Mina roséfavoriter – Inte J. P som man skulle kunna tro

Visst är det härligt när saker och ting förändras? Tro det eller ej men självaste rosétrenden är på väg mot en ljusare, mer kvalitetsinriktad framtid. För bara några år sedan sparkade majoriteten av befolkningen bakut när man diskuterade rosévin som kostade över 100 kr eller om vinerna i fråga hade en alkohol som understeg 14 procent, föreslog man dessutom att dricka det året var man inte klok och kvalitetsrosé var det ingen som hade hört talas om.

Men varför är det så svårt att förstå att ett rosévin kan vara elegant, strukturerat och fruktigt utan att sticka i näsan av alkohol eller lämna efter sig en osmaklig bitter ton? Förmodligen för att vi har sett för lite av just dessa viner då marknaden vill ha något helt annat. Ingen vill betala för ett kvalitetsrosé. Nej, varför ska man betala för något som man inte vet speciellt mycket om. Så har det sett ut fram tills idag, men nu är läget annorlunda och det händer grejer ute vinvärlden. För första gången någonsin verkar svenskarna faktiskt vara redo för äkta finessviner som skimrar vackert i någon diskret rosa nyans där kvalitetstänk äntligen står i fokus på denna enorma marknad. Här kommer mina favoriter för året. Och nej, J. P är inte med.

Collovray och Terrier är barndomsvännerna som1997 köpte upp Château d’Antugnac i Languedoc-Roussillon, södra Frankrike och producerar här ett ljust laxrosa vin där doften är diskret med toner av lingon, röda körsbär och en grön örtighet som öppnar upp sig efter en tid i glaset. Vinet är medelfylligt, frisk och runt med ett värmande avslut.

Bründlmayer är en av de allra främsta producenterna i Österrike och gör ett underbart harmoniskt och balanserat vin av den inhemska druvan Zweigelt. Det är torrt och oerhört frisk med härliga toner av röda bär, grapefrukt och citrus tillsammans med en mineralisk och elegant avslutning. Något dyr kanske.

López de Heredia Viña Tondonia är en av de mest traditionella bodegorna i hela Rioja. De lagrar sina röda, vita och även sina roséviner på stora amerikanska ekfat och dessutom under en väldigt långt tid. Det här rosévinet är verkligen något utöver det vanliga och gillar man mognadstoner som går åt det oxiderade hållet med komplexa aromer av torkad frukt, övermogna röda bär och kryddor får ni inte missa denna skönhet.

Rosésäsongen är snart över och med den töms äntligen hyllorna på Systembolaget med billigt bulkvin från hela världen, där inte bara ursprung och innehåll varierar stort utan där adressen och drycken faktiskt är opålitlig. Men jag garanterar att vi ser det igen nästa år, fast skillnaden är kanske att man då är mer sugen på att dricka svalkande rosé om värmen hade tänkt komma, nu vill man ju helst bara dricka Lumumba och dra nåt gammalt över mig.

Följ mig även på Invinitum

 

1 svar på “Mina roséfavoriter – Inte J. P som man skulle kunna tro”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *