Fusione med amerikanske Mark Shannon som vinmakare är en relativt okänd producent, i alla fall för de allra flesta. Mark gjorde sitt första vin 1998 och det fick namnet A Mano vilket betyder handgjort, vinet har fått många fina utmärkelser och är en stor favorit världen över. Det är gjort på 100 % primitivo och kommer från Apulien i södra Italien.
Drycken som spills i glaset är av en blåröd färg, som sig bör för ett ungt vin. Med lite snurr når aromerna näsan och doften är inte speciellt stor men den är ren med mycket lakrits, viol och mörka bär, det finns även en örtighet och alkoholen sticker lite i näsan.
Vinet byggs upp av relativt sträva fattanniner, fruktanninerna är lite snällare, syran finns där och är riktigt bra. Ett medelfylligt vin med aromer av mörka bär, syltad frukt och lakrits som kommer tillbaks i smaken, en liten bitterhet sitter kvar och alkoholen gör sig märkbar igen. Eftersmaken är inte speciellt lång och vinet ganska obalanserad.
Det här är inget vin som jag skulle dricka rakt upp och ner utan vinet är allt för kärvt och bittert med en alkohol som görs sig påmind för att kunna njutas som det är. Absolut, det här är personliga värderingar jag lägger in, men jag är inte alls imponerad av detta vin som har fått så mycket bra kritik. Dock är jag ordentligt skolad på Gustibus, så jag säger självklart att det är ett vin som inte tilltalar mig.
Vill ni ändå prova vinet så gör det lite rättvisa och servera med mat som kan möta upp syran, runda av fattanninerna och bitterheten samt dämpa alkoholen. Varför inte en enkel pastarätt med knaperstekt sidfläsk, champinjoner och lök, inlindat i lite grädde så syran i vinet får jobba lite? När vi ändå är i Italien.
Följ mig även på Invinitum
Suveränt skrivet. Som din gamla lärare blir man så stolt.
Tack Anders! Det värmer.