När jag och Magnus var nere på Mallorca i slutet av sommaren hade vi turen att stöta på Son Prim Cabernet Sauvignon från samma årtal, vi förälskade oss ganska snabbt i den fruktgenerösa men ändå eleganta och strukturerade uppenbarelsen varav vi gav det här systervinet en chans.

I glaset spills ett mörkt rött vin med en blålila kant. Doften är ren och ganska stor med en uttalad fruktig arom där blå plommon, mogna röda körsbär och övermogna jordgubbar är de primära aromerna. Jag hittar även en ton av mjölchoklad, en diskret vaniljnyans och en viss mintighet.

Strukturen är fin och byggs upp av en frisk syra med många men mjuka fattanniner och frukttanninerna är också snälla. De mörka bären och jordgubbarna hittar vi åter igen i smaken tillsammans med en liten kryddighet, en nypa mint och en viss angenäm beska följer oss på slutet. Vinet är relativt fylligt, mycket fruktigt och oerhört tilltalande. Längtar tills Son Prim Cabernet korkas upp.

Följ mig även på Invinitum

Mina svärföräldrar har varit på Mallorca och som sig bör på semester måste man äta god mat och dricka trevliga viner, låter jobbigt va? Jag tycker att man för ett litet tag ska glömma bort vinerna från Rioja, Priorat och Ribera del Duero och i stället njuta de spanska vinerna som produceras lokalt, ett råd som med glädje följdes. Jag var inte ett dugg avundsjuk när de här bilderna hamnade i min telefon.

Macià Batle grundades 1856 men är idag en Bodega med modern touch samtidigt som man värnar om de gamla traditionerna. Här gör de en Blanc de Blanc på den inhemska druvan Prensal Blanc och på den internationellt klingande Chardonnay. Bodegan tillverkar både röda och vita viner och har fått ett flertal internationella och nationella utmärkelser.

Binigrau är en relativt ny bodega på Mallorca som dessutom är ekologisk, vilket lockar fler och fler anhängare. Även här producerar man både rött och vitt vin. En bodega att hålla utkik efter i framtiden om ni frågar mig.

Bodega Son Prim. Jag och Magnus lyckades komma över en flaska Son Prim Cabernet Sauvignon när vi var i Cala Mayor och jag kan nästan garanterat att denna fruktmättade Merlot är minst lika trevlig. Lite rundare och mjukare med en mer lättillgänglig frukt skulle jag tro. Dessutom finns både Merlot och Cabernet i systembolagets beställningssortiment.

Jag har sagt det förut men det är värt att nämna igen: Mallorca är verkligen på frammarsch med sina naturkära bodegor och dess inhemska viner.

Följ mig även på Invinitum och på Fresh Magazine

Ett vin från det relativt anonyma distriktet Madiran i sydvästra Frankrike där man främst gör viner av druvan tannat. Den odlas även i sydamerikanska Uruguay men där blir vinerna betydligt fruktigare än i det fransktalande landet.

Det är inte ovanligt att man blandar i lite cabernet sauvignon och cabernet franc i vinerna från distriktet för att mjuka upp och göra dem mer publika. Vinerna från Madiran är kända för att vara fylliga, sträva och robusta med en god lagringspotential och det här vinet är inget undantag.

Färgen är mörkt blåröd och doften ren, dock lite sluten, med kryddiga aromer och mörka bär, peppar tillsammans med en grön örtton och fatkaraktär. Det är ganska fylligt med strama och opolerade tanniner med en syra som sticker ut tillsammans men en ganska sniken frukt. Det är över lag tämligen obalanserat och kymigt och kräver verkligen sin mat för att sluta bråka. Eller några år i källaren.

Låter inte allt för kul eller hur? Men enligt mig är det ett perfekt höstvin då den spännande maten tämjer vinet och gör det till ett riktigt trevligt sällskap. Läs ”Bössa, vilt och rödpang” så förstår ni vad jag menar.

Följ mig även på Invinitum och på Fresh Magazine

Champagne Lanson Rose Label, art. nr 7495, 369 kr. Denna bubblande dryck är ljusrosa och går åt det laxfärgade hållet. Doften är ren med röda vinbär, jordgubbe, krutonger och jäst samt är vinet torrt och medelfylligt med en schysst syra. Moussen är fin, jag hittar lite knäckiga toner i sällskap med de röda bären och det är mycket friskt där eftersmaken är behaglig med en lätt bränd ton.

Chablis Premier Cru Mont de Milieu 2000 La Chablisienne, art. nr 95866, 215 kr.  Det gyllene vinet bjuder på en stor utvecklad doft där popcorn, vanilj, kola och sötmogna gula äpplen får mina smaklökar att vattnas. Det är fylligt och torrt med balanserad syra i fin harmoni med gräddiga aromer tillsammans med en hel del citrus. Eftersmaken är mycket lång, krämig och elegant. Delikat, välgjort och läckert. Jag är kär.

Bourgogne Hautes Côtes de Nuits Les Dames de Vergy 2008, art. nr 5460, 129 kr.  En finstämd, dock ganska diskret, pinot noir med ljust röd färg och ren doft av hallon, lingon, körsbär, gräs och en viss kryddighet gemensamt med en lätt rostad karaktär. Ett medelfylligt vin med sammetslen tanninstruktur, putsad syra och örtiga aromer som kommer tillbaks med den fina bärigheten. Kryddigt, bärigt och friskt med viss längd.

Finca Monasterio Baron de Ley 2005 (ny årgång på systemet; 2007, art. nr 73327, 203 kr). En av mina favoritproducenter i Rioja gör här ett fruktkoncentrerat och tempranillodominerat vin (80 % tempranillo och 20 % cabernet sauvignon) med mycket röda körsbär, plommon och björnbär, fin vaniljton och en generös kropp. Syran är bra och tanninerna många men hyfsat mjuka och väl integrerade i vinet. Ett modernt, fylligt och generöst vin där kryddigheten, fatkaraktären och de mörka bären ihop med de sekundära aromerna och smakerna som tobak och mocka gör det här vinet mycket publikt. En modern Rioja i sin fruktiga prakt.

Följ mig även på Invinitum och på Fresh Magazine

Leth Duett 2009 art. nr 4587, 69 kr är en blandning av riesling och grüner veltliner med en ljust gul färg som drar åt det gröna. Citron, grönt äpple, melon, päron, mineral och vitpeppar speglas i näsan. Syran är pigg, nästan vass, det är ungdomlig, fräscht och vinet har en fin fruktighet. Torrt, lätt och behagligt till sallader och lättare fiskrätter. Ett balanserat vin till en liten peng. Fynd om ni frågar mig.

Pansa Blanca Marqués de Alella 2007 art. nr 96958, 89 kr är ett lite fylligare vin gjort på den blommiga druvan xarel-lo (pansa blanca) och kommer från nordöstra Spanien. Ett vitt vin som bjuder på halmgul färg med en parfymerad doft av hö, vit blomma, citron och grapefrukt. Det är torrt och har en snygg syra tillsammans med en medelfyllig kropp. Grape, citron och halm dominerar i smaken samtidigt som det är runt och lite oljigt med viss längd. Perfekt till grillade rätter av fisk och skaldjur med smakrika tillbehör.

Otel River Cabernet Sauvignon 2006 från Ponderosa Vineyard är en snygg amerikan med fina mognadstoner. Färgen är röd med ljusare drag åt det bruna hållet i kanterna. Doften är stor och skvallrar om några års lagring där läder, kaffe, mörka bär och svarta vinbär dominerar. En fin syra med många och påtagliga fattanniner som fortfarande är relativt sträva, fruktanninerna är något mjukare. Vinet är medelfylligt och aromerna vi kände i näsan kommer tillbaks i smaken och gör sig bra till söndagssteken med vinbärsgelé och den gräddiga såsen.

Följ mig även på Fresh Magazine

Tredje dagen hittade vi ett ställe på den restaurangtäta huvudleden genom byn. Vad som lockade in oss var inte den blå smurfen (pitufo betyder smurf på spanska) utan min mans dåliga blodsocker.

Alldeles för länge hade vi promenerat längst med havet för att komma till marinan och de feta båtarna för att inse att hamnrestaurangen var stängd och att sushistället vi passerat på vägen till hamnen såg alldeles för mörkt och tråkigt ut vilket ledde till att vi inte gick in. En miss kan hända.

Vi slog oss ner på den relativt stora uteserveringen, som både saknade havsutsikt och avgränsning från den väl trafikerade gatan några meter från våra sittplatser. Läget kunde varit mer romantiskt men fram kom en söt tjej med ett charmerande leende och lämnade oss menyerna. Bara att se spanjorerna le gjorde oss på gott humör.

Menyn var tilltalande med många fisk- och skaldjursrätter samt en del spanska specialiteter och klassiska rätter, som den stående paellan. Vinlistan var inte stor men väldigt trevlig, där majoriteten var spanska producenter som fick slåss om uppmärksamheten. Vår första tanke var att om det här blir bra kommer många kvällar att spenderas på haket, trots bristen på svala havsbrisar.

En lätt aromatisk och mycket fruktig Pazo Serrentellos Albarino 2009 med frisk syra och bra balans beställdes in till rätterna som bestod av gambas al ajillo (räkor med vitlök), pimientos de padrón (små rostade gröna paprikor), helgrillad havsabborre och grillad bläckfisk. Okonstlat och sjukt gott. De läckra paprikorna blev snabbt en stående rätt på vårt bord.

Vid ett annat tillfälle avnjöts El Pitufos tapastallrik som var gigantisk och bjöd på skinka, korv, grönsaker och skaldjur tillsammans med, enligt mig, alldeles för mycket friterade saker. Jag vill gärna se vad jag äter och veta vad jag stoppar i munnen. Min karl är helt tvärtom. En del av charmen att inte veta vad som döljer sig under den feta frityrdegen. Jo visst.

Vi hade beställt in en cava till kalaset vilket fungerade ypperligt till de rika delikatesserna på tallriken. Roger d’Anoia Brut Nature är verkligen att rekommendera. Det knastertorra vinet bjöd på en vass syra med citrus, äpple och nätta brödaromer. Den diskreta blommigheten gjorde cavan elegant, harmonisk och visade inte tillstymmelse till klumpighet, som cava ibland kan göra.

Hummer- och räksallad var rätt nummer två för kvällen och den sköljdes ner med ett glas vitt av den inhemska druvan Prensal Blanc. Magnus gick på pepperoni pizza som bevisade att restaurangen kan mer än att tillaga fisk och skaldjur. Valduero Ribera del Duero Reserva 2004 spilldes i glaset. En fruktig och kraftig tempranillo med frisk syra där aromer av björnbär, mörk choklad, läder och kaffe dominerade i glaset. Djup, koncentration och kvalitet på flaska som garanterat kommer att beställas till Sverige.

Carpaccio på baccalao var andra godsaker som vi frossade i och den här gången fick det sällskap av Sitios de Bodega Con Class Verdejo 2008 från Rueda. Med sin friska fruktighet och de gröna tonerna som krusbär och sparris tillsammans med mogen gul frukt som ananas blev resultatet lysande. Den salta fisken gjorde sig bra till det fruktiga, friska och aromatiska vinet. Dagens varmrätt bestod av grillade havsräkor som sköljdes ner med en traditionell Rioja Bordón Reserva 2004, som vi såg fanns på systembolaget när vi kom hem, till en billig peng.

Sista kvällen gick vi tillbaks till El Pitufo efter otrohetsaffärer på andra krogar i byn där vi plockade in en oxcarpaccio och favoriterna från veckan som bland annat var de rostade paprikorna och räkorna i vitlöksolja. Vi började med en vit Rioja, Vivanco Blanco från kvalitetsproducenten med samma namn (Vivanco). En rent, friskt och väldigt rakt fram vin i den moderna tappningen. Inte mycket att orda om. Och så avslutade vi så tråkigt som med pizza (svingod i och för sig) men det var det vi drack som var intressant. Cabernet Sauvignon 2005 från den inhemska producenten Son Prim. Ett litet familjeföretag med stor potential vilket deras mustiga, fruktiga och publikfriande cabernet sauvignon 2005 med lysande sekundära aromer vittnar om. Ytterligare ett vin som kommer att beställas till Sverige.

Nästa gång ni är i närheten av Cala Mayor rekommenderas ett besök på El Pitufo starkt. Personalen är trevlig och tillmötesgående, kockarna vet vad de sysslar med och ägarinnan är en sympatisk krögare som vet hur man charmar gästerna och får dem att må bra. Vem känner sig inte speciell när vinerna som inte står på menyn plockas fram?

Sist men inte minst vill jag bara säga att vinerna från Mallorca är på god väg att delta i konkurrensen ute i världen. Förutsättningarna finns där, likväl kunskaperna och viljan, det enda som behövs är erfarenhet. Ge dem bara lite tid.

Följ mig även på Fresh Magazine

En skön fredagskväll som spenderas med familjen Björklund Sattler och vår nära vän Oskar på besök. Vi har käkat lite tacos och druckit en Montesierra 2005 från det grönskande Somontano, Aragonien tillverkad av bodega Pirineos som inhandlades på Mallorca. Den påvisade en lätt mognadston med aromer av läder, körsbär, vinbär, syltade jordgubbar och örter tillsammans med en fin syra och behagliga fat- och frukttanniner. Ett medelfylligt, mjukt och fruktigt vin som passade perfekt till den heta maten.

Vad vi har i glaset nu är av en helt annan kvalitet. La Rioja Alta Gran Reserva 904 1997, 299 kr, art. nr 7462 är en tretton år gammal klassiker som visar en tydlig tegelröd färg med bruna kanter och en doft som är ren, stor och som skvallrar om vinets ursprung. Krondill, lakrits, kaffe, svamp, torkade fikon och katrinplommon är aromerna som stimulerar mina doftcentra tillsammans med en sötmogen fruktighet.

Gran Reservan byggs upp av en frisk syra, många men väl integrerade fattanniner och mjuka frukttanniner i sällskap med en medelfyllig kropp. Den fortfarande vitala fruktigheten charmerar inte bara mig utan hela sällskapet. Det är balanserat, elegant och alldeles, alldeles underbart med en längd som vittnar om kvaliteten i vinet. En grym mineralisk avslutning lämnar inte ett öga torrt. Må hända, men i vilket fall så är det ett fint vinminne som kommer finnas kvar (om inte annat är det ju bara att kika tillbaks på mitt inlägg).

Oskar sa lite generat: ”Det här låter säkert dumt Erica, men jag tycker att det både smakar och doftar jättemycket dill”. Du har helt rätt Oskar, du är grym! Dill och vanilj ligger nämligen väldigt nära varandra arommässigt. Jag blev i alla fall jävligt imponerad. Kom igen, han är ju officer för fan… Precis som min man.

Följ mig även på Fresh Magazine

Efter en händelserik och mysig helg avslutade vi där den började, hemma hos Lotta, Danne och Maia. Det bjöds på grillad torskrygg med grönsakskompott och en kall pepparrotssås. Dessutom provades en hel del förträffliga viner där historierna bakom vinerna gjorde upplevelsen rikare, som det så ofta gör.

Till fisken drack vi en frisk, fruktig och lite kryddig Soave från Veneto i nordöstra Italien som följdes av en mjuk, bärig och elegant Marimar Pinot Noir 2004 från Torres med fina mognadstoner.

Efter många timmar med mycket prat, dåliga skämt och ljuva skratt gick ögonen i kors och John Blund knackade på axeln men vi hade alldeles för trevligt för att lägga oss, så ett magiskt vin från Santa Barbara, USA öppnades. Straight Line 2007 är en fyllig, generös fruktbomb av syrahdruvan som knappast lämnar någon oberörd.

Men kvällens coolaste vin stod ändå The Redheads Studio från Australien för, en årgångslös blandning av Cabernet Sauvignon och Touriga Nacional. Vinet, Return of the Living Red, är inte bara ett fruktkoncentrerat vin gjort av otippade druvsorter utan har även en historia som lockar och ger rysningar samtidigt som kalla kårar smeker längst med ryggen, med detta krävs att vinet och dess bakgrund får en egen presentation som ni kan se fram emot.

Sist men inte minst vill familjen Björklund-Sattler tacka Lotta, Danne och Maia för en underbar helg med gott sällskap för att inte prata om vinerna och maten (vilket jag egentligen redan gjort). Ni vinner lätt årets pris för bästa värdpar. Längtar redan tills vi ses igen.

Följ mig även på Fresh Magazine

Gårdagen började inget vidare bra då jag och Rune (min medtävlare) skulle ses två timmar innan tävling för att diskutera lite taktik och upplägg. Tävlingen skulle gå av stapeln först vid 16.00 men fyra timmar tidigare fick jag ett samtal om att den blivit framflyttat till 13.00. Jaha, så mycket med det försnacket. Det positiva var att jag inte hade tid att bli nervös och på så sätt lyckades jag hålla mina tävlingsnerver i schack.

När vi kom fram till tävlingslokalen satt det en stor lapp på hissen och jag trodde givetvis att hissen var trasig. Det hade varit så typiskt, fem våningar upp och jag kan garantera att vattnet gått av ansträngningen, men Rune klappade mig på axeln och sa ”jag har varit med på 27 förlossningar, så det är lugnt”. Hissen sattes äntligen i rörelse och jag tog en lättnadens suck.

Framför oss fick vi en flight med sex olika viner, tre vita och tre röda. Det värsta man kan göra på en sådan här provning är att redan från början bestämma sig för vad det är för vin man har i glaset. Det är så svårt att få bort det man först tänkt på att man automatiskt blir färgad, det absolut bästa är att ”ta vinet för vad det är” som mina gamla lärare på Gustibus alltid predikade och det fungerar faktiskt.

Det första vinet är blekt gult och visar lite tendens på bubblor som sedan försvinner. Doften är ren, medelstor och lätt aromatisk med tuttifrutti-aromer, mycket päron, grön melon, gröna äpplen, jäst och en hint av vitpeppar. Smaken är lätt och byggs upp av en livlig syra där aromerna kommer tillbaka. Jag var först inne på en Albarino från Rias Baixas men aromerna av vitpeppar som framträdde mer och mer fick oss slutligen att skriva en Grüner Veltliner från Wachau, Österrike. Det var en Grüner från Kamptal, Österrike. Fan.

Glas nummer två har en ljusgul färg med lite högre densitet. Den rena, medelstora doften bjuder på en aromatisk framtoning där citrus, äpple, grape, mineral och en rökighet är framträdande, syran är mycket pigg och smaken lätt blommig med en lång mineralisk avslutning. En Riesling från Rheingau, Tyskland är vårt förstahandsval vilket det också är.

I det sista vita glaset möts vi av en liten djupare gul färg där doften är ren, relativ stor med mycket citrus, gröna äpplen, mineral och en nätt nötig ton. Syran är livlig, mineraltonerna framträdande, gröna äpplen och citrus kommer tillbaks. Däremot inga fattanniner som man kunde tro att det skulle vara efter att ha doftat på vinet. En Chardonnay från Chablis, Frankrike är vårt val som även visar sig vara det korrekta svaret.

När vi går över på de röda vinerna hittar vi ett ljust rött vin med lite bruna nyanser i det första glaset. Doften är ren, medelstor med aromer av körsbär, läder, fat, röda bär, charkuterier och en viss rökighet. Redan här har vi nästan bestämt oss för vad det är men smakar på det och får det vi tror bekräftat. Syran är skyhög, fattanninerna kärva och strama, de bittra aromerna av sura körsbär, rökt fläsk, läder och en röd bärighet för tankarna till norra Italien. Så vi gissar på en Nebbiolo från Piemonte. Vi är så säkra på vår sak att vi knappt får fram ett andrahandsval. Vår kaxighet belönade sig då det var rätt.

Det andra röda vinet är rött med en del blå toner, doften är ren och stor med en framträdande svartvinbärsdoft, mycket mörka bär, fat, mint och en hel del gröna toner. Smaken är medelfyllig med en bra syra och fin tanninstruktur där de mörka bären kommer tillbaks tillsammans med eukalyptus och grön paprika. Druvan måste vara en Cabernet Sauvignon. Vi sätter South Australia, Australien som första alternativ och Mendoza, Argentina som andra. Det visar sig att vi återigen gjort ett klokt val.

Glas nummer sex är en riktig egoboost då man doftar lite lätt och vet vad det är, så som man absolut inte ska göra. Men jag lyckas återta kontrollen och gå tillbaks till det enda rätta, metodiken. Vinet är djuprött med blå toner och doften ren, stor och kryddig med aromer av mörka bär, charkuterier, jord, örter och vitpeppar. Smaken är medelfyllig, lite stram, bra syra med aromer som kommer tillbaks där kryddigheten och vitpepparen är framträdande. Vi måste vara i norra Rhônedalen, närmare bestämt i Crozes-Hermitage och druvan som gömmer sig i glaset är förstås Syrah. Så säkra på vår sak att ett andraalternativ inte kom på tal. Tackar gudarna för att vi hade rätt även på denna.

Det blev ändå en hyfsat lyckad tävling men med många väldigt duktiga medtävlare som imponerade starkt och då är jag inte så lätt att imponera på. På det första vinet velade vi en stund om det kunde vara från Niederösterreich men vi gick längre in i djungeln och valde mellan Wachau och Kamptal där Wachau slutligen hamnade på papperet. Ett beslut som kan ha kostat oss vinsten. Jag tackar i alla fall Rune (som by the way är asgrym) för möjligheten och håller alla tummar för att prestationen räcker till regionsfinal.

Följ mig även på Fresh Magazine

Till sommaren stundar det bröllop så det börjar bli hög tid att välja ut vin till festen. Vi har hyfsad koll på menyn även om allt ännu inte är spikat, så vi åkte till systembolaget och ryckte lite flaskor från hyllorna. Snart är det min tur att dricka mängder med vin utan att spotta ut allt gott som fyller munnen. Snart. Första rundan som ska testas ser ut så här.

Mousserande:

• Crémant de Bourgogne Rosé Brut
• Champagne de Pompadour

Vitt:

• Laroche Chardonnay 2008
• Stoneleigh Sauvignon Blanc 2009
• Jean Leon Magnolia 2008
• No 1 Edition Riesling Kabinett 2007

Rött:

• La Vignée Pinot Noir 2007
• Chateau Gratien Saumur Champigny 2006
• Cigarra Syrah Tinta Barroca 2007
• Club Privado Reserva Baron de Ley 2004
• Santa Helena Vernus Cabernet Sauvignon 2006

Följ mig även på Fresh Magazine