Och få det levererat hem till din dörr är sedan några år tillbaka fullt möjligt, och lagligt. Trots detta funderar människor här ute i landet på om man verkligen får göra på det här viset. Läs hela inlägget på Invinitum.

Följ mig även på Invinitum och på Fresh Magazine

Långt ifrån alla skulle jag vilja säga, men det här var verkligen ett platt fall. Jag gick förbi nyhetshyllan på systembolaget och fick syn på en röd österrikare, vilket inte hör till vanligheterna så den fick följa med mig hem. Det var en Vitikult Riede Neuberg 2007, art. nr 94486 för, 119 kr, DAC Mittelburgenland.

Den korkades upp och påvisade en ganska mörk blåröd färg med en väldigt sluten arombild där jag fick pressa fram lite blåbär och på sin höjd en viss kryddighet. I munnen var tanninstrukturen knappt märkbar med en syra som stack ut och störde tillsammans med en viss beska. Vinet var medelfylligt med syltiga och kryddiga aromer i sällskap med en blommig eftersmak som kändes konstlad och mycket märklig.

Aromerna av mörka bär, kaffe, peppar, choklad, muskot, örter och rostade fat som systembolaget lovade fanns inte i närheten av det vin som jag fick med mig hem. Kanske har de satt upp fel produktbeskrivning? De har ju haft fel förr om man säger så. Den stora frågan är, vare sig brister i beskrivning eller inte, varför de plockade in det överhuvudtaget?

Vinet var förskräckligt och slutade i vasken vilket inte hör till vanligheterna. Kan hända att svåra PMS-besvär i kombination med overklig tandvärk och pillerknaprande satt sina spår, men ärligt talat så tror jag inte det. Bedöm själva om ni vill men kom ihåg att det här INTE är ett vin som jag rekommenderar. Det gjorde mest ont i mitt österrikiska hjärta.

Följ mig även på Invinitum och på Fresh Magazine

Jag är i stort behov av en ny kaffekokare men vägrar köpa en ny tills jag hittar den som jag verkligen vill ha. Och jag har egentligen redan funnit den, men jag får inte tag på den igen.

Det var en hel serie (kaffe- och tekokare, brödrost, mixer) som gick i brunmetallic men jag kommer inte ihåg vilket märke det var eller i vilken butik jag såg den (det var inte OBH Nordica). Hjälp mig. Får jag inte mitt morgonkaffe blir jag skitsur och kaffekokaren här hemma kolar snart.

Patak’s Chilli Pickle är en annan grej som jag vill ha. Min far har försett mig med denna delikatess från Norge men nu när han befinner sig på svensk mark går det inte längre att få tag på, någon som vet något? Den gröna sörjan är nämligen sjukt god.

Följ mig även på Invinitum och på Fresh Magazine

Jag och min man lever helt olika liv yrkesmässigt. Magnus springer runt med skit under naglarna i skogen och strider mot andra medan jag sitter hemma med välmanikyrerade naglar (oftast inte) och doppar näsan i dyra glas med ännu dyrare viner i (oftast inte så dyra).

Skillnaden är inte så stor som den verkar. Inte heller är jag så fin i kanten som det låter. Och likaså är inte heller olikheten så väldig mellan oss, om man börjar gräva djupare och skalar bort det yttre. Det är väl därför vi trivs så bra tillsammans.

Med det sagt betyder inte det att vi ingalunda skämtar om varandras jobb. Eller hånar varandra (med glimten i ögat) är nog en bättre beskrivning. Magnus blir skitsur när jag frågar om han lekt krig efter en vecka ute i fält varav han kontrar med att fråga om jag anser att recensera viner är ett jobb?

Men. Så för ett tag sen gick han över gränsen. I postlådan låg en liten pin från munskänkarna som ett tecken på medlemskap i föreningen (där inbördes beundran väger tyngst och kunskap kommer i andra hand) och jag satte upp den på min egovägg bland alla (?) andra pins jag fått från utbildningar och kurser. Magnus skrattade hysteriskt och frågade om jag verkligen skulle sätta upp ”den där”. Ha ha ha. Jätteroligt. Nu sitter den sitter där av ren princip.

Jag har blivit dubbad (visst låter det intressant?) av Englands drottning två gånger, samma antal av Gustibus och nu även dubbad av Munskänkarna. Snacka om utmärkelser. Så Magnus, min älskade man, till dig har jag bara en fråga. Hur mycket skrot har du?

Magnus skrattar åt mina pins och jag skrattar åt hans hedersutmärkelser. Fair enough kan tyckas, men glöm inte det viktigaste. Jag vinner, såklart, och med det utser jag mig själv till drottning i kampen mellan pins och militärskrot. Fortsätt du leka i skogen älskling. Med dina stora, farliga vapen.

Följ mig även på Invinitum och på Fresh Magazine

”Hur tröttsamt är det inte när man får in en flaska rött på restaurangen som är alldeles för varm? Alltför ofta ser jag röda viner som står helt exponerade för solljus vilket resulterar i att vinerna blir eldiga, tappar sin ryggrad och där frukten faller isär…” Läs hela inlägget här.

Följ mig även på Invinitum och på Fresh Magazine

Till alla vinintresserade som förälskad sig i Portugisiska viner bjuder jag nu mina läsare på ett reportage om DOC Alentejo på Invinitum. Där går jag genom det mesta som speglar regionen och dess stillsamma landskap för att komma fram till att Alentejo har mer att erbjuda än bara naturkork.

”I de vackra vita byarna är det som att tiden stått till” skriver Anders Mathlein i sin reseberättelse för SvD. Må så vara, men något som inte står still är regionens vinindustri som fullkomligt blomstrar där selektering i vingårdarna prioriteras, bevattning har blivit tillåtet och moderna anläggningar byggs upp för att öka kvaliteten, samtidigt som de värnar om sitt ursprung och sin tradition vilket återspeglas i personliga viner. Personliga, men dock så oupptäckta… Läs hela artikeln här.

Följ mig även på Invinitum och på Fresh Magazine

Jag skrattade ihjäl mig när vi tittade på Danska Hollywoodfruar för en stund sen. Den korkade Lisa åkte iväg med sin man för en vinprovning i Kalifornien där hon mest snörpte sina läppar, talade om hur bittert det var och att det inte föll primadonnan i smaken.

Anledningen att Guds skämt till mannen hamnade där från början var att hennes man tyckte Lisa var pinsam när hon inte kunde skilja på bra eller dåligt vin.

De åkte hem för ytterligare en provning där flickan med många namn skulle plocka ut vilket vin som var dyrast, mitt i mellan och billigast med förbundna ögon. Den blonda bruden klarade, mot alla odds, testet och vi jublar alla åt prestationen. Well done Lisa, well done.

Följ mig även på Invinitum och på Fresh Magazine

Ni har helt rätt, det var ingen kulinarisk upplevelse. Men det var gott. Lite grann som McDonalds, man vet vad man får. Fast det här var faktiskt bättre. Ska jag vara helt ärlig så testar jag bara min nya iPhone. Men jag åt burgaren såklart. (Det gick sådär då jag fick länka i efterhand och bilden blev inte alls så bra som jag trodde).

Följ mig även på Invinitum och på Fresh Magazine