När vi var på vinresa förra hösten till Rioja spenderade vi några timmar hos Bodega Ramón Bilbao i deldistriktet Rioja Alta. Vi provade en hel del godsaker och en utav dem var just denna Mirto 2005 som fick följa med hem till Sverige. Igår var det dags att öppna skönheten här hemma.
Färgen är mörkt blåröd och mycket tät. Doften är ren och bjuder på en stor, sötmogen fruktighet med mörka plommon och röda körsbär, tillsammans med en viss kryddighet och vanilj och mocka från faten. En doft som lovar mycket.
Vinet är medelfylligt, inte alls lika fylligt som jag mindes det, med ganska sträva fattanniner där frukttanninerna är betydligt snällare, syran är fortfarande bra och med näpna aromer av mörka frukter och bär som kommer tillbaka i smaken men absolut inte så fruktgenerös som sist. En viss angenäm beska finns i vinet som sitter kvar i längden tillsammans med en alkoholvärmande fruktighet. Men var tog den moderna frukten vägen, kraften och komplexiteten? En besvikelse.
Följ mig även på Invinitum