I regionen Veneto och i distriktet Valpolicella strax norr om den romantiska staden Verona möts kultur, tradition och magiska kärlekshistorier. Också vinet förstås. Bara du avgör om vi är tillräckligt nära det hjärta som du åtrår… Amarone della Valpolicella. Vinet som från första stund tog svenskarna med storm och som med glöd och passion år efter år vinner över storheter som Barolo och Barbaresco. Varför? Amarone della Valpolicella är ett vin med kraft och koncentration och anses vara ett av Italiens absolut förnämsta röda viner, det är även det vin som vi är villiga att spendera mest pengar på i Sverige.
Amarone har producerats länge och de klassiska druvorna är från början en blandning av tre olika druvor: Corvina, Rondinella och Molinara, men idag används även i stor utsträckning druvklonen Corvinone, som ger en mustig smak, och druvan Oseleta som ger bra struktur och balans. Corvina är kvalitetsdruvan som bidrar med kropp, syra och fina aromer men med relativt lite tanniner. Rondinella ger även den hög syra men också blommiga toner och koncentration medan Molinara idag oftast inte används av kvalitetsproducenter. Druvorna plockas och får sedan torka, en process kallad för appassimento. Det tar lång tid och är bidragande till det höga priset där endast upp till 30 % av ursprungsdruvan blir till vin. Torkningen gör så att druvorna blir oerhört koncentrerade och medför att vinet blir aromrikt, fruktgeneröst, fylligt och får en hög alkohol. Efter torkningen krossas och pressas druvorna, musten jäser i ståltankar och flyttas sedan över till franska fat. En Amarone får inte understiga 14 % alkohol och restsockret måste ligga under 15 g/l.
Namnet Amarone sägs härstamma från italienskans Amaro som betyder besk, men oftast döljs denna beska av all fruktkoncentration i vinet. En bra Amarone av hög kvalitet kan drickas när den kommer ut på marknaden efter att den lagrats i några år i barriques (franska ekfat som rymmer 225 liter), men det går även bra att spara den i en tempererad källare i upp till 15 år. Tills för några år sedan hade Amaronen en klassificering som ”bara” låg näst högst på den italienska listan, DOC. Men så för ett par år sedan uppgraderades Amarone della Valpolicella till DOCG och kan nu tävla med rivalerna i väst, Barolo och Barbaresco, på lika villkor. Fast egentligen spelar det nog ingen större roll.
Här är mina Amaronefavoriter, Storia Antica Amarone della Valpolicella 2008, Tommasi Amarone della Valpolicella 2008 och Musella Amarone della Valpolicella 2006. Vad äter man då till en Amarone? Många tycker att en blodig köttbit med krämig potatisgratäng och smakrik murkelsås är det bästa alternativet till vinet. Det är det inte. Ett vin med denna generositet och personlighet kräver någonting som är lite blygsammare, varför inte testa till din mörka favoritchoklad, till en bit karaktärsfull parmesan eller som en avslutning på en god middag? Låt för en gång skull vinet tala för sig själv och skippa allt vad extravaganta råvaror och tillbehör heter. Ge Amaronen en chans att glänsa, vi betalar ju trots allt rätt mycket stålar för den…