Vega Sicilia, Spaniens mest betydelsefulla bodega genom tiderna, med sina hemtrakter i Ribera del Duero har sedan början av 90-talet spridit ut sin mark. Inte bara på olika ställen runt om i Spanien utan även i Ungern. Men i det senaste projektet är man tillbaka till hemlandet och har tillsammans med en rik fransman köpt upp mark i Rioja. Läs mer om det spännande samarbetet här.

Följ mig även på Invinitum och på Fresh Magazine

Somliga anser att hösten är mysig och skön med ett utmärkt tillfälle att varva ner och bara rå om varandra. Andra tillhör den skalan som avskyr de mörka kvällarna, den nakna skogen och de kyliga vindarna som rosar våra kinder. Vilken sida ni än står på så kan vi inte bortse från fakta, att den faktiskt är här.

Med hösten ändras våra matvanor och med våra matvanor även vad vi dricker. En logiskt följd av människans sunda förnuft eller ett resultat av vårt växande mat- och vinintresse? Personligen lägger jag min röst på det sistnämnda. Rätterna tenderar att bli betydligt mustigare och inte sällan med viltkött som huvudingrediens då jakttiderna också tagit fart. Vi pratar smakrika grytor, ugnsbakad söndagsstek och mycket annat spännande av älg, råddjur, hjort och fågel.

Den klassiska färgen som spills i glasen till dessa rätter är rött. Det man inte får glömma bort när man väljer vin till viltköttet är att det har en större sötma och en mer framträdande syrlighet än andra typer av kött, samt att det får en hel del smak från naturen där den levt och frodats. Givetvis kan man balansera dessa karaktäristiska inslag genom att variera tillbehören.

Helstekt hjortytterfilé, rotfruktsgratäng och murkelsås med en hemlagad mangochutney är en jättefin rätt som jag helst avnjuter med det sträva, bongstyriga vinet Château Bouscassé från Madiran i sydöstra Frankrike som snålar med frukten, sticker ut med den höga syran och som yvar med vresiga tanniner. Men. Till mat gör sig det här vinet perfekt. Sötman i maten plockar fram vinets frukt, den sötsura chutneyn dämpar syrorna och tanninerna tämjs fint när de lindas in i den gräddiga såsen.

Ugnsstekt duva, svampröra med schalottenlök, sidfläsk och rödvinssås är en elegant rätt som kräver ett elegant vin. Plocka fram en La Rioja Alta Gran Reserva från1997 men låt vinet luftas en stund innan det serveras så alla aromer får tid att komma till sin rätt. Dill, lakrits, kaffe, svamp och torkad frukt framträder tillsammans med en sötmogen fruktighet. Syran är fortfarande frisk och tanninstrukturen väl integrerad i vinet. Det medelfylliga vinet skvallrar om sitt ursprung samt sin kvalitet.

Till älgsteken med smakrika grönsaker och rotfruktsmos plockar vi fram en cool portugis, Picos do Couto, som här bjuder på generös frukt, påtagliga fat- och frukttanniner med en fräsch syra där aromer av mörka bär, peppar och örter visar sig tillsammans med en vårdad struktur och fyllighet som harmoniserar tillsammans med maten. Ett kryddigt och matvänligt vin för allas plånböcker.

Njut av hösten med allt som hör den till. Romantiska promenader bland lövens vackra färger som pryder vår mark, tidiga kvällar vilket inviterar till levande ljus och underbara middagar i goda vänners lag. Sådant som vi inte haft tid med förrän nu, nu då vi verkligen tillåter oss själva att andas ut.  Men gör mig en tjänst. Glöm inte bort vinet till de mörkare månadernas intressanta mat då vi alla vet att mat och vin går hand i hand. Precis som bössa, vilt och rödpang.

Följ mig även på Invinitum och på Fresh Magazine

Champagne Lanson Rose Label, art. nr 7495, 369 kr. Denna bubblande dryck är ljusrosa och går åt det laxfärgade hållet. Doften är ren med röda vinbär, jordgubbe, krutonger och jäst samt är vinet torrt och medelfylligt med en schysst syra. Moussen är fin, jag hittar lite knäckiga toner i sällskap med de röda bären och det är mycket friskt där eftersmaken är behaglig med en lätt bränd ton.

Chablis Premier Cru Mont de Milieu 2000 La Chablisienne, art. nr 95866, 215 kr.  Det gyllene vinet bjuder på en stor utvecklad doft där popcorn, vanilj, kola och sötmogna gula äpplen får mina smaklökar att vattnas. Det är fylligt och torrt med balanserad syra i fin harmoni med gräddiga aromer tillsammans med en hel del citrus. Eftersmaken är mycket lång, krämig och elegant. Delikat, välgjort och läckert. Jag är kär.

Bourgogne Hautes Côtes de Nuits Les Dames de Vergy 2008, art. nr 5460, 129 kr.  En finstämd, dock ganska diskret, pinot noir med ljust röd färg och ren doft av hallon, lingon, körsbär, gräs och en viss kryddighet gemensamt med en lätt rostad karaktär. Ett medelfylligt vin med sammetslen tanninstruktur, putsad syra och örtiga aromer som kommer tillbaks med den fina bärigheten. Kryddigt, bärigt och friskt med viss längd.

Finca Monasterio Baron de Ley 2005 (ny årgång på systemet; 2007, art. nr 73327, 203 kr). En av mina favoritproducenter i Rioja gör här ett fruktkoncentrerat och tempranillodominerat vin (80 % tempranillo och 20 % cabernet sauvignon) med mycket röda körsbär, plommon och björnbär, fin vaniljton och en generös kropp. Syran är bra och tanninerna många men hyfsat mjuka och väl integrerade i vinet. Ett modernt, fylligt och generöst vin där kryddigheten, fatkaraktären och de mörka bären ihop med de sekundära aromerna och smakerna som tobak och mocka gör det här vinet mycket publikt. En modern Rioja i sin fruktiga prakt.

Följ mig även på Invinitum och på Fresh Magazine

Som ni vet så har jag en liten förkärlek till Spanien och dess viner. Imorgon blir det ännu mer av den varan då jag påbörjar ett mycket spännande projekt, eller samarbete kanske man ska kalla det. Om några timmar får ni reda på vad.

Tempranillodruvor som växer i den kalkrika jordmånen i Rioja Alavesa

Följ mig även på Fresh Magazine

Kräftskivan är en traditionell svensk fest i samband med att säsongen för fiskandet av de läckra havsdjuren drar igång under sensommaren och hösten. Liksom midsommar är det ett accepterat fylleslag som oftast råder och mycket har vi att tacka de näringsfattiga djuren för detta. Liten mängd näring tillsammans med mycket alkohol har ofta den effekten.

I folkmun, men även hos branschmänniskor, heter det att de utsökta kräftorna är väl salta och söta för att passa till vin, vilket är ett oerhört märkligt uttalande då sötma och sälta brukar balansera upp det mesta. Dessa kommentarer handlar helt enkelt om felaktigheter, för att inte kalla det för inkompetenta och fullkomligt dåraktiga bedömningar. Men visst får man tänka till både en och två gånger innan man köper vinet till kräftfesten men vem har sagt att det ska vara lätt? Svårast är nog att bryta gamla traditioner. I det här fallet att kräftorna alltid ska serveras med öl och nubbe.

Kräftan bjuder på sötaktigt kött vilket väger upp sältan tillsammans med en kryddighet som på flera sätt gör det möjligt att ackompanjera olika viner till. Sötma, sälta och syra (plus lite bitterhet, för att inte nämna umami) är den perfekta kombinationen och med det så är väl gåtan om vin till kräftor löst.

Ett vitt vin som är halvtorrt är att föredra där sötman i vinet väger upp det söta kräftköttet och de Bartoli är en sådan skapelse från Australien. Det tillverkas av de aromatiska druvsorterna gewürtstraminer och riesling som här bjuder på solmogen, tropisk frukt med fin syra och smakfull sötma. Till de dilldränkta djuren passar denna vita alldeles förträffligt. Att det är ett snyggt kort till ett grymt pris gör ju inte affären sämre.

Eller varför inte lyxa till det och spilla en halvtorr champagne i glaset? Veuve Clicquot gör en finstämd champagne med diskreta bubblor, snygg syra, där fin gul frukt och toner av nötter är framträdande.  De stackars djuren får sig inte bara en värdig begravning utan vi erhåller även en mycket trevlig upplevelse.

Föredrar man istället att dricka rött vin till, vilket är underskattat och förmodligen inte det självklara valet, skulle jag välja en fruktig, mjuk och bärig spansk crianza med fin vaniljton. Conde de Valdemar är en ren och snygg urtypisk sådan från Rioja och jag ska förklara varför denna stil av vin fungerar så fint.

Vanilj och dill ligger nämligen väldigt nära varandra arommässigt, vilket också förklarar varför man ibland hittar dill i doften på många spanska viner. Lagringsbenämningarna crianza, reserva och grand reserva ligger alla på fat och oftast då på de amerikanska som medför vaniljtoner (och dill) till aromen. Varav skaldjurens dillkryddighet, sälta och sötma fungerar perfekt med crianzans mjuka och rödfruktiga vaniljton. Dessutom klaffar vinet utmärkt till de smakrika hårdostarna som så oftast serveras till.

Till er som stundar en kräftskiva och som vågar prova något nytt lovar jag er en ny smakupplevelse, förhoppningsvis lite inspiration och därtill blir ni en erfarenhet rikare. Fyllan kommer på köpet. Så länge ni fyller på av den goda drycken som finns i flaskorna vill säga.

På sidan här bredvid under Vintips, hittar ni ”Vin till kräftskivan”.

Följ mig även på Fresh Magazine

De Bortoli 2009, 69 kr, art. nr 6403. En halvtorr bekantskap från South Eastern Australia som bjuder på ljusgul färg i glaset och doften är ren och aromatisk med tydliga inslag av litchi, rosor, lime, mango och melon. Syran finns där tillsammans med en medelfyllig kropp och de blommiga aromerna tillsamman med tropisk frukt följer med i smaken, dock med en något kort längd. Men det är prismässigt välbalanserat och mycket matvänligt med siffror som faller de flesta i smaken.

Veuve Clicquot, 379 kr, art. nr 7421. Denna “Gula Änka” är full av liv och rörelse. Med sin nyans av gult, en doft som är ren med aromer av citrus, mandel och mogna gula äpplen charmar den i alla fall mig, lägg där till de vackra bubblorna som sprudlar i glaset. Den här champagnen är halvtorr och medelfyllig med en mycket frisk syra där aromerna kommer tillbaks och som vägs upp av en balanserad sötma.

Conde de Valdemar 2006, 79kr, art. nr 12659. Är klassikern att lita på med sin skolboksmässiga stil. Vinet är mörkrött och har en ren, ganska tydlig doft av mogna jordgubbar, körsbär tillsammans med en fin fat- och vaniljton. Syran är bra, fattanninerna mjuka och runda, frukttanninerna likaså. Ett medelfylligt vin, rakt och enkelt, som fungerar enastående till de goda skaldjuren med sin saftiga fruktighet.

Följ mig även på Fresh Magazine

Tredje dagen hittade vi ett ställe på den restaurangtäta huvudleden genom byn. Vad som lockade in oss var inte den blå smurfen (pitufo betyder smurf på spanska) utan min mans dåliga blodsocker.

Alldeles för länge hade vi promenerat längst med havet för att komma till marinan och de feta båtarna för att inse att hamnrestaurangen var stängd och att sushistället vi passerat på vägen till hamnen såg alldeles för mörkt och tråkigt ut vilket ledde till att vi inte gick in. En miss kan hända.

Vi slog oss ner på den relativt stora uteserveringen, som både saknade havsutsikt och avgränsning från den väl trafikerade gatan några meter från våra sittplatser. Läget kunde varit mer romantiskt men fram kom en söt tjej med ett charmerande leende och lämnade oss menyerna. Bara att se spanjorerna le gjorde oss på gott humör.

Menyn var tilltalande med många fisk- och skaldjursrätter samt en del spanska specialiteter och klassiska rätter, som den stående paellan. Vinlistan var inte stor men väldigt trevlig, där majoriteten var spanska producenter som fick slåss om uppmärksamheten. Vår första tanke var att om det här blir bra kommer många kvällar att spenderas på haket, trots bristen på svala havsbrisar.

En lätt aromatisk och mycket fruktig Pazo Serrentellos Albarino 2009 med frisk syra och bra balans beställdes in till rätterna som bestod av gambas al ajillo (räkor med vitlök), pimientos de padrón (små rostade gröna paprikor), helgrillad havsabborre och grillad bläckfisk. Okonstlat och sjukt gott. De läckra paprikorna blev snabbt en stående rätt på vårt bord.

Vid ett annat tillfälle avnjöts El Pitufos tapastallrik som var gigantisk och bjöd på skinka, korv, grönsaker och skaldjur tillsammans med, enligt mig, alldeles för mycket friterade saker. Jag vill gärna se vad jag äter och veta vad jag stoppar i munnen. Min karl är helt tvärtom. En del av charmen att inte veta vad som döljer sig under den feta frityrdegen. Jo visst.

Vi hade beställt in en cava till kalaset vilket fungerade ypperligt till de rika delikatesserna på tallriken. Roger d’Anoia Brut Nature är verkligen att rekommendera. Det knastertorra vinet bjöd på en vass syra med citrus, äpple och nätta brödaromer. Den diskreta blommigheten gjorde cavan elegant, harmonisk och visade inte tillstymmelse till klumpighet, som cava ibland kan göra.

Hummer- och räksallad var rätt nummer två för kvällen och den sköljdes ner med ett glas vitt av den inhemska druvan Prensal Blanc. Magnus gick på pepperoni pizza som bevisade att restaurangen kan mer än att tillaga fisk och skaldjur. Valduero Ribera del Duero Reserva 2004 spilldes i glaset. En fruktig och kraftig tempranillo med frisk syra där aromer av björnbär, mörk choklad, läder och kaffe dominerade i glaset. Djup, koncentration och kvalitet på flaska som garanterat kommer att beställas till Sverige.

Carpaccio på baccalao var andra godsaker som vi frossade i och den här gången fick det sällskap av Sitios de Bodega Con Class Verdejo 2008 från Rueda. Med sin friska fruktighet och de gröna tonerna som krusbär och sparris tillsammans med mogen gul frukt som ananas blev resultatet lysande. Den salta fisken gjorde sig bra till det fruktiga, friska och aromatiska vinet. Dagens varmrätt bestod av grillade havsräkor som sköljdes ner med en traditionell Rioja Bordón Reserva 2004, som vi såg fanns på systembolaget när vi kom hem, till en billig peng.

Sista kvällen gick vi tillbaks till El Pitufo efter otrohetsaffärer på andra krogar i byn där vi plockade in en oxcarpaccio och favoriterna från veckan som bland annat var de rostade paprikorna och räkorna i vitlöksolja. Vi började med en vit Rioja, Vivanco Blanco från kvalitetsproducenten med samma namn (Vivanco). En rent, friskt och väldigt rakt fram vin i den moderna tappningen. Inte mycket att orda om. Och så avslutade vi så tråkigt som med pizza (svingod i och för sig) men det var det vi drack som var intressant. Cabernet Sauvignon 2005 från den inhemska producenten Son Prim. Ett litet familjeföretag med stor potential vilket deras mustiga, fruktiga och publikfriande cabernet sauvignon 2005 med lysande sekundära aromer vittnar om. Ytterligare ett vin som kommer att beställas till Sverige.

Nästa gång ni är i närheten av Cala Mayor rekommenderas ett besök på El Pitufo starkt. Personalen är trevlig och tillmötesgående, kockarna vet vad de sysslar med och ägarinnan är en sympatisk krögare som vet hur man charmar gästerna och får dem att må bra. Vem känner sig inte speciell när vinerna som inte står på menyn plockas fram?

Sist men inte minst vill jag bara säga att vinerna från Mallorca är på god väg att delta i konkurrensen ute i världen. Förutsättningarna finns där, likväl kunskaperna och viljan, det enda som behövs är erfarenhet. Ge dem bara lite tid.

Följ mig även på Fresh Magazine

En skön fredagskväll som spenderas med familjen Björklund Sattler och vår nära vän Oskar på besök. Vi har käkat lite tacos och druckit en Montesierra 2005 från det grönskande Somontano, Aragonien tillverkad av bodega Pirineos som inhandlades på Mallorca. Den påvisade en lätt mognadston med aromer av läder, körsbär, vinbär, syltade jordgubbar och örter tillsammans med en fin syra och behagliga fat- och frukttanniner. Ett medelfylligt, mjukt och fruktigt vin som passade perfekt till den heta maten.

Vad vi har i glaset nu är av en helt annan kvalitet. La Rioja Alta Gran Reserva 904 1997, 299 kr, art. nr 7462 är en tretton år gammal klassiker som visar en tydlig tegelröd färg med bruna kanter och en doft som är ren, stor och som skvallrar om vinets ursprung. Krondill, lakrits, kaffe, svamp, torkade fikon och katrinplommon är aromerna som stimulerar mina doftcentra tillsammans med en sötmogen fruktighet.

Gran Reservan byggs upp av en frisk syra, många men väl integrerade fattanniner och mjuka frukttanniner i sällskap med en medelfyllig kropp. Den fortfarande vitala fruktigheten charmerar inte bara mig utan hela sällskapet. Det är balanserat, elegant och alldeles, alldeles underbart med en längd som vittnar om kvaliteten i vinet. En grym mineralisk avslutning lämnar inte ett öga torrt. Må hända, men i vilket fall så är det ett fint vinminne som kommer finnas kvar (om inte annat är det ju bara att kika tillbaks på mitt inlägg).

Oskar sa lite generat: ”Det här låter säkert dumt Erica, men jag tycker att det både smakar och doftar jättemycket dill”. Du har helt rätt Oskar, du är grym! Dill och vanilj ligger nämligen väldigt nära varandra arommässigt. Jag blev i alla fall jävligt imponerad. Kom igen, han är ju officer för fan… Precis som min man.

Följ mig även på Fresh Magazine

Weingut Bründlmayer, Grüner Veltliner 2007. Österrikaren från vindistriktet Kamptal i Niederösterreich. Ljusgröna nyanser med en skymt av små eleganta bubblor som snabbt försvinner skymtas i glaset. En klassisk grüner med rena dofter där päron, melon, citrus, halm och vitpeppar dominerar. Syran är mycket pigg och vinet torrt, lätt och fruktigt. Perfekt som apéritif väl kyld en vacker vårkväll på balkongen.

Xavier 2007, Châteauneuf-du-Pape. Ett vin från södra Rhône som bjuder på en mörk blåröd färg med en ren och generös doft där mörka mogna bär, lakrits, läder, viol och kryddor framträder. Smaken är mycket angenäm, det är ett fylligt vin med en fin syra, mjuk tanninstruktur och väl integrerad alkohol med saftig frukt där aromerna återvänder. Eftersmaken är lång och vinet spås en lysande framtid.

Culto 2005, Vinedos de Aldeanueva, Rioja. Vinerna från det här kooperativet i Rioja Baja känns igen i Sverige under namnet Azabache. Culto är deras toppvin och dessutom från en magisk årgång. Det är tillverkat av graciano och tempranillo vilket här resulterar i bra balans mellan fruktkoncentration, schysst syra och polerad tanninstruktur där aromer som svarta bär, mörk frukt, kryddor, örter och viol ger ett mycket intressant vin som kan njutas nu eller sparas med gott samvete.

Marimar Estate Pinot Noir 2004. Vinet kommer från en vingård i Russian River Valley som ligger i östra Sonoma, Kalifornien och är producerat i klassisk Bourgognestil. Färgen är ljust röd med lite drag åt tegel. Doften är ren med kryddiga toner av röda bär och fat där näsan skvallrar om en del mognadstoner. Syran är frisk och bygger upp vinet tillsammans med snälla fattanniner, fruktanninerna finns där men är väldigt blygsamma. Ett medelfylligt vin med elegans, balans och harmoni.

Straight Line 2007 Syrah. Det här vinet kommer från Santa Barbara, Kalifornien och redan i glaset charmas man av den intensiva mörkröda färgen som drar åt blått. En ren doft som är stor och sprider aromer av vitpeppar, björnbär, läder och charkuterier får mig att gissa på norra Rhônedalen. Kanske om jag väntat tills jag smakat på vinet, där en relativt hög alkohol, graciös tanninstruktur och fyllighet möjligen avslöjat ursprunget, men jag tror inte det. Koncentration och finess i perfekt samstämmighet. Imponerande.

Följ mig även på Fresh Magazine

På fredag åker vi till Sveriges baksida, (jepp, det är Stockholm jag pratar om) östkusten har aldrig riktigt varit min grej. Det är första gången vi ska flyga med lillskiten och det kommer bli mycket intressant, stackars Harley bara som har en hysteriskt flygrädd mamma. Tur att pappa är tuffare.

På lördag ska vi fira Magnus (som fyller år på måndag) hos goda vänner och vi har nu äntligen lyckats komma överens om en meny. Ni tror väl inte att Magnus får bestämma bara för att han fyller år? Glöm det.

Kalix löjrom med rödlök och crème fraiche

Champagne

♥

Kryddig hummersoppa

Halvtorr Gewurztraminer

♥

Rådjursfilé med murkelsås och hasselbackspotatis à la 80´s

Modern Rioja

♥

Osttallrik med getost, kittost, prästost och grönmögel

Fyra viner från menyn

♥

Passionsfruktscheesecake

Sauternes

Följ mig även på Fresh Magazine