Vinet är inte alls allt som den själv tror sig vara (de sju dödssynderna är i alla fall för mig, trots min obefintliga kristna tro, något stort). Dock ett mycket trevligt, välgjort och behagligt vin av druvan Zinfandel från det varma Kalifornien, men inte mer än så.

Doften är ren med en liten stickande eldighet dör björnbär, vanilj, lakrits och syltad frukt framträder. Fin syra tillsammans med mjuka fat- och frukttanniner med en påträngande eldighet bygger upp vinet, det är fylligt och mycket fruktig med aromer som kommer tillbaks i smaken där mörk frukt dominerar. Och alkoholen ligger kvar som en efterhängsen slöja.

Det är mjukt och runt samtidigt som det är relativt kraftigt, ett koncept som tystar många munnar vilket kanske förklarar priset. Tillgång och efterfrågan. Det finns betydligt bättre viner för den pengen. Tycker jag.

Fälj mig även på Fresh Magazine

Cigarra 2008, Shiraz och Tinta Barroca, Estremadura, Portugal, art. nr 2565, 67 kr. Casa Santos Lima levererar ett modernt, fruktigt okomplicerat vin med saftiga toner av plommon, körsbär, kryddor och örter, en pigg syra med närvarande fat- och frukttanniner. Medelfylligt, smakrikt och trevligt som passar när som du vill ha ett rödvin som inte ska sönderanalyseras. Mycket prisvärt.

Baron de Ley Reserva, 2004, Rioja, Spanien, art. nr 2525, 105 kr. Chefen i södra Rioja gör här en medelfyllig, smakrik reserva som bjuder på frukt och koncentration i bra balans men även lite motstånd i form av fat- och frukttanniner med en charmig kryddighet. Toner av mörka bär, vanilj, läder och en jordighet är framträdande. Ett vin som kommer till sin rätt med höstens alla smakrika grytor. En välgjord och prisvärd Tempranillo.

Fetzer, Barrel Select Zinfandel, 2006, Mendocino, Kalifornien, art. nr 6425, 119 kr. I det här vinet är det frukten som dominerar även om det finns en bra struktur av fina fattanniner, bra syra och en viss pepprighet. Mjukt, runt och fruktigt med aromer av björnbär, plommon, vanilj och viol. Gott till en bit lagrad västerbotten eller så slänger ni på en bit lamm på grillen och serverar med enkla tillbehör och låter kött och vin tala för sig.

Följ mig även på Fresh Magazine

Fusione med amerikanske Mark Shannon som vinmakare är en relativt okänd producent, i alla fall för de allra flesta. Mark gjorde sitt första vin 1998 och det fick namnet A Mano vilket betyder handgjort, vinet har fått många fina utmärkelser och är en stor favorit världen över. Det är gjort på 100 % primitivo och kommer från Apulien i södra Italien.

Drycken som spills i glaset är av en blåröd färg, som sig bör för ett ungt vin. Med lite snurr når aromerna näsan och doften är inte speciellt stor men den är ren med mycket lakrits, viol och mörka bär, det finns även en örtighet och alkoholen sticker lite i näsan.

Vinet byggs upp av relativt sträva fattanniner, fruktanninerna är lite snällare, syran finns där och är riktigt bra. Ett medelfylligt vin med aromer av mörka bär, syltad frukt och lakrits som kommer tillbaks i smaken, en liten bitterhet sitter kvar och alkoholen gör sig märkbar igen. Eftersmaken är inte speciellt lång och vinet ganska obalanserad.

Det här är inget vin som jag skulle dricka rakt upp och ner utan vinet är allt för kärvt och bittert med en alkohol som görs sig påmind för att kunna njutas som det är. Absolut, det här är personliga värderingar jag lägger in, men jag är inte alls imponerad av detta vin som har fått så mycket bra kritik. Dock är jag ordentligt skolad på Gustibus, så jag säger självklart att det är ett vin som inte tilltalar mig.

Vill ni ändå prova vinet så gör det lite rättvisa och servera med mat som kan möta upp syran, runda av fattanninerna och bitterheten samt dämpa alkoholen. Varför inte en enkel pastarätt med knaperstekt sidfläsk, champinjoner och lök, inlindat i lite grädde så syran i vinet får jobba lite? När vi ändå är i Italien.

Följ mig även på Fresh Magazine