Ja, så skulle det faktiskt kunna vara. Vi var där i torsdags och kunde väl inte gnälla på så mycket förutom att det vita vinet vi beställde var ljummet. Ni ser, redan här har läget vunnit över servicen.

Vi gav det ändå en chans till när vi gick dit igår för att äta deras grillbuffé. Käket var inte så mycket att klaga på, det var gott och trevligt men saknade intressanta och spännande smaker. Okomplicerat och bra helt enkelt, så som en buffé ofta ämnar vara. Till detta drack vi en mjuk och bärig, lätt kyld, Pinot Noir från Chile med en örtighet som fungerade väl till maten som serverades.  

Men, till saken hör den att personalen var på riktigt något av det värsta jag varit med om. När vi satt oss till bordet gick det förbi ungefär fem stycken utan att de ens tittade på vårt bord och då hade vi försökt tillkalla de små liven med skygglapparna ett antal gånger. Till slut fick vi uppmärksamhet och lyckades beställa in dryck, efter mycket om och men, det velandes fram och tillbaka om vilken vinlista som var aktuell och när vi sedan ville ha vinet kylt var det jättemärkligt.

Det var ungefär den aktiviteten som var vid vårt bord under kvällen. Frågor om vi hade det bra, om vi ville ha något mer att dricka eller kaffe efter maten existerade inte. Jag frågade en tjej vilken toalett som hade skötbord varav hon svarar ”Det är min första dag idag, men jag ska kolla upp det”. Hon kom tillbaks en timme senare, då hade jag hunnit byta på Harley två gånger.

Istället för att bli irriterade eller arga över eländet skrattade vi åt situationen, skålade i en somrig drink och njöt av den fantastiska utsikten. Går vi dit igen? Förmodligen, inte för maten, drycken eller servicen men för atmosfären och det magiska läget. Så varför inte marknadsföra sig på bästa sätt, en ny slogan för hotellet lyder numer: ”Scandic – Bästa läget med den sämsta personalen”. Jag lovar att de hade haft fullt varje kväll.

Följ mig även på Fresh Magazine

Efter en händelserik och mysig helg avslutade vi där den började, hemma hos Lotta, Danne och Maia. Det bjöds på grillad torskrygg med grönsakskompott och en kall pepparrotssås. Dessutom provades en hel del förträffliga viner där historierna bakom vinerna gjorde upplevelsen rikare, som det så ofta gör.

Till fisken drack vi en frisk, fruktig och lite kryddig Soave från Veneto i nordöstra Italien som följdes av en mjuk, bärig och elegant Marimar Pinot Noir 2004 från Torres med fina mognadstoner.

Efter många timmar med mycket prat, dåliga skämt och ljuva skratt gick ögonen i kors och John Blund knackade på axeln men vi hade alldeles för trevligt för att lägga oss, så ett magiskt vin från Santa Barbara, USA öppnades. Straight Line 2007 är en fyllig, generös fruktbomb av syrahdruvan som knappast lämnar någon oberörd.

Men kvällens coolaste vin stod ändå The Redheads Studio från Australien för, en årgångslös blandning av Cabernet Sauvignon och Touriga Nacional. Vinet, Return of the Living Red, är inte bara ett fruktkoncentrerat vin gjort av otippade druvsorter utan har även en historia som lockar och ger rysningar samtidigt som kalla kårar smeker längst med ryggen, med detta krävs att vinet och dess bakgrund får en egen presentation som ni kan se fram emot.

Sist men inte minst vill familjen Björklund-Sattler tacka Lotta, Danne och Maia för en underbar helg med gott sällskap för att inte prata om vinerna och maten (vilket jag egentligen redan gjort). Ni vinner lätt årets pris för bästa värdpar. Längtar redan tills vi ses igen.

Följ mig även på Fresh Magazine

Weingut Bründlmayer, Grüner Veltliner 2007. Österrikaren från vindistriktet Kamptal i Niederösterreich. Ljusgröna nyanser med en skymt av små eleganta bubblor som snabbt försvinner skymtas i glaset. En klassisk grüner med rena dofter där päron, melon, citrus, halm och vitpeppar dominerar. Syran är mycket pigg och vinet torrt, lätt och fruktigt. Perfekt som apéritif väl kyld en vacker vårkväll på balkongen.

Xavier 2007, Châteauneuf-du-Pape. Ett vin från södra Rhône som bjuder på en mörk blåröd färg med en ren och generös doft där mörka mogna bär, lakrits, läder, viol och kryddor framträder. Smaken är mycket angenäm, det är ett fylligt vin med en fin syra, mjuk tanninstruktur och väl integrerad alkohol med saftig frukt där aromerna återvänder. Eftersmaken är lång och vinet spås en lysande framtid.

Culto 2005, Vinedos de Aldeanueva, Rioja. Vinerna från det här kooperativet i Rioja Baja känns igen i Sverige under namnet Azabache. Culto är deras toppvin och dessutom från en magisk årgång. Det är tillverkat av graciano och tempranillo vilket här resulterar i bra balans mellan fruktkoncentration, schysst syra och polerad tanninstruktur där aromer som svarta bär, mörk frukt, kryddor, örter och viol ger ett mycket intressant vin som kan njutas nu eller sparas med gott samvete.

Marimar Estate Pinot Noir 2004. Vinet kommer från en vingård i Russian River Valley som ligger i östra Sonoma, Kalifornien och är producerat i klassisk Bourgognestil. Färgen är ljust röd med lite drag åt tegel. Doften är ren med kryddiga toner av röda bär och fat där näsan skvallrar om en del mognadstoner. Syran är frisk och bygger upp vinet tillsammans med snälla fattanniner, fruktanninerna finns där men är väldigt blygsamma. Ett medelfylligt vin med elegans, balans och harmoni.

Straight Line 2007 Syrah. Det här vinet kommer från Santa Barbara, Kalifornien och redan i glaset charmas man av den intensiva mörkröda färgen som drar åt blått. En ren doft som är stor och sprider aromer av vitpeppar, björnbär, läder och charkuterier får mig att gissa på norra Rhônedalen. Kanske om jag väntat tills jag smakat på vinet, där en relativt hög alkohol, graciös tanninstruktur och fyllighet möjligen avslöjat ursprunget, men jag tror inte det. Koncentration och finess i perfekt samstämmighet. Imponerande.

 Följ mig även på Fresh Magazine

I lördags var det ätardag igen. Hela veckan har jag längtat efter att denna dag ska komma, så kommer lördagen och då är man helt plötsligt inte lika sugen. Konstigt hur hjärnan fungerar. Med det inte sagt att onyttigheter inte intogs, om vi låtit bli så hade vi förmodligen varit hysteriskt sugna dagen efter och resterande veckan utvecklats till en pina.

Valet föll på Flygande Jacob, denna kaloribomb som oftast glöms bort men som bjuder på mängder av smaker, enkla förvisso, men med ett slutresultat som kan fungera som muta om era ungar någon gång skulle vara förjävliga (ni vet, mitt barn andras ungar).

Det självklara valet till denna rätt som uppvisar både sötma, sälta, en bra syra i form av vinegretten till salladen (som dessvärre glömdes i kylen) och en kaxig hetta som kom från att kycklingen stektes i färsk chili och paprikapulver, hade varit en halvtorr riesling av bättre kvalitet. Inget sockervatten vid namn Liebfraumilch alltså.

Saken var den att när jag öppnade våra vinkylar fanns det inte ett enda vin som stämde in på beskrivningen (kan bero på att jag känner en brud som efter sin förlossning fått dille på halvtorra rieslingviner) så det fick bli en matvänlig, aningen trist och tråkig, generisk Pinot Noir som dock tjänade sitt syfte till måltiden. Mjuk, rund och snäll precis som vår lite väl förgyllda (varav ingen bild) Flygande Jacob, skyller på mjölk i hjärnan, sanningen är att jag hånglade med Magnus i soffan.

Följ mig även på Fresh Magazine

Jag hade gärna sett mig själv skriva om vårens rosévin men kylan fortsätter förfölja oss och den vägrar att släppa taget vilket resulterar i att vi kan glömma det lätta rosa vinet ett tag till framöver. Snön gör sig ständigt påmind i vårt vitklädda landskap och det är fortfarande charmerande och mysigt att krypa upp i soffan, tända några ljus och spilla ett väldoftande, förföriskt och berusande glas rött i glaset, så varför inte fortsätta med det?

Club Privado Reserva 2004, 103 kr, art. nr 4570. Svenskarnas mest älskade vindistrikt, Rioja i norra Spanien, har de senaste 20 åren gjort en makalös förändring gällande bla vinodling och framställning för att inte tala om produktionsanläggningarna och är idag en av världens modernaste vinregion. Baron de Ley är en producent i området som varit med och bidragit till ”det nya Rioja” och han producerar alltid prisvärda viner av mycket hög kvalitet. Det här vinet är inget undantag och det lanserades nyligen i en liten lyxigare förpackning på systembolaget. Club Privado är ett fylligt vin, fyllt med fruktkoncentration av mörka bär, örter, kryddor och silkeslena tanniner som även är strukturerat, balanserat och välgjort till ett skamligt lågt pris.

Sallys Pinch Pinot Noir 2008, 119 kr, art. nr 95314. Om vi förflyttar oss över ekvatorn till andra sidan jordklotet, närmare bestämt till Nya Zeeland och världens sydligaste vindistrikt Central Otago, hittar vi här ett vin som nyligen skymtats i hyllorna på systembolaget, Sallys Pinch från producenten Charcoal Gully Estate. Det är ungdomligt, mjukt och bärigt med en viss eldighet, en trevlig och relativt robust Pinot Noir med vass kryddighet och behaglig längd. Självklart kan man inte jämföra den med de stora namnen från Bourgogne, men vi kan väl ändå vara rörande överens om att myten att bra Pinot Noir endast kan produceras i det ovan nämnda distriktet sedan länge gått förlorad? Perfekt till pestoöverbakad lax där sältan får göra sig hörd för att dämpa alkoholen lite.

Så tills dess att solen börjar värma med sina strålar, snön smälter och vi hör fåglarna kvittra fortsätter vi med de lite eldigare och generösare vinerna, men så fort vintern börjar gå över till vår kommer jag att vara först med att korka upp en flaska läckert, fräscht och okomplicerat rosévin. Håll ut.

Följ mig även på Fresh Magazine

Loire är mest känt för sitt kungliga arv av pampiga slott och ståtliga trädgårdar som följer Frankrikes längsta och mest praktfulla flod, därför är det lätt att glömma bort Loire som den berusande vinregion den faktiskt är.

Loiredalen har en otrolig mångfald vad gäller vinstilar och det produceras allt från torra till söta vita, rosé och röda viner trängs på marknaden tillsammans med mousserande vin. Det som kännetecknar vinerna är att de har en mycket hög syra. Till skillnad från andra franska vinregioner har Loire ingen generisk appellation som täcker hela området utan är indelat i fyra underregioner.

Vi börjar vår resa i Övre Loire. Med sitt inlandsklimat och jordar som är rika på kalksten och flinta framställs några av världens mest berömda vita viner, någon som hört talas om Sancerre och Pouilly-Fumé? Vinerna görs av Sauvignon Blanc som här speglar sitt terroir mer än sin druvtypiskhet. De kalkrika jordarna ger vinerna en hög syra med mycket mineralkaraktär, elegans och en diskret ton av druvkaraktären med en snustorr avslutning. I Sancerre tillverkas även en del rött vin av Pinot Noir.

Om vi följer floden i nordvästlig riktning hamnar vi i Touraine, fortfarande med ett kontinentalt klimat där den mineralrika jordmånen kallas tuffeau. De bästa röda vinerna framställs av Cabernet Franc och med modern vinframställning ger det viner med mycket frukt och koncentration vilket ofta gör dem lagringsdugliga, Bourgueil och Chinon är de främsta appellationerna. I Vovray produceras de finaste och mest eleganta vinerna av Chenin Blanc som beroende på klimatet blir till bedårande och långlivade torra vita eller viner med en delikat och balanserad sötma.

Vidare beger vi oss västerut mot Anjou-Saumur där klimatet sakta men säkert blir mer influerat av Atlanten och närmare kusten går över till ett maritimt klimat. Här görs merparten av regionens rosévin och även tillverkningen av mousserande vin är stort. I appellationen Saumur-Champigny finner vi odlingarna på kalkrika sluttningar längst med floden där Cabernet Franc är kungen och ger medelfylliga viner, bäriga och örtiga med en frisk syra. Det som framförallt satt distriktet på kartan är de generösa, söta och mycket lagringståliga vinerna från Coteaux du Layon som framställs av sent skördad Chenin Blanc.

Innan Loire mynnar ut i Atlanten finner vi det västligaste distriktet, Nantais, där mesta av produktionen utgörs av vita torra viner på Muscadet som lokalt går under namnet Melón de Bourgogne. Appellationen att leta efter heter Muscadet Sèvre et Maine där vinerna är lätta, friska och aromatiska med en hög syra, hittar man dessutom ”sur lie” på etiketten har vinerna legat på sin jästfällning över vintern vilket resulterar i ett fylligare och smakrikare vin.

Så om ni gillar slott, mystik och pittoreska byar är det definitivt Loire ni ska besöka. Att dela ett charmerande vin tillsammans med sin kärlek eller i goda vänners lag och bara njuta av det som bönderna i nedstigande generationer utvecklat, förfinat och så vackert bevarat är i alla fall för mig frihet.

Följ mig även på Fresh Magazine

Till sommaren stundar det bröllop så det börjar bli hög tid att välja ut vin till festen. Vi har hyfsad koll på menyn även om allt ännu inte är spikat, så vi åkte till systembolaget och ryckte lite flaskor från hyllorna. Snart är det min tur att dricka mängder med vin utan att spotta ut allt gott som fyller munnen. Snart. Första rundan som ska testas ser ut så här.

Mousserande:

• Crémant de Bourgogne Rosé Brut
• Champagne de Pompadour

 Vitt:

• Laroche Chardonnay 2008
• Stoneleigh Sauvignon Blanc 2009
• Jean Leon Magnolia 2008
• No 1 Edition Riesling Kabinett 2007

Rött:

• La Vignée Pinot Noir 2007
• Chateau Gratien Saumur Champigny 2006
• Cigarra Syrah Tinta Barroca 2007
• Club Privado Reserva Baron de Ley 2004
• Santa Helena Vernus Cabernet Sauvignon 2006

Följ mig även på Fresh Magazine

För många är det självklara valet att välja ett rött vin till Janssons, prinskorv, köttbullar och rödbetssallad. Varför? Förmodligen för att det alltid varit så och för att man inte finner en anledning  till att ändra på det. Jag ska ge er några.

När halvtorra viner kommer på tal är det många som rynkar på näsan och sätter sig på tvären direkt. Anledningen till detta förvridna ansikte kan enbart vara dåliga erfarenheter av denna typ av vin. Vem har inte fått en billig fylla på ”Blue Nun” eller ”Black Tower” från en tre liters bag-in-box? Jag är inte den som dömer för jag har också varit där men ge de bättre vinerna en chans, skippa sockervattnet och ni kommer inte att bli besvikna.

Idag görs fantastiska halvtorra vita viner på bl.a. rieslingdruvan som kan vara balanserade, komplexa och med en lagringspotential av sällan skådat slag. Men för fegisarna där ute som ändå inte vågar prova kommer här även några röda viner som fungerar till den nämnda maten.

Rött vin:

Errázuriz Estate 2008, Pinot Noir, Casablanca, art. nr 6294, 89 kr. Chilenaren bjuder här på en blåröd färg med rena aromer av röda och blåa frukter och bär. Vinet har en bra syra, det är lätt med nätta fattanniner och väldigt snälla frukttanniner med en något syltig smak. Fruktigt och snällt. Inte mycket att orda om.

Morgon 2008, art. nr 5196, 89 kr. I södra Bourgogne hittar vi området Beaujolais som är känt för sina fruktiga viner av Gamaydruvan. Färgen är blåröd med en ren doft av hallon, blåbär med en näpen kryddighet. Lätt-medelfylligt, friskt, bärigt, mjukt och runt. Ett vin som är kolsyrejäst vilket ger det den mjuka, runda, bäriga karaktären. Ett tamt vin som inte bråkar.

Vitt vin:

Kloster Eberbach Riesling Spätlese 2008, art. nr 6257, 109 kr. En ljusgul färg som har en stor ren doft av citrus, honung och mogen tropisk frukt. Vinet har en vass syra, den är halvtorr och medelfyllig med en smak som speglas av aromerna i näsan. Vinet är mycket friskt och fruktigt med en viss längd.

Dr F. Weins – Prüm Graacher Himmelreich Riesling Spätlese 2007, art. nr 96679, 179 kr. Ljusgul färg med en ren men något diskret blommig doft, som behöver lite tid, av mogen gul frukt, citrus, aprikos, persika, petroleum och mineral. Även detta vin har en livlig syra, är halvtorrt och medelfylligt med en karaktär som avslöjar ursprung och en djupare mognad. Det kommer från Mosel och visar här hur halvtorr riesling kan vara balanserad, elegant och komplex. Liebfraumilch, släng dig i väggen.

De halvtorra vinerna är fantastiska matviner och kan användas till många olika rätter. Heta asiatiska läckerheter, frukt- och bärdesserter med en tillbakadragen sötma, all typ av stark mat, sushi och buffémat för att inte nämna den relativt söta skandinaviska maten, vår husmanskost. Många tänker inte på att våra nordliga råvaror domineras av söta smaker, väljer man då ett fruktigt, halvtorrt vin med en skarp syra är det inte mycket som kan gå fel.

Följ mig även på Fresh Magazine

Julen närmar sig med stormsteg och med det flera veckor fyllda av frosseri, viktökning och ångest. Om vi bara hade skippat hälften av det vi stoppar i oss under denna tid hade världen sett bättre ut. Istället för att njuta och göra något minnesvärt av julbordet, som innehåller en hel del fantastiska råvaror, blir det till en matförnedring utan dess like, där den som lyckas äta mest och bli fullast vinner årets pris – en kyss av årets feta julgris. Gratulerar!

För att få till det perfekta julbordet krävs det en del fantasi men framför allt att man bryter mot uråldriga traditioner, dryckestraditioner. Just det som verkar vara så svårt under högtider. Jag vill att folk ska förstå att det finns annat att dricka till julbordet än öl och snaps, jag tycker att det är på tiden att vi skapar nya intressanta traditioner, med det uppnå spännande upplevelser och komma till andra insikter.

Jag skulle här nedan vilja presentera ett antal jultallrikar, (drycken som nämns nedan presenteras utförligare under mina vintips), där vi går ifrån den traditionella buffén och istället får godbitarna av julmaten serverat som en 8-rätters meny med olika drycker till, utspritt över hela dagen. En gastronomisk upplevelse som är betydligt fräschare, roligare och jag kan garantera att man mår bättre av det. Bort med buffén och fram med jultallrikarna, behåll öl och snaps till de rätter där det behövs men plocka fram vinet där det krävs.

Aperitif

Skippa den söta, tunga, smakrika glöggen med mandlar och russin tillsammans med pepparkakor. Alla dessa starka kryddor, konsistenser och smaker utgör ett hot mot de kommande smakupplevelserna. Jag börjar istället med en torr, sval champagne som är frisk, fruktig och förförisk, Mailly Grand Cru och så spar jag glöggen till ett senare tillfälle, ett bättre tillfälle.

Jullunch

Den första tallriken består av inlagd sill, löksill och matjessill tillsammans med några kokta ägghalvor. Till det väljer jag att dricka en torr Manzanilla Fina. De jästiga inslagen med aromer av gröna oliver, mandlar och den underbara känslan av hav i drycken sitter bra tillsammans med den klara sillens smaker. Manzanillan är så lätt och elegant att den oerfarne aldrig skulle tro att det är sherry vi pratar om.

In kommer den krämiga sillen, mina absoluta favoriter är senapssill och basilikasill, tallriken rymmer även här en ägghalva och nu även lite potatis, gravad lax med hovmästarsås får också plats. I glaset har jag en Nils Oscars Pils som lockar med sin aromatiska humle- och maltkaraktär, den friska citrustonen väger upp beskan och den har en fyllighet att matcha maten med. Jag sköljer ner de förträffliga havsdjuren med en Aalborg Jubileums Akvavit, brännvinets påtagliga kryddning med dill gifter sig med senapen och den avrundade sötman är vackert avvägd. För allt i världen, kyl inte ner snapsen så att den tappar all sin karaktär och arombild, en iskall snaps serverad i ett frostat glas kan med fördel bytas ut mot ren vodka, ett fåtal hade märkt skillnad.

Julmellanmål

Den nygriljerade skinkan serveras på knäckebröd med en stor klick skånsk grov senap. Less is more. Till detta väljer jag en vit Bourgogne, Les Sétilles. Den är torr, medelfyllig, mycket frisk med en pigg syra, bra med citrusfrukt och gröna äpplen, fin fatkaraktär och en lång mineralisk eftersmak. Syran i senapen balanseras av syran i vinet och fatkaraktären i vinet kommer till sin rätt med det ljusa köttets lite söta och brödiga griljering.

Julmiddag

Rökt lax, rökt ål och rökta charkuterier. Starka smaker som verkligen kräver en smakrik och kraftfull dryck så jag väljer en torr, aromatisk och blommig gewurztraminer från Alsace, Comtes d’Isenbourg. Den speciella rökta karaktären framhävs och balanseras med vinet som har tillräckligt med kropp och personlighet. Två starka kandidater som tillsammans drar jämt och dessutom gör det riktigt bra.

Janssons frestelse, köttbullar och prinskorv med lite rödbetsallad. Denna mat i all ära, men bara lite av varje, det blir betydligt godare och man slipper bli så däst av dessa relativt tunga rätter. Till er som föredrar rött vin rekommenderar jag ett lätt-medelfylligt fruktigt och bärigt vin, det ska vara mjukt och runt och inte göra så mycket väsen av sig, då blir det som bäst. Ett vin från Beaujolais eller en pinot noir är ett bra alternativ. Jag personligen tillhör dem som gärna dricker vitt till denna typ av mat och till de söta, runda och feta smakerna i maten kommer en halvtorr riesling att fungera alldeles utmärkt, bra fyllighet och mycket frukt balanseras av en skarp syra som skär genom den feta konsistensen.

Risgrynsgröt, denna gröt som kan varieras i oändlighet. Den bättre varianten enligt mig är den som inte är så söt och som har en härligt frisk och syrlig citrussås att ringla över, använd färsk citronsaft och spill i en skvätt citronlikör för att liva upp. Till denna mäktiga, gräddiga härlighet väljer jag ett bedårande vin från Loiredalen. Moulin Touchais 1995. Det är sött, har en mycket livlig syra med underbar mogen frukt. Balans, elegans och komplexitet. Man säger att kärlek inte går att köpa för pengar, men i det här fallet är det just det man gör och gentemot vad man får så är det också nästan gratis. En söt champagne med sin mogna fruktighet och pigga syra hade också fungerat, likaså den balanserade citronlikören som gett såsen lite skärpa.

Julens osttallrik. Välj ut era favoriter och gör en minnesvärd ost- och vinprovning av det, om det finns några viner kvar från lunchen och middagen vill säga. Här kommer även den bortglömda glöggen in och spelar en viktig roll. På tallriken har jag valt en mild syrlig getost, kletar lite honung på och sköljer ner med en stor klunk av den vita bourgognen. Plockar fram gewurztraminern som fungerar perfekt tillsammans med kittostens starka smaker och en svensk lagrad västerbottenost njuts tillsammans med det mjuka, fruktiga röda vinet. Avslutningsvis så spills glöggen i glaset, Dufvenkrooks X-Mas Delight, och grönmögelosten är inte långt borta. Om det mot förmodan finns någon söt champagne kvar kan även den med fördel drickas till mögelosten.

Gottetallriken

Väntar jag en bra stund med men när det väl serveras blir det inget onödigt frossande (allt är relativt, speciellt så här vid jul) i ett hav med sötsaker utan en tallik med de finaste pralinerna, knäck, nougat, brända mandlar och en liten skål med chokladmousse serveras vid sidan av där toppen är täckt med rostade hasselnötter. Här plockar jag fram den sötaste madeiran av dem alla, Malmsey. Den söta, simmiga drycken är fylld av aromer och smaker av kanderat socker, russin, choklad och nötter vilket fungerar ypperligt till mitt valda gottebord. Vinet är gjort av de finaste Malvasía druvorna som växer på Madeira, den vulkaniska regnskogsön har en fantastisk benägenhet att producera druvor med en skyhög syra, vilket verkligen behövs för att balansera denna sockerbomb. Frangelico, den berömda hasselnötslikören från Italien, hade även den kommit till sin rätt.

Kaffet serveras och det är dags att smälta maten, drycken och intrycken som detta julbord bjudit på. Kvällen avslutas, efter att kaffet är uppdrucket såklart, med en rökig maltwhisky eller varför inte plocka bort alla fördomar och locka med en lagrad höglandstequila istället?

Josh Groban förgyller dagen med sin gudomliga stämma, det vita snötäcket ligger vackert på marken och inne i det varma huset fylls rummen av skratt, familjens kärlek genomströmmar hela kroppen och träffar mig rakt i hjärtat. Det är vacker och underbart så att det förslår. Det är mitt perfekta julbord.

Följ mig även på Fresh Magazine