Sardinien är kanske inte det första ni tänker på när vi pratar om italienska viner, men sanningen är att på Sardinien produceras det riktigt bra viner som definitivt är värda lite uppmärksamhet.
Sardinien hittar vi väster om Italiens fastland med franska Korsika som nordligaste granne, bara en båttur på en knapp timme därifrån. Näst efter Sicilien är Sardinien Medelhavets största ö och ett mycket omtyckt turistmål, speciellt i augusti då badstränderna fylls med de italienska semesterfirarna. Populära resmål är Alghero på öns nordvästra del och Porto Cervo och Porto Rotondo på öns västkust, kustremsan mellan de två sistnämnda kallas även för ”Smaragdkusten”. Väl värt sitt namn med tanke på de vita stränderna som bjuder på turkost vatten, dramatiska grottor och branta klippväggar. Öns strategiska läge har medfört att bland annat romare, österrikare och spanjorer har haft sina fästningar här och det var först 1861 som Sardinien blev en del av Italien, så för den historieintresserade är Sardinien en guldgruva med alla dessa arkeologiska kvarlämningar från krigstiderna i de kringliggande länderna. Trots att Sardinien mest är känt för de orörda stränderna och det kristallklara vattnet, det kulliga landskapet med pinjeträd och palmer, de pittoreska byarna och den gästvänliga befolkningen så har Sardinien något för alla. Kultur, natursköna omgivningar och gemytlig atmosfär i en salig blandning. Och den rustika maten och de spännande vinerna såklart.
Sardinien har ett typiskt medelhavsklimat där vintrarna är milda och somrarna är varma och torra, ofta med en svalkande bris som ständigt sveper över ön. Den mest odlade blå druvsorten heter cannonau och är identisk med grenache. Bovale är en annan blå druva, samma som boal, och odlas mest i västra delen av den frodiga ön, druvan bidrar med färg och har en parfymerad doft, den ingår oftast i druvblandningar. Vermentino är en grön druva som anses vara framtiden för de vita vinerna från Sardinien och ger bäst resultat i det nordliga området Gallura, blev Sardiniens första DOCG 1996. Nuragus är den mest planterade gröna druvan med ett DOC kring huvudstaden Cagliari på den södra delen av ön. Vernaccia är ytterligare en grön druva som 1971 fick DOC-klassificering, Vernaccia di Oristano. Det är ett unikt vin som påminner lite om fino sherry. Vinet produceras av olika druvor från 20 kommuner runt staden Oristano och lagras sedan fyra år på fat, dock fylls inte faten upp helt utan vinet, liksom fino sherry, bildar ett jästtäcke (flor) som skyddar mot oxidation. Det som skiljer vinerna åt är att i Vernaccia di Oristano tillsätts ingen druvsprit. Är ni i Italien så passa på att köpa hem ett par flaskor då man sällan hittar de utanför landets gränser. Malvasia är också en grön druva och anses som en av de äldsta druvsorterna, görs i baåde torr och söt stil men även som starkvin. Moscato bianco är ännu en grön druva, den variant från den stora muscatfamiljen som odlas här. Liksom malvasia hittar vi vinet av denna druva som sött, torrt och som starkvin.
Maten på Sardinien är väldig lokal och unik, oftast mycket rustik och det som de är mest kända för är ”Porcetto Sardo”, en grillad spädgris som äts med skinnet på, ett glas cannonau till det och sommarfesten är räddad. ”Bottarga” är lättsaltad och torkad multe-rom som oftast äts tillsammans med pasta som kryddats med vitlök och persilja, en kyld Vernaccia di Oristano till det kanske? Ostarna på ön är också omtalade och den som går i täten är delikatessen ”Casu Marzu” (betyder rutten ost), en opastöriserad fårost med larver i sig som lagras i tre månader. Jag säger i alla fall nej tack till denna så kallade läckerhet och väljer att svalka mig med en läskande Ichnusa i den gassande solen istället, det sardiska ölet som är nog så gott.