Först nu börjar jag komma in i min löpning, det känns bra och vissa dagar tycker jag till och med att det är roligt. Jag har egentligen aldrig varit en löptjej. Tycker att det varit tråkigt, enformigt och sjukt jobbigt och ordet långdistans har gett mig rysningar av tristess. Kan ha någonting att göra med att ”spring över din förmåga tills du spyr” varit mitt motto.
Det här med kontrollerad löpning har alltså inte existerat i min värld men nu är det dags för lite förändring. Efter motivation från en tjejkompis ger jag mig idag ut på min första mil (löpband räknas inte) och målet? Ja, Magnus sa att det var ok att springa milen på 45 minuter så då får det väl bli det. Ge mig några månader. Nu kör vi…
Följ mig även på Invinitum