Det var ett tag sedan nu. Tiden springer ifrån mig och ibland när den gör det så tappar jag även motivationen. Som för så många andra.

Helgen spenderades i Kristinehamn och det tänkta rumpskaket blev tyvärr inte av då jag somnade tidigast av alla, klockan var nog inte ens 22.00 men så blir det tydligen när man fått barn… Det händer mig rätt ofta i alla fall.

Men skit i det, det kommer fler tåg och massa roliga händelser att se fram emot så jag lutar mig bara lugnt tillbaka i sätet på bussen och inväntar dagens Chablis-provning med spänning.

Följ mig även på Invinitum

Så hette Bourgogneprovningen som hölls av Mr Öhman på Gustibus för ett tag sedan. Vi gick igenom fyra vita viner och fyra röda och den mycket intressanta provningen fick mig att ändra uppfattning om vinerna från Bourgogne. Väldigt lärorikt.

Vi började med NV Perle de Vigne, Crémant de Bourgogne, Louis Bouillot, 89 kr, art nr 7688, som är ett mycket trevligt (och billigt) mousserande vin från Bourgogne. Bubblorna är små och moussen krämig. Syran frisk med raka och fruktiga aromer av grönt äpple, citrus, en del mineral och nätta brödtoner. Fruktigt, balanserat och perfekt start på denna kväll.

Chablis Domaine de la Boissonneuse 2008, 155 kr, art. nr 5624. Vinerna från Chablis är oftast dyra och det här är inget undantag. Ett gulgrönt vin med vass syra och aromer och smaker av rök, mineral, gul mogen frukt och citrus. Snustorrt och stramt, okomplicerat, friskt och fräscht. Men inte för 155 kr.

Mâcon-Villages Chardonnay 2008, Blason de Bourgogne, 73 kr, art. nr 2295. Här är doften mer uttalad med exotisk gul frukt, ananas, mineral, vanilj och en viss smörighet visar sig. Syran är pigg men vinet är fruktigare och fylligare med en rundare karaktär och med mer solmogna gula aromer. Nätta fattanniner anas och längden är hyfsad. Småtrevligt och gott. I hög grad prisvärd.

Meursault 2007, Domaine Vincent Bouzereau, 299 kr, art. nr 12677. Först när jag doftade på vinet trodde jag att det var defekt, det var någonting som jag inte kunde sätta fingret på men som kan beskrivas som pruttlukt (?). Massor av krutrök, banan, vanilj, kolaremmar och en del animaliska toner hittades också. I munnen var vinet oerhört mjukt och fruktigt med smöriga och lite nötiga aromer tillsammans med fina fattanniner och livlig syra. Efter en tid i glaset utvecklas mango, papaya, hasselnöt och popcorn. Från början tyckte jag mest att den var konstig med sen så efter lite luft förbättrades vinet till en möjlig favorit. Kan mycket väl vara så att det jag inte kunde sätta fingret på helt enkelt var karaktären som kändes främmande då jag dricker alldeles för lite Bourgogner.

Bourgogne Pinot Noir Terres de Famille 2007, Domaine Vougeraie, 169 kr. Det första röda vinet för kvällen. Mycket ljust blåröd färg. Aromer av röda bär som jordgubbar och hallon framträder med en liten kryddighet. Mjuk, bärig och lätt med fin syra. Inte så mycket att säga om vinet förutom att den inte är värd sina pengar.

Pommard 2007, Albert Bichot, 249 kr art. nr 2240. Doften är något mer utvecklad med mörkare bär som vinbär och körsbär. Även en viss krydda hittas. När vinet når munnen får jag mig (eller alla som var med på provningen) en ordentlig käftsmäll. Vilket vin! Fat- och frukttanninerna fullkomligt exploderar i hela munnen tillsammans med en skyhög syra. Torrt, strävt och alldeles för ung. Myten om att alla röda viner från Bourgogne är snälla och mjuka lämnades i lokalerna i Malmö.

Volnay Carelle Premier Cru 1998, 390 kr. Nu så händer det grejer. Färgen är ljus men drar åt tegelnyanser och vinets aromer speglas av övermogna jordgubbar, torkad frukt, höstlöv, skog och svamp med en mogen bärighet. Vinet är relativt mjukt med väl integrerade tanniner. Syran är fin och eftersmaken är lång och sitter i tillsammans med en värmande bett i slutet, någon på provningen utbrast att det påminde om ”röd chilihetta”, mitt i prick. Väldigt trevligt vin.

Corton Grand Cru 2000, 395 kr, art. nr 94709. Ett ljust brunt vin med stor doft av mogna röda bär, körsbär, jordgubbar och plommon. Läder och köttiga nyanser gick också att urskilja. Något kryddig med en del sekundära toner tillsammans med en avrundad syra, sammetslena tanniner och grymt komplexa aromer och smaker. Mjukt, intensivt med en gudomlig längd och snygg beska som sitter kvar med övermogna bär och frukter hur länge som helst. Jag är i himlen, och biljetten var jävligt billig. Kärlek, sex och Rock ’n’ Roll i en och samma flaska, inte trodde jag att jag skulle hitta det i Bourgogne.

Följ mig även på Invinitum

Champagne Lanson Rose Label, art. nr 7495, 369 kr. Denna bubblande dryck är ljusrosa och går åt det laxfärgade hållet. Doften är ren med röda vinbär, jordgubbe, krutonger och jäst samt är vinet torrt och medelfylligt med en schysst syra. Moussen är fin, jag hittar lite knäckiga toner i sällskap med de röda bären och det är mycket friskt där eftersmaken är behaglig med en lätt bränd ton.

Chablis Premier Cru Mont de Milieu 2000 La Chablisienne, art. nr 95866, 215 kr.  Det gyllene vinet bjuder på en stor utvecklad doft där popcorn, vanilj, kola och sötmogna gula äpplen får mina smaklökar att vattnas. Det är fylligt och torrt med balanserad syra i fin harmoni med gräddiga aromer tillsammans med en hel del citrus. Eftersmaken är mycket lång, krämig och elegant. Delikat, välgjort och läckert. Jag är kär.

Bourgogne Hautes Côtes de Nuits Les Dames de Vergy 2008, art. nr 5460, 129 kr.  En finstämd, dock ganska diskret, pinot noir med ljust röd färg och ren doft av hallon, lingon, körsbär, gräs och en viss kryddighet gemensamt med en lätt rostad karaktär. Ett medelfylligt vin med sammetslen tanninstruktur, putsad syra och örtiga aromer som kommer tillbaks med den fina bärigheten. Kryddigt, bärigt och friskt med viss längd.

Finca Monasterio Baron de Ley 2005 (ny årgång på systemet; 2007, art. nr 73327, 203 kr). En av mina favoritproducenter i Rioja gör här ett fruktkoncentrerat och tempranillodominerat vin (80 % tempranillo och 20 % cabernet sauvignon) med mycket röda körsbär, plommon och björnbär, fin vaniljton och en generös kropp. Syran är bra och tanninerna många men hyfsat mjuka och väl integrerade i vinet. Ett modernt, fylligt och generöst vin där kryddigheten, fatkaraktären och de mörka bären ihop med de sekundära aromerna och smakerna som tobak och mocka gör det här vinet mycket publikt. En modern Rioja i sin fruktiga prakt.

Följ mig även på Invinitum och på Fresh Magazine

Gårdagen började inget vidare bra då jag och Rune (min medtävlare) skulle ses två timmar innan tävling för att diskutera lite taktik och upplägg. Tävlingen skulle gå av stapeln först vid 16.00 men fyra timmar tidigare fick jag ett samtal om att den blivit framflyttat till 13.00. Jaha, så mycket med det försnacket. Det positiva var att jag inte hade tid att bli nervös och på så sätt lyckades jag hålla mina tävlingsnerver i schack.

När vi kom fram till tävlingslokalen satt det en stor lapp på hissen och jag trodde givetvis att hissen var trasig. Det hade varit så typiskt, fem våningar upp och jag kan garantera att vattnet gått av ansträngningen, men Rune klappade mig på axeln och sa ”jag har varit med på 27 förlossningar, så det är lugnt”. Hissen sattes äntligen i rörelse och jag tog en lättnadens suck.

Framför oss fick vi en flight med sex olika viner, tre vita och tre röda. Det värsta man kan göra på en sådan här provning är att redan från början bestämma sig för vad det är för vin man har i glaset. Det är så svårt att få bort det man först tänkt på att man automatiskt blir färgad, det absolut bästa är att ”ta vinet för vad det är” som mina gamla lärare på Gustibus alltid predikade och det fungerar faktiskt.

Det första vinet är blekt gult och visar lite tendens på bubblor som sedan försvinner. Doften är ren, medelstor och lätt aromatisk med tuttifrutti-aromer, mycket päron, grön melon, gröna äpplen, jäst och en hint av vitpeppar. Smaken är lätt och byggs upp av en livlig syra där aromerna kommer tillbaka. Jag var först inne på en Albarino från Rias Baixas men aromerna av vitpeppar som framträdde mer och mer fick oss slutligen att skriva en Grüner Veltliner från Wachau, Österrike. Det var en Grüner från Kamptal, Österrike. Fan.

Glas nummer två har en ljusgul färg med lite högre densitet. Den rena, medelstora doften bjuder på en aromatisk framtoning där citrus, äpple, grape, mineral och en rökighet är framträdande, syran är mycket pigg och smaken lätt blommig med en lång mineralisk avslutning. En Riesling från Rheingau, Tyskland är vårt förstahandsval vilket det också är.

I det sista vita glaset möts vi av en liten djupare gul färg där doften är ren, relativ stor med mycket citrus, gröna äpplen, mineral och en nätt nötig ton. Syran är livlig, mineraltonerna framträdande, gröna äpplen och citrus kommer tillbaks. Däremot inga fattanniner som man kunde tro att det skulle vara efter att ha doftat på vinet. En Chardonnay från Chablis, Frankrike är vårt val som även visar sig vara det korrekta svaret.

När vi går över på de röda vinerna hittar vi ett ljust rött vin med lite bruna nyanser i det första glaset. Doften är ren, medelstor med aromer av körsbär, läder, fat, röda bär, charkuterier och en viss rökighet. Redan här har vi nästan bestämt oss för vad det är men smakar på det och får det vi tror bekräftat. Syran är skyhög, fattanninerna kärva och strama, de bittra aromerna av sura körsbär, rökt fläsk, läder och en röd bärighet för tankarna till norra Italien. Så vi gissar på en Nebbiolo från Piemonte. Vi är så säkra på vår sak att vi knappt får fram ett andrahandsval. Vår kaxighet belönade sig då det var rätt.

Det andra röda vinet är rött med en del blå toner, doften är ren och stor med en framträdande svartvinbärsdoft, mycket mörka bär, fat, mint och en hel del gröna toner. Smaken är medelfyllig med en bra syra och fin tanninstruktur där de mörka bären kommer tillbaks tillsammans med eukalyptus och grön paprika. Druvan måste vara en Cabernet Sauvignon. Vi sätter South Australia, Australien som första alternativ och Mendoza, Argentina som andra. Det visar sig att vi återigen gjort ett klokt val.

Glas nummer sex är en riktig egoboost då man doftar lite lätt och vet vad det är, så som man absolut inte ska göra. Men jag lyckas återta kontrollen och gå tillbaks till det enda rätta, metodiken. Vinet är djuprött med blå toner och doften ren, stor och kryddig med aromer av mörka bär, charkuterier, jord, örter och vitpeppar. Smaken är medelfyllig, lite stram, bra syra med aromer som kommer tillbaks där kryddigheten och vitpepparen är framträdande. Vi måste vara i norra Rhônedalen, närmare bestämt i Crozes-Hermitage och druvan som gömmer sig i glaset är förstås Syrah. Så säkra på vår sak att ett andraalternativ inte kom på tal. Tackar gudarna för att vi hade rätt även på denna.

Det blev ändå en hyfsat lyckad tävling men med många väldigt duktiga medtävlare som imponerade starkt och då är jag inte så lätt att imponera på. På det första vinet velade vi en stund om det kunde vara från Niederösterreich men vi gick längre in i djungeln och valde mellan Wachau och Kamptal där Wachau slutligen hamnade på papperet. Ett beslut som kan ha kostat oss vinsten. Jag tackar i alla fall Rune (som by the way är asgrym) för möjligheten och håller alla tummar för att prestationen räcker till regionsfinal.

Följ mig även på Fresh Magazine

Som ni alla vet vid det här laget var jag i Malmö i måndags på min gamla skola Gustibus och föreläste om Spanien. Det gick bra även om eleverna blev tryckta med hysteriskt mycket information under dagen, jag hade nästan lite dåligt samvete när jag kom hem.

På väg till tåget hade jag först siktet inställt på systembolaget i Hansakompaniet. Omvägen från skolan var ganska jobbig för en höggravid kvinna (läs: tjock och tung) men det var det värt. Listan var klar på vad som skulle inhandlas så jag visste att när jag väl kom dit skulle det gå undan.

• Moulin Touchais 1995, Coteaux de Layon. De sent skördade Chenin Blanc druvorna blir här till ett elegant, förföriskt sött vitt vin som är helt oemotståndligt.
• V3 Viñas Viejas Verdejo 2006. Ett modernt fatlagrat, smått strålande, torrt vitt vin från Spaniens förnämsta vitvinsregion, Rueda.
• Pago Dominio de Valdepusa, Marqués de Griñon 2004. Vinet är tillverkat av syrah-druvor och ger fantastiskt mycket frukt och koncentration från den första Pago-vingården med DO-status.
• Artadi Pagos Viejos 2005. Är en modern Rioja i all kraft och ståtlighet om än något sluten i doften. Ge det några timmar i glaset och vinet utvecklas med komplexa aromer.

Det gick inte så smidigt som jag hade hoppats på. V3 var slut, Dominio de Valdepusa likaså och Artadis Pagos Viejos såg man inte en skugga av. Jag började nästan gråta. Moulin Touchais skymtades i hyllan men bara en flaska kvar som jag snabbt ryckte och den fick följa med till Karlskrona. Sen fick det bli en Chablis Premier Cru, Mont de Milieu 2000 och två av Finca Albrets French Oak 2007, de två sista mest för yrselns skull. Jag skämtade.

Följ mig även på Fresh Magazine