Nyss hemkommen från en skön kväll med Sommelierföreningen Syd. Vi träffades på Lundasparris för ett tiotal tyska viner och sparris såklart. Det blev ett avslappnat och mycket lyckat event där vi spatserade kring odlingarna, njöt av friska rieslingviner av olika karaktär (där de torra vinerna vann över de med restsötma) och fantastiskt käk. Nu blir det sängen och en god natts sömn…

Idag blev det en fantastisk lunch på Mat & Destillat i Lund där en champinjonssoppa avnjöts tillsammans med en krispig och fräsch Grüner Veltliner, Magnus käkade klassisk spätta med tillbehör och fick en fruktig Riesling i glaset. Nu har vi precis ätit pannkakor med morfars lingonsylt (Harley fick bestämma) och druckit ett glas Moscato d’Asti. Barnsligt gott och perfekt början på en mysig kväll framför TV:n och X Factor. Vad spiller ni i glaset?

Sommaren är här! Visst är det underbart? Fågelkvittret på morgnarna, solens värmande strålar på dagen och kvällarna som är ljusa och långa. För att inte tala om all mat och dryck som vi väljer att njuta utomhus. Så kunde det ha varit om sommaren faktiskt var som den var förr i tiden, men andra året i rad har sommaren bestämt sig för att regna bort. Knappt bitter. Trots detta överöses vi av tidningar som listar mängder av viner som ska passa till sommarens grillade rätter och till de tänkta bufféerna som så ofta dukas fram. Så enkelt är det ju givetvis inte.

Vi börjar med vin till buffébordet där det nästan är omöjligt att få till de rätta kombinationerna, av den enkla anledningen att det finns för många olika smaker som ska försöka matchas. Här handlar det egentligen om att bjuda på ett vin som gör minst skada. Väljer ni ett rött vin ska det inte vara för kraftigt eller för strävt utan mjukt och fruktigt, en Barbera från Piemonte Italien är ett bra val. Vill ni hellre servera ett vitt vin är en halvtorr Riesling alltid ett säkert kort. För det första så fungerar den alldeles ypperligt som ett komplement till våra skandinaviska råvaror men även till het mat, till feta rätter och till krispiga sallader med olja och vinäger.

Vad gäller vin till den grillade maten ska man givetvis ha i åtanke vad som serveras till, och vad det är som grillas naturligtvis. En köttbit av det mörkare slaget med smakrik sås och ugnsbakad klyftpotatis behöver ett vin med lite tyngd i sig och där kommer en fruktigt och generös sydfransos till sin rätt. Grillar ni istället fisk och skaldjur som serveras med örtbakade rotfrukter och kall citronsås sitter en fruktig Sauvignon Blanc från Bordeaux fint till, men även en frisk och aromatisk Albariño från nordvästra Spanien. Serverar ni istället skaldjuren och fisken med skirat smör och kokt färskpotatis hade jag valt ett traditionellt vin med elegant fatkaraktär. Varför inte en klassisk Chardonnay från södra Bourgogne?

Försök att njuta av mat och dryck nu i semestertider även om sommaren bjuder på vidrigt höstväder. Det är det enda som räddar mina regniga dagar… Och älskvärt sällskap förstås.

Efter två mässdagar och vansinnig förkylning ligger jag nu äntligen nerbäddad i soffan under ett varmt och mysigt täcke. Alvedon, nässpray, vatten och ett stort glas Riesling är inom räckhåll… Jag undrar bara om det är någon som vill komma och massera mina fötter? Mitt skoval var betydligt snyggare än vad det var bekvämt. Ett vanligt återkommande problem. Varför lär man sig aldrig?

Är det någon som känner av julstämningen? Jag gör det då inte och är väldigt glad att jag lämnar dessa mörka, trista och blåsiga breddgrader lagom till frosserierna stundar. Men för att lysa upp lite i er vardag bjuder jag här på lite läsning om konsten att prova vin och om en av mina favoritdruvor, nämligen Riesling.

Följ mig även på Invinitum

Om ni har missat mig på Invinitum ska jag göra det väldigt enkelt för er. Läs om Vårens Dryckesauktioner som stundar inom kort och vart man hittar världens bästa mat, dessutom kan ni läsa om den fantastiska Rieslingdruvan och om den legendariska årgången i Bordeaux. Jag önskar er alla en mycket trevlig vecka. Vi hörs!

Följ mig även på Invinitum

1985 ertappades några producenter med att söta upp sina viner med dietylenglykol. Skandalen var ett faktum och det taktlösa beteendet förstörde anseendet för de österrikiska vinerna och tog nästan död på vinindustrin i landet. Men de lyckades vända nederlaget och nu, 25 år senare, är det bara en skamfläck i historien (dock en stor sådan) och idag producerar man vita viner i världsklass.

Österrike har likheter med Tyskland vad gäller både druvor och lagstiftning där den sistnämnda grundar sig på hur mogna druvorna är vid skörd och klassificerar sen vinet efter detta. Generellt kan man säga att de österrikiska vinerna är torrare, fruktigare med en högre alkohol och en större kropp p.g.a. det varmare klimatet medan de från grannlandet ofta behåller en viss restsötma och får en vassare syra med lättare kropp.

Klimatet är kontinentalt med långa, varma somrar och svala nätter med synnerligen låga temperaturer på vintrarna. De flesta odlingarna finner man i den mindre kuperade östra delen av landet som är skyddat av berg både i öst och i väst. Längre västerut består landskapet av de höga alperna med ett betydligt extremare klimat varför man inte odlar så mycket vin i dessa traker. Jordmånen är mycket varierande med allt från kalk, sand och lösa jordar till skiffer och granit.

Landet är indelat i 4 underregioner med Steiermark längst ner i sydöst och Burgenland i östcentrala delen. Wien är den enda huvudstaden i välden med ett eget vindistrikt som i sin tur är omringat av Österrikes viktigaste region gällande kvalitetsvin, Niederösterreich, uppe i nordöstra hörnet.

Den gröna nationaldruvan, grüner veltliner, står för en tredjedel av rikets vinodlingar. Grüner Veltliner betyder ”den gröna från Veltlin” och Veltlin syftar på Valtellina som är en region belägen i norra Italien på gränsen mot Österrike. Vinerna är oftast torra med en pigg syra och aromer som päron och äpple, även melon, citrus och grape är vanliga kännetecken samt örter och mineral tillsammans med vitpeppar. Grünerdruvan har även några års lagringskapacitet och med mognad kan den visa upp en lätt rökighet med halm och honung som rundas av med en oljig munkänsla.

En modedruva på tapeten som rönt många internationella utmärkelser för sin friska, fruktiga och kryddiga stil. Druvan odlas även i Tjeckien och i Ungern men det är i Österrike som den briljerar och lyser starkast. Förutom grüner veltliner odlas här även riesling, weissburgunder och welschriesling men också blå druvor som zweigelt, blaufränkisch, saint laurent, blauer portugieser och blauburgunder (mer känd som pinot noir) frodas i detta vinland.

Österrike är verkligen ett land att hålla ögonen på i framtiden, ett land med många traditioner och med mycket kultur, men framför allt ett land med stor potential. Och det säger jag inte för att hjärtat klappar lite fortare när jag närmar mig landets gränser. Som vi vet finns det en del österrikiskt blod som pulserar i mina ådror vilket gör mig väldigt stolt då jag tänker på vad landet frambringat de senaste åren. Gällande det vita vinet. Det röda har fortfarande en bit kvar men jag är helt övertygad om att det kommer det också, ge det bara lite tid. Tills dess njuter vi av de fruktiga och aromatiska vita vinerna i stället.

Följ mig även på Invinitum och på Fresh Magazine

Fjortisrumpa har jag passerat för länge sedan men det betyder inte jag har gått ifrån de barnsliga termerna mamma- och pappasjuk. Det här är en sådan söndag.

Förutom att det alltid är varmt, kärleksfullt och så många skratt i mina föräldrars hus där Harley dessutom trivs som fisken i vattnet lagas det alltid sagolikt läckra godsaker i deras kök.

Längtan efter mammas nybakade muffins är enorm denna regniga dag (trots att klockan bara är nio). För att inte tala om pappas egenfångade (såklart) och hemmarökta fisk som självklart alltid njuts tillsammans med ett vin tillverkad av druvan Gewürztraminer. Het etiopisk kycklinggryta brukar också hamna på bordet och sköljs då ner med en halvtorr riesling. Och det här är bara några av de smakligheter som så ofta serveras. Tyvärr så ses vi alldeles för sällan.

Jag älskar mina föräldrar och saknar dem jättemycket (inte bara deras mat) men jag tror ändå att mamma och pappa saknar Harley mest. Ni förstår, när gamlingarna får barnbarn är inte längre deras egna barn det primära. Men det gör inget och inte heller är det så illa som det kanske låter (man hamnar i ett ganska bra förhandlingsläge då man numer kan deala om lillskiten).

Det jag försöker säga är att nu när vi drar vårt flyttlass mot väst kanske ni kan fundera på att ta er lite söderut? Tänk vad många trevliga middagar vi skulle kunna ha och föreställ er så mycket tid ni skulle kunna ha med lillan. Bra va?

Följ mig även på Invinitum och på Fresh Magazine

Kräftskivan är en traditionell svensk fest i samband med att säsongen för fiskandet av de läckra havsdjuren drar igång under sensommaren och hösten. Liksom midsommar är det ett accepterat fylleslag som oftast råder och mycket har vi att tacka de näringsfattiga djuren för detta. Liten mängd näring tillsammans med mycket alkohol har ofta den effekten.

I folkmun, men även hos branschmänniskor, heter det att de utsökta kräftorna är väl salta och söta för att passa till vin, vilket är ett oerhört märkligt uttalande då sötma och sälta brukar balansera upp det mesta. Dessa kommentarer handlar helt enkelt om felaktigheter, för att inte kalla det för inkompetenta och fullkomligt dåraktiga bedömningar. Men visst får man tänka till både en och två gånger innan man köper vinet till kräftfesten men vem har sagt att det ska vara lätt? Svårast är nog att bryta gamla traditioner. I det här fallet att kräftorna alltid ska serveras med öl och nubbe.

Kräftan bjuder på sötaktigt kött vilket väger upp sältan tillsammans med en kryddighet som på flera sätt gör det möjligt att ackompanjera olika viner till. Sötma, sälta och syra (plus lite bitterhet, för att inte nämna umami) är den perfekta kombinationen och med det så är väl gåtan om vin till kräftor löst.

Ett vitt vin som är halvtorrt är att föredra där sötman i vinet väger upp det söta kräftköttet och de Bartoli är en sådan skapelse från Australien. Det tillverkas av de aromatiska druvsorterna gewürtstraminer och riesling som här bjuder på solmogen, tropisk frukt med fin syra och smakfull sötma. Till de dilldränkta djuren passar denna vita alldeles förträffligt. Att det är ett snyggt kort till ett grymt pris gör ju inte affären sämre.

Eller varför inte lyxa till det och spilla en halvtorr champagne i glaset? Veuve Clicquot gör en finstämd champagne med diskreta bubblor, snygg syra, där fin gul frukt och toner av nötter är framträdande.  De stackars djuren får sig inte bara en värdig begravning utan vi erhåller även en mycket trevlig upplevelse.

Föredrar man istället att dricka rött vin till, vilket är underskattat och förmodligen inte det självklara valet, skulle jag välja en fruktig, mjuk och bärig spansk crianza med fin vaniljton. Conde de Valdemar är en ren och snygg urtypisk sådan från Rioja och jag ska förklara varför denna stil av vin fungerar så fint.

Vanilj och dill ligger nämligen väldigt nära varandra arommässigt, vilket också förklarar varför man ibland hittar dill i doften på många spanska viner. Lagringsbenämningarna crianza, reserva och grand reserva ligger alla på fat och oftast då på de amerikanska som medför vaniljtoner (och dill) till aromen. Varav skaldjurens dillkryddighet, sälta och sötma fungerar perfekt med crianzans mjuka och rödfruktiga vaniljton. Dessutom klaffar vinet utmärkt till de smakrika hårdostarna som så oftast serveras till.

Till er som stundar en kräftskiva och som vågar prova något nytt lovar jag er en ny smakupplevelse, förhoppningsvis lite inspiration och därtill blir ni en erfarenhet rikare. Fyllan kommer på köpet. Så länge ni fyller på av den goda drycken som finns i flaskorna vill säga.

På sidan här bredvid under Vintips, hittar ni ”Vin till kräftskivan”.

Följ mig även på Fresh Magazine

De Bortoli 2009, 69 kr, art. nr 6403. En halvtorr bekantskap från South Eastern Australia som bjuder på ljusgul färg i glaset och doften är ren och aromatisk med tydliga inslag av litchi, rosor, lime, mango och melon. Syran finns där tillsammans med en medelfyllig kropp och de blommiga aromerna tillsamman med tropisk frukt följer med i smaken, dock med en något kort längd. Men det är prismässigt välbalanserat och mycket matvänligt med siffror som faller de flesta i smaken.

Veuve Clicquot, 379 kr, art. nr 7421. Denna “Gula Änka” är full av liv och rörelse. Med sin nyans av gult, en doft som är ren med aromer av citrus, mandel och mogna gula äpplen charmar den i alla fall mig, lägg där till de vackra bubblorna som sprudlar i glaset. Den här champagnen är halvtorr och medelfyllig med en mycket frisk syra där aromerna kommer tillbaks och som vägs upp av en balanserad sötma.

Conde de Valdemar 2006, 79kr, art. nr 12659. Är klassikern att lita på med sin skolboksmässiga stil. Vinet är mörkrött och har en ren, ganska tydlig doft av mogna jordgubbar, körsbär tillsammans med en fin fat- och vaniljton. Syran är bra, fattanninerna mjuka och runda, frukttanninerna likaså. Ett medelfylligt vin, rakt och enkelt, som fungerar enastående till de goda skaldjuren med sin saftiga fruktighet.

Följ mig även på Fresh Magazine