Jag vaknade till att regnet slog mot fönsterrutorna och vinden ven hårt i knutarna den viktigaste lördagen i mitt liv. Det hade varit strålande solsken med tropisk värme i över en månad men nu verkade det som att jag förbannat vädergudarna till det yttersta.

Det var bara att släppa all kontroll som ett års planering gett. Jag fick helt enkelt förlita mig på att andra skulle försöka lösa problemet med stormen som dragit in över Karlskrona och Kungsholmsfort.

Plan A, att vigas i parken utanför Donjongen, gick på röven. Plan B, att sätta upp ett partytält där vigseln skulle äga rum, fungerade inte heller då det inte bara var lite regn utan som sagt, storm. Plan C? Dessvärre hade vi ingen.

Båtfärden över från fastlandet till fortet är en av de värsta i mitt liv och då åkte jag och mina tjejer först. Vindstyrkan ökade hela tiden och jag kan förstå om de sista gästerna som kom till ön fruktade för sitt liv.

Mina älskade brudtärnor och jag satt uppe i flaggtornet helt utelämnade till andras förmåga att reda i kniviga situationer. Jag är så lycklig att vi var omgivna av underbara värdar, familj och vänner som gjorde allt för att det skulle bli så bra som möjligt.

Gästerna fick gå genom lönngångar och tunnlar för att tillslut nå filmsalen där det snabbt hade städats, fixats och dekorerats. Jag då?

Jag är nog den först brud genom tiderna som slagits in i svarta sopsäckar, burits upp på en kärra, hållts fast av starka armar och dragits av rediga karlar. Herrejävlar säger jag.

Det kan inte finnas någon som kommer glömma vårt bröllop. Det värsta bröllopet i historien. Sett till vädret. Men, fy fan vad bra det blev.

Så jag och min man (visst är det konstigt?) tackar ödmjukast våra otroliga värdar, våra gäster och familj som hjälpte till och våra fantastiska kockar och servis som gav oss en oförglömlig dag. Vi är lyckligast i hela världen. Bilder hittar ni på Fresh.

Följ mig även på Fresh Magazine

Helt underbart. Jag blev alldeles varm i hjärtat när alla nära och kära var där för vår skull, för att förgylla min och Magnus glädjedag och närvara vid en av livets största stunder.

Ett år av planering som krävt sin tid, genomgångar, beslutsångest och ett och annat gräl. Men även ett år fyllt av sprudlande glädje, berusande kärlek och många högljudda skratt.

Vi tackar vår älskade familj och våra fantastiska vänner som vi är så stolta över att kalla för just detta. Ni gjorde fredagen till en kväll vi alla minns och till en kväll då vi började vårt bröllop. Bilder hittar ni på Fresh.

Följ mig även på Fresh Magazine

Så kom fredagen, dagen som vi alla väntat på. Ett tjugotal gäster landade till slut på fantastiska 46 personer. Idag kör vi igång vårt tredagars-bröllop klockan 16.00 på Nivå. Hjärtligt välkomna.

Följ mig även på Fresh Magazine

Och jag dör snart. Allvarligt talat, min puls ligger alldeles för högt över det normala, mitt stressande kommer ta kål på mig och förmodligen dör jag av en hjärtattack innan jag hunnit bli fru. Vi får hoppas att det var värt det när jag sitter där uppe i himlen och är salongsberusad dagarna i ända.

Följ mig även på Fresh Magazine

Jag skrev det på Fresh Magazine innan idag men tänkte att jag får väl vara lite schysst mot mig själv också och publicera nedräkningen på min egen sida. 12 dagar till tredagars bröllop stundar, tills fröken blir fru och tills det centralaste av allt inträffar: Jag får en titel.  Ja just det, officershustru (förr var det fan adligt så håll truten).

Så, vad har detta att göra med vin, restaurang eller alkoholens värld? Nej, inget men jag tänkte bara att det kunde vara trevligt för er som inte följer mig på Fresh att ta del av det viktigaste som kommer att hända och mycket riktigt så är det betydligt väsentligare än Vickans och Dannes trötta fest.

Följ mig även på Fresh Magazine

Eller alkoholhaltiga drycker överhuvudtaget. Nä, det har jag naturligtvis inte gjort. Saken är bara den att jag har haft så mycket att göra och det går i ett hela tiden.

Men saknar ni mig kan ni ju alltid läsa min vardagsblogg på Fresh Magazine, där dyker jag upp flera gånger om dagen om jag inte är bakfull, sitter fast i trafiken eller har en puls som överstiger min vanliga (tillika stressad som en frustrerad tupp i en hönsgård). 

Snart är jag tillbaks till det normala (?), tills dess tycker jag att ni ska dricka mängder av champagne.

Följ mig även på Fresh Magazine

Jag känner att jag måste förklara mig, inte för att jag gjort fel på något sätt utan för att ni ska förstå vad jag faktiskt menar. Proffsmorsa är ett begrepp som jag ofta använder och har fått en del frågor och kommentarer om det så jag tänkte att vi reder väl ut vad en proffsmorsa egentligen är då.

• En nybliven mamma som helt plötsligt (oftast redan efter första barnet) blivit expert på små barn. Inte då bara sina egna utan även andras.
• Det är en morsa som blandar sig i hur andra gör med sina barn, talar och predikar om uppfostran som om det inte fanns någon morgondag.
• Hon lägger sig i vad andra mammor äter, vad de dricker och hur de tränar. Det resulterar givetvis i att proffsmorsan gnäller över sina graviditetskilon flera år efter den egentliga förlossningen.
• Proffsmorsan anser att man inte ska lämna bort sina barn, inte ens till nära och kära, de första levnadsåren. Vilket ofta leder till bittra, utmattade och tråkiga ensamstående mammor.
• Hon talar om graviditeten, förlossningen och tiden efter som det vackraste i världen och som det finaste man kan uppleva. Hur många senilpiller människan i fråga tryckt är oklart.
• Det är mamman som anser att om man inte jollrar med sina barn dygnet runt, vakar över dem när de sover eller byter blöja så fort bebisen pruttat är man ingen bra mamma och där med inte värd den åtråvärda (jo visst) titeln proffsmorsa.
• Proffsmamman tvättar med specialmedel för att undvika allergier (jag tror helt tvärtom, att det framkallar överkänslighet) och hon slutar umgås med sina vänner för att barnet måste ha lugn och ro omkring sig, dammsug runt barnets säng när hon sover så lovar jag att ni vänjer henne vid ljud.
• Hon ser amningen som det heligaste i himmelriket och fördömer alla mödrar som tycker det är frustrerande, kladdigt, obekvämt och som vill sluta snarast möjligt. Ni förstår ju även att det är hon som slänger med taxöronen i för tidig ålder.
• Proffsmorsan förstår heller inte att hela världen inte vill se hennes trötta tuttar eller överflödiga kilon när hon ammar helt öppet i parken den varmaste dagen på året.
• Inte heller är hon medveten om att bristningar, hängpattar och övervikt är lika fult oberoende barnafödsel eller ren lathet. Bär dina defekter med stolthet om du vill men fördöm inte oss andra som faktiskt vill ha tillbaka vår kropp.
• Sist men inte minst så är det proffsmorsan som ångrar att hon inte vande sitt barn vid ljud när polarna ska ut käka middag, att hon tvättade med särskilda medel nu när ungen är full av prickar, dessutom tycker hon att livet är rätt jobbigt när hon fem år efter förlossningen fortfarande inte kommer i sina favoritjeans. Men det hon ångrar mest är nog ändå att hon ammade så länge att inte ens en plastdoktor rår på tyngdlagen.

Som ni säkert har förstått så räknas inte jag in i kategorin proffsmorsa, med det inte sagt att jag är en sämre mamma, bara en mer avundsvärd sådan. Jag lämnar med gott samvete nappflaskan till morfar, åker utomlands och skakar rumpa med mina vänner och min man. För jag har ju faktiskt både kvar. Dessutom en dotter som älskar tiden med sina mor- och farföräldrar.

Följ mig även på Fresh Magazine

Igår stod det klart att Gustibus blev av med mästartiteln som segrare av Rioja Sommelier Award från förra året, de lämnade över den (högst motvilligt och väl kämpat) till Restaurangakademin och det skar i mitt hjärta. Ett mycket bittert konstaterande.

Ni kan checka hur mycket kunskap ni själva har om ett av världens mest kända och omtyckta vindistrikt på Rioja.nu, där har ni gårdagens alla frågor och svar. Det var inte helt lätt kan jag tala om så innan ni blir kaxiga gå in och se hur mycket koll ni själva har.

Det vi kan trösta de som inte vann med är väl ändå att när det vinnande laget åker iväg på Riojaresan i höst så har de Kajsa Bergqvist (?) i släptåg. Hon är ju mer rookie än en nykläckt kalv på grönbete. Jag hade hellre åkt med mig själv.

Följ mig även på Fresh Magazine

Det var den 23 juli 2009. Jag minns dagen som igår (knappt klyschigt) och kommer aldrig glömma känslorna som överrumplade mig med en sådan kraft. En blandning av skräck, ångest och förtvivlan spred sig som en löpeld genom kroppen samtidigt som det mest underbara rus, vilket bara kärlek kan ge, förtrollade min själ. Kärlek till Magnus, min själsfrände och bäste vän och till ett barn. Ett barn jag aldrig träffat men som jag redan så innerligt älskade.

Jag vågade inte titta på stickan, visste inte hur jag skulle reagera eller vad jag skulle göra. Är det någon som vet det? (Proffsmorsorna borträknade såklart). När första droppen träffade graviditetstestet uppvisades två streck direkt. Hur gravid kan man vara? Bara gravid tror jag (tvillingar gills inte) men för en del går det bara snabbare än väntat. Jag höll på att trilla av toalettsitsen och kissa resten av det våta bredvid. Ett fnitter började bubbla men mellan de falska skratten växte sig en oro. En oro över någonting som var så nytt, så stort och så spännande men som jag inte hade någon kontroll över. Ni alla kontrollfreaks där ute vet hur det känns. Fruktansvärt, vidrigt och för oss (vi hysteriska vi-vet-bäst-fittor) nästan omänskligt.

Magnus friade månaden innan äventyret med stickan (gravtestet), det var tre dagar innan vi skulle flytta till Karlskrona där han skulle börja nytt jobb, jag visste inte riktigt vad jag skulle hitta på och lägenheten var i stort behov av en helrenovering. Hösten var ämnad åt studier då en tredagars kurs om Spanien och dess viner var inbokat och så SM i spansk vinkunskap samt en resa till vindistriktet Rioja stod på schemat. Dessutom höll jag på att starta eget företag, en spritkurs skulle läsas på Gustibus och såklart planeringen för vårt stundande bröllop, så ett barn fanns det egentligen ingen tid för. Verkligen inte.

Vi sa inte mycket till varandra där jag satt likblek med skräck i blicken och byxorna nere som en generad femåring som precis skitit på sig. Jag minns att Magnus frågade om vi skulle gå på en promenad. Den promenaden varade i flera timmar. Egentligen fanns det inga alternativ utan det enda som talade mot oss var just tiden, det var ju så mycket som skulle hända och ske, dessutom innefattade det mesta alkoholhaltiga drycker vilket skulle innebära nytt rekord i spottning. Den första tanken som slog mig var just hur jävla trist det skulle bli att behöva spotta i Rioja. Vinresa och spottkopp rimmar inte som ni hör.

Men vi bestämde oss för att köra, trots tidsbrist och fyrtio veckor utan livets berusande dryck (skulle visa sig vara mer vi blev utan, någon som hört talas om magi i sängen?). Nu i efterhand är det ju självklart inget man ångrar (även om vi skulle göra det så vad finns att göra? Gud kunde väl åtminstone infört ångervecka) utan det är det bästa som hänt oss.

Nu är man bara glad att graviditeten är över, förlossningen avklarad och att vi i den lilla familjen mår bra. Det jag funderar över är bara om det egentligen finns något som heter rätt tid? Jag tror inte det. Vart man än befinner sig i livet så kommer det alltid att finnas saker som måste göras, måste ses och som måste hinnas med. Alla dessa måsten. Så för ett kort ögonblick glömde vi bort dem och bara njöt av situationen. Vi skulle ju trots allt bli föräldrar och det är typ hur stort som helst. Om inte annat så blir man hur stor som helst och tyvärr så finns det inget vackert med det. Bara så att ni vet.

Följ mig även på Fresh Magazine

Magnus ville ta oskulden. Såklart att han ville men det kunde han glömma. När en ny tidning av Världens Viner dimper ner i postlådan är den helig för mig. Den är min och jag bestämmer när någon annan får tafsa på texterna.

Om jag så ska låsa in mig på toaletten för att få dofta och känna på de orörda sidorna först så får det vara så. Somnar jag däremot med tidningen över huvudet (vilket hände igår och Magnus var garanterat där och pillade) går det för sig att han bläddrar lite lätt i den, så länge han inte talar om att han varit där.

Ikväll blir det till att fortsätta läsa om Tyskland som vinland, ska bli intressant för att inte säga väldigt behövligt. Så vid läggdags kommer jag trycka tidningen till mitt bröst och intala mig att den fortfarande är orörd, ren och fin med oskulden kvar.

Följ mig även på Fresh Magazine