysande framtid.

Culto 2005, Vinedos de Aldeanueva, Rioja. Vinerna från det här kooperativet i Rioja Baja känns igen i Sverige under namnet Azabache. Culto är deras toppvin och dessutom från en magisk årgång. Det är tillverkat av graciano och tempranillo vilket här resulterar i bra balans mellan fruktkoncentration, schysst syra och polerad tanninstruktur där aromer som svarta bär, mörk frukt, kryddor, örter och viol ger ett mycket intressant vin som kan njutas nu eller sparas med gott samvete.

Marimar Estate Pinot Noir 2004. Vinet kommer från en vingård i Russian River Valley som ligger i östra Sonoma, Kalifornien och är producerat i klassisk Bourgognestil. Färgen är ljust röd med lite drag åt tegel. Doften är ren med kryddiga toner av röda bär och fat där näsan skvallrar om en del mognadstoner. Syran är frisk och bygger upp vinet tillsammans med snälla fattanniner, fruktanninerna finns där men är väldigt blygsamma. Ett medelfylligt vin med elegans, balans och harmoni.

Straight Line 2007 Syrah. Det här vinet kommer från Santa Barbara, Kalifornien och redan i glaset charmas man av den intensiva mörkröda färgen som drar åt blått. En ren doft som är stor och sprider aromer av vitpeppar, björnbär, läder och charkuterier får mig att gissa på norra Rhônedalen. Kanske om jag väntat tills jag smakat på vinet, där en relativt hög alkohol, graciös tanninstruktur och fyllighet möjligen avslöjat ursprunget, men jag tror inte det. Koncentration och finess i perfekt samstämmighet. Imponerande.

 Följ mig även på Fresh Magazine

På fredag åker vi till Sveriges baksida, (jepp, det är Stockholm jag pratar om) östkusten har aldrig riktigt varit min grej. Det är första gången vi ska flyga med lillskiten och det kommer bli mycket intressant, stackars Harley bara som har en hysteriskt flygrädd mamma. Tur att pappa är tuffare.

På lördag ska vi fira Magnus (som fyller år på måndag) hos goda vänner och vi har nu äntligen lyckats komma överens om en meny. Ni tror väl inte att Magnus får bestämma bara för att han fyller år? Glöm det.

Kalix löjrom med rödlök och crème fraiche

Champagne

♥

Kryddig hummersoppa

Halvtorr Gewurztraminer

♥

Rådjursfilé med murkelsås och hasselbackspotatis à la 80´s

Modern Rioja

♥

Osttallrik med getost, kittost, prästost och grönmögel

Fyra viner från menyn

♥

Passionsfruktscheesecake

Sauternes

Följ mig även på Fresh Magazine

I lördags var det ätardag igen. Hela veckan har jag längtat efter att denna dag ska komma, så kommer lördagen och då är man helt plötsligt inte lika sugen. Konstigt hur hjärnan fungerar. Med det inte sagt att onyttigheter inte intogs, om vi låtit bli så hade vi förmodligen varit hysteriskt sugna dagen efter och resterande veckan utvecklats till en pina.

Valet föll på Flygande Jacob, denna kaloribomb som oftast glöms bort men som bjuder på mängder av smaker, enkla förvisso, men med ett slutresultat som kan fungera som muta om era ungar någon gång skulle vara förjävliga (ni vet, mitt barn andras ungar).

Det självklara valet till denna rätt som uppvisar både sötma, sälta, en bra syra i form av vinegretten till salladen (som dessvärre glömdes i kylen) och en kaxig hetta som kom från att kycklingen stektes i färsk chili och paprikapulver, hade varit en halvtorr riesling av bättre kvalitet. Inget sockervatten vid namn Liebfraumilch alltså.

Saken var den att när jag öppnade våra vinkylar fanns det inte ett enda vin som stämde in på beskrivningen (kan bero på att jag känner en brud som efter sin förlossning fått dille på halvtorra rieslingviner) så det fick bli en matvänlig, aningen trist och tråkig, generisk Pinot Noir som dock tjänade sitt syfte till måltiden. Mjuk, rund och snäll precis som vår lite väl förgyllda (varav ingen bild) Flygande Jacob, skyller på mjölk i hjärnan, sanningen är att jag hånglade med Magnus i soffan.

Följ mig även på Fresh Magazine

Äntligen får jag så nu ska jag och vi har precis korkat upp säsongens första rosévin. Så himla trevligt det kommer bli men framför allt känns det väldigt somrigt och faktiskt lite pirrigt. Jag har hunnit med både champagne och löjrom, en Baron de Ley Reserva 2004 har också runnit ner.

Dessvärre glömde jag både tid och rum när det första glaset av champagne sköljdes ner att inga recensioner antecknades. Några bilder på Gula Änkan dagen efter var allt jag lyckades åstadkomma.

Njutningen när de glamorösa bubblorna smekte min insida gav mig gåshud, ett behagligt rus (efter tre klunkar) som följdes av ett förnöjt leende och en enorm tillfredställelse. Förstår ni vad skönt det var att slippa spotta?

Så till alla er idiotiska dårar som ska lägga er i andras liv för att era egna suger: Nej, jag drack inte allt vin på samma dag, det var inte speciellt mycket i mitt glas och jag har inga planer på att bli full idag heller. Skål.

Följ mig även på Fresh Magazine