Nej, vi är inte som alla andra. Och inte heller har vi några planer på att bli det. Jag är verkligen inget fan av den feta klassiska julmaten och har ingen förståelse för varför man vill mumsa prinskorv och köttbullar tills det sprutar ur öron (det enda som ska komma ut den vägen är väl vin?). Så i år bestämde vi oss för att det blir ingen julmat. Basta.

Förrätten bestod i stället av klassisk löjromstoast med vispad crème fraîche, rödlök, citron och en nypa vitpeppar på toppen. I glaset bjöds det på en frisk, harmonisk och elegant Pol Roger Brut Réserve Magnum.

Vi fortsatte med gratinerad hummer som gottat till sig ugnen i sällskap med olivolja, vitlök, citron och parmesan. Champagen räckte även till dessa delikatesser, men det var verkligen på vippen och det var inte mitt fel.

Efter ett tag plockade vi fram osttallriken som bestod av en mycket snäll kittost (Vacherol), en karaktäristiskt vitmögel (Brie de Meux) och en storsint blåmögel (Stilton). I glaset hade vi något så märkligt (eller otippad kanske) som en årgångsbetecknad spansk cava från Penedès som dessutom var söt, Malvasia 2001. Till osten hade den dock olika effekt. Den stackars Vacherolen försvann i tomma intet till det karaktäristiska vinet men till de båda mögelostarna fungerade den finfint, allra godast blev vinet till Ostarnas Konung – Brie de Meux. Jag längtar redan till nästa jul.

Följ mig även på Invinitum

Jag kunde inte sagt det bättre själv därför tänker jag citera en känd dam vid namn Madame Lily Bollinger:

”I drink it when I’m happy and when I’m sad. Sometimes I drink it when I’m alone. When I have company I consider it obligatory. I trifle with it if I’m not hungry and I drink it when I am. Otherwise I never touch it, unless I’m thirsty”.

Följ mig även på Invinitum

Man började prata om vinerna från den nordfranska regionen redan på 800 talet men på den tiden var de stilla och hade inte alls något högt anseende ute i världen. Statusen kom först i början av 1700-talet då de berömda bubblorna kom in i bilden, eller in i flaskan rättare sagt. Av en slump.

Under de kalla vintermånaderna buteljerade vinbönderna sina viner i godan tro om att alkoholjäsningen var avslutad. Men icke. När solens strålar successivt började värma höjdes temperaturen och jäsningen startade igen, den här gången i flaskan. Bönderna förbarmade sig över det förstörda vinet i buteljen som dessutom exploderade och orsakade inte bara skada utan även hysteri, men man lärde sig att kontrollera jäsningen och till slut även tycka om det sprudlande vinet. Världens kanske mest älskade dryck hade fötts.

Champagne är en region i norra Frankrike, alltså inte en vinstil utan ett mousserande vin från området (typ vinstil numer) där lite fler än 300 byar delar på dryga 30 000 hektar vinodling. Champagne vilar på en kalkrik jordmån och har en medeltemperatur på strax över tio grader vilket bland annat gör vinrankorna väldigt utsatta för det kyliga vädret och den befarade vårfrosten, men man motarbetar detta genom en mycket gammal metod där man använder sig av eldar i vingårdarna. Eldarna tänds längst utkanten av vinfälten och driver bort fukten och den frost som försöker angripa de känsliga stockarna, en väl beprövad och synnerligen effektiv teknik.

Druvorna man använder sig av för att producera champagne är i huvudsak den gröna Chardonnay samt de två blå Pinot Noir och Pinot Meunier. Tillverkar man champagnen med enbart Chardonnaydruvor kallas den för en Blanc de Blancs och gör man de sagolika bubblorna enbart med blå druvor benämner man vinet Bland de Noirs. Det tillverkas även en liten del stilla vin i detta mytomspunna landskap och dessa rariteter går under namnet Coteaux Champenois. Om det är någon som vill prova. Grand Cru är den högsta klassificeringen och tilldelas bara de byar med de absolut bästa lägena, Premier Cru är näst i rang och sen finns det givetvis en hel rad andra termer som exempelvis Cuvée, Vintage och Prestige så det är bara för er att börja utforska vad Champagne har att erbjuda lagom till nyår.

De sista dagarna på året närmar sig nämligen. Ytterligare ett år åt hävderna som sparkas ut då det kommande ska vigas in. Vissa firar med familj, andra med vänner och somliga firar med både och. Det finns de som firar själva och så de förstås som inte firar alls men den gemensamma nämnaren är väl ändå vad de dricker när timmen är slagen. Jag pratar såklart om de 50 miljoner bubblorna som vi finner i buteljen. Det är få drycker som är så väl förknippade med fest, glitter och glamour som champagnen och så har det varit i alla tider. Det ses som en lyx som oftast bara njuts vid speciella tillfällen, enligt mig är livet alldeles för kort för att endast dricka champagne vid dessa utsedda tidpunkter men vi kan väl i alla fall börja med nyår. Prislappen må sluta på en högre siffra men det är värt varenda krona då upplevelsen kostar betydligt mer. Mer än pengar någonsin kan erbjuda.

Följ mig även på Invinitum

Kvart i tio idag kommer Bengt Frithiofsson till Nyhetsmorgon på tv4 för att tala om för oss andra dödliga hur det var att smaka av den cirka 200 år gamla champagnen som plockades upp från ett skeppsvrak i Östersjön för ett tag sedan. Fan vad coolt. Jag skiter i om det är gott eller inte, det är bara så jävla häftigt. Någon mer än jag som är grymt avundsjuk på Bengan? Och de andra lyckliga givetvis… Ni som är det och har duktigt med kapital kan säkert ropa hem någon av de resterande buteljerna för någon miljon på auktion. Per flaska.

Följ mig även på Invinitum och på Fresh Magazine

Vår allas pretto-livsnjutare Carl Jan Granqvist gled in på tv4:s nyhetsmorgon imorse som hemlig gäst. Med sig hade han en flaska champagne som han öppnade upp med en smäll och sedan bjöd han den mousserande drycken utan att smaka av bubblorna först. Jag tappade hakan. Mån tro att Calle Janne gick direkt från efterfesten.

Följ mig även på Invinitum och på Fresh Magazine

Champagne Lanson Rose Label, art. nr 7495, 369 kr. Denna bubblande dryck är ljusrosa och går åt det laxfärgade hållet. Doften är ren med röda vinbär, jordgubbe, krutonger och jäst samt är vinet torrt och medelfylligt med en schysst syra. Moussen är fin, jag hittar lite knäckiga toner i sällskap med de röda bären och det är mycket friskt där eftersmaken är behaglig med en lätt bränd ton.

Chablis Premier Cru Mont de Milieu 2000 La Chablisienne, art. nr 95866, 215 kr.  Det gyllene vinet bjuder på en stor utvecklad doft där popcorn, vanilj, kola och sötmogna gula äpplen får mina smaklökar att vattnas. Det är fylligt och torrt med balanserad syra i fin harmoni med gräddiga aromer tillsammans med en hel del citrus. Eftersmaken är mycket lång, krämig och elegant. Delikat, välgjort och läckert. Jag är kär.

Bourgogne Hautes Côtes de Nuits Les Dames de Vergy 2008, art. nr 5460, 129 kr.  En finstämd, dock ganska diskret, pinot noir med ljust röd färg och ren doft av hallon, lingon, körsbär, gräs och en viss kryddighet gemensamt med en lätt rostad karaktär. Ett medelfylligt vin med sammetslen tanninstruktur, putsad syra och örtiga aromer som kommer tillbaks med den fina bärigheten. Kryddigt, bärigt och friskt med viss längd.

Finca Monasterio Baron de Ley 2005 (ny årgång på systemet; 2007, art. nr 73327, 203 kr). En av mina favoritproducenter i Rioja gör här ett fruktkoncentrerat och tempranillodominerat vin (80 % tempranillo och 20 % cabernet sauvignon) med mycket röda körsbär, plommon och björnbär, fin vaniljton och en generös kropp. Syran är bra och tanninerna många men hyfsat mjuka och väl integrerade i vinet. Ett modernt, fylligt och generöst vin där kryddigheten, fatkaraktären och de mörka bären ihop med de sekundära aromerna och smakerna som tobak och mocka gör det här vinet mycket publikt. En modern Rioja i sin fruktiga prakt.

Följ mig även på Invinitum och på Fresh Magazine

Kräftskivan är en traditionell svensk fest i samband med att säsongen för fiskandet av de läckra havsdjuren drar igång under sensommaren och hösten. Liksom midsommar är det ett accepterat fylleslag som oftast råder och mycket har vi att tacka de näringsfattiga djuren för detta. Liten mängd näring tillsammans med mycket alkohol har ofta den effekten.

I folkmun, men även hos branschmänniskor, heter det att de utsökta kräftorna är väl salta och söta för att passa till vin, vilket är ett oerhört märkligt uttalande då sötma och sälta brukar balansera upp det mesta. Dessa kommentarer handlar helt enkelt om felaktigheter, för att inte kalla det för inkompetenta och fullkomligt dåraktiga bedömningar. Men visst får man tänka till både en och två gånger innan man köper vinet till kräftfesten men vem har sagt att det ska vara lätt? Svårast är nog att bryta gamla traditioner. I det här fallet att kräftorna alltid ska serveras med öl och nubbe.

Kräftan bjuder på sötaktigt kött vilket väger upp sältan tillsammans med en kryddighet som på flera sätt gör det möjligt att ackompanjera olika viner till. Sötma, sälta och syra (plus lite bitterhet, för att inte nämna umami) är den perfekta kombinationen och med det så är väl gåtan om vin till kräftor löst.

Ett vitt vin som är halvtorrt är att föredra där sötman i vinet väger upp det söta kräftköttet och de Bartoli är en sådan skapelse från Australien. Det tillverkas av de aromatiska druvsorterna gewürtstraminer och riesling som här bjuder på solmogen, tropisk frukt med fin syra och smakfull sötma. Till de dilldränkta djuren passar denna vita alldeles förträffligt. Att det är ett snyggt kort till ett grymt pris gör ju inte affären sämre.

Eller varför inte lyxa till det och spilla en halvtorr champagne i glaset? Veuve Clicquot gör en finstämd champagne med diskreta bubblor, snygg syra, där fin gul frukt och toner av nötter är framträdande.  De stackars djuren får sig inte bara en värdig begravning utan vi erhåller även en mycket trevlig upplevelse.

Föredrar man istället att dricka rött vin till, vilket är underskattat och förmodligen inte det självklara valet, skulle jag välja en fruktig, mjuk och bärig spansk crianza med fin vaniljton. Conde de Valdemar är en ren och snygg urtypisk sådan från Rioja och jag ska förklara varför denna stil av vin fungerar så fint.

Vanilj och dill ligger nämligen väldigt nära varandra arommässigt, vilket också förklarar varför man ibland hittar dill i doften på många spanska viner. Lagringsbenämningarna crianza, reserva och grand reserva ligger alla på fat och oftast då på de amerikanska som medför vaniljtoner (och dill) till aromen. Varav skaldjurens dillkryddighet, sälta och sötma fungerar perfekt med crianzans mjuka och rödfruktiga vaniljton. Dessutom klaffar vinet utmärkt till de smakrika hårdostarna som så oftast serveras till.

Till er som stundar en kräftskiva och som vågar prova något nytt lovar jag er en ny smakupplevelse, förhoppningsvis lite inspiration och därtill blir ni en erfarenhet rikare. Fyllan kommer på köpet. Så länge ni fyller på av den goda drycken som finns i flaskorna vill säga.

På sidan här bredvid under Vintips, hittar ni ”Vin till kräftskivan”.

Följ mig även på Fresh Magazine

De Bortoli 2009, 69 kr, art. nr 6403. En halvtorr bekantskap från South Eastern Australia som bjuder på ljusgul färg i glaset och doften är ren och aromatisk med tydliga inslag av litchi, rosor, lime, mango och melon. Syran finns där tillsammans med en medelfyllig kropp och de blommiga aromerna tillsamman med tropisk frukt följer med i smaken, dock med en något kort längd. Men det är prismässigt välbalanserat och mycket matvänligt med siffror som faller de flesta i smaken.

Veuve Clicquot, 379 kr, art. nr 7421. Denna “Gula Änka” är full av liv och rörelse. Med sin nyans av gult, en doft som är ren med aromer av citrus, mandel och mogna gula äpplen charmar den i alla fall mig, lägg där till de vackra bubblorna som sprudlar i glaset. Den här champagnen är halvtorr och medelfyllig med en mycket frisk syra där aromerna kommer tillbaks och som vägs upp av en balanserad sötma.

Conde de Valdemar 2006, 79kr, art. nr 12659. Är klassikern att lita på med sin skolboksmässiga stil. Vinet är mörkrött och har en ren, ganska tydlig doft av mogna jordgubbar, körsbär tillsammans med en fin fat- och vaniljton. Syran är bra, fattanninerna mjuka och runda, frukttanninerna likaså. Ett medelfylligt vin, rakt och enkelt, som fungerar enastående till de goda skaldjuren med sin saftiga fruktighet.

Följ mig även på Fresh Magazine

Eller inte. Nu äntligen några veckor efter hemkomst har jag fått tummen ur min rosbeströdda rumpa för att skriva något vettigt (första inlägget handlar egentligen bara om promillehalten med tanke på min hysteriska flygrädsla) om vad som egentligen hände i Spanien. Vettigt och vettigt är i och för sig en bedömningsfråga men det här är en början i alla fall.

Jag och min nyblivne man började redan hemma hos mamma och pappa med en flaska rött till lunchen, sen drog vi ett par öl i bilen på väg till flygplatsen som två fjortisar.

Väl inne på flygplatsen beställdes en flaska vitt vin, en Bouchard Chardonnay, som inte gjorde mer än att hålla ruset i en fortsatt, lätt uppåtgående kurva. Skitäckligt med andra ord så en cider beställdes in som blandvatten för att på något sätt förbättra smaken. Resultatet är fortfarande oklart.

Vi fortsatte med några öl till, det var ju inte vårt fel att flyget var försenat, och med tanke på min flygrädsla hinkade jag det mesta jag kom över. Väl uppe i luften dracks det upp en hel liter (?) Pommery Champagne. Finns en anledning att tårarna sprutade betydligt mer på flygturen hem till Sverige, ja just det, promillen var inte i närheten så hög.

Bra runda under fötterna landade vi ganska sent på flygplatsen i Palma där en kort busstur tog oss till hotellet och vi lyxade med en raggardusch, bytte om till lättare kläder för att sedan dra ut i byn.

Hittade ett hak som hette Parrilla Buenos Aires där vi började med en kall inhemsk öl, som jag dessvärre inte kommer ihåg namnet på, sen korkade vi upp en flaska Lagunero Crianza 2006 från Ribera del Duero och in kom 300 gram grillad entrecote på var sin planka. Inget annat. Bara kött, precis som vi ville ha det.

Det finns en anledning varför jag älskar Spanien. Det är enkelt, rustikt och så jävla gott.

Med tanke på att jag var på semester fördes inga anteckningar om vare sig mat eller vin, utan det som blev kvar i mitt minne är det ni får, vill säga. Kanske lika bra.

Följ mig även på Fresh Magazine

Så trevligt hade vi det idag. Jag, Harley, Magnus och Oskar (chefsvärden på bröllopet) diskuterade mest det stundande bröllopet mellan sipparna (läs: klunkarna, det var varmt idag) men det var alldeles underbart i alla fall.

Lite senare tittade Lotta och Maia in för några söta pussar och de får man aldrig nog av kan jag tala om, så bättre blev det.

Följ mig även på Fresh Magazine