Alsace, i skuggan av Vogeserna

Trillingarna från Veneto

Följ mig även på Invinitum

Vad sägs om en fruktdriven, blommig och smakrik Pinot Gris Réserve 2009, art. nr 2899, 89 kr från Frankrikes vitvinsregion Alsace? Pinot Gris är en druva som ofta hamnar i skymundan och som är något underskattad, men när vinbönderna lyckas så åstadkommer den intressanta viner. Som här. Färgen är gyllengul och vinet har en stor blommig doft av druvor, gråpäron, persika, honung och vildblommor. Syran är snäll, utan att för den saken skull göra vinet platt, eldigheten värmer fint och det medelfylliga vinet är knappt torrt med en tydlig fruktighet. Ett inbjudande och smakrikt vin där aromerna kommer tillbaks i smaken tillsammans med en viss kryddighet och angenäm rondör.

Ett modernt och okomplicerat rödvin hittar vi i Turó Negre 2008, art. nr 94847, 79 kr. Vinet kommer från Spaniens nordligaste distrikt Empordà som tog bort sista delen av sitt forna namn (hette tidigare Embordà-Costa Brava) för att slippa bli förknippade med sol- och turistnäringen. Vinet produceras av kultförklarade Oliver Conti där han här visar att även han kan tillverka viner som inte kostar en förmögenhet. Vinet bjuder på en mörk, blåröd färg där doften är medelstor med inslag av blåbär, svartvinbär, örter och vanilj. Syran är relativt vass och tanninstrukturen är rund och mjuk. Det är lätt, enkelt och rakt fram i modernt snitt där druvblandningen främst består av Cabernet Sauvignon med en liten del Merlot och Cabernet Franc. Ett seriöst vin med snygg struktur och fin frukt i stilren tappning.

I Italiens Veneto hittar vi distriktet Valpolicella Classico, vinet Campolieti Ripasso 2008, 6792, 89 kr med den välkände familjefirman Luigi Righetti som står som producent, den grundades redan 1909 och bjuder här på ett riktigt fyndvin om man gillar den fruktgenerösa och kompakta stilen. Campolieti Ripasso har en intensiv röd färg med uttalad kryddig och fruktig doft där aromerna domineras av mörka bär, bigarråer, körsbär, övermogna frukter, tobak och mocka. Syran är frisk (som så ofta i italienska viner) och fatkaraktären tydlig, vinet är fylligt med koncentrerad och packad frukt tillsammans med en framträdande kryddighet även i smaken. Mjukt och smakrikt men framför allt oerhört publikt. Corvina, Rondinella och Molinara är druvblandningen som bygger vinet och drycken mår bra av lite luftning innan servering för att lyfta aromerna ytterligare. På våren efter skörd genomgår vinet en andra jäsning tillsammans med skalresterna från producentens Amaroneproduktion, en metod kallad Ripasso och som ger vinet dess smakrika och fruktkoncentrerade karaktär.

Följ mig även på Invinitum

Fjortisrumpa har jag passerat för länge sedan men det betyder inte jag har gått ifrån de barnsliga termerna mamma- och pappasjuk. Det här är en sådan söndag.

Förutom att det alltid är varmt, kärleksfullt och så många skratt i mina föräldrars hus där Harley dessutom trivs som fisken i vattnet lagas det alltid sagolikt läckra godsaker i deras kök.

Längtan efter mammas nybakade muffins är enorm denna regniga dag (trots att klockan bara är nio). För att inte tala om pappas egenfångade (såklart) och hemmarökta fisk som självklart alltid njuts tillsammans med ett vin tillverkad av druvan Gewürztraminer. Het etiopisk kycklinggryta brukar också hamna på bordet och sköljs då ner med en halvtorr riesling. Och det här är bara några av de smakligheter som så ofta serveras. Tyvärr så ses vi alldeles för sällan.

Jag älskar mina föräldrar och saknar dem jättemycket (inte bara deras mat) men jag tror ändå att mamma och pappa saknar Harley mest. Ni förstår, när gamlingarna får barnbarn är inte längre deras egna barn det primära. Men det gör inget och inte heller är det så illa som det kanske låter (man hamnar i ett ganska bra förhandlingsläge då man numer kan deala om lillskiten).

Det jag försöker säga är att nu när vi drar vårt flyttlass mot väst kanske ni kan fundera på att ta er lite söderut? Tänk vad många trevliga middagar vi skulle kunna ha och föreställ er så mycket tid ni skulle kunna ha med lillan. Bra va?

Följ mig även på Invinitum och på Fresh Magazine

Jag älskar ost. Jag älskar vin. När vi tre är tillsammans är det som en förförisk trekant i himmelriket. Vi har väl alla hört det berömda franska uttrycket ”Osten får vinet att sjunga”? Miljoner fransmän kan inte ha fel.

Syrlig getost går utmärkt ihop med en frisk och fruktig Sauvignon Blanc, antingen från Marlborough, Nya Zeeland eller från Sancerre i Loire, Frankrike. Om ni vill ha lite variation och se hur enkelt smaker och upplevelser förändras rostar ni en bit bröd och förgyller getosten med lite honung. Sauvignon Blanc vinet byts nu ut till ett lite fetare, fylligare och fatat vin, en vit Bourgogne är ett säkert kort. De söta, brödiga och syrliga smakerna i osten gifter sig tillsammans med vinets fatkaraktär och gör underverk. Enligt gammal fransk tradition ska getosten ätas mellan Påsk och Alla Helgona, då getterna producerar sin bästa mjölk.

Kittost är som dess själsfrände, att älska eller att hata. Kittosten kan variera från gul-orange-röd och osten som främst görs på komjölk får sin vackra färg genom att man regelbundet tvättar den med en saltlösning för att påskynda mognadsprocessen. En av de vanligaste kittostarna är Munster som har sitt ursprung från Alsace där munkar började tillverka osten under medeltiden, men inte förrän 1969 fick osten sin AC, skyddad ursprungsbeteckning. Munster trivs tillsammans med traktens karaktärsfulla vita vin gjort på gewurztraminer där de två starka karaktärerna finner varandra i en vacker vals.

Svensk, lagrad hårdost av komjölk håller världsklass och svenskarna är även de som äter mest hårdost i hela världen. Den ost som är mest känd utanför landets gränser är Västerbotten som utvecklades av mejerskan Eleonora Lindström borta i Burträsk 1871. Karaktären är aromatisk med en lätt kryddighet och viss sötma som bäst njuts tillsammans med en klick kvittenmarmelad och ett lätt, fruktigt rödvin där vinets fruktsötma och mjuka stil tämjer den lagrade osten. En Pinot Noir från Nya Världen, en Rioja Crianza eller ett vin från de bättre Cru-byarna i Beaujolais är bara några förslag.

Grönmögelosten har sin självklara roll på osttallriken och en av de mer kända är Stilton. Denna engelska ost med sin distinkta smak och sitt mytomspunna ursprung började tillverkas runt 1730-talet och är namnskyddat sedan dess. Stilton är gjord på komjölk och sägs ha uppkommit på puben ”The Bell In” i den pittoreska staden Stilton norr om Cambridge, medan andra hävdar att den inte alls kommer därifrån. Med sin harmoniska sälta, gräddiga fetma och tydliga karaktär finns det ett hav av olika drycker som snällt väntar på sin tur, gemensamt för alla är att de ska vara fylliga, kraftiga och söta eller ha en livlig syra med en balanserad sötma. Vintage Port eller LBV Port är fantastiskt, likväl decembermånadens glögg. Ett berömt vin vars druvor angripits av ädelröta är sagolikt, någon som hört talas om Sauternes? Eller varför inte en söt Moscatel? Vi åker vidare till Loire, Alsace och Tyskland där de skördar sina druvor sent och gör makalösa viner, dessutom gör vi ett stopp i Champagne och njuter grönmögelosten med ett mousserande vin som fått sig en rejäl dos av sötad dosage.

Det behöver inte vara så svårt att kombinera ost och vin, bara man tänker på att olika typ av ost också kräver varierande karaktär på vin. För att göra det väldigt enkelt för sig kan man kombinera geografiskt, man väljer helt enkelt ut en viss typ av ost och matchar det tillsammans med det vin som produceras i området. Peace of cake.

Följ mig även på Fresh Magazine

När det är dags att plocka fram de rökta godsakerna på jultallriken kanske det mest självklara valet är att dricka en öl till. En rökporter eller en tysk rauchbier faller sig naturligt till de rökiga och salta smakerna i maten. Vill man prova något annorlunda och få en upplevelse rekommenderar jag att man njuter delikatesserna med lite vin, men det kan inte vara vilket vin som helst. Många viner som finns på marknaden i dag skulle lätt försvinna till de speciella smakerna så är det någon gång man ska välja sitt vin med omsorg så är det nu. (Tycker givetvis att man alltid ska välja sina viner med omsorg…)

Gewurztraminer heter druvan som med fördel kan avnjutas till denna typ av mat. Karaktären på en gewurztraminer brukar beskrivas som mycket aromatisk, kryddig och parfymerad, en relativt låg syra med en benägenhet att producera ett högt sockerinnehåll vilket i sin tur leder till ett vin med relativt hög alkohol. Det ger viner med mycket karaktäristiska dofter och smaker. Vinerna som druvan producerar faller inte alla i smaken, antingen älskar man den och höjer den till skyarna eller så gillar man den inte alls. Tillhör man den sista gruppen tycker jag i alla fall att man kan ge denna bångstyriga men otroligt charmiga druva en chans att glänsa, genom att servera vinet tillsammans med råvaror som rökt lax, rökt korv, rökt ål. Det fungerar även väl med kittost eller till det asiatiska köket om vinet har lite sötma. Galet gott.

Gustave Lorentz Réserve 2008, art. nr 5244, 89 kr. En druvtypisk gewurztraminer från Alsace. Vinet är klart med lite guldgula toner, doften är ren, stor och aromatisk där blommor, litchi, persika och honung framträder. Ett torrt, medelfylligt vin med avrundad syra och med de aromatiska och blommiga inslagen som återkommer. Ett fruktigt vin med en angenäm blommig avslutning.

Comtés d’Isenbourg 2007, art. nr 2187, 107 kr. Även detta vin är från Alsace och mycket druvtypisk. Färgen är vackert gyllene och doften är ren och mycket framträdande, parfymerad och kryddig. Aromer av en sommaräng, kryddor, rosor, aprikos och citrus. Vinet är torrt och medelfylligt, det har något högre syra och är mer välbalanserat och fruktigt med aromer som kommer tillbaks i smaken, rosor, aprikos, citron och en kryddighet. Eftersmaken är lång och elegant vilket skvallrar om att producenten gjort ett bra jobb.

Som sagt, denna druva är att älska eller att hata, det finns inte många som landar någonstans mitt i mellan. Det som är fascinerande med denna druva är att vad man än tycker om dess karaktär så lämnar den ingen oberörd.

Följ mig även på Fresh Magazine

Julen närmar sig med stormsteg och med det flera veckor fyllda av frosseri, viktökning och ångest. Om vi bara hade skippat hälften av det vi stoppar i oss under denna tid hade världen sett bättre ut. Istället för att njuta och göra något minnesvärt av julbordet, som innehåller en hel del fantastiska råvaror, blir det till en matförnedring utan dess like, där den som lyckas äta mest och bli fullast vinner årets pris – en kyss av årets feta julgris. Gratulerar!

För att få till det perfekta julbordet krävs det en del fantasi men framför allt att man bryter mot uråldriga traditioner, dryckestraditioner. Just det som verkar vara så svårt under högtider. Jag vill att folk ska förstå att det finns annat att dricka till julbordet än öl och snaps, jag tycker att det är på tiden att vi skapar nya intressanta traditioner, med det uppnå spännande upplevelser och komma till andra insikter.

Jag skulle här nedan vilja presentera ett antal jultallrikar, (drycken som nämns nedan presenteras utförligare under mina vintips), där vi går ifrån den traditionella buffén och istället får godbitarna av julmaten serverat som en 8-rätters meny med olika drycker till, utspritt över hela dagen. En gastronomisk upplevelse som är betydligt fräschare, roligare och jag kan garantera att man mår bättre av det. Bort med buffén och fram med jultallrikarna, behåll öl och snaps till de rätter där det behövs men plocka fram vinet där det krävs.

Aperitif

Skippa den söta, tunga, smakrika glöggen med mandlar och russin tillsammans med pepparkakor. Alla dessa starka kryddor, konsistenser och smaker utgör ett hot mot de kommande smakupplevelserna. Jag börjar istället med en torr, sval champagne som är frisk, fruktig och förförisk, Mailly Grand Cru och så spar jag glöggen till ett senare tillfälle, ett bättre tillfälle.

Jullunch

Den första tallriken består av inlagd sill, löksill och matjessill tillsammans med några kokta ägghalvor. Till det väljer jag att dricka en torr Manzanilla Fina. De jästiga inslagen med aromer av gröna oliver, mandlar och den underbara känslan av hav i drycken sitter bra tillsammans med den klara sillens smaker. Manzanillan är så lätt och elegant att den oerfarne aldrig skulle tro att det är sherry vi pratar om.

In kommer den krämiga sillen, mina absoluta favoriter är senapssill och basilikasill, tallriken rymmer även här en ägghalva och nu även lite potatis, gravad lax med hovmästarsås får också plats. I glaset har jag en Nils Oscars Pils som lockar med sin aromatiska humle- och maltkaraktär, den friska citrustonen väger upp beskan och den har en fyllighet att matcha maten med. Jag sköljer ner de förträffliga havsdjuren med en Aalborg Jubileums Akvavit, brännvinets påtagliga kryddning med dill gifter sig med senapen och den avrundade sötman är vackert avvägd. För allt i världen, kyl inte ner snapsen så att den tappar all sin karaktär och arombild, en iskall snaps serverad i ett frostat glas kan med fördel bytas ut mot ren vodka, ett fåtal hade märkt skillnad.

Julmellanmål

Den nygriljerade skinkan serveras på knäckebröd med en stor klick skånsk grov senap. Less is more. Till detta väljer jag en vit Bourgogne, Les Sétilles. Den är torr, medelfyllig, mycket frisk med en pigg syra, bra med citrusfrukt och gröna äpplen, fin fatkaraktär och en lång mineralisk eftersmak. Syran i senapen balanseras av syran i vinet och fatkaraktären i vinet kommer till sin rätt med det ljusa köttets lite söta och brödiga griljering.

Julmiddag

Rökt lax, rökt ål och rökta charkuterier. Starka smaker som verkligen kräver en smakrik och kraftfull dryck så jag väljer en torr, aromatisk och blommig gewurztraminer från Alsace, Comtes d’Isenbourg. Den speciella rökta karaktären framhävs och balanseras med vinet som har tillräckligt med kropp och personlighet. Två starka kandidater som tillsammans drar jämt och dessutom gör det riktigt bra.

Janssons frestelse, köttbullar och prinskorv med lite rödbetsallad. Denna mat i all ära, men bara lite av varje, det blir betydligt godare och man slipper bli så däst av dessa relativt tunga rätter. Till er som föredrar rött vin rekommenderar jag ett lätt-medelfylligt fruktigt och bärigt vin, det ska vara mjukt och runt och inte göra så mycket väsen av sig, då blir det som bäst. Ett vin från Beaujolais eller en pinot noir är ett bra alternativ. Jag personligen tillhör dem som gärna dricker vitt till denna typ av mat och till de söta, runda och feta smakerna i maten kommer en halvtorr riesling att fungera alldeles utmärkt, bra fyllighet och mycket frukt balanseras av en skarp syra som skär genom den feta konsistensen.

Risgrynsgröt, denna gröt som kan varieras i oändlighet. Den bättre varianten enligt mig är den som inte är så söt och som har en härligt frisk och syrlig citrussås att ringla över, använd färsk citronsaft och spill i en skvätt citronlikör för att liva upp. Till denna mäktiga, gräddiga härlighet väljer jag ett bedårande vin från Loiredalen. Moulin Touchais 1995. Det är sött, har en mycket livlig syra med underbar mogen frukt. Balans, elegans och komplexitet. Man säger att kärlek inte går att köpa för pengar, men i det här fallet är det just det man gör och gentemot vad man får så är det också nästan gratis. En söt champagne med sin mogna fruktighet och pigga syra hade också fungerat, likaså den balanserade citronlikören som gett såsen lite skärpa.

Julens osttallrik. Välj ut era favoriter och gör en minnesvärd ost- och vinprovning av det, om det finns några viner kvar från lunchen och middagen vill säga. Här kommer även den bortglömda glöggen in och spelar en viktig roll. På tallriken har jag valt en mild syrlig getost, kletar lite honung på och sköljer ner med en stor klunk av den vita bourgognen. Plockar fram gewurztraminern som fungerar perfekt tillsammans med kittostens starka smaker och en svensk lagrad västerbottenost njuts tillsammans med det mjuka, fruktiga röda vinet. Avslutningsvis så spills glöggen i glaset, Dufvenkrooks X-Mas Delight, och grönmögelosten är inte långt borta. Om det mot förmodan finns någon söt champagne kvar kan även den med fördel drickas till mögelosten.

Gottetallriken

Väntar jag en bra stund med men när det väl serveras blir det inget onödigt frossande (allt är relativt, speciellt så här vid jul) i ett hav med sötsaker utan en tallrik med de finaste pralinerna, knäck, nougat, brända mandlar och en liten skål med chokladmousse serveras vid sidan av där toppen är täckt med rostade hasselnötter. Här plockar jag fram den sötaste madeiran av dem alla, Malmsey. Den söta, simmiga drycken är fylld av aromer och smaker av kanderat socker, russin, choklad och nötter vilket fungerar ypperligt till mitt valda gottebord. Vinet är gjort av de finaste Malvasía druvorna som växer på Madeira, den vulkaniska regnskogsön har en fantastisk benägenhet att producera druvor med en skyhög syra, vilket verkligen behövs för att balansera denna sockerbomb. Frangelico, den berömda hasselnötslikören från Italien, hade även den kommit till sin rätt.

Kaffet serveras och det är dags att smälta maten, drycken och intrycken som detta julbord bjudit på. Kvällen avslutas, efter att kaffet är uppdrucket såklart, med en rökig maltwhisky eller varför inte plocka bort alla fördomar och locka med en lagrad höglandstequila istället?

Josh Groban förgyller dagen med sin gudomliga stämma, det vita snötäcket ligger vackert på marken och inne i det varma huset fylls rummen av skratt, familjens kärlek genomströmmar hela kroppen och träffar mig rakt i hjärtat. Det är vacker och underbart så att det förslår. Det är mitt perfekta julbord.

Följ mig även på Fresh Magazine