Rosévinet har en relativt kort historia jämförelse med andra typer av vin, det var så sent som på 1950-talet som man först började introducera vinet på marknaden och det kan kanske förklara lättjan som råder över det rosa?
Dess stamfader är Frankrike som ligger långt före andra länder gällande både produktion och konsumtion. Det är också här i Frankrike vi hittar de klassiska områdena som tillverkar rosé, vi pratar om Loire, det sydfranska Provence och Tavel i södra Rhône. Undantaget från Frankrike hittar vi förbi gränsen och över Pyrenéerna i det nordspanska distriktet Navarra som också räknas till rosévinets vagga.
De senaste åren har trenden att dricka rosévin banat vägen för dess enorma framgångssaga och det faktum att det rosa vinet gjort succé, inte bara i Sverige utan världen över, har både varit på gott och ont. Den stora efterfrågan på drycken har gjort att hyllorna fullkomligt exploderat av bulkviner som förpackats i både papp, box och petflaska för att sedan fånga konsumentens öga i färgglada omslag.
Den taskiga kvaliteten är en av anledningarna till vinets dåliga rykte, oförtjänat om ni frågar mig. Dessutom lever många i den felaktiga bubblan att rosévin passar till allt. Det gör det inte. Rosévin får olika karaktär, precis som det röda och vita vinet, beroende på växtplats, druvsort och vilken metod som används vid framställningen. Det de har gemensamt världen över är att de som regel ska drickas unga, men inte ens det är längre en självklarhet. Så i djungeln av rosa drycker har nu apan hittat sina favoriter som kan läsas under Vintips här bredvid, om en stund, några dagar eller när solen gått ner.
Följ mig även på Fresh Magazine
rtadis Pagos Viejos såg man inte en skugga av. Jag började nästan gråta. Moulin Touchais skymtades i hyllan men bara en flaska kvar som jag snabbt ryckte och den fick följa med till Karlskrona. Sen fick det bli en Chablis Premier Cru, Mont de Milieu 2000 och två av Finca Albrets French Oak 2007, de två sista mest för yrselns skull. Jag skämtade.
