Med risk för att göra någon upprörd utfärdas här en varning till er inbitna whiskykonnässörer som tror på allt ni läser och hör. Ett hett tips: allt som står i tidningarna och på webbplatser är inte sant (förutom det som läses på min sida, såklart) inte heller mumlandet om whiskyn och dess karaktär på grannens eleganta 50-års fest, det kallas för snobberi, skryt och inbördes beundran.

Så jag tänkte att vi skulle få lite rätsida på det här med whisky. För det första så är inte all Single Malt Whisky rökig, det är ett mycket vanligt påstående som man ofta hör. Whiskyn är tillverkad av 100 % malt och kommer från ett destilleri, det är allt som den talar om och har ingenting med rökigheten att göra. Tyvärr.

Ett annat uttryck som man använder sig av, speciellt ni whiskyfantaster, är PPM-formeln. Ni fullkomligt älskar dessa tre bokstäver men ni missbrukar dem och använder dem i fel sammanhang. PPM står för Parts Per Million och är ett mått för att mäta rökighet, javisst, men inte rökigheten på whiskyn utan rökigheten på den torkade malten.

Saken är den att när ni sedan börjar diskutera vilken whisky som är rökigast, mäter ni den i PPM. Den oerfarne och opåläste skulle givetvis tro att det är så här det fungerar. Det är det inte. Som sagt, whiskyns PPM mäts på den torvrostade malten och inte på den slutliga produkten, alltså den färdiga whiskyn, vilket betyder att PPM-måttet inte är speciellt relevant då ca 2/3 förloras på vägen genom mäskning, jäsning, destillering och lagring. Så det så.

Följ mig även på Fresh Magazine

Digestif är en dryck som dricks efter maten för att underlätta matsmältningen. En del föredrar att avrunda måltiden med något sött och sliskigt, så att man blir ännu mer däst, jag föredrar något alkoholstarkt utan sötma.

Glöm allt vad ”Sierra Tequila” med den röda hatten innebär. Tequilan som satt skräck i befolkningen och gett drycken ett oförskämt dåligt rykte, kanske inte helt utan anledning. Vem har inte slickat salt från handen och satt i sig en tequilashot för att sen riva av med en citronskiva? Jag fick min första tequilafylla på Kos, jag var alldeles för ung, kräktes som ett svin och min familj var väl inte direkt överförtjusta. Jag skyllde på min två år äldre syster, det gick inte hem.

Efter det har jag inte kunnat se åt tequila så man kan väl säga att jag lärde mig en läxa, tur att det fanns annan dryck att utforska… I alla fall, det var först när jag började på Gustibus som jag fick upp ögonen för denna dryck igen, under mer sansade förhållande och med betydligt mer kvalitet i glaset. Det dröjde inte länge förrän den stod på hyllorna i vårt hem.

Gran Centenario Anejo, Jalisco, art. nr 70004, 399 kr, beställningssortiment. En lagrad höglandstequila från Jalisco som är tillverkat av 100 % agave. Färgen är gyllenbrun med en doft som är ren och stor. Vitpeppar, vanilj, kola och en citruston hittas och smaken är fyllig med en skarp fatkaraktär av vanilj och kola. Den är rund och mjuk med en lite örtig avslutning.

Tequila XQ Reposado, art nr 50, 329 kr. Även denna är från Jalisco men den har inte legat lika länge på fat. Färgen är ljust gyllene, åt det gröna hållet. Doften är ren, stor och karaktärsfull. Lite blommig med mycket örter, halm, citrus och en kryddighet. Det är en relativt fyllig tequila med fatkaraktär, den är oljig och lite fet med en bra längd.

Rökig whisky har länge varit på tapeten och det kommer nog aldrig gå ur modet. Desto rökigare desto bättre. Tycker jag.

Skotsk Blended Whisky, Islay Mist de Luxe, art. nr 457, 234 kr. Drycken är bärnstens färg ad och har en ren och tydlig rökighet i doften. Den har aromer av hav, tjära med en antydan till gräs, fat, mandel och pomerans. Denna whisky har en fyllighet som bärs upp av den runda och mjuka känslan i munnen. Ett komplext och elegant destillat som bjuder på mycket för pengarna med en rökighet som sitter kvar länge i eftersmaken. Lite vatten i denna kommer att förstärka rökaromerna och göra dem ännu tydligare.

Skotsk Single Malt, Islay, Ardbeg 10 Years, art. nr 513, 459 kr. En mycket stor och rökig doft med aromer av tropisk frukt och fat. Honung, smör, mandel, apelsin, lakrits, tjära, bränt gummi, här hittar man mycket. Smaken är fyllig med en viss påtaglig eldighet, den speglar de komplexa aromerna i näsan och den är väldigt rund, elegant med ett underbart efterfölje.

Följ mig även på Fresh Magazine

Till den klara sillen är en torr sherry ett utmärkt komplement och tiden då den söta, simmiga sherryn fick damerna att bli generade är sedan länge förbi. Idag är utbudet betydligt större med en bredd som sträcker sig från den lättaste, torraste till de rodnande damernas favoriter.

Manzanilla, art. nr 8283, 89 kr. Den är ljusgul och har en ren och stor uttalad doft av jäst, gröna oliver, mandel och hav. Smaken är torr, fantastisk lätt och elegant med en hög frisk syra och aromerna kommer tillbaks i smaken. En angenäm känsla av saltvatten sköljer genom gommen och sitter kvar ett bra tag.

Tio Pepe Fino, Jerez, Spanien, art. nr 8225, 109 kr. Den här är även den ljust gul i färgen men något fylligare i smaken. Doften har en stor jästighet med bröd, mandel och äpple, munnen reagerar på lättheten i vinet och den pigga syran, jäst och mandel är påtagligt i smaken. Lite rundare än manzanillan men fortfarande väldigt lätt och elegant med en bra längd.

Den krämiga sillen och gravad lax med hovmästarsås bjuder upp till dans med en klassisk pilsner och dillkryddad skandinavisk snaps. Gott med lite variation och med tanke på vad som väntar kvällen är en läskande pils och sprit för matsmältningen precis vad man behöver.

Nils Oscars Pils, art. nr 1454, 16, 80 kr. En ljusgul färgton med en medelstor, relativt aromatisk doft som präglas av humle, sädesslag och citrusfrukt. Ölen byggs upp av en fin syra och en markerad beska, den är torr, medelfyllig med maltiga aromer och en touch av citrus.  

Kallsupen, art. nr 177, 177 kr. Det här brännvinet har en stor kryddighet med mycket framträdande dillkaraktär, den har en frisk citronton som blandas med lite kummin och fänkål. Spriten är torr, kroppen är medelfyllig med ett bra bett som sitter i länge.

Aalborgs Jubileums Akvavit, art. 173, 244 kr. En stor ren doft som är mer koncentrerad med dill, fänkål, vanilj och kryddpeppar. Danskarna har gjort ett bra jobb med denna fylliga, karaktärsfulla snaps som är mild och rund och lockar med en bra avvägd sötma och en charmig längd.

Följ mig även på Fresh Magazine

Julen närmar sig med stormsteg och med det flera veckor fyllda av frosseri, viktökning och ångest. Om vi bara hade skippat hälften av det vi stoppar i oss under denna tid hade världen sett bättre ut. Istället för att njuta och göra något minnesvärt av julbordet, som innehåller en hel del fantastiska råvaror, blir det till en matförnedring utan dess like, där den som lyckas äta mest och bli fullast vinner årets pris – en kyss av årets feta julgris. Gratulerar!

För att få till det perfekta julbordet krävs det en del fantasi men framför allt att man bryter mot uråldriga traditioner, dryckestraditioner. Just det som verkar vara så svårt under högtider. Jag vill att folk ska förstå att det finns annat att dricka till julbordet än öl och snaps, jag tycker att det är på tiden att vi skapar nya intressanta traditioner, med det uppnå spännande upplevelser och komma till andra insikter.

Jag skulle här nedan vilja presentera ett antal jultallrikar, (drycken som nämns nedan presenteras utförligare under mina vintips), där vi går ifrån den traditionella buffén och istället får godbitarna av julmaten serverat som en 8-rätters meny med olika drycker till, utspritt över hela dagen. En gastronomisk upplevelse som är betydligt fräschare, roligare och jag kan garantera att man mår bättre av det. Bort med buffén och fram med jultallrikarna, behåll öl och snaps till de rätter där det behövs men plocka fram vinet där det krävs.

Aperitif

Skippa den söta, tunga, smakrika glöggen med mandlar och russin tillsammans med pepparkakor. Alla dessa starka kryddor, konsistenser och smaker utgör ett hot mot de kommande smakupplevelserna. Jag börjar istället med en torr, sval champagne som är frisk, fruktig och förförisk, Mailly Grand Cru och så spar jag glöggen till ett senare tillfälle, ett bättre tillfälle.

Jullunch

Den första tallriken består av inlagd sill, löksill och matjessill tillsammans med några kokta ägghalvor. Till det väljer jag att dricka en torr Manzanilla Fina. De jästiga inslagen med aromer av gröna oliver, mandlar och den underbara känslan av hav i drycken sitter bra tillsammans med den klara sillens smaker. Manzanillan är så lätt och elegant att den oerfarne aldrig skulle tro att det är sherry vi pratar om.

In kommer den krämiga sillen, mina absoluta favoriter är senapssill och basilikasill, tallriken rymmer även här en ägghalva och nu även lite potatis, gravad lax med hovmästarsås får också plats. I glaset har jag en Nils Oscars Pils som lockar med sin aromatiska humle- och maltkaraktär, den friska citrustonen väger upp beskan och den har en fyllighet att matcha maten med. Jag sköljer ner de förträffliga havsdjuren med en Aalborg Jubileums Akvavit, brännvinets påtagliga kryddning med dill gifter sig med senapen och den avrundade sötman är vackert avvägd. För allt i världen, kyl inte ner snapsen så att den tappar all sin karaktär och arombild, en iskall snaps serverad i ett frostat glas kan med fördel bytas ut mot ren vodka, ett fåtal hade märkt skillnad.

Julmellanmål

Den nygriljerade skinkan serveras på knäckebröd med en stor klick skånsk grov senap. Less is more. Till detta väljer jag en vit Bourgogne, Les Sétilles. Den är torr, medelfyllig, mycket frisk med en pigg syra, bra med citrusfrukt och gröna äpplen, fin fatkaraktär och en lång mineralisk eftersmak. Syran i senapen balanseras av syran i vinet och fatkaraktären i vinet kommer till sin rätt med det ljusa köttets lite söta och brödiga griljering.

Julmiddag

Rökt lax, rökt ål och rökta charkuterier. Starka smaker som verkligen kräver en smakrik och kraftfull dryck så jag väljer en torr, aromatisk och blommig gewurztraminer från Alsace, Comtes d’Isenbourg. Den speciella rökta karaktären framhävs och balanseras med vinet som har tillräckligt med kropp och personlighet. Två starka kandidater som tillsammans drar jämt och dessutom gör det riktigt bra.

Janssons frestelse, köttbullar och prinskorv med lite rödbetsallad. Denna mat i all ära, men bara lite av varje, det blir betydligt godare och man slipper bli så däst av dessa relativt tunga rätter. Till er som föredrar rött vin rekommenderar jag ett lätt-medelfylligt fruktigt och bärigt vin, det ska vara mjukt och runt och inte göra så mycket väsen av sig, då blir det som bäst. Ett vin från Beaujolais eller en pinot noir är ett bra alternativ. Jag personligen tillhör dem som gärna dricker vitt till denna typ av mat och till de söta, runda och feta smakerna i maten kommer en halvtorr riesling att fungera alldeles utmärkt, bra fyllighet och mycket frukt balanseras av en skarp syra som skär genom den feta konsistensen.

Risgrynsgröt, denna gröt som kan varieras i oändlighet. Den bättre varianten enligt mig är den som inte är så söt och som har en härligt frisk och syrlig citrussås att ringla över, använd färsk citronsaft och spill i en skvätt citronlikör för att liva upp. Till denna mäktiga, gräddiga härlighet väljer jag ett bedårande vin från Loiredalen. Moulin Touchais 1995. Det är sött, har en mycket livlig syra med underbar mogen frukt. Balans, elegans och komplexitet. Man säger att kärlek inte går att köpa för pengar, men i det här fallet är det just det man gör och gentemot vad man får så är det också nästan gratis. En söt champagne med sin mogna fruktighet och pigga syra hade också fungerat, likaså den balanserade citronlikören som gett såsen lite skärpa.

Julens osttallrik. Välj ut era favoriter och gör en minnesvärd ost- och vinprovning av det, om det finns några viner kvar från lunchen och middagen vill säga. Här kommer även den bortglömda glöggen in och spelar en viktig roll. På tallriken har jag valt en mild syrlig getost, kletar lite honung på och sköljer ner med en stor klunk av den vita bourgognen. Plockar fram gewurztraminern som fungerar perfekt tillsammans med kittostens starka smaker och en svensk lagrad västerbottenost njuts tillsammans med det mjuka, fruktiga röda vinet. Avslutningsvis så spills glöggen i glaset, Dufvenkrooks X-Mas Delight, och grönmögelosten är inte långt borta. Om det mot förmodan finns någon söt champagne kvar kan även den med fördel drickas till mögelosten.

Gottetallriken

Väntar jag en bra stund med men när det väl serveras blir det inget onödigt frossande (allt är relativt, speciellt så här vid jul) i ett hav med sötsaker utan en tallik med de finaste pralinerna, knäck, nougat, brända mandlar och en liten skål med chokladmousse serveras vid sidan av där toppen är täckt med rostade hasselnötter. Här plockar jag fram den sötaste madeiran av dem alla, Malmsey. Den söta, simmiga drycken är fylld av aromer och smaker av kanderat socker, russin, choklad och nötter vilket fungerar ypperligt till mitt valda gottebord. Vinet är gjort av de finaste Malvasía druvorna som växer på Madeira, den vulkaniska regnskogsön har en fantastisk benägenhet att producera druvor med en skyhög syra, vilket verkligen behövs för att balansera denna sockerbomb. Frangelico, den berömda hasselnötslikören från Italien, hade även den kommit till sin rätt.

Kaffet serveras och det är dags att smälta maten, drycken och intrycken som detta julbord bjudit på. Kvällen avslutas, efter att kaffet är uppdrucket såklart, med en rökig maltwhisky eller varför inte plocka bort alla fördomar och locka med en lagrad höglandstequila istället?

Josh Groban förgyller dagen med sin gudomliga stämma, det vita snötäcket ligger vackert på marken och inne i det varma huset fylls rummen av skratt, familjens kärlek genomströmmar hela kroppen och träffar mig rakt i hjärtat. Det är vacker och underbart så att det förslår. Det är mitt perfekta julbord.

Följ mig även på Fresh Magazine

Så var det dags igen. Jag var på väg mot Malmö och de välkända lokalerna i västra hamnen och som vanligt fylldes jag av förväntan och nyfikenhet på vad som skulle ske. Jag vet inte om det är tryggheten i skolan eller om det är för att jag befinner mig på den västra sidan av landet som det infinner sig ett lugn inom mig. Kanske en blandning av båda. Hela förra året var det plugg som gällde och efter ett sommaruppehåll var det dags igen. Spanienstudier, Riojaresa, tävlingar och diverse kurser, nu är det en spritkurs som står på schemat, WSET Professional Certificate in Spirits.

Det är nästan exakt ett halvår sedan som jag satt i samma rum, till och med på samma plats med ångest inför sommelierexamen som skulle skrivas och så är man här igen, även om man inte skulle tro det så känns det faktiskt bra. Riktigt bra. Dagarna efter jag gått ut sommelierskolan i maj infann sig en tomhet, det var som att jag inte kände mig riktigt redo för att lämna skolbänken och som att lärarna knuffat mig utför ett stup utan vingar och utan skyddsnät. Jag undrar hur den här betydligt kortare kursen kommer att sluta eller få mig att känna. Förhoppningsvis med ett certifikat och kanske med ett litet blåmärke på höften.

Timmarna flög iväg och framåt eftermiddagen gjorde sig ångorna från all sprit närvarande, jag var rätt dåsig trots det eviga spottandet och fullproppad med information om destilleringskonsten och dess olika drycker. Jag satt som fängslad under en intensiv föreläsning och jag kunde inte  förstå vart tiden tog vägen, det kallar jag klass på utbildningen. En hel dag som var fylld av skådespeleri från en lärare som har så mycket passion för sitt arbete och som så villigt delar med sig av all sin kunskap är snudd på kärlek. Bättre betyg än så kan man inte få.

Så jag återvände till östkusten, trött efter en händelserik dag men lycklig och med en bredare förståelse för digestifer. Den tre veckor långa kursen har redan börjat ge mig tentaångest. Min kära syster sa för många år sedan när hon avslutat sin femåriga utbildning på högskolan att det man saknar mest med studietiden är just ångesten och lättnaden som kommer när examen är över. Jag är beredd att inte hålla med, prestationsångest har aldrig varit något vackert.

Följ mig även på Fresh Magazine