Så kan det vara ibland. Det är därför ni får uppstaplat diverse notiser rakt upp och ner som kanske kan vara av intresse. Återkommer när kreativiteten flödar och inspirationen forsar genom mina ådror som aldrig förr.

Ekologiska viner bara ökar och ökar

Fascinerande Rioja

Möt oss på Älska Mat Mässan

Champagne vs Britagne

Varför glöms drycken så ofta bort?

European Wine Bloggers Conference

Skörden är i full gång

Fyllekameran är ett faktum

Följ mig även på Invinitum

Jag vet inte vad jag har gjort för att förtjäna det här, men tydligen något så fruktansvärt att vädergudarna tyckte det var befogat att stjäla min sommar… Allvar, snart regnar vi ju bort! Jaha, så vad gör man då när himmelen öppnar sig och gudarna visar sin vrede? Jo, man läser om vin såklart!

Den grönaste vingården i USA

Sparkling Italy

Spanien ökar sin export

Bordeaux skjuter i höjden

Äggformade ekfat

Vega Sicilia släpper vin från Rioja

Inget stilla vin från England

Bör väl tillägga att jag inte är så religiös som det kanske låter, i fall någon trodde det… Det är nu jag mumlar för mig själv: Jag är min egen gud och min kropp är mitt tempel.

Följ mig även på Invinitum

Visst är det härligt när saker och ting förändras? Tro det eller ej men självaste rosétrenden är på väg mot en ljusare, mer kvalitetsinriktad framtid. För bara några år sedan sparkade majoriteten av befolkningen bakut när man diskuterade rosévin som kostade över 100 kr eller om vinerna i fråga hade en alkohol som understeg 14 procent, föreslog man dessutom att dricka det året var man inte klok och kvalitetsrosé var det ingen som hade hört talas om.

Men varför är det så svårt att förstå att ett rosévin kan vara elegant, strukturerat och fruktigt utan att sticka i näsan av alkohol eller lämna efter sig en osmaklig bitter ton? Förmodligen för att vi har sett för lite av just dessa viner då marknaden vill ha något helt annat. Ingen vill betala för ett kvalitetsrosé. Nej, varför ska man betala för något som man inte vet speciellt mycket om. Så har det sett ut fram tills idag, men nu är läget annorlunda och det händer grejer ute vinvärlden. För första gången någonsin verkar svenskarna faktiskt vara redo för äkta finessviner som skimrar vackert i någon diskret rosa nyans där kvalitetstänk äntligen står i fokus på denna enorma marknad. Här kommer mina favoriter för året. Och nej, J. P är inte med.

Collovray och Terrier är barndomsvännerna som1997 köpte upp Château d’Antugnac i Languedoc-Roussillon, södra Frankrike och producerar här ett ljust laxrosa vin där doften är diskret med toner av lingon, röda körsbär och en grön örtighet som öppnar upp sig efter en tid i glaset. Vinet är medelfylligt, frisk och runt med ett värmande avslut.

Bründlmayer är en av de allra främsta producenterna i Österrike och gör ett underbart harmoniskt och balanserat vin av den inhemska druvan Zweigelt. Det är torrt och oerhört frisk med härliga toner av röda bär, grapefrukt och citrus tillsammans med en mineralisk och elegant avslutning. Något dyr kanske.

López de Heredia Viña Tondonia är en av de mest traditionella bodegorna i hela Rioja. De lagrar sina röda, vita och även sina roséviner på stora amerikanska ekfat och dessutom under en väldigt långt tid. Det här rosévinet är verkligen något utöver det vanliga och gillar man mognadstoner som går åt det oxiderade hållet med komplexa aromer av torkad frukt, övermogna röda bär och kryddor får ni inte missa denna skönhet.

Rosésäsongen är snart över och med den töms äntligen hyllorna på Systembolaget med billigt bulkvin från hela världen, där inte bara ursprung och innehåll varierar stort utan där adressen och drycken faktiskt är opålitlig. Men jag garanterar att vi ser det igen nästa år, fast skillnaden är kanske att man då är mer sugen på att dricka svalkande rosé om värmen hade tänkt komma, nu vill man ju helst bara dricka Lumumba och dra nåt gammalt över mig.

Följ mig även på Invinitum

För er som inte får nog av oss moderliga skapelser och som har ett intresse för vin som ligger er varmt om hjärtat kan ni läsa om framgångsfaktorn för de kvinnliga vinmakerskorna i Rioja här.

Följ mig även på Invinitum

Svenskarnas mest älskade vindistrikt har en historia som sträcker sig ända tillbaka till romartiden. Efter romarrikets fall fortsatte vinodlingskulturen med stort inflytande från munkar under medeltiden och med mycket influenser från fransmännen i norr. Läs mer här.

Följ mig även på Invintium

När vi var på vinresa förra hösten till Rioja spenderade vi några timmar hos Bodega Ramón Bilbao i deldistriktet Rioja Alta. Vi provade en hel del godsaker och en utav dem var just denna Mirto 2005 som fick följa med hem till Sverige. Igår var det dags att öppna skönheten här hemma.

Färgen är mörkt blåröd och mycket tät. Doften är ren och bjuder på en stor, sötmogen fruktighet med mörka plommon och röda körsbär, tillsammans med en viss kryddighet och vanilj och mocka från faten. En doft som lovar mycket.

Vinet är medelfylligt, inte alls lika fylligt som jag mindes det, med ganska sträva fattanniner där frukttanninerna är betydligt snällare, syran är fortfarande bra och med näpna aromer av mörka frukter och bär som kommer tillbaka i smaken men absolut inte så fruktgenerös som sist. En viss angenäm beska finns i vinet som sitter kvar i längden tillsammans med en alkoholvärmande fruktighet. Men var tog den moderna frukten vägen, kraften och komplexiteten? En besvikelse.

Följ mig även på Invinitum

Eller det gör det väl egentligen överallt där ute i vinvärlden men jag håller mig ju mest uppdaterad om Spanien och dess vindistrikt.

I vilket fall kan ni läsa om Riojas nyupptäckta druva och om det första vita vinet tillverkat av Tempranillo Blanco. På Invinitum såklart.

Följ mig även på Invinitum

Skörden är precis avslutad i det välkända nordspanska distriktet, förutom några vingårdar som har fått dispens för att skörda senare,och det har redan börjats skvallra om hur den kommer att arta sig. Läs det troliga resultatet här.

Följ mig även på Invinitum och på Fresh Magazine

Bland de första inläggen jag skrev här på bloggen handlade om den vita motsvarigheten till detta vin, Baigorri Blanco 2005, som jag fortfarande tycker är helt fantastisk. Det här röda är heller inte så dumt utan närmare bestämt är det gott som fan.

Färgen är djupröd och doften något sluten till en början med öppnar upp sig efter lite luft och värme. Aromer som björnbär, körsbär, röda plommon och örter är framträdande tillsammans med en kryddig fatkaraktär. Smaken är relativt fyllig och kompakt med bra riv i tanninstrukturen samtidigt som vinet är fullmatat med frukt och koncentration med en väl balanserad syra. De mörka bären återkommer och sitter kvar länge i en harmonisk, kryddig avslutning. Strukturerat, fruktig och jävligt snyggt om ni frågar mig. Det kan gott ligga några år till för er som gillar lite mjukare viner men det är som sagt riktigt bra som det är redan nu.

Tycka vad man vill om de tunna, sönderekade vaniljbomberna från förr men det här är från en helt annan skola. Den moderna bodegan Baigorri visar upp en trendig fruktighet som stolt legat på franska fat och som förmodligen kommer få folk att rynka pannan och fråga: Är det här vinet verkligen från Rioja? Ohh yes it is, and it’s fabulous. Som Robert Parker kanske skulle ha sagt.

Följ mig även på Invinitum och på Fresh Magazine

Idag har jag och min käre make gjort något som inte hör till vanligheterna, nämligen bytt position. Jag tog på mig mitt förkläde, ställde mig i köket och lagade mat. Eller tapas rättare sagt, fast det måste väl också räknas? Jag gjorde ju faktiskt allt från grunden. Och Magnus han gick till systembolaget och inhandlade vin. Det kommer bli hur gott som helst och det här är vad jag bjuder jag på:

• Rostade mandlar
• Gröna oliver
• Inlagd fetaost i vitlök och örter
• Inlagd fetaost i chili och paprikapulver
• Grillad röd paprika
• Skinkknyten med kräm av soltorkade tomater
• Fylld fefferoni med paprikaost
• Västerbottenost
• Vitlöksstekta champinjoner
• Vitlöks- och chilimarinerade räkor i het olja
• Hemlagat vitlökssmör med nybakad bröd (ok, jag köpte brödet)

Så vad dricker vi till det då? Jo, min rediga karl kom hem med en Sherry Fino, en halvtorr Amontillado och en röd spansk crianza, El Molino. Kan knappt vänta tills ikväll.

Följ mig även på Invinitum och på Fresh Magazine