När det är dags att plocka fram de rökta godsakerna på jultallriken kanske det mest självklara valet är att dricka en öl till. En rökporter eller en tysk rauchbier faller sig naturligt till de rökiga och salta smakerna i maten. Vill man prova något annorlunda och få en upplevelse rekommenderar jag att man njuter delikatesserna med lite vin, men det kan inte vara vilket vin som helst. Många viner som finns på marknaden i dag skulle lätt försvinna till de speciella smakerna så är det någon gång man ska välja sitt vin med omsorg så är det nu. (Tycker givetvis att man alltid ska välja sina viner med omsorg…)

Gewurztraminer heter druvan som med fördel kan avnjutas till denna typ av mat. Karaktären på en gewurtstraminer brukar beskrivas som mycket aromatisk, kryddig och parfymerad, en relativt låg syra med en benägenhet att producera ett högt sockerinnehåll vilket i sin tur leder till ett vin med relativt hög alkohol. Det ger viner med mycket karaktäristiska dofter och smaker. Vinerna som druvan producerar faller inte alla i smaken, antingen älskar man den och höjer den till skyarna eller så gillar man den inte alls. Tillhör man den sista gruppen tycker jag i alla fall att man kan ge denna bångstyriga men otroligt charmiga druva en chans att glänsa, genom att servera vinet tillsammans med råvaror som rökt lax, rökt korv, rökt ål. Det fungerar även väl med kittost eller till det asiatiska köket om vinet har lite sötma. Galet gott.

Gustave Lorentz Réserve 2008, art. nr 5244, 89 kr. En druvtypisk gewurztraminer från Alsace. Vinet är klart med lite guldgula toner, doften är ren, stor och aromatisk där blommor, litchi, persika och honung framträder. Ett torrt, medelfylligt vin med avrundad syra och med de aromatiska och blommiga inslagen som återkommer. Ett fruktigt vin med en angenäm blommig avslutning.

Comtés d’Isenbourg 2007, art. nr 2187, 107 kr. Även detta vin är från Alsace och mycket druvtypisk. Färgen är vackert gyllene och doften är ren och mycket framträdande, parfymerad och kryddig. Aromer av en sommaräng, kryddor, rosor, aprikos och citrus. Vinet är torrt och medelfylligt, det har något högre syra och är mer välbalanserat och fruktigt med aromer som kommer tillbaks i smaken, rosor, aprikos, citron och en kryddighet. Eftersmaken är lång och elegant vilket skvallrar om att producenten gjort ett bra jobb.

Som sagt, denna druva är att älska eller att hata, det finns inte många som landar någonstans mitt i mellan. Det som är fascinerande med denna druva är att vad man än tycker om dess karaktär så lämnar den ingen oberörd.

Följ mig även på Fresh Magazine

Till den klara sillen är en torr sherry ett utmärkt komplement och tiden då den söta, simmiga sherryn fick damerna att bli generade är sedan länge förbi. Idag är utbudet betydligt större med en bredd som sträcker sig från den lättaste, torraste till de rodnande damernas favoriter.

Manzanilla, art. nr 8283, 89 kr. Den är ljusgul och har en ren och stor uttalad doft av jäst, gröna oliver, mandel och hav. Smaken är torr, fantastisk lätt och elegant med en hög frisk syra och aromerna kommer tillbaks i smaken. En angenäm känsla av saltvatten sköljer genom gommen och sitter kvar ett bra tag.

Tio Pepe Fino, Jerez, Spanien, art. nr 8225, 109 kr. Den här är även den ljust gul i färgen men något fylligare i smaken. Doften har en stor jästighet med bröd, mandel och äpple, munnen reagerar på lättheten i vinet och den pigga syran, jäst och mandel är påtagligt i smaken. Lite rundare än manzanillan men fortfarande väldigt lätt och elegant med en bra längd.

Den krämiga sillen och gravad lax med hovmästarsås bjuder upp till dans med en klassisk pilsner och dillkryddad skandinavisk snaps. Gott med lite variation och med tanke på vad som väntar kvällen är en läskande pils och sprit för matsmältningen precis vad man behöver.

Nils Oscars Pils, art. nr 1454, 16, 80 kr. En ljusgul färgton med en medelstor, relativt aromatisk doft som präglas av humle, sädesslag och citrusfrukt. Ölen byggs upp av en fin syra och en markerad beska, den är torr, medelfyllig med maltiga aromer och en touch av citrus.  

Kallsupen, art. nr 177, 177 kr. Det här brännvinet har en stor kryddighet med mycket framträdande dillkaraktär, den har en frisk citronton som blandas med lite kummin och fänkål. Spriten är torr, kroppen är medelfyllig med ett bra bett som sitter i länge.

Aalborgs Jubileums Akvavit, art. 173, 244 kr. En stor ren doft som är mer koncentrerad med dill, fänkål, vanilj och kryddpeppar. Danskarna har gjort ett bra jobb med denna fylliga, karaktärsfulla snaps som är mild och rund och lockar med en bra avvägd sötma och en charmig längd.

Följ mig även på Fresh Magazine

Julen närmar sig med stormsteg och med det flera veckor fyllda av frosseri, viktökning och ångest. Om vi bara hade skippat hälften av det vi stoppar i oss under denna tid hade världen sett bättre ut. Istället för att njuta och göra något minnesvärt av julbordet, som innehåller en hel del fantastiska råvaror, blir det till en matförnedring utan dess like, där den som lyckas äta mest och bli fullast vinner årets pris – en kyss av årets feta julgris. Gratulerar!

För att få till det perfekta julbordet krävs det en del fantasi men framför allt att man bryter mot uråldriga traditioner, dryckestraditioner. Just det som verkar vara så svårt under högtider. Jag vill att folk ska förstå att det finns annat att dricka till julbordet än öl och snaps, jag tycker att det är på tiden att vi skapar nya intressanta traditioner, med det uppnå spännande upplevelser och komma till andra insikter.

Jag skulle här nedan vilja presentera ett antal jultallrikar, (drycken som nämns nedan presenteras utförligare under mina vintips), där vi går ifrån den traditionella buffén och istället får godbitarna av julmaten serverat som en 8-rätters meny med olika drycker till, utspritt över hela dagen. En gastronomisk upplevelse som är betydligt fräschare, roligare och jag kan garantera att man mår bättre av det. Bort med buffén och fram med jultallrikarna, behåll öl och snaps till de rätter där det behövs men plocka fram vinet där det krävs.

Aperitif

Skippa den söta, tunga, smakrika glöggen med mandlar och russin tillsammans med pepparkakor. Alla dessa starka kryddor, konsistenser och smaker utgör ett hot mot de kommande smakupplevelserna. Jag börjar istället med en torr, sval champagne som är frisk, fruktig och förförisk, Mailly Grand Cru och så spar jag glöggen till ett senare tillfälle, ett bättre tillfälle.

Jullunch

Den första tallriken består av inlagd sill, löksill och matjessill tillsammans med några kokta ägghalvor. Till det väljer jag att dricka en torr Manzanilla Fina. De jästiga inslagen med aromer av gröna oliver, mandlar och den underbara känslan av hav i drycken sitter bra tillsammans med den klara sillens smaker. Manzanillan är så lätt och elegant att den oerfarne aldrig skulle tro att det är sherry vi pratar om.

In kommer den krämiga sillen, mina absoluta favoriter är senapssill och basilikasill, tallriken rymmer även här en ägghalva och nu även lite potatis, gravad lax med hovmästarsås får också plats. I glaset har jag en Nils Oscars Pils som lockar med sin aromatiska humle- och maltkaraktär, den friska citrustonen väger upp beskan och den har en fyllighet att matcha maten med. Jag sköljer ner de förträffliga havsdjuren med en Aalborg Jubileums Akvavit, brännvinets påtagliga kryddning med dill gifter sig med senapen och den avrundade sötman är vackert avvägd. För allt i världen, kyl inte ner snapsen så att den tappar all sin karaktär och arombild, en iskall snaps serverad i ett frostat glas kan med fördel bytas ut mot ren vodka, ett fåtal hade märkt skillnad.

Julmellanmål

Den nygriljerade skinkan serveras på knäckebröd med en stor klick skånsk grov senap. Less is more. Till detta väljer jag en vit Bourgogne, Les Sétilles. Den är torr, medelfyllig, mycket frisk med en pigg syra, bra med citrusfrukt och gröna äpplen, fin fatkaraktär och en lång mineralisk eftersmak. Syran i senapen balanseras av syran i vinet och fatkaraktären i vinet kommer till sin rätt med det ljusa köttets lite söta och brödiga griljering.

Julmiddag

Rökt lax, rökt ål och rökta charkuterier. Starka smaker som verkligen kräver en smakrik och kraftfull dryck så jag väljer en torr, aromatisk och blommig gewurztraminer från Alsace, Comtes d’Isenbourg. Den speciella rökta karaktären framhävs och balanseras med vinet som har tillräckligt med kropp och personlighet. Två starka kandidater som tillsammans drar jämt och dessutom gör det riktigt bra.

Janssons frestelse, köttbullar och prinskorv med lite rödbetsallad. Denna mat i all ära, men bara lite av varje, det blir betydligt godare och man slipper bli så däst av dessa relativt tunga rätter. Till er som föredrar rött vin rekommenderar jag ett lätt-medelfylligt fruktigt och bärigt vin, det ska vara mjukt och runt och inte göra så mycket väsen av sig, då blir det som bäst. Ett vin från Beaujolais eller en pinot noir är ett bra alternativ. Jag personligen tillhör dem som gärna dricker vitt till denna typ av mat och till de söta, runda och feta smakerna i maten kommer en halvtorr riesling att fungera alldeles utmärkt, bra fyllighet och mycket frukt balanseras av en skarp syra som skär genom den feta konsistensen.

Risgrynsgröt, denna gröt som kan varieras i oändlighet. Den bättre varianten enligt mig är den som inte är så söt och som har en härligt frisk och syrlig citrussås att ringla över, använd färsk citronsaft och spill i en skvätt citronlikör för att liva upp. Till denna mäktiga, gräddiga härlighet väljer jag ett bedårande vin från Loiredalen. Moulin Touchais 1995. Det är sött, har en mycket livlig syra med underbar mogen frukt. Balans, elegans och komplexitet. Man säger att kärlek inte går att köpa för pengar, men i det här fallet är det just det man gör och gentemot vad man får så är det också nästan gratis. En söt champagne med sin mogna fruktighet och pigga syra hade också fungerat, likaså den balanserade citronlikören som gett såsen lite skärpa.

Julens osttallrik. Välj ut era favoriter och gör en minnesvärd ost- och vinprovning av det, om det finns några viner kvar från lunchen och middagen vill säga. Här kommer även den bortglömda glöggen in och spelar en viktig roll. På tallriken har jag valt en mild syrlig getost, kletar lite honung på och sköljer ner med en stor klunk av den vita bourgognen. Plockar fram gewurztraminern som fungerar perfekt tillsammans med kittostens starka smaker och en svensk lagrad västerbottenost njuts tillsammans med det mjuka, fruktiga röda vinet. Avslutningsvis så spills glöggen i glaset, Dufvenkrooks X-Mas Delight, och grönmögelosten är inte långt borta. Om det mot förmodan finns någon söt champagne kvar kan även den med fördel drickas till mögelosten.

Gottetallriken

Väntar jag en bra stund med men när det väl serveras blir det inget onödigt frossande (allt är relativt, speciellt så här vid jul) i ett hav med sötsaker utan en tallik med de finaste pralinerna, knäck, nougat, brända mandlar och en liten skål med chokladmousse serveras vid sidan av där toppen är täckt med rostade hasselnötter. Här plockar jag fram den sötaste madeiran av dem alla, Malmsey. Den söta, simmiga drycken är fylld av aromer och smaker av kanderat socker, russin, choklad och nötter vilket fungerar ypperligt till mitt valda gottebord. Vinet är gjort av de finaste Malvasía druvorna som växer på Madeira, den vulkaniska regnskogsön har en fantastisk benägenhet att producera druvor med en skyhög syra, vilket verkligen behövs för att balansera denna sockerbomb. Frangelico, den berömda hasselnötslikören från Italien, hade även den kommit till sin rätt.

Kaffet serveras och det är dags att smälta maten, drycken och intrycken som detta julbord bjudit på. Kvällen avslutas, efter att kaffet är uppdrucket såklart, med en rökig maltwhisky eller varför inte plocka bort alla fördomar och locka med en lagrad höglandstequila istället?

Josh Groban förgyller dagen med sin gudomliga stämma, det vita snötäcket ligger vackert på marken och inne i det varma huset fylls rummen av skratt, familjens kärlek genomströmmar hela kroppen och träffar mig rakt i hjärtat. Det är vacker och underbart så att det förslår. Det är mitt perfekta julbord.

Följ mig även på Fresh Magazine

Vad är bättre än en middag i goda vänners lag där karlarna står för värdskapet, matlagningen, serveringen och all disk?

I fredags hade killarna planerat en fem-rätters, vi visste att vi skulle få käk men inte att det skulle vara en så pretentiöst komponerad meny som den vi fick. De två föredettingarna, inom kockyrket alltså, visade att de fortfarande hade känslan kvar och att mat verkligen är deras dolda passion. Det modigaste var ändå att trots bristande utbildning inom ämnet ville de själva välja dryck till alla rätterna och det även att det skulle serveras till två kräsna sommelierer som vet vad de vill ha och som inte är speciellt ödmjuka. Guldstjärnan hängde i luften redan innan menyn var presenterad.

Kvällen började med ett glas Orballo Albarino från Rías Baixas, ett friskt, fruktigt lätt aromatiskt vitt vin och en menypresentation som gav höga förväntaningar inför kvällen. De hade redan fått högsta betyg så det enda som krävdes för att behålla det och gå ut med flaggan i topp var att mat och dryck var lika bra som det verkade på det uttryckta papperet.

Först ut var en chilitapenade med parmaskinka som serverades på crostini och Thailands stolthet Singha spilldes i glaset, en ljus lager från landet lång bort i öst. En bra kombination där den friska, läskande ölen svalkade gommen efter den heta chilin och där beskan dämpades av sältan i maten. Bra gjort med full pott i bagaget.

Rätt nummer två bestod av jordärtskockssoppa med färskost och persilja på toast. Ett förnöjt ”åhh” spred sig kring bordet när ”Champagne de Pompadour” blottades, vem gillar inte champagne? Soppan var helt perfekt! Den krämiga konsistensen fungerade fint tillsammans med vinets höga syra, dock saknade vinet lite kropp, det blev för lätt för rätten och sältan i maten dämpade frukten i vinet så att den stackars champagnen nästan försvann. En fylligare, fruktigare Blanc de Blanc hade nog varit att föredra. En fantastisk rätt med ett bra tänk som inte riktigt nådde full poäng.

Huvudrätten var en bedårande skapelse av helstekt hjortytterfilé, rotfruktsgratäng och murkelsås som serverades tillsammans med hemlagad mangochutney. Vinet, en Château Bouscassé ´06 från Madiran i sydvästra Frankrike, är en stram historia med opolerade tanniner, mycket syra och alkohol med en frukt som ibland inte räcker till. I detta fall gjorde den det. Ett vin som verkligen kräver sin mat för att sluta bråka och tillsammans med maten förvandlades vinet till en mjukare gestalt, sötman i maten, den väl avvägda sältan och kryddigheten blev tillsammans riktigt gott. Eftersom vi var tvungna att gnälla på något så hade vi velat ha lite mer syra i såsen för att matcha den markerade syran i vinet. Överlag fick de nervösa killarna högsta betyg.

Mätt och belåten hade jag kunnat somna på stolen där jag befann mig, en underbar afton så här långt med mat i magen som hade kunnat föda mellersta Afrikas befolkning ett par månader framöver och det med två rätter kvar.

In kom en härligt kaneldoftande äpplepaj med hemlagad sorbet på säsongens äpplen. Sorbeten var ren kärlek, syra och sötma möttes i en perfekt konsistens. Pajen var vällagad, kanske lite för söt för min smak men kryddigheten från kanelen fungerade utmärkt till vinet som serverades, en Moscatel de Setúbal från Portugal. Ett bärnstensfärgat sött vin där frukten och de knäckiga tonerna balanseras av en fin syra, en dessert skänkt från ovan.

Fyra rätter var avklarade och vi förflyttade oss till en bekvämare plats. Soffan med de mjuka kuddarna och fåtöljerna med de mysiga filtarna lockande till lite slummer men eftersom vi hade besök fick jag försöka hålla mig vaken, jag lyckades ett tag. Grabbarna kom in med en bricka och på den låg det tre ostar, två olika marmelader och små koppar som innehöll glögg smaksatt med kakao, Dufvenkrooks X-mas Delight. Vågat. Grönmögel tillsammans med päron/granatäpple/calvados-marmeladen var en gåva från gudarna, likaså vitmögelosten med nypon/rabarber-marmelad. Den franska kittosten i sig var jättetrevlig men alldeles för mild för att avnjutas tillsammans med de smakrika marmeladerna. Den varma glöggen till ostarna var en klockren kombination men det kunde lika gärna gått åt helvete, så vad är det man säger? Friskt vågat, hälften vunnit.

En helt otrolig kväll med läckra rätter och coola drycker, mycket skratt och kärlek som jag kommer att minnas länge. En sagolik afton som kunde förvandlat vilken gammal hagga som helst till en prinsessa, så en stor eloge till grabbarna som fick högsta betyg och dessutom en guldstjärna i kanten. Vem visste att jag hade en sådan karl i hemmet? Med kvällens upplevelser på ögonhinnan och inte mindre i magen dröjde det inte länge förrän fröken slumrade gott i soffan, trots våra ärade gäster. Min frånvarande närvaro verkade dock  inte ha bekymrat herrskapet det minsta, dagen därpå var ölen borta, vinet tömt och whiskyflaskan likaså. Som sig bör efter en lyckad kväll.

Följ mig även på Fresh Magazine