Eller smekvecka. Officershustru med nybliven man drar till Spanien för att dricka sprit, skaka rumpa och ligga en del så vi hörs när jag kommer hem.

Har nämligen lovat min man att jag ska lämna datorn hemma. Det är hårt att vara hustru. Hörs då.

Följ mig även på Fresh Magazine

Ja, som dansken sa: ”Den lille till den lille man”. Givetvis detta citat med dansk accent. Men, det som snart kommer fylla raderna är inte något som dansken har sagt eller gjort, utan spanjoren. I landet där man ofta skriker ”el Toro” eller ”Muerte” och syftar på styrka, passion samt framåtanda. Så varför namnger man i denna nation ett vin till Petit?

I vilket fall, vinet är från Montsant, Katalonien i nordöstra Spanien och designen får mig att vilja dricka direkt ur den smäckra flaskan, men givetvis är jag mer sofistikerad än så. Istället låter jag korkskruven jobba, inte handleden, ner till botten för att sedan varsamt dra upp korken på ett så odramatiskt sätt som man bara lyckas med på en bättre fredag.

Flaskmynningen befinner sig säkert närmre en meter ifrån ett av mina sinnen, doftcentrat. Dock träffas jag redan av de otroliga aromerna. Dofter av syltade mörka bär, viol, lakrits, choklad och läder strömmar fram innan jag knappt hunnit insupa de droppar som bara befunnit sig i kristallglaset några sekunder.

Vinet är rött, klart och doften är ren. So far so good. Nyfikenheten på hur det kommer att smaka när det tempererats får det att vattnas i munnen och jag slås av tanken varför jag inte köpt väl marmorerat kött och smörslungat salladslökar till detta vin, men man får inte allt här i livet. Jag får ju i varje fall dela detta vin med en person som jag tycker väldigt mycket om och som för övrigt är en mycket duktig sommelier.

När man dricker av vinet så känns det som att mitt marmorerade kött kan dra åt helvete. Låt vinet tala för sig själv, för det gör det med besked. Det dröjer inte länge innan en flaska Petit druckits upp och njutningen har varit enastående, mycket pga att man inte förväntade sig så mycket en varm julidag som denna, fredagen den 16:e.

Till sist, drick stora, djupa och kontrollerade klunkar vin så ordnar det sig ska ni se. Det gör det alltid för de som ser livet som jag: bestämt och synat men med en stor känsla för att bjuda på sig själv i alla lägen. Och det gör jag gärna med en flaska Petit, eller två, vid min sida.

Magnus Björklund, blivande Björklund-Sattler

Följ även min tillkommande fru på Fresh Magazine

Sommaren bjuder på så mycket. Först ut hade vi midsommarhelgen som ändå måste räknas till den största sommarfesten. En helg där det sägs att naturen flödar av krafter, kärlek och erotik. Vattnet från källorna blir heligt, Näcken spelar naken och flickorna plockar sju sorters blommor och lägger under kudden för att se sin blivande i drömmarna. Inslagen av övernaturliga väsen är många och sägnerna likaså, vad som är sant förtäljer dock inte historien. Vad som hände är ytterligare en annan saga.

Men, under sommaren konsumeras det friskt av alkoholhaltiga drycker och svenska köket bjuder på mycket inlagd sill, gräddfil med nyklippt gräslök och självklart färskpotatis, till det ska det drickas bärs och skålas i snaps, men det finns andra alternativ för er som föredrar vin. Så vad dricker vi då till sillen?

Till den klara sillen är en torr sherry från soliga Andalusien i södra Spanien ett utmärkt komplement. Manzanillan från hamnstaden Sanlúcar de Barrameda är torr, fantastiskt lätt och mycket elegant med en frisk syra och antydan till havstoner i karaktären. Tio Pepe Fino är en annan valmöjlighet, även den helt torr men något fylligare i smaken. Jäst, bröd, mandel och grönt äpple slåss om uppmärksamheten, munnen reagerar på lättheten och den pigga syran. Lite rundare än manzanillan men fortfarande fjäderlätt och smakfullt med ett bra avslut. Båda två är briljanta till sillen.

När sommarens alla grillfester stundar finns det mängder av drycker som kan avnjutas. Grillar ni fisk, kyckling eller ljusare kött är ett fylligt vitt vin med fatkaraktär ett fantastiskt komplement. Tillhör ni dem som älskar fruktig, smörig, fatlagrad och balanserad chardonnay är Bonterra Chardonnay från USA ett ypperligt förslag. Likväl en klassisk Bourgogne eller Simonsig Chardonnay från Sydafrika med rostad fatkaraktär och tropisk frukt som imponerar i kvalitet och har en snygg prislapp, därtill förpackad med den behändiga skruvkorken.

Väljer ni att lägga lamm på grillen som kryddats med vitlök, timjan och rosmarin vilket serveras med rostade rotfrukter, röstar jag på ett vin från norra Rhônedalen, Domaine des Entrefaux, Crozes-Hermitage, det är relativt fylligt, smakrikt och kryddigt, men mjukt och välbalanserat med en schysst syra som hänger med.

Till mörkare grillrätter med smakrika tillbehör och en rödvinsreduktion plockar jag fram en stor, fruktig och muskulös charmör från Priorat i nordöstra Spanien. Finca el Puig är ett vin som bjuder på mycket torkad frukt, läder och mörka bär, den är generös och yppig med fina mognadstoner som fungerar förträffligt till de mustiga smakerna.

Sist men inte minst vill jag önska er alla en trevlig sommar. Ta hand om varandra, njut av de fina dagarna och glöm för allt i världen inte bort att svalka strupen. Som sagt, gott vin i stora klunkar är som balsam för själen.

Följ mig även på Fresh Magazine

Rosévinet har en relativt kort historia jämförelse med andra typer av vin, det var så sent som på 1950-talet som man först började introducera vinet på marknaden och det kan kanske förklara lättjan som råder över det rosa?

Dess stamfader är Frankrike som ligger långt före andra länder gällande både produktion och konsumtion. Det är också här i Frankrike vi hittar de klassiska områdena som tillverkar rosé, vi pratar om Loire, det sydfranska Provence och Tavel i södra Rhône. Undantaget från Frankrike hittar vi förbi gränsen och över Pyrenéerna i det nordspanska distriktet Navarra som också räknas till rosévinets vagga.

De senaste åren har trenden att dricka rosévin banat vägen för dess enorma framgångssaga och det faktum att det rosa vinet gjort succé, inte bara i Sverige utan världen över, har både varit på gott och ont. Den stora efterfrågan på drycken har gjort att hyllorna fullkomligt exploderat av bulkviner som förpackats i både papp, box och petflaska för att sedan fånga konsumentens öga i färgglada omslag.

Den taskiga kvaliteten är en av anledningarna till vinets dåliga rykte, oförtjänat om ni frågar mig. Dessutom lever många i den felaktiga bubblan att rosévin passar till allt. Det gör det inte. Rosévin får olika karaktär, precis som det röda och vita vinet, beroende på växtplats, druvsort och vilken metod som används vid framställningen. Det de har gemensamt världen över är att de som regel ska drickas unga, men inte ens det är längre en självklarhet. Så i djungeln av rosa drycker har nu apan hittat sina favoriter som kan läsas under Vintips här bredvid, om en stund, några dagar eller när solen gått ner.

Följ mig även på Fresh Magazine

Weingut Bründlmayer, Grüner Veltliner 2007. Österrikaren från vindistriktet Kamptal i Niederösterreich. Ljusgröna nyanser med en skymt av små eleganta bubblor som snabbt försvinner skymtas i glaset. En klassisk grüner med rena dofter där päron, melon, citrus, halm och vitpeppar dominerar. Syran är mycket pigg och vinet torrt, lätt och fruktigt. Perfekt som apéritif väl kyld en vacker vårkväll på balkongen.

Xavier 2007, Châteauneuf-du-Pape. Ett vin från södra Rhône som bjuder på en mörk blåröd färg med en ren och generös doft där mörka mogna bär, lakrits, läder, viol och kryddor framträder. Smaken är mycket angenäm, det är ett fylligt vin med en fin syra, mjuk tanninstruktur och väl integrerad alkohol med saftig frukt där aromerna återvänder. Eftersmaken är lång och vinet spås en lysande framtid.

Culto 2005, Vinedos de Aldeanueva, Rioja. Vinerna från det här kooperativet i Rioja Baja känns igen i Sverige under namnet Azabache. Culto är deras toppvin och dessutom från en magisk årgång. Det är tillverkat av graciano och tempranillo vilket här resulterar i bra balans mellan fruktkoncentration, schysst syra och polerad tanninstruktur där aromer som svarta bär, mörk frukt, kryddor, örter och viol ger ett mycket intressant vin som kan njutas nu eller sparas med gott samvete.

Marimar Estate Pinot Noir 2004. Vinet kommer från en vingård i Russian River Valley som ligger i östra Sonoma, Kalifornien och är producerat i klassisk Bourgognestil. Färgen är ljust röd med lite drag åt tegel. Doften är ren med kryddiga toner av röda bär och fat där näsan skvallrar om en del mognadstoner. Syran är frisk och bygger upp vinet tillsammans med snälla fattanniner, fruktanninerna finns där men är väldigt blygsamma. Ett medelfylligt vin med elegans, balans och harmoni.

Straight Line 2007 Syrah. Det här vinet kommer från Santa Barbara, Kalifornien och redan i glaset charmas man av den intensiva mörkröda färgen som drar åt blått. En ren doft som är stor och sprider aromer av vitpeppar, björnbär, läder och charkuterier får mig att gissa på norra Rhônedalen. Kanske om jag väntat tills jag smakat på vinet, där en relativt hög alkohol, graciös tanninstruktur och fyllighet möjligen avslöjat ursprunget, men jag tror inte det. Koncentration och finess i perfekt samstämmighet. Imponerande.

 Följ mig även på Fresh Magazine

På fredag åker vi till Sveriges baksida, (jepp, det är Stockholm jag pratar om) östkusten har aldrig riktigt varit min grej. Det är första gången vi ska flyga med lillskiten och det kommer bli mycket intressant, stackars Harley bara som har en hysteriskt flygrädd mamma. Tur att pappa är tuffare.

På lördag ska vi fira Magnus (som fyller år på måndag) hos goda vänner och vi har nu äntligen lyckats komma överens om en meny. Ni tror väl inte att Magnus får bestämma bara för att han fyller år? Glöm det.

Kalix löjrom med rödlök och crème fraiche

Champagne

♥

Kryddig hummersoppa

Halvtorr Gewurztraminer

♥

Rådjursfilé med murkelsås och hasselbackspotatis à la 80´s

Modern Rioja

♥

Osttallrik med getost, kittost, prästost och grönmögel

Fyra viner från menyn

♥

Passionsfruktscheesecake

Sauternes

Följ mig även på Fresh Magazine

Jag har precis pratat med mina föräldrar som befinner sig i ett varmt Spanien och jag kan glatt meddela att deras uppdrag om att hitta en Fondillón till fröken har lyckats.

Nu ska jag bara slänga mig i soffan, lägga upp fötterna  på bordet, spilla något gott i glaset och njuta av att en Fondillón Solera 1948 från Bodega Primitivo Quiles snart är i mina ägor. Tackar.

Följ mig även på Fresh Magazine

Idag åker mina älskade föräldrar till Spanien. Jag är inte alls avundsjuk. Jo, det är jag men jag unnar de verkligen avkopplingen i form av sol, bad och god mat för att inte nämna fantastiska viner. Lite ”hula-ba-lula” och ”rajtan-tajtan” får jag också önska dem. Ge fan i 10 000 meters klubben bara.

De åker till Torrevieja vilket ger dem närheten till både Alicante och Murcia som är två spännande vinregioner på frammarsch med mycket historia och kultur, de innehar vardera tre DO-distrikt (med varierande kvalitet) och här finns det gott om saker att fynda. Nuförtiden är det inte bara trötta bulkviner och sliskiga moscatelviner som saknar balans som produceras utan nu hittar man även friska fruktiga moderna viner och söta viner med finess.

Av mig har de bara fått ett uppdrag och det är att hitta Louis XV:s favoritvin, nämligen Fondillón, som är karaktäristiskt och namnskyddat för DO Alicante. Fondillón är ett sött, oxiderat starkvin som är gjort på de finaste Monastrelldruvorna (oftast), druvorna lämnas att övermogna på vinrankan, får sen torka, jäses med lokal jäst upp till 18 % och lagras sedan minst 8 år på ekfat, för det mesta ännu längre, solerasystemet används som regel. Vinet sägs ha en makalös livslängd (har ännu inte haft möjligheten att själv prova) och länge har jag försökt få tag på det utan lyckat resultat.

Nu har jag i alla fall hittat några bodegor som tillverkar vinet och det ryktas om att på Bodega Quiles Primitivo i Monóvar har de en Fondillón till försäljning som föddes 1948. Jag är inte den som är kräsen så var det gott nog åt kungen duger det alldeles förträffligt till mig.

Följ mig även på Fresh Magazine

Så var det dags igen. Den mycket uppskattade tävlingen för sommelierstuderande runt om i landet äger åter igen rum på den magnifika restaurangen ”Och himlen därtill” i Stockholm den 12 maj. I år ska vinsten försvaras.

För snart ett år sedan stod vårt lag (jag, Carin och Oskar) från Gustibus i Malmö som segrare och vi belönades duktigt med en resa till Rioja.

Självklart så håller vi även i år på de duktiga tävlande från den Skånebaserade sommelierskolan och för att stödja dem ska ni gå med i gruppen Vi som håller på Gustibus.

Dessutom behövs supporters vid finalen och alla som är intresserade av livets läckerheter är välkomna, självklart bjuds det på het mat och snygga viner, lämna anmälan till tomas@herokommunikation.se.

Enda kravet är att ni ska medtaga en banderoll med texten ”Gustibus ÄR bäst” och t-shirts där det klart och tydligt står ”Skåne ligger närmast Rioja”. Peace of cake.

Ni kan även gå in och läsa en nypublicerad intervju om mig där jag ger er en inblick i just tävlingen, Riojaresan och coola viner från distriktet.

Följ mig även på Fresh Magazine

Min förkärlek till Spanien och dess viner speglades åter igen när gårdagen bjöd på trivsamt sällskap, välsmakande mat och viner som visade olika karaktär från landet som charmat så många, där ibland även mig och min familj.

Viña Morejona Verdejo 2008, 88 kr, art. nr 96201 var först ut med sin gula färg och lite gröna stick med en stor och aromatisk doft av krusbär, fläder, lime och mycket solmogen gul frukt. Så fort min far stoppade ner näsan i glaset utbrast han: ”Det här är en Sauvignon Blanc”! Skulle man kunna tro, men icke, utan vinet är gjort på en druva som odlas mycket i Rueda, nämligen Verdejo och som ofta blandas ihop med just Sauvignon Blanc. Vinet är torrt och medelfylligt med en fräsch syra. Det är runt och mycket trevligt med den mogna gula frukten och de gröna tonerna som återkommer i smaken, dessutom har det en snygg avslutning. Mycket prisvärt.

Marqués de Riscal Reserva 2004, 139 kr, art. nr 2573. Vin nummer två för kvällen serverades till pannbiffar med löksås och lingonsylt och är en klassisk röd Rioja från pionjärproducenten. Husmanskost och Rioja, svårare än så behöver det inte vara. Vinet har en röd färg med en ren och relativt stor välkänd doft där dill, läder, röda bär som jordgubbar tillsammans med en kryddighet är framträdande. Vinet byggs upp av mjuka fat- och frukttanniner och har en livlig syra. Det är medelfylligt, runt och mjukt och definitivt ett vin som är skolat från förr och de mörka solmogna bären, vaniljtonen och en mineralitet ligger kvar som en vacker slöja i munnen.

Finca Valpiedra Reserva 2001, 139 kr art. nr 2260. Denna bodega som tillhör familjen Martìnez Bujanda har jag hyllat några gånger och då inte bara för deras moderna, fruktiga och prisvärda viner utan även deras sinne för design, den andliga vinkällaren där de bedårande vinerna vilar på franska fat, den sagolika utsikten över mäktiga floden Ebro samt deras genuina känsla och tänk för terroir. Det här vinet är inget undantag utan bjuder på en djupröd färg som drar åt bruna nyanser där doften är ren med aromer av vanilj, torkad frukt, kryddor och mörka bär. Fruktkoncentrationen är rik, syran snygg och vinet har påtagliga fat- och frukttanniner, dock något strama. Det är fylligt, fruktigt och modernt där kryddigheten och aromerna kommer tillbaks i smaken. Finca Valpiedra jobbar ärligt och rent, definitivt en bodega att hålla utkik efter i framtiden.

Följ mig även på Fresh Magazine