Weingut Bründlmayer, Grüner Veltliner 2007. Österrikaren från vindistriktet Kamptal i Niederösterreich. Ljusgröna nyanser med en skymt av små eleganta bubblor som snabbt försvinner skymtas i glaset. En klassisk grüner med rena dofter där päron, melon, citrus, halm och vitpeppar dominerar. Syran är mycket pigg och vinet torrt, lätt och fruktigt. Perfekt som apéritif väl kyld en vacker vårkväll på balkongen.

Xavier 2007, Châteauneuf-du-Pape. Ett vin från södra Rhône som bjuder på en mörk blåröd färg med en ren och generös doft där mörka mogna bär, lakrits, läder, viol och kryddor framträder. Smaken är mycket angenäm, det är ett fylligt vin med en fin syra, mjuk tanninstruktur och väl integrerad alkohol med saftig frukt där aromerna återvänder. Eftersmaken är lång och vinet spås en lysande framtid.

Culto 2005, Vinedos de Aldeanueva, Rioja. Vinerna från det här kooperativet i Rioja Baja känns igen i Sverige under namnet Azabache. Culto är deras toppvin och dessutom från en magisk årgång. Det är tillverkat av graciano och tempranillo vilket här resulterar i bra balans mellan fruktkoncentration, schysst syra och polerad tanninstruktur där aromer som svarta bär, mörk frukt, kryddor, örter och viol ger ett mycket intressant vin som kan njutas nu eller sparas med gott samvete.

Marimar Estate Pinot Noir 2004. Vinet kommer från en vingård i Russian River Valley som ligger i östra Sonoma, Kalifornien och är producerat i klassisk Bourgognestil. Färgen är ljust röd med lite drag åt tegel. Doften är ren med kryddiga toner av röda bär och fat där näsan skvallrar om en del mognadstoner. Syran är frisk och bygger upp vinet tillsammans med snälla fattanniner, fruktanninerna finns där men är väldigt blygsamma. Ett medelfylligt vin med elegans, balans och harmoni.

Straight Line 2007 Syrah. Det här vinet kommer från Santa Barbara, Kalifornien och redan i glaset charmas man av den intensiva mörkröda färgen som drar åt blått. En ren doft som är stor och sprider aromer av vitpeppar, björnbär, läder och charkuterier får mig att gissa på norra Rhônedalen. Kanske om jag väntat tills jag smakat på vinet, där en relativt hög alkohol, graciös tanninstruktur och fyllighet möjligen avslöjat ursprunget, men jag tror inte det. Koncentration och finess i perfekt samstämmighet. Imponerande.

 Följ mig även på Fresh Magazine

På fredag åker vi till Sveriges baksida, (jepp, det är Stockholm jag pratar om) östkusten har aldrig riktigt varit min grej. Det är första gången vi ska flyga med lillskiten och det kommer bli mycket intressant, stackars Harley bara som har en hysteriskt flygrädd mamma. Tur att pappa är tuffare.

På lördag ska vi fira Magnus (som fyller år på måndag) hos goda vänner och vi har nu äntligen lyckats komma överens om en meny. Ni tror väl inte att Magnus får bestämma bara för att han fyller år? Glöm det.

Kalix löjrom med rödlök och crème fraiche

Champagne

♥

Kryddig hummersoppa

Halvtorr Gewurztraminer

♥

Rådjursfilé med murkelsås och hasselbackspotatis à la 80´s

Modern Rioja

♥

Osttallrik med getost, kittost, prästost och grönmögel

Fyra viner från menyn

♥

Passionsfruktscheesecake

Sauternes

Följ mig även på Fresh Magazine

Igår stod det klart att Gustibus blev av med mästartiteln som segrare av Rioja Sommelier Award från förra året, de lämnade över den (högst motvilligt och väl kämpat) till Restaurangakademin och det skar i mitt hjärta. Ett mycket bittert konstaterande.

Ni kan checka hur mycket kunskap ni själva har om ett av världens mest kända och omtyckta vindistrikt på Rioja.nu, där har ni gårdagens alla frågor och svar. Det var inte helt lätt kan jag tala om så innan ni blir kaxiga gå in och se hur mycket koll ni själva har.

Det vi kan trösta de som inte vann med är väl ändå att när det vinnande laget åker iväg på Riojaresan i höst så har de Kajsa Bergqvist (?) i släptåg. Hon är ju mer rookie än en nykläckt kalv på grönbete. Jag hade hellre åkt med mig själv.

Följ mig även på Fresh Magazine

Ett vin som är 32 år gammalt kräver både vördnad, respekt och aktning men framför allt en stadig hand vid dekanteringen. Jag kommer aldrig att glömma Anders och Boas ord (lärarna på Gustibus) dagarna innan examen: ”Vad ni än gör och vad som än händer får ni aldrig avbryta dekanteringen”. En mening som etsat sig fast i minnet och som fortfarande gör mig nervös och ger mig gåshud när det ska öppnas viner som har några år på nacken eller med en bra fällning i flaskan.

I vilket fall, när mina föräldrar var på besök för några helger sedan tyckte vi att det var dags att knäcka den läckra flaskan som legat i kylen ett tag. Vi tillagade oxfilé och rotfruktsgratäng med en kantarellsås. Kanske inte förstahandsvalet när det ska serveras en Gran Reserva från 70-talet men det var väl lyckat. Hela anrättningen blev betydligt elegantare, vinet kom fram med alla de söta smakerna och sältan i köttet tillsammans med den väl avvägda syran i såsen gjorde det hela till en lysande upplevelse som vi länge kommer att minnas.

Efter en torr kork som jag fick jobba ett tag med, en något darrig dekantering och några svettdroppar i pannan spills äntligen vinet i glaset och bjuder på en mindre intensiv tegelröd färg med bruna nyanser i kanterna.

Till en början är vinet ganska slutet men en ren, om än lite blygsam, doft av choklad, läder, torkad frukt, röda bär och humidor. Men det dröjer inte länge innan aromerna blir djupare och mer komplexa där man kan urskilja fikon, russin och körsbär, chokladen blir med tiden betydligare mörkare för att till slut övergå till kakao. Efter ytterligare en liten stund kommer det fram aromer av solmogen röd frukt, höstlöv, svamp och marsipan. Vinet uppvisar en mycket komplex arombild.

Vi smakar med stor entusiasm på vinet, rullar runt det ordentligt i munnen för att nå ut till alla ytor där vi hittar smakerna. Vinet är över 30 år gammalt men har en oerhört pigg syra med väl integrerade fattanniner och relativt många, men fint polerade frukttanniner. Gran Reservan är medelfyllig och har samma komplexa smakbild vi fick känna i form av aromerna i näsan. Den är elegant och balanserad, frisk, förvånansvärt fruktig och bjuder på en delikat eftersmak. En förtjusande dryck som hade klarat vidare år i flaskan, där harmoni, passion och kärlek möts i en klassisk butelj.

Följ mig även på Fresh Magazine

Det var den 23 juli 2009. Jag minns dagen som igår (knappt klyschigt) och kommer aldrig glömma känslorna som överrumplade mig med en sådan kraft. En blandning av skräck, ångest och förtvivlan spred sig som en löpeld genom kroppen samtidigt som det mest underbara rus, vilket bara kärlek kan ge, förtrollade min själ. Kärlek till Magnus, min själsfrände och bäste vän och till ett barn. Ett barn jag aldrig träffat men som jag redan så innerligt älskade.

Jag vågade inte titta på stickan, visste inte hur jag skulle reagera eller vad jag skulle göra. Är det någon som vet det? (Proffsmorsorna borträknade såklart). När första droppen träffade graviditetstestet uppvisades två streck direkt. Hur gravid kan man vara? Bara gravid tror jag (tvillingar gills inte) men för en del går det bara snabbare än väntat. Jag höll på att trilla av toalettsitsen och kissa resten av det våta bredvid. Ett fnitter började bubbla men mellan de falska skratten växte sig en oro. En oro över någonting som var så nytt, så stort och så spännande men som jag inte hade någon kontroll över. Ni alla kontrollfreaks där ute vet hur det känns. Fruktansvärt, vidrigt och för oss (vi hysteriska vi-vet-bäst-fittor) nästan omänskligt.

Magnus friade månaden innan äventyret med stickan (gravtestet), det var tre dagar innan vi skulle flytta till Karlskrona där han skulle börja nytt jobb, jag visste inte riktigt vad jag skulle hitta på och lägenheten var i stort behov av en helrenovering. Hösten var ämnad åt studier då en tredagars kurs om Spanien och dess viner var inbokat och så SM i spansk vinkunskap samt en resa till vindistriktet Rioja stod på schemat. Dessutom höll jag på att starta eget företag, en spritkurs skulle läsas på Gustibus och såklart planeringen för vårt stundande bröllop, så ett barn fanns det egentligen ingen tid för. Verkligen inte.

Vi sa inte mycket till varandra där jag satt likblek med skräck i blicken och byxorna nere som en generad femåring som precis skitit på sig. Jag minns att Magnus frågade om vi skulle gå på en promenad. Den promenaden varade i flera timmar. Egentligen fanns det inga alternativ utan det enda som talade mot oss var just tiden, det var ju så mycket som skulle hända och ske, dessutom innefattade det mesta alkoholhaltiga drycker vilket skulle innebära nytt rekord i spottning. Den första tanken som slog mig var just hur jävla trist det skulle bli att behöva spotta i Rioja. Vinresa och spottkopp rimmar inte som ni hör.

Men vi bestämde oss för att köra, trots tidsbrist och fyrtio veckor utan livets berusande dryck (skulle visa sig vara mer vi blev utan, någon som hört talas om magi i sängen?). Nu i efterhand är det ju självklart inget man ångrar (även om vi skulle göra det så vad finns att göra? Gud kunde väl åtminstone infört ångervecka) utan det är det bästa som hänt oss.

Nu är man bara glad att graviditeten är över, förlossningen avklarad och att vi i den lilla familjen mår bra. Det jag funderar över är bara om det egentligen finns något som heter rätt tid? Jag tror inte det. Vart man än befinner sig i livet så kommer det alltid att finnas saker som måste göras, måste ses och som måste hinnas med. Alla dessa måsten. Så för ett kort ögonblick glömde vi bort dem och bara njöt av situationen. Vi skulle ju trots allt bli föräldrar och det är typ hur stort som helst. Om inte annat så blir man hur stor som helst och tyvärr så finns det inget vackert med det. Bara så att ni vet.

Följ mig även på Fresh Magazine

Så var det dags igen. Den mycket uppskattade tävlingen för sommelierstuderande runt om i landet äger åter igen rum på den magnifika restaurangen ”Och himlen därtill” i Stockholm den 12 maj. I år ska vinsten försvaras.

För snart ett år sedan stod vårt lag (jag, Carin och Oskar) från Gustibus i Malmö som segrare och vi belönades duktigt med en resa till Rioja.

Självklart så håller vi även i år på de duktiga tävlande från den Skånebaserade sommelierskolan och för att stödja dem ska ni gå med i gruppen Vi som håller på Gustibus.

Dessutom behövs supporters vid finalen och alla som är intresserade av livets läckerheter är välkomna, självklart bjuds det på het mat och snygga viner, lämna anmälan till tomas@herokommunikation.se.

Enda kravet är att ni ska medtaga en banderoll med texten ”Gustibus ÄR bäst” och t-shirts där det klart och tydligt står ”Skåne ligger närmast Rioja”. Peace of cake.

Ni kan även gå in och läsa en nypublicerad intervju om mig där jag ger er en inblick i just tävlingen, Riojaresan och coola viner från distriktet.

Följ mig även på Fresh Magazine

Min förkärlek till Spanien och dess viner speglades åter igen när gårdagen bjöd på trivsamt sällskap, välsmakande mat och viner som visade olika karaktär från landet som charmat så många, där ibland även mig och min familj.

Viña Morejona Verdejo 2008, 88 kr, art. nr 96201 var först ut med sin gula färg och lite gröna stick med en stor och aromatisk doft av krusbär, fläder, lime och mycket solmogen gul frukt. Så fort min far stoppade ner näsan i glaset utbrast han: ”Det här är en Sauvignon Blanc”! Skulle man kunna tro, men icke, utan vinet är gjort på en druva som odlas mycket i Rueda, nämligen Verdejo och som ofta blandas ihop med just Sauvignon Blanc. Vinet är torrt och medelfylligt med en fräsch syra. Det är runt och mycket trevligt med den mogna gula frukten och de gröna tonerna som återkommer i smaken, dessutom har det en snygg avslutning. Mycket prisvärt.

Marqués de Riscal Reserva 2004, 139 kr, art. nr 2573. Vin nummer två för kvällen serverades till pannbiffar med löksås och lingonsylt och är en klassisk röd Rioja från pionjärproducenten. Husmanskost och Rioja, svårare än så behöver det inte vara. Vinet har en röd färg med en ren och relativt stor välkänd doft där dill, läder, röda bär som jordgubbar tillsammans med en kryddighet är framträdande. Vinet byggs upp av mjuka fat- och frukttanniner och har en livlig syra. Det är medelfylligt, runt och mjukt och definitivt ett vin som är skolat från förr och de mörka solmogna bären, vaniljtonen och en mineralitet ligger kvar som en vacker slöja i munnen.

Finca Valpiedra Reserva 2001, 139 kr art. nr 2260. Denna bodega som tillhör familjen Martìnez Bujanda har jag hyllat några gånger och då inte bara för deras moderna, fruktiga och prisvärda viner utan även deras sinne för design, den andliga vinkällaren där de bedårande vinerna vilar på franska fat, den sagolika utsikten över mäktiga floden Ebro samt deras genuina känsla och tänk för terroir. Det här vinet är inget undantag utan bjuder på en djupröd färg som drar åt bruna nyanser där doften är ren med aromer av vanilj, torkad frukt, kryddor och mörka bär. Fruktkoncentrationen är rik, syran snygg och vinet har påtagliga fat- och frukttanniner, dock något strama. Det är fylligt, fruktigt och modernt där kryddigheten och aromerna kommer tillbaks i smaken. Finca Valpiedra jobbar ärligt och rent, definitivt en bodega att hålla utkik efter i framtiden.

Följ mig även på Fresh Magazine

Äntligen får jag så nu ska jag och vi har precis korkat upp säsongens första rosévin. Så himla trevligt det kommer bli men framför allt känns det väldigt somrigt och faktiskt lite pirrigt. Jag har hunnit med både champagne och löjrom, en Baron de Ley Reserva 2004 har också runnit ner.

Dessvärre glömde jag både tid och rum när det första glaset av champagne sköljdes ner att inga recensioner antecknades. Några bilder på Gula Änkan dagen efter var allt jag lyckades åstadkomma.

Njutningen när de glamorösa bubblorna smekte min insida gav mig gåshud, ett behagligt rus (efter tre klunkar) som följdes av ett förnöjt leende och en enorm tillfredställelse. Förstår ni vad skönt det var att slippa spotta?

Så till alla er idiotiska dårar som ska lägga er i andras liv för att era egna suger: Nej, jag drack inte allt vin på samma dag, det var inte speciellt mycket i mitt glas och jag har inga planer på att bli full idag heller. Skål.

Följ mig även på Fresh Magazine

Jag hade gärna sett mig själv skriva om vårens rosévin men kylan fortsätter förfölja oss och den vägrar att släppa taget vilket resulterar i att vi kan glömma det lätta rosa vinet ett tag till framöver. Snön gör sig ständigt påmind i vårt vitklädda landskap och det är fortfarande charmerande och mysigt att krypa upp i soffan, tända några ljus och spilla ett väldoftande, förföriskt och berusande glas rött i glaset, så varför inte fortsätta med det?

Club Privado Reserva 2004, 103 kr, art. nr 4570. Svenskarnas mest älskade vindistrikt, Rioja i norra Spanien, har de senaste 20 åren gjort en makalös förändring gällande bla vinodling och framställning för att inte tala om produktionsanläggningarna och är idag en av världens modernaste vinregion. Baron de Ley är en producent i området som varit med och bidragit till ”det nya Rioja” och han producerar alltid prisvärda viner av mycket hög kvalitet. Det här vinet är inget undantag och det lanserades nyligen i en liten lyxigare förpackning på systembolaget. Club Privado är ett fylligt vin, fyllt med fruktkoncentration av mörka bär, örter, kryddor och silkeslena tanniner som även är strukturerat, balanserat och välgjort till ett skamligt lågt pris.

Sallys Pinch Pinot Noir 2008, 119 kr, art. nr 95314. Om vi förflyttar oss över ekvatorn till andra sidan jordklotet, närmare bestämt till Nya Zeeland och världens sydligaste vindistrikt Central Otago, hittar vi här ett vin som nyligen skymtats i hyllorna på systembolaget, Sallys Pinch från producenten Charcoal Gully Estate. Det är ungdomligt, mjukt och bärigt med en viss eldighet, en trevlig och relativt robust Pinot Noir med vass kryddighet och behaglig längd. Självklart kan man inte jämföra den med de stora namnen från Bourgogne, men vi kan väl ändå vara rörande överens om att myten att bra Pinot Noir endast kan produceras i det ovan nämnda distriktet sedan länge gått förlorad? Perfekt till pestoöverbakad lax där sältan får göra sig hörd för att dämpa alkoholen lite.

Så tills dess att solen börjar värma med sina strålar, snön smälter och vi hör fåglarna kvittra fortsätter vi med de lite eldigare och generösare vinerna, men så fort vintern börjar gå över till vår kommer jag att vara först med att korka upp en flaska läckert, fräscht och okomplicerat rosévin. Håll ut.

Följ mig även på Fresh Magazine

Efter mycket om och men tror jag att vi har lyckats bestämma oss för vad vi faktiskt ska servera på vårt sommarbröllop. Under tidens gång har vi diskuterat fram och tillbaks med olika kockar och försökt att sätta en meny som känns förbannat trevlig och som, förhoppningsvis, kommer att behaga sällskapet men det har inte varit utan att några illa valda ord slängts mellan oss.

Nedan presenteras de menyer som kommit på tal men som vi slopat av en eller annan anledning. Fast i och för sig, inget är ju säkert, så det kan kanske hända att vi återkommer till någon av dessa i alla fall. Vem har sagt att det ska var lätt att planera bröllop eller att man alltid är rörande överens om saker och ting bara för att man ska gifta sig?

Meny I

Chilimarinerade pilgrimsmusslor med kall baconsås och het mangochutney

Vin: Halvtorr riesling från Tyskland

♥

Pocherad hälleflundra med ägg, pepparrot och skirat smör

Vin: Fatad vit från Nya Världen

♥

Chokladfondant med nötter, vaniljglass och physaliskräm

Vin: Moscatel de Setúbal

Meny II

Grillade pilgrimsmusslor med jordärtskockspuré

Vin: Fatjäst vit Rioja

♥

Torskrygg med ägg, pepparrot och skirat smör

Vin: Fatad vit från Nya Världen

♥

Chokladkaka med syrlig hallonsås

Vin: Muscat de Beaumes de Venice

Meny III

Moule Marnier med citronaioli och brytbröd

Vin: Muscadet Sèvre et Maine sur lie

♥

Grillad hälleflundra med cocktailtomater, brytbönor och honungsyoghurt

Vin: Vit bourgogne

♥

Choklad- och nougatganache med frukt- och bärcouli

Vin: Muscadel Red

 Bröllopsmeny sommaren 2010

Trodde ni va? Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge så jag tycker att vi suger på karamellen tills den stora dagen är kommen. Annars blir det ju som att öppna paket där man redan fått se en glimt av innehållet. Not so funny.

Följ mig även på Fresh Magazine