Kräftskivan är en traditionell svensk fest i samband med att säsongen för fiskandet av de läckra havsdjuren drar igång under sensommaren och hösten. Liksom midsommar är det ett accepterat fylleslag som oftast råder och mycket har vi att tacka de näringsfattiga djuren för detta. Liten mängd näring tillsammans med mycket alkohol har ofta den effekten.
I folkmun, men även hos branschmänniskor, heter det att de utsökta kräftorna är väl salta och söta för att passa till vin, vilket är ett oerhört märkligt uttalande då sötma och sälta brukar balansera upp det mesta. Dessa kommentarer handlar helt enkelt om felaktigheter, för att inte kalla det för inkompetenta och fullkomligt dåraktiga bedömningar. Men visst får man tänka till både en och två gånger innan man köper vinet till kräftfesten men vem har sagt att det ska vara lätt? Svårast är nog att bryta gamla traditioner. I det här fallet att kräftorna alltid ska serveras med öl och nubbe.
Kräftan bjuder på sötaktigt kött vilket väger upp sältan tillsammans med en kryddighet som på flera sätt gör det möjligt att ackompanjera olika viner till. Sötma, sälta och syra (plus lite bitterhet, för att inte nämna umami) är den perfekta kombinationen och med det så är väl gåtan om vin till kräftor löst.
Ett vitt vin som är halvtorrt är att föredra där sötman i vinet väger upp det söta kräftköttet och de Bartoli är en sådan skapelse från Australien. Det tillverkas av de aromatiska druvsorterna gewürtstraminer och riesling som här bjuder på solmogen, tropisk frukt med fin syra och smakfull sötma. Till de dilldränkta djuren passar denna vita alldeles förträffligt. Att det är ett snyggt kort till ett grymt pris gör ju inte affären sämre.
Eller varför inte lyxa till det och spilla en halvtorr champagne i glaset? Veuve Clicquot gör en finstämd champagne med diskreta bubblor, snygg syra, där fin gul frukt och toner av nötter är framträdande. De stackars djuren får sig inte bara en värdig begravning utan vi erhåller även en mycket trevlig upplevelse.
Föredrar man istället att dricka rött vin till, vilket är underskattat och förmodligen inte det självklara valet, skulle jag välja en fruktig, mjuk och bärig spansk crianza med fin vaniljton. Conde de Valdemar är en ren och snygg urtypisk sådan från Rioja och jag ska förklara varför denna stil av vin fungerar så fint.
Vanilj och dill ligger nämligen väldigt nära varandra arommässigt, vilket också förklarar varför man ibland hittar dill i doften på många spanska viner. Lagringsbenämningarna crianza, reserva och grand reserva ligger alla på fat och oftast då på de amerikanska som medför vaniljtoner (och dill) till aromen. Varav skaldjurens dillkryddighet, sälta och sötma fungerar perfekt med crianzans mjuka och rödfruktiga vaniljton. Dessutom klaffar vinet utmärkt till de smakrika hårdostarna som så oftast serveras till.
Till er som stundar en kräftskiva och som vågar prova något nytt lovar jag er en ny smakupplevelse, förhoppningsvis lite inspiration och därtill blir ni en erfarenhet rikare. Fyllan kommer på köpet. Så länge ni fyller på av den goda drycken som finns i flaskorna vill säga.
På sidan här bredvid under Vintips, hittar ni ”Vin till kräftskivan”.
Följ mig även på Fresh Magazine