Regionen Rhône i sydöstra Frankrike delas in i norra och södra dalen med anledning av variation i klimat, jordmån och druvsorter. Den gemensamma nämnaren är dock den nordliga mistralvinden som sveper in i dalen med jämna mellanrum, både på gott och ont. Den är kraftig och nedkylande och kan ställa till problem i vingårdarna, samtidigt som den blåser bort fukt och med detta förhindrar röta.
Vi börjar i norra Rhône med sitt utpräglade inlandsklimat där produktionen främst består av röda viner av hög kvalitet och syrah är den dominerande druvan, de övervägande gröna druvorna är viognier, marsanne och roussanne. Många vinodlingar saknar ofta vindskydd mot mistralvinden då de ligger på branta sluttningar så istället försöker vinbönderna plantera vinrankan i en dalficka där de i stort sett spikar ner plantorna i marken för att stå stadigt. Här i norr brukas främst traditionell vinmakning vilket innebär jäsning i stora öppna ekfat och fatlagring och vi hittar små, familjeägda producenter där kvalitet står framför kvantitet. Härifrån kommer endast en liten del av Rhônes produktion. Från norr till söder hittar vi distriktet Côte-Rôtie som gör sträva, fylliga och långlivade röda viner. I Condrieu gör man högklassiga aromatiska vita viner och här hittar vi egendomen Château Grillet med egen klassificering. I Saint-Joseph dominerar röda viner men även vita produceras. Hermitage ligger på en kulle och de röda vinerna är kraftiga och lagringsdugliga. Crozes-Hermitage är området runt Hermitage, mer låglänt med en bördigare jord som ger fruktigare, mjukare och lättare röda viner. Cornas har fokus på kvalitet, rankorna växer i granitjord och druvorna får maximal solexponering. Endast röda viner som är otroligt lagringsdugliga. Saint-Péray är distriktet längst söderut som bjuder på mousserande men även en liten del stilla vin.
Förflyttar vi oss istället till södra Rhônedalen råder ett medelhavsklimat och jorden är betydligt bördigare än i norr vilket ger högre avkastning. Det mesta av Rhônedalens viner produceras här och kooperativen styr framför den enskilde vinbonden. Vanliga blå druvor är främst grenache men även syrah, mourvèdre, cinsault och carignan. De gröna druvorna domineras av grenache blanc, picpoul, clairette och bourboulenc. Mistralvinden är också ett problem men här bygger producenterna vindskydd och inhägnar vingårdarna med skyddande träd. Vinmakningen går åt det moderna hållet med jäsning i ståltankar, kolsyrejäsning är också vanlig, och en kortare fatlagring. Det mest kända distriktet är Châteauneuf-de-Pape med sina generösa och koncentrerade viner, främst röda men även vita. Andra distrikt är Gigondas, Vacqueyras och Luberon som gör seriösa röda och vita kvalitetsviner i betydligt lägre prisklass. I distriktet Lirac gör man rött, vitt och rosé och granndistriktet Tavel är en ren appellation för rosé. Vinerna är kraftiga, fruktiga och eleganta och vill man ha rosé av högsta klass så är det här man ska börja leta.
Rhônedalen bjuder på så mycket och generellt så är norrvinerna betydligt stramare, elegantare och mer lagringsdugliga medan vinerna från söder är fruktigare, mjukare och generösare. Undervegetationen i södra Frankrike, Rhônedalen inkluderat, kallas för ”garrigue” och kan ge en karaktär till vinet som påminner om kryddor och örter vilket är mycket lämpligt nu till påsk… De fylliga, fruktiga och kryddiga röda vinerna passar ju alldeles ypperligt till lammet vi så gärna serverar.