Förbi lyxiga hotellkomplex, saltstänkta klippor och glamourösa golfbanor. Förbi milslånga sandstränder, karga dalar och svindlande toppar. Förbi fascinerande områden där blomstrande rabatter och bergiga landskap avlöser varandra. Förbi charmiga bergsbyar där tiden står still och där getterna springer fritt. Två och en halv timme av skräckblandad förtjusning tills vi äntligen nådde Bodega Los Berrazales…
Ungefär 200 mil nordväst utanför Afrikas kust ligger Gran Canaria som är den tredje största vulkanön i den spanska ögruppen Kanarieöarna. Generellt säger man att bra vin endast kan produceras mellan den 35:e och den 50:e breddgraden vilket i teorin innebär att Gran Canaria som ligger på den 28:e är belägen alldeles för långt söderut. Den officiella DO-statusen kom först 2003 och täcker hela ön men de flesta vinodlingar hittar vi i de norra centrala delarna där klimatet är betydligt svalare. Det tempererade maritima klimatet med en del subtropiska influenser på de varmaste platserna bjuder på hårda vindar och sporadiska regnskurar, men rikedomen är de mycket gamla och övergivna vinrankorna man hittar överallt. Och desto äldre rankan är ju färre druvor produceras men med större koncentration. En del vinrankor är över 100 år gamla och de främsta blå druvorna är listán negro (den druva som planterades först i Amerika) negramoll och tintilla. De gröna druvorna är listán blanco, burrablanca, moscatel, malvasìa och vijariego.
Vi togs emot av en charmerande ung man vid namn Victor Lugo Jorge som efter en kort presentation började rundvandringen på Finca de la Laja i vackra och pittoreska Valle de Agaete i nordvästra delen av Gran Canaria, precis vid foten och i skuggan av klipporna i dalen. Familjegården på 12 hektar odlar citrusfrukter, mango och avokado och de har dessutom en kaffeplantage, vilket är ytterst ovanligt i Europa, där de finaste arabica typica bönorna växer och frodas i en harmonisk miljö. De odlar även druvor på några hektar och vinerna säljs under namnet Bodega Los Berrazales. Victor, som tillhör den femte generationen, berättar hur viktigt det är att bevara de gamla familjetraditionerna samtidigt som gården måste se framåt och modernisera sig för att överleva. Allt på gården sker för hand och de använder sig av ståltank vid jäsning, traditionella amerikanska fat till de röda vinerna och moderna nya franska till några av de vita vinerna.
När det blev dags för vinprovning dukades sju olika viner fram tillsammans med lufttorkad skinka och gudomliga ostar men ska jag vara helt ärlig så tappade jag fokus lite grann och drogs in i den förtjusande familjära stämningen. Det tog inte mer än några minuter innan hela släkten samlades kring bordet där vi försökte kommunicera på en blandning av spanska, engelska och teckenspråk. Här, mitt ute i ingenstans, pratades det i mun på varandra, vi skrattade, drack vin, provade kaffe och åt som om vi vore en del av familjen. Helt fantastiskt! Några timmar senare tog vi tacksamt emot rådet att ta motorvägen hem och timmen senare var vi tillbaka på hotellet. Trötta men oerhört tacksamma för nya upplevelser, starka intryck och goda vänner. Håll utkik efter deras halvtorra vita Bodega Los Berrazales Semi Seco 2012 som är otroligt aromatisk med honungsgul frukt, litchi och tropisk mango, deras torra vita Bodega Los Berrazales Seco 2012 som är druvig och frisk med lite svalare frukt där solmogen citrus och vita blommor dominerar. Och deras Bodega Los Berrazales Tinto Roble 2010 som är ett fylligt och fruktigt rött vin med mörka bär, rostade toner och choklad. Spännande och intressant. Stjärnklara nätter bland druvor, citrusodlingar och kaffebönor i skuggan av klipporna i Agaetedalen är en utflykt jag varmt rekommenderar…