En ljust gul färg spills i glaset med skimmer av gröna nyanser. Doften är intressant och spännande och bjuder på aromer av smörblomma, kapris, färska örter, nyklippt gräs och solmogen citron. Jag hittar även halm, gula plommon och grön banan. Vinet byggs upp av en fräsch syra och en diskret grapefruktsbeska, det ger en oljig och medelfyllig känsla. Toner som gröna örter och citron framträder tillsammans med en nästan blommig kryddighet och eftersmaken sitter i hur länge som helst. Romans på flaska.
Redan i Italien blev jag smått förälskad. Inte då i vinet som man kanske kunde tänka sig, utan i etiketterna på vinflaskorna där vinet befann sig i sin fortfarande mystiska och orörda kropp. Det här är farligt, att gilla vinerna innan man ens fått testa dem gör att man på något sätt redan bestämt sig. Nåväl, efter en genomgång av vinerna från en charmig italienare med kritvita tänder var det dags att prova och bilda sig en uppfattning om drycken vi hade framför oss. Denna Bianco Fiordaliso hade något extra, det förstod jag direkt, men det var inte förrän jag kom tillbaka till Sverige och hade samma vin i glaset som jag återigen blev förälskad. Men den här gången även i vinet. Köp vinet här.
Följ mig även på Invinitum