Nyss hemkommen från en skön kväll med Sommelierföreningen Syd. Vi träffades på Lundasparris för ett tiotal tyska viner och sparris såklart. Det blev ett avslappnat och mycket lyckat event där vi spatserade kring odlingarna, njöt av friska rieslingviner av olika karaktär (där de torra vinerna vann över de med restsötma) och fantastiskt käk. Nu blir det sängen och en god natts sömn…

Så sjukt snabbt veckan på Gran Canaria gick… Fattar fortfarande inte att vi är hemma. Fast i och för sig slog det mig ganska hårt när alarmet på klockan började att föra ett jävla liv vid nollfem och det var dags att gå upp. Jag snoozade till kvart i sex. Välkommen tillbaka till verkligheten. Drömmer mig bort till poolen, värmen, solen, den fantastiska maten och cavan som sprutade ut öronen.

Igår lämnade jag och Magnus hotellkomplexet, satte oss i vår hyrbil och började den 2,5 mils långa skräckfärden (trodde jag skulle dö) genom dalar och berg mot vårt mål, bodega Los Berrazales i vackra och pittoreska Valle de Agaete (mer om detta senare). Gården på 12 hektar odlar citrusfrukter, mango, avokado och druvor såklart. De har även en kaffeplantage vilket är mycket sällsynt i Europa. När vi kom till vinprovningen dukades det fram 7 olika viner, lufttorkad skinka och gudomliga ostar. Ska jag vara helt ärlig tappade jag fokus lite grann och drogs in i den charmiga familjära stämningen. Det tog inte mer än några minuter innan hela släkten samlades kring bordet. Vi försökte kommunicera med en blandning av spanska, engelska och teckensspråk. Alla pratade i munnen på varandra, vi skrattade, drack vin, provade kaffe och åt som om vi vore en del av familjen. Helt fantastiskt! Några timmar senare var det dags att bege sig och vi tog tacksamt emot rådet att ta motorvägen hem. 1 timme senare var vi på hotellet, trötta men fyllda av nya upplevelser, nya vänner och vällust. Dessutom fick vi ju tillfälle att utforska öns kustremsa. Gran Canaria runt på en halv dag.