Jag älskar vin av druvan Pinot Noir. Jag älskar när dessa viner är generösa och solmogna som de från Nya Zeeland. Jag älskar de okomplicerade och fruktdrivna från Chile. Jag älskar käftsmällarna från vinerna i Pommard i berömda Bourgogne. Jag älskar de eleganta och komplexa vinerna från Côte de Nuits med lite mognad. Jag älskar att denna druva ger viner med otrolig bredd och mångfald. Jag älskar Pinot Noir för att den är svår att hantera, men när den kommer i rätta händer sker underverk. Jag älskar att vinerna är kvinnliga, sensuella och sexiga, i alla dess former.
Jag vet också att viner av denna druva inte är speciellt publikfriande och inte heller vidare lättsålda. Alldeles för ofta så rynkar människor på näsan (innan de ens satt tippen i vinglaset) om de får höra att vinet de har framför sig är producerat av druvan Pinot Noir (många gånger på grund av dess ljusa färg). Nämner man däremot en ”röd Bourgogne” får man genast en annan uppmärksamhet. En annan anledning är att de senaste åren så har mörka, fylliga, fruktiga och koncentrerade ekbomber dominerat marknaden, något som inte speglar Pinot-vinerna. Här pratar vi istället om ett ljusrött vin med violetta drag som med ålder och mognad ger oss vackra tegelbruna nyanser. Strukturerad elegans som ofta ger oss otroligt komplexa och intensiva arom- och smakupplevelser.
Hur kommer det sig då att ”de röda Bourgognerna” trots allt går hem i stugorna? Av det enkla skälet att många känner till regionen Bourgogne och dess storhet (det är svårt att missa världsberömmelsen) men desto färre känner till att det är druvan Pinot Noir som står för de förnämsta röda vinerna från området. När något har fått en så hög status blir det lätt att det är ”något som man måste tycka om”. Jag brukar kalla det för ”fenomenet där viljan att tycka om något som är dyrt och känt blir för stor”. Ett exempel är vinet Romanée-Conti från producenten Domaine de la Romanée-Conti som i många kretsar anses vara ett av världens absolut bästa viner, det kallas även ”vinet alla pratar om men ingen dricker”. Det säger en ju hel del. (Vinet är ett av världen dyraste och kommer till Sverige i mycket begränsad upplaga, 24 flaskor, och den som vill köpa en flaska får hosta upp knappa 25 000 kronor).
Pinot Noir är en blå druva som härstammar från Bourgogne och som ger ljusa viner med en relativt mjuk tanninstruktur och frisk syra. Vanliga aromer är jordgubbar, smultron och hallon men även körsbär, björnbär och kryddor. Med mognad utvecklas toner av övermogna röda bär, våta löv, svamp och skogsmylla. Vinerna är alltifrån lätta och bäriga till kraftfulla med stor lagringspotential, dessutom producerar man även champagne då druvan är en av de tre tillåtna i champagneproduktionen. Pinot Noir är mycket känslig och svårhanterlig men när druvan får den uppmärksamhet som den förtjänar finns det inte tillräckligt med superlativ för att beskriva dess komplexitet, det måste upplevas. Men framför allt så måste man lära sig att uppskatta vinerna. Sen å andra sidan är det ju så enkelt att om du inte gillar dessa viner så är det ju bara att låta bli.