För mycket torka på livets goda

Sista tiden har det inte varit speciellt mycket av det som förgyller livet, recensioner om god dryck och upplyftande, dryga och avslöjande blogginlägg har hamnat lite i kläm. Ännu mer öken blev det efter att jag gav Magnus alkoholförbud. Efter det har jag inte ens fått ett litet smakprov av det som jag älskar mest och jag har nästan glömt bort hur det känns att låta slampiga fröjder slinka ner i min torra, törstande och längtande strupe.

Vad hade ni själva valt? Att eskortera en full blivande far till taxin på väg mot förlossningen och samtidigt försöka stå på benen för att värkarna satt igång eller ge er själva lite njutning i form av den förföriska dryck som så många älskar? Ja vet, valet var inte speciellt lätt men efter noga eftertanke, övervägande och en del krokodiltårar växte det mogna beslutet fram.

Det som är positivt med öken, torka och sandpapper i halsen är att förrådet av godsaker växer sig större för var dag, speciellt när man har en underbar man i hemmet som vet hur han ska göra sin kvinna lycklig. De finaste stunderna (ni förstår att det inte är mycket magi som sker längre va?) är när han kommer hem med fantastiska viner som får mig att gå i spinn, fyllas av glädje och ibland även få lite dåligt samvete.

Kanske för att jag av någon anledning, som vi alla vet egentligen är Magnus fel, nuförtiden inte alltid är världens sötaste, gulligaste och mest sympatiska blivande mamma. Om Magnus varit ensam i ett rum hade han med all säkerhet sagt att jag är en hysterisk, labil, kontrollerande och otrevlig bitch utan sympati eller minsta förståelse för andra människor. Men det är lugnt älskling, jag vet att det bara är tillfälligt och så länge som du kommer hem med skönheter som Moulin Touchais från 1995 och 1971 förlåter jag dig.  Det kommer att slinka ner som smör smälter i solsken en vacker sommardag.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *