Det är som att jag är förföljd av min egen skugga, fast en levande sådan. Jag får inte göra något utan att hon följer mina fotspår, böjer jag mig ner gör hon detsamma, dricker jag ett glas vatten gör hon likadant, ska jag duscha vill hon med. Hon släpper mig inte med blicken och viker inte från min sida. Jag pratar så klart om vår lilla skrutt Harley. Gulligt och charmigt kan tyckas men det är inte hela sanningen, utan ska jag vara helt ärlig så är det faktiskt ganska jobbigt. Skönt att älskade mormor är nere och tur att Magnus kommer i morgon… Nu blir det sängen, sov gott!