Jag ignorerar de efterhängsna och irriterande pain-in-the-ass föremålen som långsamt trillar ner från himlen och drömmer mig istället bort till sydligare breddgrader.
Från höjden där mässhallen låg på det majestätiska Palais du Pharo fick man uppleva denna bedårande utsikt och jag kan bara tänka mig hur det måste kännas att segla in med sin Classic Swedish Yacht i hamnen med de milda medelhavsvindarna i ryggen. Gissar på en kunglig upplevelse.
Vi har haft två helt fantastiska dagar, excentriska och i vårens tecken där det blivit mycket vin och många nya kontakter har knutits men framför allt så har det skrattats hjärtligt och ibland åt det mer hysteriska hållet. Två yrväder på tripp i Europa med vin i sikte hade förmodligen gjort succé i tv-rutan men nu får jag lämna nyfikenheten åt er fantasi i stället.
Även om vi ville fördjupa oss i stadens mystiska historia och upptäcka mer än dess vackra yttre så fanns det dessvärre ingen tid till det, men lyckligt lottade som vi var lyckades vi springa på några kulturella byggnader vilka bara verkade uppenbara sig i vår väg, eller så berodde det på att vi ständigt gick vilse. Ni ser, ibland lönar det sig med att födas utan lokalsinne.
Så i och med att jag snart avslutar detta blogginlägg får jag väl acceptera att jag landat i ett kyligt Sverige med snökaos och isande stormbyar, våren är ju på väg i alla fall och jag är varm i hjärtat som fick se en glimt av den redan nu.
Läs också ”Vårkänslor i Marseille” som jag publicerade på Invinitum för några timmar sedan.