Ja, som dansken sa: ”Den lille till den lille man”. Givetvis detta citat med dansk accent. Men, det som snart kommer fylla raderna är inte något som dansken har sagt eller gjort, utan spanjoren. I landet där man ofta skriker ”el Toro” eller ”Muerte” och syftar på styrka, passion samt framåtanda. Så varför namnger man i denna nation ett vin till Petit?
I vilket fall, vinet är från Montsant, Katalonien i nordöstra Spanien och designen får mig att vilja dr
icka direkt ur den smäckra flaskan, men givetvis är jag mer sofistikerad än så. Istället låter jag korkskruven jobba, inte handleden, ner till botten för att sedan varsamt dra upp korken på ett så odramatiskt sätt som man bara lyckas med på en bättre fredag.
Flaskmynningen befinner sig säkert närmre en meter ifrån ett av mina sinnen, doftcentrat. Dock träffas jag redan av de otroliga aromerna. Dofter av syltade mörka bär, viol, lakrits, choklad och läder strömmar fram innan jag knappt hunnit insupa de droppar som bara befunnit sig i kristallglaset några sekunder.
Vinet är rött, klart och doften är ren. So far so good. Nyfikenheten på hur det kommer att smaka när det tempererats får det att vattnas i munnen och jag slås av tanken varför jag inte köpt väl marmorerat kött och smörslungat salladslökar till detta vin, men man får inte allt här i livet. Jag får ju i varje fall dela detta vin med en person som jag tycker väldigt mycket om och som för övrigt är en mycket duktig sommelier.
När man dricker av vinet så känns det som att mitt marmorerade kött kan dra åt helvete. Låt vinet tala för sig själv, för det gör det med besked. Det dröjer inte länge innan en flaska Petit druckits upp och njutningen har varit enastående, mycket pga att man inte förväntade sig så mycket en varm julidag som denna, fredagen den 16:e.
Till sist, drick stora, djupa och kontrollerade klunkar vin så ordnar det sig ska ni se. Det gör det alltid för de som ser livet som jag: bestämt och synat men med en stor känsla för att bjuda på sig själv i alla lägen. Och det gör jag gärna med en flaska Petit, eller två, vid min sida.
Magnus Björklund, blivande Björklund-Sattler
Följ även min tillkommande fru på Fresh Magazine
charmiga vinet från Hawkes Bay på Nya Zeeland flirtar med en ljusgul färg och stor doft av vanilj, mandel och solgul frukt. Syran är frisk, fattanninerna mjuka och runda. Det är fylligt men torrt med en snygg fruktkoncentration och balanserad fatkaraktär. Vinet ligger kvar i munnen ett bra tag och förtjusar inte bara mig utan även torsken som ligger på grillen som kommer att serveras med skirat smör, hackat ägg och färskpotatis.
r den vita amerikanen från varma Kalifornien som bjuder på en halmgul färg med en ren och ganska eldig näsa. Solmogen citrus och exotisk frukt med viss nötighet är aromerna man finner i näsan. Syran är relativt mjuk, nätta fattanniner hjälper till att bygga upp vinet tillsammans med en medelfyllig, gul och sötmogen frukt. Det är torrt och lite oljigt med en kryddig avslutning. Perfekt till den grillade laxen i sommar.
kryddiga, om än lite klumpiga, vitpeppriga doft. I vilket fall ett vin gjort på mesta delen syrah? Icke. Kan ha gjort att bröllopsplaneringen gjorde mig förvirrad (?). Vinet har en blåröd färg och aromerna skvallrar om mycket frukt med peppar, örter och mörka bär som är framträdande. Den fräscha syran håller vinet på banan tillsammans med påtagliga fat- och frukttanniner, ett medelfylligt vin med viss mognad som är klockrent till det grillade lammet med sin robusta men charmiga kryddighet gjort på de inhemska druvorna Touriga Nacional, Tinta Roriz (Tempranillo) och Alfrocheiro.
et är fylligt och kryddigt med saftig frukt där mörka bär, fat och örter åter igen är aromerna som framträder. Vinet sköljer genom munnen och smaken stannar kvar hyfsat länge.
Det här vinet kommer från en vingård som ägs av José Salinas och ligger i Côtes de Provence i södra Frankrike, de odlar ekologiskt och gör här ett rosévin med de klassiska sydfranska druvsorterna syrah, grenache och cinsault.
Vinet är inte alls allt som den själv tror sig vara (de sju dödssynderna är i alla fall för mig, trots min obefintliga kristna tro, något stort). Dock ett mycket trevligt, välgjort och behagligt vin av druvan Zinfandel från det varma Kalifornien, men inte mer än så.
Ljusgröna nyanser med en skymt av små eleganta bubblor som snabbt försvinner skymtas i glaset. En klassisk grüner med rena dofter där päron, melon, citrus, halm och vitpeppar dominerar. Syran är mycket pigg och vinet torrt, lätt och fruktigt. Perfekt som apéritif väl kyld en vacker vårkväll på balkongen.
rån en vingård i Russian River Valley som ligger i östra Sonoma, Kalifornien och är producerat i klassisk Bourgognestil. Färgen är ljust röd med lite drag åt tegel. Doften är ren med kryddiga toner av röda bär och fat där näsan skvallrar om en del mognadstoner. Syran är frisk och bygger upp vinet tillsammans med snälla fattanniner, fruktanninerna finns där men är väldigt blygsamma. Ett medelfylligt vin med elegans, balans och harmoni.
n och redan i glaset charmas man av den intensiva mörkröda färgen som drar åt blått. En ren doft som är stor och sprider aromer av vitpeppar, björnbär, läder och charkuterier får mig att gissa på norra Rhônedalen. Kanske om jag väntat tills jag smakat på vinet, där en relativt hög alkohol, graciös tanninstruktur och fyllighet möjligen avslöjat ursprunget, men jag tror inte det. Koncentration och finess i perfekt samstämmighet. Imponerande.
på hög höjd. Tanninstrukturen är fin med påtagliga och strama fattanniner men med betydligt snällare frukttanniner. Eldigheten märker vi också vilket hjälper till att göra kroppen större, det är fylligt med schysst frukt, om än lite syltig. Aromerna av mörka blåa bär och den gröna tonen kommer tillbaks i smaken tillsammans med vaniljen och chokladen, avslutningen är inte jättevass men ändå så att det sitter kvar en stund och lämnar ett prisvärt vinminne. Ett fylligt, fruktigt och smakrikt vin med snygg struktur till ett snyggt pris för er som gillar det.
men framför allt en stadig hand vid dekanteringen. Jag kommer aldrig att glömma Anders och Boas ord (lärarna på Gustibus) dagarna innan examen: ”Vad ni än gör och vad som än händer får ni aldrig avbryta dekanteringen”. En mening som etsat sig fast i minnet och som fortfarande gör mig nervös och ger mig gåshud när det ska öppnas viner som har några år på nacken eller med en bra fällning i flaskan.
doft av choklad, läder, torkad frukt, röda bär och humidor. Men det dröjer inte länge innan aromerna blir djupare och mer komplexa där man kan urskilja fikon, russin och körsbär, chokladen blir med tiden betydligare mörkare för att till slut övergå till kakao. Efter ytterligare en liten stund kommer det fram aromer av solmogen röd frukt, höstlöv, svamp och marsipan. Vinet uppvisar en mycket komplex arombild.
a stick med en stor och aromatisk doft av krusbär, fläder, lime och mycket solmogen gul frukt. Så fort min far stoppade ner näsan i glaset utbrast han: ”Det här är en Sauvignon Blanc”! Skulle man kunna tro, men icke, utan vinet är gjort på en druva som odlas mycket i Rueda, nämligen Verdejo och som ofta blandas ihop med just Sauvignon Blanc. Vinet är torrt och medelfylligt med en fräsch syra. Det är runt och mycket trevligt med den mogna gula frukten och de gröna tonerna som återkommer i smaken, dessutom har det en snygg avslutning. Mycket prisvärt.
2573. Vin nummer två för kvällen serverades till pannbiffar med löksås och lingonsylt och är en klassisk röd Rioja från pionjärproducenten. Husmanskost och Rioja, svårare än så behöver det inte vara. Vinet har en röd färg med en ren och relativt stor välkänd doft där dill, läder, röda bär som jordgubbar tillsammans med en kryddighet är framträdande. Vinet byggs upp av mjuka fat- och frukttanniner och har en livlig syra. Det är medelfylligt, runt och mjukt och definitivt ett vin som är skolat från förr och de mörka solmogna bären, vaniljtonen och en mineralitet ligger kvar som en vacker slöja i munnen.
fruktiga och prisvärda viner utan även deras sinne för design, den andliga 


