Man blir lycklig av att jobba med vin. Speciellt vid dessa tillfällen då man får något alldeles, alldeles underbart i glaset, som nu.

Vinet är vackert mörkrött med en otroligt komplex doft av körsbär, plommon, mogna jordgubbar och björnbär, syltade röda bär, kryddor, bittermandel, kakao, mineral och en viss rökighet. Efter en tid i glaset hittar man även sötlakrits och viol. Ett vin med komplex arombilden som också uppvisar styrka i smaken, det är fylligt och friskt med påtagliga tanniner där frukten är något försiktig.

De mörka bären återkommer tillsammans med en liten kryddighet, mineralton och mörk choklad med ett varmfruktigt avslut. Osmin 2006 är relativt omoget och kräver några år på flaska för att uppvisa de mjuka, generösa och fruktiga mognadstonerna som detta stora vin kommer att utvecklas till.

Gillar man kaxiga viner med ung syra, sträva tanniner och återhållsam fukt går det alldeles utmärkt att dricka nu men vill ni istället ha ett avrundat, vänligt och generöst vin krävs det att ni väntar några år. Eller så dricker ni vinet tillsammans med helstekt oxfilé, rödvinssky och skivat sidfläsk för att balansera vinet och plocka fram den otroliga men otämjda frukten.

Osmin är ett grymt vin som erhållit såväl nationella och internationella utmärkelser för sin kraft, koncentration och komplexitet. Ett vin som kommer att leva länge där 10-15 år absolut inte är några problem och ni vet ju alla vad man säger: den som väntar på något gott, väntar aldrig för länge…

Osmin 2006 går enkelt att beställa på Invinitum där ni får vinet levererat fram till er dörr.

Följ mig även på Invinitum

”I nordöstra Spanien hittar vi ett nyligen erkänt kvalitetsdistrikt som vinentusiaster världen över fått upp ögonen för och som journalisterna prisar till skyarna. Vi är i Priorat, ett område inom Kataloniens gränser sydväst om den pulserande staden Barcelona, och visst gör de publika kvalitetsviner som uppskattas av de flesta, dock till ett ganska högt pris. Problemet är att många producenter utnyttjar områdets kultstatus vilket visar sig i sämre kvalitet till överpriser, dock får vi inte glömma bort att det finns riktiga guldkorn att hitta och när man finner de som glimrar, glimrar de oftast mycket starkt”. Läs hela reportaget ”Kultförklarade Priorat”.

Följ mig även på Invinitum

Sommaren bjuder på så mycket. Först ut hade vi midsommarhelgen som ändå måste räknas till den största sommarfesten. En helg där det sägs att naturen flödar av krafter, kärlek och erotik. Vattnet från källorna blir heligt, Näcken spelar naken och flickorna plockar sju sorters blommor och lägger under kudden för att se sin blivande i drömmarna. Inslagen av övernaturliga väsen är många och sägnerna likaså, vad som är sant förtäljer dock inte historien. Vad som hände är ytterligare en annan saga.

Men, under sommaren konsumeras det friskt av alkoholhaltiga drycker och svenska köket bjuder på mycket inlagd sill, gräddfil med nyklippt gräslök och självklart färskpotatis, till det ska det drickas bärs och skålas i snaps, men det finns andra alternativ för er som föredrar vin. Så vad dricker vi då till sillen?

Till den klara sillen är en torr sherry från soliga Andalusien i södra Spanien ett utmärkt komplement. Manzanillan från hamnstaden Sanlúcar de Barrameda är torr, fantastiskt lätt och mycket elegant med en fin syra och antydan till havstoner i karaktären. Tio Pepe Fino är en annan valmöjlighet, även den helt torr men något fylligare i smaken. Jäst, bröd, mandel och grönt äpple slåss om uppmärksamheten och munnen reagerar på lättheten. Lite rundare än manzanillan men fortfarande fjäderlätt och smakfullt med ett bra avslut. Båda två är briljanta till sillen.

När sommarens alla grillfester stundar finns det mängder av drycker som kan avnjutas. Grillar ni fisk, kyckling eller ljusare kött är ett fylligt vitt vin med fatkaraktär ett fantastiskt komplement. Tillhör ni dem som älskar fruktig, smörig, fatlagrad och balanserad chardonnay är Bonterra Chardonnay från USA ett ypperligt förslag. Likväl en klassisk Bourgogne eller Simonsig Chardonnay från Sydafrika med rostad fatkaraktär och tropisk frukt som imponerar i kvalitet och har en snygg prislapp, därtill förpackad med den behändiga skruvkorken.

Väljer ni att lägga lamm på grillen som kryddats med vitlök, timjan och rosmarin vilket serveras med rostade rotfrukter, röstar jag på ett vin från norra Rhônedalen, Domaine des Entrefaux, Crozes-Hermitage, det är relativt fylligt, smakrikt och kryddigt, men mjukt och välbalanserat med en schysst syra som hänger med.

Till mörkare grillrätter med smakrika tillbehör och en rödvinsreduktion plockar jag fram en stor, fruktig och muskulös charmör från Priorat i nordöstra Spanien. Finca el Puig är ett vin som bjuder på mycket torkad frukt, läder och mörka bär, den är generös och yppig med fina mognadstoner som fungerar förträffligt till de mustiga smakerna.

Sist men inte minst vill jag önska er alla en trevlig sommar. Ta hand om varandra, njut av de fina dagarna och glöm för allt i världen inte bort att svalka strupen. Som sagt, gott vin i stora klunkar är som balsam för själen.

Följ mig även på Fresh Magazine

Priorat ligger i Katalonien på den spanska nordöstkusten strax söder om Barcelona. Det är ett relativt nytt kvalitetsområde som var det andra distriktet att uppnå den åtråvärda DOCa-statusen, året var 2001 men det erkändes inte på officiell nivå förens år 2009.

Området har fått sitt namn efter ett Priorkloster som anlades i bergen för ungefär 1000 år sedan, klostret fick namnet Scala Dei, vilket betyder Guds stege och det var även namnet på Priorats första vingård.

Vinet charmar ögat med en djupröd intensiv färg med lite drag åt bruna nyanser i kanterna. Doften följer kantmönstret med en hel del sekundära aromer. Den är ren, stor och utvecklad med en eldighet som ger sig till känna. Aromerna som flirtar med vårt doftcentra består av mörka bär, romrussin, fikon, mogna körsbär, tobak, läder och torkad frukt.

Det vi känner på tungan är en bra syra, många och påtagliga fat- och frukttanniner, en kryddig eldighet hjälper också till att ge vinet en snygg struktur. Vinet är fylligt och de aromer vi kände i näsan kommer tillbaks i smaken där mörk frukt, romrussin, fikon och läder är mest framträdande tillsammans med en väl integrerad fatkaraktär.  Ett snyggt avslut får vi också med en lång längd som sitter i och som lämnar ett skönt men lite stramt vinminne.

Denna Priorat har en mycket hög fruktkoncentration, den är generös, komplex och visar fina mognadstoner som mår bra av lite luftning innan det serveras. Drick nu tillsammans med en elegant nötgryta där lite rökt sidfläsk får lov att dämpa vinets mustiga karaktär.

Följ mig även på Fresh Magazine

Några hektiska dagar bland bodegor, vinrankor och ett hav av olika viner började lida mot sitt slut. Det var dags att packa väskan och flyga tillbaks till ett regnigt och grått Sverige. Efter att ha sponsrat städerskorna med två par svettiga skor och tryckt ner tröjor, jackor och andra lösa ting i en påse, som fick gå som handbagage, fick jag till slut plats med vinerna som skulle till nordligare breddgrader.

Förmiddagen spenderas i Riojas sydligaste deldistrikt, Rioja Baja eller Rioja Oriental som det också kallas. Området är betydligt varmare och torrare än Alta och Alavesa med starka influenser från Medelhavet, landskapet är flackare och jorden är bördig och innehåller mest lera. Garnachadruvan trivs ypperligt i det varma klimatet och merparten av Riojas rosévin kommer härifrån. Man odlar även de klassiska druvorna, dock inte med samma kvalitet som i de andra deldistrikten, här tappar man lite finess och elegans, syran är inte lika frisk, alkoholen sticker lätt i väg, kroppen blir stor och vinerna blir då lite klumpiga. Baron de Ley är kungen i området som bekräftar motsatsen, en bodega som tyvärr inte besöktes men hans viner finns på systembolaget och är oerhört prisvärda.

Först ut var Bodega Rioja Vega. Ett nybyggt, enormt majestätiskt palats, en pool på framsidan av byggnaden hade fått fröken att flytta in. Jag såg mig själv sitta vid poolkanten i gassande sol med benen dinglandes utanför, tyvärr byttes bodegans vin ut mot den bättre konkurrentens på andra sidan gatan. Vi hade ganska ont om tid då vi hade ett flyg att passa så jag väcktes ur mina dagdrömmar och vi fick en hektisk rundvandring i bodegan. Mr Marculeta som representerade bodegan visade oss olika rostningar av fat, faten är som vi vet en viktig del i Riojas alla viner men den här bodegan var väl inte bland de bättre att hantera dem. Vinerna var genomgående rena däremot märktes det att vi hamnat i Rioja Baja då syran var betydligt lägre, det fanns även en liten bitterhet som hängde sig kvar i eftersmaken och som inte var speciellt angenäm. Vinerna var enkla, okomplicerade och med en frukt som inte riktigt räckte till, anpassade efter en marknad för tonårsberusning. Ganska så ointressant. Den stolte spanjoren såg att vi inte var speciellt imponerade och trots påtryckningar från oss om att vi inte hade tid sprang han ner till källaren för att hämta upp ett fatprov av en ”new blend” i Rioja, det visade sig vara så spännande som en blandning av graciano och garnacha, vinet var av samma kvalitet som resten av det vi provat. Så för alla er som är intresserade av en billig fylla lanseras vinet under 2010 och kommer att kosta en sisådär 4.5 Euro. Ibland får man verkligen vad man betalar för.

Duktigt försenade kom vi fram till resans sista besök på Vinedos de Aldeanueva, vinerna går under namnet Azabache och många av dem säljs i Sverige. Det märktes att skörden var nära och de som höll i provningen var stressade vilket mynnade ut i att provningen blev oengagerad. Vinerna var över lag rätt ointressanta och det var inga stora viner som presenterades men genomgående rena, mjuka, fruktiga och moderna som tillfredställer väldigt många. Det var inte förens vi kom till bodegans toppvin ”Culto” som jag hajade till. En blandning av graciano och tempranillo som harmonierades i en aromatisk och kryddig skapelse med fin mörk frukt, svarta bär, lakrits och en cool örtighet, polerad tanninstruktur, fin syra och en bra balans. Efter att ha konstaterat att min packning för längesedan var överfull fick de snälla grabbarna flytta runt lite i sina resväskor och plocka med sig några flaskor hem till fröken. Varför är resväskor aldrig tillräckligt stora?

Det har varit en fantastisk upplevelse att få tillbringa ett par dagar i ett av världens mest kända vindistrikt. Ett distrikt som fortfarande, tyvärr, ofta missuppfattas och trots stora förändringar de senaste åren har man inte riktigt nått fram. Det är allt för många som fortfarande förknippar Rioja med de tunna, sönderekade vinerna med trött frukt. År 2001 presenterades ”Det Nya Rioja”, vilket bla innebar fransk ek, kortare lagring, mer frukt och koncentration, den typ av vinstil som många av dagens konsumenter söker. Under en tid har det imponerats av denna moderna fruktdrivna stil från Priorat och Ribera del Duero, för att inte nämna Nya Världen, men man glömmer lätt bort att samma typ av vin även kan hittas i Rioja och då ofta till ett lägre pris. Rioja har så mycket att erbjuda, ett utbud av stilar som sträcker sig från det mest traditionella du kan hitta till de modernaste vinerna vi skådat. Jag tror att det är så enkelt att folk inte är beredda att betala för ett riojavin, de vill ha samma prislapp som för några år sedan men med ett annat innehåll i flaskan, vilket vem som helst förstår är en omöjlighet. Om du är en av dem som vägrar lägga mer än ett tvåsiffrigt belopp på ett riojavin så får du också vara beredd på att du får den traditionella crianzan som kanske inte alla gånger är så upphetsande, men jag lovar dig att om du mot förmodan skulle hitta en AC Bordeaux i samma prisklass så får du garanterat samma skit i glaset, om inte värre. Som sagt, man får vad man betalar för. Oftast.

Så till sist, ett stort tack till Tomas Fyhr på Hero kommunikation som ordnade allt så fint och till Michael Jamais som bidrag med sitt enorma kunnande. Lärorikt, underhållande och mycket trevligt!

Följ mig även på Fresh Magazine