När vi var på ”utvecklingssamtal” för Harley för ett tag sedan fanns det saker som gjorde mig så förbannat stolt, och saker som gjorde mig mindre stolt, eller som fick mig att fundera rättare sagt…
När Harley sätter servetten i knät istället för att kasta runt med den som de andra barnen gör, då blir jag stolt. När Harley säger ”doftar” i stället för ”luktar”, då blir jag stolt.
När Harley lyfter glaset vid lunchen på dagis och utbrister ”skål”, då blir jag stolt. När Harley sätter ner näsan djupt i glaset och säger ”bin”, då blir jag stolt. (Harley kan inte säga v ännu utan det blir b i stället, varav vin blir bin, om ni missade det).
När Harley ställer sig mitt i ringen under fredagsdansen, drar upp tröjan och skriker: ”TUTTAR”, då blir jag mindre stolt och väldigt, väldigt fundersam… :)
Haha! Harley verkar vara en fantastisk liten person! Men jag är inte det minsta fundersam – sådant träd, sådant äpple, om man säger ;-)
Haha hon är för söt❤❤❤