”Dagboken – Jag sökte dig och fann mitt hjärta”. Jag dör. Redan här. Av titeln. I några år nu har Caroline sagt till mig att jag måste se den här filmen, en film som jag hört så mycket om och idag var det äntligen dags (den är ju trots allt drygt 8 år gammal). Harley somnade tidigt och Magnus var inte hemma. Det var läge. Spillde ett glas vitt, hoppade upp i soffan, drog filten över min kropp och tryckte på play… My God! Jag tror jag grät innan förtexten slutat rulla. Sen grät jag mig igenom hela filmen. Nu ligger jag i sängen två timmar senare och gråter fortfarande (snyftar i alla fall). Hur kan jag ha missat detta underverk? Tack finaste Caroline…

Idag blev det en fantastisk lunch på Mat & Destillat i Lund där en champinjonssoppa avnjöts tillsammans med en krispig och fräsch Grüner Veltliner, Magnus käkade klassisk spätta med tillbehör och fick en fruktig Riesling i glaset. Nu har vi precis ätit pannkakor med morfars lingonsylt (Harley fick bestämma) och druckit ett glas Moscato d’Asti. Barnsligt gott och perfekt början på en mysig kväll framför TV:n och X Factor. Vad spiller ni i glaset?

Sommaren är här! Visst är det underbart? Fågelkvittret på morgnarna, solens värmande strålar på dagen och kvällarna som är ljusa och långa. För att inte tala om all mat och dryck som vi väljer att njuta utomhus. Så kunde det ha varit om sommaren faktiskt var som den var förr i tiden, men andra året i rad har sommaren bestämt sig för att regna bort. Knappt bitter. Trots detta överöses vi av tidningar som listar mängder av viner som ska passa till sommarens grillade rätter och till de tänkta bufféerna som så ofta dukas fram. Så enkelt är det ju givetvis inte.

Vi börjar med vin till buffébordet där det nästan är omöjligt att få till de rätta kombinationerna, av den enkla anledningen att det finns för många olika smaker som ska försöka matchas. Här handlar det egentligen om att bjuda på ett vin som gör minst skada. Väljer ni ett rött vin ska det inte vara för kraftigt eller för strävt utan mjukt och fruktigt, en Barbera från Piemonte Italien är ett bra val. Vill ni hellre servera ett vitt vin är en halvtorr Riesling alltid ett säkert kort. För det första så fungerar den alldeles ypperligt som ett komplement till våra skandinaviska råvaror men även till het mat, till feta rätter och till krispiga sallader med olja och vinäger.

Vad gäller vin till den grillade maten ska man givetvis ha i åtanke vad som serveras till, och vad det är som grillas naturligtvis. En köttbit av det mörkare slaget med smakrik sås och ugnsbakad klyftpotatis behöver ett vin med lite tyngd i sig och där kommer en fruktigt och generös sydfransos till sin rätt. Grillar ni istället fisk och skaldjur som serveras med örtbakade rotfrukter och kall citronsås sitter en fruktig Sauvignon Blanc från Bordeaux fint till, men även en frisk och aromatisk Albariño från nordvästra Spanien. Serverar ni istället skaldjuren och fisken med skirat smör och kokt färskpotatis hade jag valt ett traditionellt vin med elegant fatkaraktär. Varför inte en klassisk Chardonnay från södra Bourgogne?

Försök att njuta av mat och dryck nu i semestertider även om sommaren bjuder på vidrigt höstväder. Det är det enda som räddar mina regniga dagar… Och älskvärt sällskap förstås.

Vare sig du chillar på terrassen, befinner dig intill grillen eller myser på stranden så är det alltid lika passande med ett glas av de där löjligt goda bubblorna, så idag bjuds det på en introduktion till de italienska som går under det förtjusande namnet Franciacorta DOCG.

Vi förflyttar oss tillbaka till början av 1960-talet då allt började. Landskapet runt omkring oss är bedårande vackert med snöklädda alptoppar i norr, idylliska sjöar som speglar naturens grönska och vinfält så långt ögat når. Vi befinner oss i de norra delarna av Italien i regionen Lombardiet och provinsen Brescia. Det var här allt startade då familjerna Berlucchi och Ziliani bestämde sig för att producera mousserande vin. Året var 1961 och på den vägen är det.

Franciacorta DOCG är ett mousserande vin från ovan nämnda område, enligt reglementet måste bubblorna skapas genom den traditionella metoden vilket innebär att vinet får sin andra jäsning i flaskan, samma metod som används till att framställa champagne. 1967, bara 6 år efter sin födelse, fick Franciacorta sin DOC status vilket även innefattar stilla röda och vita viner. 1995 belönades det italienska bubblet med den högsta klassificeringen, DOCG, och har sedan dess varit Italiens stolthet. Druvorna till vinet växer på vinrankor ungefär 400 meter över havet och de inblandade sorterna är Chardonnay, Pinot Bianco (Pinot Blanc), Pinot Grigio (Pinot Gris) och Pinot Nero (Pinot Noir).

Man producerar vita och rosévarianter och båda är de strålande exempel på förstklassigt mousserande vin som tyvärr hamnat i skymundan av både champagne och cava. En Franciacorta rosé måste innehålla minst 15 % Pinot Nero och Franciacorta Satèn är ungefär detsamma som en fransk Blanc de Blanc vilket innebär 100 % Chardonnay men i detta fall får man även använda sig av Pinot Bianco, eller en blandning av dem bådadera. Non Vintage (NV) Franciacorta måste ligga på sin jästfällning i minst 18 månader och får inte släppas på marknaden innan 25 månader efter skörd, i jämförelse med champagne där kravet för en NV är 15 månader. Franciacorta Vintage får inte säljas innan 37 månader efter skörd och då måste den legat på sin jästfällning i alla 37 av dessa. I Champagne är kravet 36 månader, men det bör tilläggas att båda vinstilarna ofta ligger betydligt längre än så.

Det enda problemet med detta fantastiska mousserande vin som bjuder på elegans och komplexitet är att det är svårt att få tag på i Sverige och vi ser inte mycket av det på marknaden, utbudet är pinsamt dåligt men här kommer de få som det faktiskt går att få tag på. Ca’ del Bosco Franciacorta Cuvée Prestige, Bellavista Franciacorta Cuvée Brut och Franciacorta Castel Faglia Extra Brut.

Men beställ några flaskor, packa en korg med lite vitmögelost, oliver, lufttorkad skinka och lantbröd. Cykla ner till vattnet och placera en filt på stranden och njut. Ännu bättre är förstås om du befinner dig i Italien och kan köpa med dig några flaskor hem, utbudet är garanterat större och prislappen inte alls lika stor. Så som sagt, med sand mellan tårna och italienska bubblor i glaset vill jag önska er alla en riktigt skön sommar!

I regionen Veneto och i distriktet Valpolicella strax norr om den romantiska staden Verona möts kultur, tradition och magiska kärlekshistorier. Också vinet förstås. Bara du avgör om vi är tillräckligt nära det hjärta som du åtrår… Amarone della Valpolicella. Vinet som från första stund tog svenskarna med storm och som med glöd och passion år efter år vinner över storheter som Barolo och Barbaresco. Varför? Amarone della Valpolicella är ett vin med kraft och koncentration och anses vara ett av Italiens absolut förnämsta röda viner, det är även det vin som vi är villiga att spendera mest pengar på i Sverige.

Amarone har producerats länge och de klassiska druvorna är från början en blandning av tre olika druvor: Corvina, Rondinella och Molinara, men idag används även i stor utsträckning druvklonen Corvinone, som ger en mustig smak, och druvan Oseleta som ger bra struktur och balans. Corvina är kvalitetsdruvan som bidrar med kropp, syra och fina aromer men med relativt lite tanniner. Rondinella ger även den hög syra men också blommiga toner och koncentration medan Molinara idag oftast inte används av kvalitetsproducenter. Druvorna plockas och får sedan torka, en process kallad för appassimento. Det tar lång tid och är bidragande till det höga priset där endast upp till 30 % av ursprungsdruvan blir till vin. Torkningen gör så att druvorna blir oerhört koncentrerade och medför att vinet blir aromrikt, fruktgeneröst, fylligt och får en hög alkohol. Efter torkningen krossas och pressas druvorna, musten jäser i ståltankar och flyttas sedan över till franska fat. En Amarone får inte understiga 14 % alkohol och restsockret måste ligga under 15 g/l.

Namnet Amarone sägs härstamma från italienskans Amaro som betyder besk, men oftast döljs denna beska av all fruktkoncentration i vinet. En bra Amarone av hög kvalitet kan drickas när den kommer ut på marknaden efter att den lagrats i några år i barriques (franska ekfat som rymmer 225 liter), men det går även bra att spara den i en tempererad källare i upp till 15 år. Tills för några år sedan hade Amaronen en klassificering som ”bara” låg näst högst på den italienska listan, DOC. Men så för ett par år sedan uppgraderades Amarone della Valpolicella till DOCG och kan nu tävla med rivalerna i väst, Barolo och Barbaresco, på lika villkor. Fast egentligen spelar det nog ingen större roll.

Här är mina Amaronefavoriter, Storia Antica Amarone della Valpolicella 2008, Tommasi Amarone della Valpolicella 2008  och Musella Amarone della Valpolicella 2006. Vad äter man då till en Amarone? Många tycker att en blodig köttbit med krämig potatisgratäng och smakrik murkelsås är det bästa alternativet till vinet. Det är det inte. Ett vin med denna generositet och personlighet kräver någonting som är lite blygsammare, varför inte testa till din mörka favoritchoklad, till en bit karaktärsfull parmesan eller som en avslutning på en god middag? Låt för en gång skull vinet tala för sig själv och skippa allt vad extravaganta råvaror och tillbehör heter. Ge Amaronen en chans att glänsa, vi betalar ju trots allt rätt mycket stålar för den…

Just nu i skrivande stund sitter jag och funderar på vart sommaren håller hus någonstans. Det är mitten av juli men vart är värmen, solen och de långa grillkvällarna? Förhoppningsvis så har vädergudarna kommit på bättre tankar tills fredagen är passerad då officershustrun går på semester, lovely! Men sommarvärme eller inte, klart är dock att de flesta grillarna redan åkt fram och till det behöver vi såklart passande viner. Jag tänkte bjuda på mina absoluta favoriter från grillen och mina älsklingar i glaset. Topp tre genom tiderna, fast alla på en delad förstaplats.

Grillad hälleflundra med skirat smör, riven pepparrot, hackat ägg, smörslungade sockerärtor och citron. En rätt skänkt från ovan och som kräver ett smakfullt vitt vin med elegant fatkaraktär, mycket frukt och en fin syra med mineraltoner. Väljer jag fritt från vinkylen plockar jag fram ett vin från Beaune, Clos du Dessus des Marconnets från Domaine Pierre Label eller en Chablis Premier Cru Mont de Milieu 2009 från La Chablisienne. Men det finns ju givetvis andra alternativ som är mer snälla mot plånboken som exempelvis en lätt rostad italienare, Bramito del Cervo Chardonnay 2009.

Grillad tonfiskfilé med inlagda rödbetor, stekt sidfläsk och färskpotatissallad med ruccola, rödlök, körsbärstomater och hyvlad parmesan. Gudomligt gott. I glaset vill jag ha ett sofistikerat rött vin med lite sköna mognadstoner, just det som en välgjord Barbaresco från Giribaldi bjuder på eller en otroligt snygg Bordeaux för ett galet bra pris, eller varför inte en Château Musar?

Grillad hängmörad ryggbiff, hemlagad rödlöksmarmelad och rosépepparsky med citronmarinerad aubergin. Sinnes. Så vad dricker jag då helst till detta? Jag spiller mer än gärna ett fruktigt och komplext rött vin från södra delarna av Rhônedalen med lite peppriga och kryddiga toner. Producenten Xavier är pålitlig och deras viner är alltid riktigt bra, det är bara att välja prisklass. Antingen den lite billigare Xavier Côtes du Rhône 2009 eller den oemotståndliga Xavier Châteauneuf-du-Pape 2009.

Sådär, då har ni fått mina favoriträtter från grillen och underbara viner därtill så då fattas bara några praktiska tips på råvaror som måste finnas hemma nu när grillsäsongen är i full gång, enligt mig: olivolja, balsamico, färsk citron, chili, parmesan, sidfläsk, grovmalen svartpeppar och havssalt. Har ni detta hemma kan ni piffa till de allra flesta rätter. Njut, men glöm inte bort att ta det försiktigt vid den varma grillen…

Det är snart juni och värmen lyser med sin frånvaro. Jag som älskar sol, bad och värme. Jag hoppas därför att vi får en sommar som hänger i en bra bit in i september, helst oktober men det är väl att ta i så att jag nästan spricker. I väntan på värmen spiller jag barnsliga men förtjusande rosa bubblor i glaset. Doften påminner om den svenska sommarens vildvuxna bär som jordgubbar, hallon och smultron. Underbart fräscht. I munnen sprudlar de spröda bubblorna och det känns uppfriskande och härligt. Alla dessa röda bär tillsammans med lite citron dominerar i smaken och vinet sköljs lätt ner, alldeles för lätt och man vill genast ha mer. Enkelt och okomplicerat men så himla somrigt och gott! Perfekt som apéritif väl kyld ute på terrassen en varm, förhoppningsvis, dag i sommar. Ett måste i alla hem! Vem vill inte kunna bjuda på en lätt mousserande, rosa och helt torr Lambrusco i sommar? Köp vinet här.

Bjuder här på orgie av foton från vår tripp till norra Italien förra veckan. Första dagarna var det fint sen blev det bara sämre och sämre med en del uppehåll. Otur med vädret men skönt att komma iväg ändå.

Den berömda katedralen mitt i centrala Milano, Duomo di Milano, övermäktigt. I say no more.

Älsklingarna första dagen i Milano. På semestern får man äta glass varje dag…

Häng vid hotellet efter en lång dag i storstaden…

Tillbaks till underbara Verona över en dag. Den berömda kärleksväggen bara ett stenkast från Julias välkända balkong i Casa di Giulietta.

I Verona sken solen de sista timmarna av dagen och det blev några glas vin på några mysiga uteserveringar i stan.

Tillbaks till Milano och storstadsstressen. Men en dag öste det ner så jävligt att vi bestämde oss för att stanna inne och ha picknick i sängen, härligt.

På utflykt till Como, staden vid Comosjöns södra delar. Pittoreskt och personligt, förmodligen övermysigt en lite varmare och soligare dag…

Det här hotellet vid en liten kanal ut till Comosjön hade jag kunnat tänka mig…

Sista dagen spenderades i Milano där vi bland annat besökte La Scala och monumentet av Leonardo da Vinci och strosade omkring vid Den Gyllene Triangeln. Jag kan konstatera att Milano är grymt i några timmar men alldeles för turistigt, opersonligt och ytligt för min smak. Däremot andas man lyx och flärd vilket inget bara visar sig i feta skyltningar…

Eller kaxiga sådana…

Utan även i svindyra restaurangbesök med hutlösa priser på skitmat som serverades. Däremot höll vinerna hög klass och var relativt billiga, i jämförelse. Vi sippade på kyld Pinot Gris från Alto Adige, välgjord Chardonnay från Lombardiet och så Franciacorta i mängder, galet gott! Vi säger hej då till Italien så länge…

När jag och Magnus började prata om att vi skulle dra iväg för några veckor sedan föreställde jag mig själv i minimal bikini liggandes i en solstol vid poolkanten, sörplandes på en paraplydrink och med Harley på säkert avstånd på Bamseklubben. Mer fel än så kunde jag inte ha. Jag sa att Magnus fick bestämma resmål den här gången om jag fick ta nästa. Sagt och gjort. Så säger han att han vill åka till Milano, jag höll jag på att tappa hakan! ”Vem är du och vad har du gjort med min man?”

Nu står i alla fall väskorna i hallen, mina bästa city outfits är packade och cafébrillorna likaså och taxin kommer om några timmar. Jag tror att det finns en man som kommer ångra sig när han inser att han precis bestämde en tripp till en av världens bästa shoppingstäder!!! Förhoppningsvis hinner vi med en liten utflykt till sagolika Verona också, det var underbart i mars och kommer förmodligen vara bedårande nu… See you in a week!

Jag älskar Italien och jag älskar Verona. Staden där romantik och mystik blandas med kulturella arv, passionerade kärlekshistorier och  personliga viner… Landar i kväll och stannar tills på onsdag. Hoppas på strålande solsken, solglasögon, svala kläder och uteserveringar fyllda till bredden, behöver jag säga vin?