Tonårsfylla och historiska missförstånd – Rioja del IV

Några hektiska dagar bland bodegor, vinrankor och ett hav av olika viner började lida mot sitt slut. Det var dags att packa väskan och flyga tillbaks till ett regnigt och grått Sverige. Efter att ha sponsrat städerskorna med två par svettiga skor och tryckt ner tröjor, jackor och andra lösa ting i en påse, som fick gå som handbagage, fick jag till slut plats med vinerna som skulle till nordligare breddgrader.

Förmiddagen spenderas i Riojas sydligaste deldistrikt, Rioja Baja eller Rioja Oriental som det också kallas. Området är betydligt varmare och torrare än Alta och Alavesa med starka influenser från Medelhavet, landskapet är flackare och jorden är bördig och innehåller mest lera. Garnachadruvan trivs ypperligt i det varma klimatet och merparten av Riojas rosévin kommer härifrån. Man odlar även de klassiska druvorna, dock inte med samma kvalitet som i de andra deldistrikten, här tappar man lite finess och elegans, syran är inte lika frisk, alkoholen sticker lätt i väg, kroppen blir stor och vinerna blir då lite klumpiga. Baron de Ley är kungen i området som bekräftar motsatsen, en bodega som tyvärr inte besöktes men hans viner finns på systembolaget och är oerhört prisvärda.

Först ut var Bodega Rioja Vega. Ett nybyggt, enormt majestätiskt palats, en pool på framsidan av byggnaden hade fått fröken att flytta in. Jag såg mig själv sitta vid poolkanten i gassande sol med benen dinglandes utanför, tyvärr byttes bodegans vin ut mot den bättre konkurrentens på andra sidan gatan. Vi hade ganska ont om tid då vi hade ett flyg att passa så jag väcktes ur mina dagdrömmar och vi fick en hektisk rundvandring i bodegan. Mr Marculeta som representerade bodegan visade oss olika rostningar av fat, faten är som vi vet en viktig del i Riojas alla viner men den här bodegan var väl inte bland de bättre att hantera dem. Vinerna var genomgående rena däremot märktes det att vi hamnat i Rioja Baja då syran var betydligt lägre, det fanns även en liten bitterhet som hängde sig kvar i eftersmaken och som inte var speciellt angenäm. Vinerna var enkla, okomplicerade och med en frukt som inte riktigt räckte till, anpassade efter en marknad för tonårsberusning. Ganska så ointressant. Den stolte spanjoren såg att vi inte var speciellt imponerade och trots påtryckningar från oss om att vi inte hade tid sprang han ner till källaren för att hämta upp ett fatprov av en ”new blend” i Rioja, det visade sig vara så spännande som en blandning av graciano och garnacha, vinet var av samma kvalitet som resten av det vi provat. Så för alla er som är intresserade av en billig fylla lanseras vinet under 2010 och kommer att kosta en sisådär 4.5 Euro. Ibland får man verkligen vad man betalar för.

Duktigt försenade kom vi fram till resans sista besök på Vinedos de Aldeanueva, vinerna går under namnet Azabache och många av dem säljs i Sverige. Det märktes att skörden var nära och de som höll i provningen var stressade vilket mynnade ut i att provningen blev oengagerad. Vinerna var över lag rätt ointressanta och det var inga stora viner som presenterades men genomgående rena, mjuka, fruktiga och moderna som tillfredsställer väldigt många. Det var inte förrän vi kom till bodegans toppvin ”Culto” som jag hajade till. En blandning av graciano och tempranillo som harmonierades i en aromatisk och kryddig skapelse med fin mörk frukt, svarta bär, lakrits och en cool örtighet, polerad tanninstruktur, fin syra och en bra balans. Efter att ha konstaterat att min packning för längesedan var överfull fick de snälla grabbarna flytta runt lite i sina resväskor och plocka med sig några flaskor hem till fröken. Varför är resväskor aldrig tillräckligt stora?

Det har varit en fantastisk upplevelse att få tillbringa ett par dagar i ett av världens mest kända vindistrikt. Ett distrikt som fortfarande, tyvärr, ofta missuppfattas och trots stora förändringar de senaste åren har man inte riktigt nått fram. Det är allt för många som fortfarande förknippar Rioja med de tunna, sönderekade vinerna med trött frukt. År 2001 presenterades ”Det Nya Rioja”, vilket bla innebar fransk ek, kortare lagring, mer frukt och koncentration, den typ av vinstil som många av dagens konsumenter söker. Under en tid har det imponerats av denna moderna fruktdrivna stil från Priorat och Ribera del Duero, för att inte nämna Nya Världen, men man glömmer lätt bort att samma typ av vin även kan hittas i Rioja och då ofta till ett lägre pris. Rioja har så mycket att erbjuda, ett utbud av stilar som sträcker sig från det mest traditionella du kan hitta till de modernaste vinerna vi skådat. Jag tror att det är så enkelt att folk inte är beredda att betala för ett Riojavin, de vill ha samma prislapp som för några år sedan men med ett annat innehåll i flaskan, vilket vem som helst förstår är en omöjlighet. Om du är en av dem som vägrar lägga mer än ett tvåsiffrigt belopp på ett riojavin så får du också vara beredd på att du får den traditionella crianzan som kanske inte alla gånger är så upphetsande, men jag lovar dig att om du mot förmodan skulle hitta en AC Bordeaux i samma prisklass så får du garanterat samma skit i glaset, om inte värre. Som sagt, man får vad man betalar för. Oftast.

Så till sist, ett stort tack till Tomas Fyhr på Hero kommunikation som ordnade allt så fint och till Michael Jamais som bidrag med sitt enorma kunnande. Lärorikt, underhållande och mycket trevligt!

Följ mig även på Fresh Magazine