Jag vet ju att du har en förkärlek för roliga busshistorier (?) så här kommer en. Den är inte bara hysterisk rolig (om jag får säga det själv) utan den är också rätt konstig och förvirrande… Dock en historia.

Igår morse cyklade jag ner till busstationen för att hinna med 174:an som går direkt till Malmö. Hann inte (givetvis) och fick snällt vänta på 172:an som i och för sig bara går några minuter efter, men via Arlöv så den tar längre tid. Tid som egentligen inte finns. Men bussen kom aldrig. Istället stod den på andra sidan och en medelålders man tog på sig ansvaret och gick för att kolla läget. ”Jag ska till Genarp” hade busschauffören sagt i bestämd och lite stressad ton. Märkligt.

Efter en stund kör bussen runt, alla tror att han kommer ställa sig rätt där alla bussar till Malmö avgår, istället kör han ett ärovarv och tillbaka till sitt felaktiga ursprungsläge. Folkmassan som samlats fnissar i kör och så går vi alla över för att kliva på. När jag klivit på bussen, nästan sist av alla, visar jag upp mitt kort och säger ”Malmö, tack”. ”JAG SKA INTE TILL MALMÖ, JAG SKA TILL GENARP SA JAG JU!!!” ”Ok, slappna av” fick jag ur mig när jag backade ut i kylan igen. Ett tjugotal personer följde min väg och vi gick tillbaka till platsen där Malmöbussen ska avgå ifrån (enligt oss normala människor). Det gick några minuter. Sen börjar bussen backa, vända, tuta och kör så småningom fram till oss.

Vi gör ett nytt försök, jag kliver på bussen och visar upp mitt kort och jag var så full i skratt av vad jag skulle säga att jag höll på att dö. ”Genarp, tack” säger jag med ett leende på läpparna och brister ut i skratt. Busschauffören såg mindre road ut, muttrade något och blev högröd i ansiktet. I guess I made his day. De främre personerna som hade hört incidenten skrattade gott och länge, men mest skrattade nog jag. Hela vägen fnissade jag högljutt åt mitt eget genialiska skämt och folk trodde nog att jag rökt på, tuggat svamp eller att jag hade ett sinnes roligt program i lurarna. This made my day…

Möt här vår magiska italienare i klassisk vit Bourgognestil. Det började förra året i april. Himlen var klarblå, solen värmde och träden stod i blom. Allt var oerhört vackert och så orört på något sätt, som att tiden stått stilla. Platsen var Verona och listan med producentbesök lång när vi klev in genom dörrarna till vinmässan Vinitaly. Först ut under regionen Valle d’Aosta var producenten Les Crêtes. Vi möttes av en mycket charmerande fröken vid namn Eleonora som presenterade sig själv och vingården, men framför allt vinerna på ett förtrollande sätt. Vi provade fyra av deras viner och alla fick de följa med hem utan så mycket som en sekunds tvekan. Låt mig här presentera ett utav dem. Jag älskar fatlagrade vita viner i den elegantare tappningen och denna Cuvée Bois visar potentialen redan när den spills i glaset. En vackert guldskimrande nyans speglas och aromer av exotisk frukt, gula äpplen, citrus och mineral flirtar med mig. Den solmogna frukten dominerar men som en diskret skugga över vinet finns också smörkola, fudge och rostade hasselnötter. Vinet är torrt, relativt fylligt med näpna fattanniner och en frisk, balanserad syra som bjuder på en oslagbar finish. Cuvée Bois är vinet till dig som liksom jag, förälskat dig i vita fruktiga viner som fått en lätt smekning av ek. Ett vin som utvecklas i glaset och med tiden, men framför allt ett vin som utvecklas med dig. Kärlek. Köp vinet här.

Svinkallt, överhalt och så jävla sent, jag som hade vårkänslor förra veckan… Nu sitter man på bussen och fryser, fingrarna håller på att tina upp och värker sådär skönt och rumpan saknar fortfarande känsel efter cykelturen på en något frusen sadel. Hur kan man tycka att det är härligt med vinter? I don’t get it.

Fredag absolut men det här med vår är kanske något mer optimistiskt. Fast ändå, när jag cyklar hem på eftermiddagarna är det inte alls lika mörkt som innan. Dessutom kvittrar fåglarna och graderna vågar sig inte under nollan. Och idag sken solen. Så det här med vår kanske inte är så optimistiskt ändå. Snart springer vi nakna, sörplar sangria och ligger runt i buskarna. Vänta ni bara…

Ligger i soffan med benen i högläge, telefonen i mina händer och vinglaset inom räckhåll. Känns lite grann som fredagsmys fast ändå inte. Kollar resor inför kommande vinter och behöver lite tips och inspiration, anyone?

Det var vad helgen bjöd på. Fredagen spenderades hemma med familjen och mys, mat och vin stod som vanligt på schemat. En rykande het paj med kantareller och massor av västerbottenost serverades, i glaset spilldes en Les Crêtes Cuvée Bois 2008 och magin var skapad.

I lördags var det lyxdag. Liri och Freddan kom hem till oss med matkassar fyllda till bredden, förklädet åkte på och sen stod de för matkonsterna. Den hårdaste uppgiften jag och Magnus fick under kvällen var att öppna vin, dekantera vin och dricka vin. Oslagbart! Tack finaste vänner för att ni finns!

Vaknade av att Harley sa ”upp mamma” där hon låg bredvid mig. Det är ju inte så mycket att göra utan man får snällt lämna sängens värmande täcken och mysiga kuddar. Och snabbt ska det gå.

Men när jag skulle sätta mig upp kändes det inte riktigt som vanligt, det gick inte. Nackspärr. Kan inte minnas när jag hade det på riktigt senast, tror inte ens jag haft det alls.

Så till den stora frågan: beror det på att jag precis börjat jobba efter semestern eller är det ett ålderstecken? Eller helt enkelt en kombination av båda? Härliga fredag.

Tackar John och Annie för det urmysiga besöket, kan vi lova varandra att det inte tar ett halvår innan vi ses igen? Dags att krypa ner i soffan, lägga upp benen och garva röven av mig till ”The 40-Year-Old Virgin”. Gissar dock att jag somnat inom 15 minuter, att hålla mig vaken efter 22.15 har inte riktigt varit min grej sedan Harley kom till världen…

Håller mina tummar att det faktiskt fortsätter så… Har vi inte fått något nu så kan det väl lika gärna vara. Fick min beskärda del av det vita pudret nyårsdagen i Värmland, det räckte.

I söndags när solen tittade fram kändes det nästan som vår. Och tänkt på vad smidigt trafiken flyter och att jag slipper köra omkull på cykeln.

På riktigt. Började med mjukstart förra veckan och kände lite på det men nu kör vi på allvar.

Julen firades i ett soligt och varmt Egypten, nyår i Värmland och sen ett par dagars uppladdning i älskade Skåne. Borta bra men hemma bäst, så är det ju faktiskt alltid.

Nytt år och nya möjligheter, visst är det så, men framför allt nya prioriteringar… 2012 kommer bli grymt!