Eller alkoholhaltiga drycker överhuvudtaget. Nä, det har jag naturligtvis inte gjort. Saken är bara den att jag har haft så mycket att göra och det går i ett hela tiden.

Men saknar ni mig kan ni ju alltid läsa min vardagsblogg på Fresh Magazine, där dyker jag upp flera gånger om dagen om jag inte är bakfull, sitter fast i trafiken eller har en puls som överstiger min vanliga (tillika stressad som en frustrerad tupp i en hönsgård).

Snart är jag tillbaks till det normala (?), tills dess tycker jag att ni ska dricka mängder av champagne.

Följ mig även på Fresh Magazine

Jag känner att jag måste förklara mig, inte för att jag gjort fel på något sätt utan för att ni ska förstå vad jag faktiskt menar. Proffsmorsa är ett begrepp som jag ofta använder och har fått en del frågor och kommentarer om det så jag tänkte att vi reder väl ut vad en proffsmorsa egentligen är då.

• En nybliven mamma som helt plötsligt (oftast redan efter första barnet) blivit expert på små barn. Inte då bara sina egna utan även andras.
• Det är en morsa som blandar sig i hur andra gör med sina barn, talar och predikar om uppfostran som om det inte fanns någon morgondag.
• Hon lägger sig i vad andra mammor äter, vad de dricker och hur de tränar. Det resulterar givetvis i att proffsmorsan gnäller över sina graviditetskilon flera år efter den egentliga förlossningen.
• Proffsmorsan anser att man inte ska lämna bort sina barn, inte ens till nära och kära, de första levnadsåren. Vilket ofta leder till bittra, utmattade och tråkiga ensamstående mammor.
• Hon talar om graviditeten, förlossningen och tiden efter som det vackraste i världen och som det finaste man kan uppleva. Hur många senilpiller människan i fråga tryckt är oklart.
• Det är mamman som anser att om man inte jollrar med sina barn dygnet runt, vakar över dem när de sover eller byter blöja så fort bebisen pruttat är man ingen bra mamma och där med inte värd den åtråvärda (jo visst) titeln proffsmorsa.
• Proffsmamman tvättar med specialmedel för att undvika allergier (jag tror helt tvärtom, att det framkallar överkänslighet) och hon slutar umgås med sina vänner för att barnet måste ha lugn och ro omkring sig, dammsug runt barnets säng när hon sover så lovar jag att ni vänjer henne vid ljud.
• Hon ser amningen som det heligaste i himmelriket och fördömer alla mödrar som tycker det är frustrerande, kladdigt, obekvämt och som vill sluta snarast möjligt. Ni förstår ju även att det är hon som slänger med taxöronen i för tidig ålder.
• Proffsmorsan förstår heller inte att hela världen inte vill se hennes trötta tuttar eller överflödiga kilon när hon ammar helt öppet i parken den varmaste dagen på året.
• Inte heller är hon medveten om att bristningar, hängpattar och övervikt är lika fult oberoende barnafödsel eller ren lathet. Bär dina defekter med stolthet om du vill men fördöm inte oss andra som faktiskt vill ha tillbaka vår kropp.
• Sist men inte minst så är det proffsmorsan som ångrar att hon inte vande sitt barn vid ljud när polarna ska ut käka middag, att hon tvättade med särskilda medel nu när ungen är full av prickar, dessutom tycker hon att livet är rätt jobbigt när hon fem år efter förlossningen fortfarande inte kommer i sina favoritjeans. Men det hon ångrar mest är nog ändå att hon ammade så länge att inte ens en plastdoktor rår på tyngdlagen.

Som ni säkert har förstått så räknas inte jag in i kategorin proffsmorsa, med det inte sagt att jag är en sämre mamma, bara en mer avundsvärd sådan. Jag lämnar med gott samvete nappflaskan till morfar, åker utomlands och skakar rumpa med mina vänner och min man. För jag har ju faktiskt både kvar. Dessutom en dotter som älskar tiden med sina mor- och farföräldrar.

Följ mig även på Fresh Magazine

Igår stod det klart att Gustibus blev av med mästartiteln som segrare av Rioja Sommelier Award från förra året, de lämnade över den (högst motvilligt och väl kämpat) till Restaurangakademin och det skar i mitt hjärta. Ett mycket bittert konstaterande.

Ni kan checka hur mycket kunskap ni själva har om ett av världens mest kända och omtyckta vindistrikt på Rioja.nu, där har ni gårdagens alla frågor och svar. Det var inte helt lätt kan jag tala om så innan ni blir kaxiga gå in och se hur mycket koll ni själva har.

Det vi kan trösta de som inte vann med är väl ändå att när det vinnande laget åker iväg på Riojaresan i höst så har de Kajsa Bergqvist (?) i släptåg. Hon är ju mer rookie än en nykläckt kalv på grönbete. Jag hade hellre åkt med mig själv.

Följ mig även på Fresh Magazine

Det var den 23 juli 2009. Jag minns dagen som igår (knappt klyschigt) och kommer aldrig glömma känslorna som överrumplade mig med en sådan kraft. En blandning av skräck, ångest och förtvivlan spred sig som en löpeld genom kroppen samtidigt som det mest underbara rus, vilket bara kärlek kan ge, förtrollade min själ. Kärlek till Magnus, min själsfrände och bäste vän och till ett barn. Ett barn jag aldrig träffat men som jag redan så innerligt älskade.

Jag vågade inte titta på stickan, visste inte hur jag skulle reagera eller vad jag skulle göra. Är det någon som vet det? (Proffsmorsorna borträknade såklart). När första droppen träffade graviditetstestet uppvisades två streck direkt. Hur gravid kan man vara? Bara gravid tror jag (tvillingar gills inte) men för en del går det bara snabbare än väntat. Jag höll på att trilla av toalettsitsen och kissa resten av det våta bredvid. Ett fnitter började bubbla men mellan de falska skratten växte sig en oro. En oro över någonting som var så nytt, så stort och så spännande men som jag inte hade någon kontroll över. Ni alla kontrollfreaks där ute vet hur det känns. Fruktansvärt, vidrigt och för oss (vi hysteriska vi-vet-bäst-fittor) nästan omänskligt.

Magnus friade månaden innan äventyret med stickan (gravtestet), det var tre dagar innan vi skulle flytta till Karlskrona där han skulle börja nytt jobb, jag visste inte riktigt vad jag skulle hitta på och lägenheten var i stort behov av en helrenovering. Hösten var ämnad åt studier då en tredagars kurs om Spanien och dess viner var inbokat och så SM i spansk vinkunskap samt en resa till vindistriktet Rioja stod på schemat. Dessutom höll jag på att starta eget företag, en spritkurs skulle läsas på Gustibus och såklart planeringen för vårt stundande bröllop, så ett barn fanns det egentligen ingen tid för. Verkligen inte.

Vi sa inte mycket till varandra där jag satt likblek med skräck i blicken och byxorna nere som en generad femåring som precis skitit på sig. Jag minns att Magnus frågade om vi skulle gå på en promenad. Den promenaden varade i flera timmar. Egentligen fanns det inga alternativ utan det enda som talade mot oss var just tiden, det var ju så mycket som skulle hända och ske, dessutom innefattade det mesta alkoholhaltiga drycker vilket skulle innebära nytt rekord i spottning. Den första tanken som slog mig var just hur jävla trist det skulle bli att behöva spotta i Rioja. Vinresa och spottkopp rimmar inte som ni hör.

Men vi bestämde oss för att köra, trots tidsbrist och fyrtio veckor utan livets berusande dryck (skulle visa sig vara mer vi blev utan, någon som hört talas om magi i sängen?). Nu i efterhand är det ju självklart inget man ångrar (även om vi skulle göra det så vad finns att göra? Gud kunde väl åtminstone infört ångervecka) utan det är det bästa som hänt oss.

Nu är man bara glad att graviditeten är över, förlossningen avklarad och att vi i den lilla familjen mår bra. Det jag funderar över är bara om det egentligen finns något som heter rätt tid? Jag tror inte det. Vart man än befinner sig i livet så kommer det alltid att finnas saker som måste göras, måste ses och som måste hinnas med. Alla dessa måsten. Så för ett kort ögonblick glömde vi bort dem och bara njöt av situationen. Vi skulle ju trots allt bli föräldrar och det är typ hur stort som helst. Om inte annat så blir man hur stor som helst och tyvärr så finns det inget vackert med det. Bara så att ni vet.

Följ mig även på Fresh Magazine

Magnus ville ta oskulden. Såklart att han ville men det kunde han glömma. När en ny tidning av Världens Viner dimper ner i postlådan är den helig för mig. Den är min och jag bestämmer när någon annan får tafsa på texterna.

Om jag så ska låsa in mig på toaletten för att få dofta och känna på de orörda sidorna först så får det vara så. Somnar jag däremot med tidningen över huvudet (vilket hände igår och Magnus var garanterat där och pillade) går det för sig att han bläddrar lite lätt i den, så länge han inte talar om att han varit där.

Ikväll blir det till att fortsätta läsa om Tyskland som vinland, ska bli intressant för att inte säga väldigt behövligt. Så vid läggdags kommer jag trycka tidningen till mitt bröst och intala mig att den fortfarande är orörd, ren och fin med oskulden kvar.

Följ mig även på Fresh Magazine

I ett tag framöver (kan bli veckor, månader eller år beroende på hur självläkande jag är) tänker jag ägna mig åt att skriva om (läs: bearbeta) upplevelsen om graviditeten, förlossningen och tiden efter. Inte för er skull utan mest för min egen, för att komma ihåg hur överjävligt det var så att jag inte får några dumma idéer om några år. Alla mammor säger precis efteråt att fler barn inte kommer på tal och så står de där med magen i vädret, bilringarna på plats och dubbelhakan dinglandes i bröstet åter igen ett par år senare. Där vill inte jag hamna.

Om jag mot förmodan (Gud förbjude) vill ha fler barn så ska jag åtminstone vara förbered på resan jag har framför mig. Jag önskar att det funnits någon ärlig själ där ute som talat om för mig hur det egentligen ligger till, utan försköningar och inlindande solskenshistorier om verkligheten. Hade jag fått höra sanningen direkt tror jag att jag hade kunnat förbereda mig annorlunda och på så sätt få en behagligare upplevelse. Nu sattes jag i ett chocktillstånd där hjärnan inte längre hängde med och där all kontroll låg utanför mitt territorium. Skitläskigt.

Känsliga läsare varnas, det kommer inte sparas på krutet utan det som skrivs här printas direkt från hjärnan (rättare sagt smärtcentrat) utan att det finslipas, förskönas eller uttrycks på ett himmelskt och förmildrande sätt. Ärlighet varar längst och det måste väl framför allt gälla när det handlar om det största en människa kan vara med om? Det här är till alla kvinnor där ute (och till mig) som vill ha korten på bordet och som tror att fantastiska, sköna och ljuvliga upplevelser enbart är ett jävla hyckleri. För det är det.

Så till er vinnördar (mig själv inkluderad) som undrar varför jag ska ”morsablogga” här kan jag bara säga att det handlar om business såklart. Vet ni vad det bästa är? Tänk så mycket gott vin (för att inte tala om öl, whisky och andra berusande drycker) jag ska dricka under tiden och det kommer givetvis publiceras på sidan här bredvid under Vintips. Så frågar ni mig är det här en ”win win situation”.

Följ mig även på Fresh Magazine

Precis som i alla andra branscher så handlar det även i vinets värld om att tjäna pengar. Någonting som många har svårt att förstå, eller i alla fall vägrar att acceptera. Vinerierna runt om i världen bedriver tyvärr inte välgörenhet och säljer inte sina viner till låga priser av ren barmhärtighet, utan det finns alltid en anledning.

Jag är ledsen om jag sågar er filosofi och era drömmar om att den enda oförstörda industrin som enbart verkar för att bevara ett kulturarv och inte dra in några stålar skulle vara denna, för vinindustrin är tyvärr inte så oskyldig, vacker och ren som den vill framstå.

Det fuskas, myglas och utnyttjas även i den här branschen vilket många väldigt gärna blundar för. Se bara på massproduktionen, tillverkningen av kvantitetsviner och explosionen av dåliga bag-in-box viner som tar mer och mer plats på lagerhyllorna. Det kan väl knappast vara slutprodukten av ett kulturarv man stolt vill föra vidare som grundar sig i ett gediget hantverksarbete eller i kärlek?

Vinets värld består av en mängd lagar och regler som måste accepteras och överallt där det tillverkas vin ser det olika ut. Ibland blir man väldigt fundersam då man undrar hur mycket av reglementet som egentligen följs och hur mycket som faktiskt är av den äkta varan? För att ni ska förstå vart jag vill komma tänker jag citera en känd svensk vinmakare (i all välmening) som fick frågan vad man gör om alkoholen överstiger den lagstadgade gränsen: ”Ja, alla kan vi väl slinta med slangen”. Klockrent.

Så ett råd till alla dårar därute: Ta vinet för vad det är, njut och bli förförd, låt dig uppslukas och bli charmad av allt det goda men skippa skitsnacket och för guds skull, slappna av lite.

Följ mig även på Fresh Magazine

Jag packar dessvärre ingen resväska eller väljer ut vilken bikini jag ska ha första dagen på stranden inte heller letar jag bra restauranger eller ringer runt till olika bodegor för att boka besök.

Förberedelser inför en föreläsning om Spanien och dess viner, som jag ska ha på min gamla skola Gustibus i Malmö imorgon, är det som gäller.

Det ska bli jättekul och jag är väldigt entusiastisk över det men det känns fortfarande lite konstigt med tanke på att jag för ett knappt år sedan själv var elev där.

Vi får hoppas att vinmetodiken sitter så att jag inte får skäll. Ni vet, en gång gamla lärare alltid lärare.

Följ mig även på Fresh Magazine

Första gången jag spelade ”Sybarit” var för några år sedan och jag blev förälskad direkt. Det måste vara ett av världens roligaste sällskapsspel och det bjuder på tusentals frågor om mat, dryck och seder på en ganska lättsam nivå, inte alls lika nördigt som vinspelet ”Bouquet”.  Här räcker det med att man har ett intresse för det goda i livet och vem har inte det?

Inte nog med att ”Sybarit” blir till fantastisk underhållning i rätt sällskap utan jag har också fått lära mig att sybariterna var ett njutningsfolk som levde i södra Italien på 500-talet före Kristus, de älskade allt gott här i livet och då framförallt det som rörde mat och dryck. Fantastiskt vad man kan lära sig av att bara surfa på nätet. En skål för sybariterna!

Följ mig även på Fresh Magazine

Vi pratar såklart om fransmännens uppfinning av USB-vinet. Snacka om att det här är praktiskt, smidigt och enkelt. Framtidens affärsidé.

Trots att det kan tyckas lite mindre charmigt att få vinet tappat direkt från datorn så håll med om att det är mästerligt på ett skönt, nördigt vis.

Kolla in de annars så stela fransmännen i den här reklamfilmen, USB-wine. Skratta, njut och le åt barnsliga människor med en sprudlande fantasi. Om det är på riktig? Ja, vad tror ni.

Följ mig även på Fresh Magazine