Systembolaget är jätteduktiga, de är professionella och har ett bra utbud med en service i form av ett beställningssortiment och privatimport som oftast fungerar. Dock ska man inte glömma bort att det är det enda utbudet på svensk marknad. Det är statligt kontrollerat med en ledning som sitter med stjärten på två olika stolar, dubbelmoral så att det skriker om det med en ängel på ena axeln som värnar om folkhälsan och den lilla djävulen på den andra som vill suga folket på mer skattepengar. Klart att höjdarna inom organisationen har svårt att placera bakdelen på rätt plats, det får man väl förstå. Eller? Enligt mig så är systembolaget i det stora hela rätt bra, det är i filosofin de brister inte i sortimentet, trots ibland riktigt dåliga avtal med producenter. Jag tycker ändå att monopolet ska släppas och att man ska låta den vuxna människan bestämma själv. Är man tillräckligt gammal för att inhandla sprit på systemet kanske man också kan ta konsekvenserna efter en söndagsfylla?

När jag ändå är igång tänkte jag läxa upp dem lite. I deras varunytt för september månad på sidan 4 under vinet ”Protos”, från Ribera del Duero i nordvästra Spanien, står det i faktatexten att området uppgraderats under 2008 från DO till DOCa, vilket är den högsta klassificeringen som spanska vinområden kan få. Jag var på väg till en högtidsmiddag utanför Lund med färdlektyret när jag såg vad som stod. Hjälplös utan dator i bilen fick jag nästan hjärtklappning och jag undrade hur jag kunnat missa detta? Inte på något sätt för att jag är allvetande och världsbäst utan mer för att jag veckorna senare skulle tävla i SM i Spansk vinkunskap så jag var hyfsat uppdaterad för stunden och det här var ändå en väldigt stor nyhet.

Ett mass-sms skickades ut till alla vinkunniga i min kontaktlista och hysteriska samtal till mina föräldrar resulterade i att de fick googla med hjälp av en guide i telefonen som bestod av en smått uppstressad dotter, utan att hitta något som kunde sänka min puls. Jag ringde till systembolagets kundtjänst och när jag inte var nöjd med svaret fick jag telefonnummer till olika importörer som handlar med viner från det berörda distriktet. Utan resultat, jag fick samma svar från alla: ”står det så, så är det så”. Kom igen, vem utsåg systembolaget till den allsmäktigt vetande om världens viner?

Så efter att jag hade trakasserat halva Sveriges vinvärld på en lördagseftermiddag ringde min lärare Anders från skoltiden på Gustibus, den ende som på riktigt förstod min frustration över detta världsproblem. Efter att dialogen mynnade ut i att det måste vara ett fel från systembolagets sida, lovade han att försöka ta reda på den rätta faktan, det fanns inte mycket kvar för mig att göra förutom att vänta. Väntan, denna fasansfulla tid.

Jag och min blivande man gick på balen och när jag kom hem hade jag ett meddelande på mitt mobilsvar där Anders förklarade att han löst problemet, men inte hur. Smått frustrerande. Saken var den att klockan var 01.00 på natten så jag kunde inte ringa tillbaks, dagen efter var det dags för barnkalas och en tre timmars bilfärd genom ingenmansland utan täckning höll på att färga mina blonda hårstrån grå.

Så äntligen, tillbaks till civilisationen med farbror Anders i luren. Den rediga karln hade kontaktat Spaniens Master of Wine, Pancho Campo, och fått det vi trodde oss veta bekräftat. Ribera del Duero hade under 2008 uppfyllt alla kraven för att uppgraderas från den lägre DO-statusen till den högsta DOCa klassificeringen men de hade tackat nej pga att de inte ville vara så begränsade med regler, vilket resulterar i att distriktet behåller sin DO-klassificering. Så det så. Erica vs Systembolaget, 1-0.

Jag kan lova att jag sov gott den natten, jag somnade med ett leende på läpparna och vaknade likadant. Vilken fantastisk tillfredsställelse att slå Sveriges alkoholmonopol på fingrarna! Även om det såklart i landet Lagom är ofint att tycka så och att skriva om det är väl inget annat än en ren förbannelse. Om ni tror att min tillfredställelse grundar sig i att systembolaget plockade hem SM-titeln eller för att jag inte fick ett jobb jag sökte för något år sedan har ni fel.

Så efter att åtminstone gjort mig skyldig till tre av de sju dödssynderna i ett och samma blogginlägg finns det väl inte mycket kvar för mig att göra förutom att be om förlåtelse för mina synder. Min religionslärare hade varit stolt, i skolan visste jag inte ens vad synderna var för något, vad de stod för eller vad som var meningen med förlåtelse. Nu förstår jag innebörden men skiter i vilket, så lite har man väl lärt sig i alla fall.

Följ mig även på Fresh Magazine

Några hektiska dagar bland bodegor, vinrankor och ett hav av olika viner började lida mot sitt slut. Det var dags att packa väskan och flyga tillbaks till ett regnigt och grått Sverige. Efter att ha sponsrat städerskorna med två par svettiga skor och tryckt ner tröjor, jackor och andra lösa ting i en påse, som fick gå som handbagage, fick jag till slut plats med vinerna som skulle till nordligare breddgrader.

Förmiddagen spenderas i Riojas sydligaste deldistrikt, Rioja Baja eller Rioja Oriental som det också kallas. Området är betydligt varmare och torrare än Alta och Alavesa med starka influenser från Medelhavet, landskapet är flackare och jorden är bördig och innehåller mest lera. Garnachadruvan trivs ypperligt i det varma klimatet och merparten av Riojas rosévin kommer härifrån. Man odlar även de klassiska druvorna, dock inte med samma kvalitet som i de andra deldistrikten, här tappar man lite finess och elegans, syran är inte lika frisk, alkoholen sticker lätt i väg, kroppen blir stor och vinerna blir då lite klumpiga. Baron de Ley är kungen i området som bekräftar motsatsen, en bodega som tyvärr inte besöktes men hans viner finns på systembolaget och är oerhört prisvärda.

Först ut var Bodega Rioja Vega. Ett nybyggt, enormt majestätiskt palats, en pool på framsidan av byggnaden hade fått fröken att flytta in. Jag såg mig själv sitta vid poolkanten i gassande sol med benen dinglandes utanför, tyvärr byttes bodegans vin ut mot den bättre konkurrentens på andra sidan gatan. Vi hade ganska ont om tid då vi hade ett flyg att passa så jag väcktes ur mina dagdrömmar och vi fick en hektisk rundvandring i bodegan. Mr Marculeta som representerade bodegan visade oss olika rostningar av fat, faten är som vi vet en viktig del i Riojas alla viner men den här bodegan var väl inte bland de bättre att hantera dem. Vinerna var genomgående rena däremot märktes det att vi hamnat i Rioja Baja då syran var betydligt lägre, det fanns även en liten bitterhet som hängde sig kvar i eftersmaken och som inte var speciellt angenäm. Vinerna var enkla, okomplicerade och med en frukt som inte riktigt räckte till, anpassade efter en marknad för tonårsberusning. Ganska så ointressant. Den stolte spanjoren såg att vi inte var speciellt imponerade och trots påtryckningar från oss om att vi inte hade tid sprang han ner till källaren för att hämta upp ett fatprov av en ”new blend” i Rioja, det visade sig vara så spännande som en blandning av graciano och garnacha, vinet var av samma kvalitet som resten av det vi provat. Så för alla er som är intresserade av en billig fylla lanseras vinet under 2010 och kommer att kosta en sisådär 4.5 Euro. Ibland får man verkligen vad man betalar för.

Duktigt försenade kom vi fram till resans sista besök på Vinedos de Aldeanueva, vinerna går under namnet Azabache och många av dem säljs i Sverige. Det märktes att skörden var nära och de som höll i provnigen var stressade vilket mynnande ut i att provningen blev oengagerad. Vinerna var över lag rätt ointressanta och det var inga stora viner som presenterades men genomgående rena, mjuka, fruktiga och moderna som tillfredställer väldigt många. Det var inte förens vi kom till bodegans toppvin ”Culto” som jag hajade till. En blandning av graciano och tempranillo som harmonierades i en aromatisk och kryddig skapelse med fin mörk frukt, svarta bär, lakrits och en cool örtighet, polerad tanninstruktur, fin syra och en bra balans. Efter att ha konstaterat att min packning för längesedan var överfull fick de snälla grabbarna flytta runt lite i sina resväskor och plocka med sig några flaskor hem till fröken. Varför är resväskor aldrig tillräckligt stora?

Det har varit en fantastisk upplevelse att få tillbringa ett par dagar i ett av världens mest kända vindistrikt. Ett distrikt som fortfarande, tyvärr, ofta missuppfattas och trots stora förändringar de senaste åren har man inte riktigt nått fram. Det är allt för många som fortfarande förknippar Rioja med de tunna, sönderekade vinerna med trött frukt. År 2001 presenterades ”Det Nya Rioja”, vilket bla innebar fransk ek, kortare lagring, mer frukt och koncentration, den typ av vinstil som många av dagens konsumenter söker. Under en tid har det imponerats av denna moderna fruktdrivna stil från Priorat och Ribera del Duero, för att inte nämna Nya Världen, men man glömmer lätt bort att samma typ av vin även kan hittas i Rioja och då ofta till ett lägre pris. Rioja har så mycket att erbjuda, ett utbud av stilar som sträcker sig från det mest traditionella du kan hitta till de modernaste vinerna vi skådat. Jag tror att det är så enkelt att folk inte är beredda att betala för ett riojavin, de vill ha samma prislapp som för några år sedan men med ett annat innehåll i flaskan, vilket vem som helst förstår är en omöjlighet. Om du är en av dem som vägrar lägga mer än ett tvåsiffrigt belopp på ett riojavin så får du också vara beredd på att du får den traditionella crianzan som kanske inte alla gånger är så upphetsande, men jag lovar dig att om du mot förmodan skulle hitta en AC Bordeaux i samma prisklass så får du garanterat samma skit i glaset, om inte värre. Som sagt, man får vad man betalar för. Oftast.

Så till sist, ett stort tack till Tomas Fyhr på Hero kommunikation som ordnade allt så fint och till Michael Jamais som bidrag med sitt enorma kunnande. Lärorikt, underhållande och mycket trevligt!

Följ mig även på Fresh Magazine

La Planta är ett vin från Ribera del Duero som är ett av Spaniens främsta och mycket omtyckta vindistrikt. Tempranillo är druvan i detta vin och det är även den vanligaste druvsorten i området. Bodegan som tillverkar vinet, Arzuaga Navarro, är en realtivt ung, familjeägd vingård som började sin verksamhet på tidigt 90-tal.

De levererar här ett vin som är vackert mörkrött med en generös doft som har en tydlig fatkaraktär. Näsan bjuder även på en stor fruktrikedom där mörka, mogna bär och frukter som plommon och körsbär är framträdande, det finns även inslag av choklad, tobak och vanilj. 

Smaken är balanserad med välsvarvade fattanniner och mjuka frukttanniner, vinet har en bra syra och fantastisk frukt. Ett fylligt vin med kraft och koncentration utan att bli klumpigt. Aromer av mörka bär, vanilj och choklad kommer tillbaks i smaken och vinet har en snygg avslutning med en lång eftersmak.

Njut vinet på egen hand eller ta fram en fin bit svensk hårdost och känn hur lyckan blir total. Eller så kan man göra som alla andra och servera vinet tillsammans med grillat kött, bakpotatis och en mustig sås. Säkert kort för många men rätt så tråkigt.

Somliga anser att vinet inte vinner på lagring, men jag tycker att det har tillräckligt med frukt, alkohol, syra och tanniner för att ligga i en väl tempererad källare i alla fall några år till. Vinet är mycket prisvärt och fantastiskt gott att dricka nu men jag har köpt på mig några flaskor som ska få ligga och gotta till sig för att se vad som blir av det. Ren nyfikenhet.

Det här är ett vin som var med i Systembolagets nyheter maj 2009 och det finns bara tillfälligt i butikerna. Så ni lyckligt lottade som har några flaskor kvar i er kommun, spring och köp! För att hjälpa någon kan jag avslöja att flest flaskor finns kvar på lagerhyllorna i Arvidsjaur.

Följ mig även på Fresh Magazine