Praktikanten Jerry är min hjälte

Som jag hade pluggat. Jag hade vänt ut och in på Spaniens alla distrikt, klimat, jordmån, druvor, vinmakare, producenter, årgångar och årtal. Jag kunde rabbla allt baklänges mitt i natten men vad hjälpte det? Ingenting. I flera månader hade jag levt i min bubbla, knappt kontaktbar och med humörsvängningar som hade fått vem som helst i min omgivning att gå i taket. Tur att jag har människor omkring mig som vet hur jag fungerar och accepterar det annars hade jag fått leva ensam resten av mitt liv. De sista dagarna innan SM gick jag och funderade på vad jag möjligtvis hade glömt. Under tävlingen på fråga nummer tre fick jag svaret… Allvarligt talat, hur relevant är frågan om spanska vinevent kopplat till spanska städer? Dessutom med korrekta svar som gav sex poäng! Hade jag varit en av dem som vunnit hade jag självklart svarat att det var en bra bredd på frågorna, nu svarar jag att det var helt ointressant i sammanhanget.

Så när vi hade fått bekräftat det vi redan visste, att vi inte skulle få något SM guld i spansk vinkunskap, ville jag bara trycka på en knapp och försvinna bort. Bort från alla glada människor som minglade, skrattade och som pratade ivrigt med varandra med ett glas vin i handen. Jag ville bara kräkas. Så jag lämnade salongen efter att jag hade svalt min stolthet och varit en duktig flicka som gratulerade det vinnande laget med en handskakning. En handskakning som resulterade i en klapp på axeln och i ett ”ni var ju också duktiga, bra kämpat!” Alla som är lika dåliga förlorare som jag vet att i det läget är något sådant det sista man vill höra. Om möjligt, lämnade jag stället ännu mer förbannad, besviken och med gråten i halsen.

Söta Lotta kom och hämtade mig innan klockan hade passerat 21.00, jag fick spy galla och avreagera mig vilket man faktiskt mår förvånansvärt bra av, speciellt när det sitter en nära vän bredvid och tycker precis som jag. I vilket fall så är vänner världsmästare på att låtsas att de tycker likadant i jobbiga situationer. Hade jag varit ensam i min kropp skulle det bästa botemedlet varit en rejäl fylla som suttit i några dagar, jag hade druckit sprit tills jag somnat för att sen vakna morgonen därpå och göra om det. Om jag har problem med spriten? Absolut inte. Om jag är bitter? Så jävla bitter.

Det är lustigt ibland hur otippade saker kan få en på bättre humör. Efter att ha lipat sönder mig i soffan och en årsprenumeration av snytpapper låg i en hög på bordet, kom räddaren i nöden. Jag fullkomligt älskar praktikanten Jerry! Skratt och gråt med Jerry på repeat i flera timmar, lite klassiskt nintendo med Super Mario Bros, mängder av glass och fantastiskt mycket kärlek hjälpte faktiskt. Tårarna som jag aldrig trodde skulle ta slut, slutade faktiskt att rinna, klumpen i magen av ångest löstes upp och världen som jag trodde gått under visade sig ha kommit tillbaks i all sin prakt. Kanske blir jag till och med så mogen att jag slutar se det som ett misslyckande och istället ser det som att jag är en erfarenhet rikare. Chansen att det skulle inträffa är dock inte så stor. Så jag förblir nog en omogen, bitter dålig förlorare ett tag till, skillnaden från många andra är att jag är fullt medveten om hur barnsligt jag beter mig. Kom igen, det var bara en tävling! Yeah right.

Följ mig även på Fresh Magazine