Så länge har vi aldrig varit ifrån Harley, som mest en vecka på Mallis sommaren 2010 men efter det har hon fått följa med vart än i världen vi åkt. Nu är det alltså dags igen. Och ja, vi har valt det själva.
Jag sitter i skrivande stund i en bil med två törstiga grabbar (Magnus och Mattias) som längtar efter dagens första öl. Sol, bad och vin i mängder väntar oss på den spanska solkusten, och en ofantlig mängd avkoppling. Och en del äventyr… 
Sötnosen får stanna hemma hos mormor och morfar. Jag är inte det minsta orolig för att hon inte kommer att ha det jättebra, det är mest att det gjorde ont i mitt mammahjärta när jag lämnade henne tidigt i morse. Som sig bör antar jag. Jag kommer sakna dig. Och jag älskar dig mest i världen. Nu checkar jag ut så hörs vi om nio dagar…
