Livet på en pinne

Man skulle kunna tro att jag och Magnus har rutin på det här med bröllop… Det har vi inte kan jag tala om. Första bröllopet i augusti var här i Skåne och allt gick enligt planerna, min guldiga klänning hängde säkert i garderoben och skulle matchas perfekt till Magnus Bestman-outfit som gick i guld, tills jag fredag eftermiddag får det klart för mig att hans klädsel går i silver. Härligt! Det var bara att spendera kvällen på Nova i jakt på ny klänning. Dessutom var jag tvungen att hitta en någorlunda snygg sandal, läckra stilettklackar var inte att tänka på till min sargade fot, men jag lyckades.

När vi åkte upp till Stockholm några veckor senare var det dags för nästa lilla incident, som tur är var det inte jag den här gången… Magnus kom ut ur duschen timmarna innan John och Malins bröllop, vi befann oss i en lånad lägenhet på Gärdet och hade anmärkningsvärt gott om tid. Ända tills Mr M inser att hans uniform är kvar i Staffanstorp, och han som skulle stå i sabelhäcken! Det var bara att sätta sig på tunnelbanan, åka in till stan och köpa en ny kostym. Sabelhäcken var ett minne blott men helvete vad roligt vi hade!

Det senaste bröllopet var förra helgen långt in i Smålands djupaste skogar och  nu blev det nästan mer problem än någonsin… Efter att beställt en klänning som inte passade fick jag gå på den lila klänningen som jag hade på Jämbrings bröllop, men på morgonen innan vi skulle åka ändrade jag mig givetvis och bytte helt, men beslöt att ta med mig mina båda outfits. Väl uppe i timmerstugan bränner jag hål i den ena klänningen med ett för varmt strykjärn… Magnus ska stå i sabelhäcken och han har lyckats plocka med sin uniform, men fel mössa. Runt midnatt trampar jag snett på dansgolvet och bryter av min ena stilettklack. Haltandes försvinner jag bort mot en soffa och avböjer vänligt men bestämt uppbjudningarna medan Magnus kutar någon kilometer in i skogen till vår stuga för att hämta ett par andra skor. Så efter lite rumpskak med brudens far var det dags att dra dig hemmåt. Magnus däckade med kläder och skor rakt upp och ner… Ingen otukt med andra ord.

Så det är med lättnad jag säger att vi inte ska göra ett jävla skit i helgen, bara mysa och ta det lugnt. Underbart! Vi tackar ovan nämnda för att vi fick närvara vid er stora dag och familjen Tajkon drar sig nu tillbaka för en riktig skön slappehelg!

Det bästa är ändå att vad som än sker så löser sig allting…

Följ mig även på Invinitum

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *