Färgen var vackert tegelröd med ett sällan skådat djup, doften otroligt komplex och sammansatt där röd övermogen frukt, torkade bär, läder, stall, nejlikor, rostade fat och kryddor slog emot mig. Vinet var relativt fylligt, oerhört smakrikt med sammetslena och väl integrerade tanniner med en mogen, avrundad syra. Aromerna jag kände i näsan kom åter igen och hela min själ fylldes av välbehag och jag fantiserade mig bort till en svunnen tid långt bort i fjärran öster. Årgången var 1996. Året var 2005. ”Som att kyssa en arab” sa min far. Om det är frambringat ur fantasin eller taget ur verkligheten förtäljer dock inte historien…
I ett av världens äldsta vinländer där man odlat vin i närmare 6000 år blomstrar idag en framgångssaga av sällan skådat slag. Vi är i Libanon där kunskap, glädje och passion driver vinbönderna framåt att framställa kvalitetsviner, trots hårda bakslag och under pressade omständigheter. Krig som härjat genom åren har satt sina spår på det kulturella arvet och mellan första och andra världskriget var Frankrike politiskt inblandat i landet vilket bland annat visar sig i vingårdarna där klassiska franska druvsorter som Cabernet Sauvignon, Cinsault, Carignan, Syrah, Mourvèdre, Grenache, Sauvignon Blanc, Sémillon och Chardonnay växer.
Som om inte världskrigen vore nog så pågick det ett inbördeskrig mellan åren 1975 och 1990 vilket hämmade vinproduktionens utveckling rejält. Men Libanons vinbönder reste sig åter igen, borstade bort smutsen och visade stolt upp för världen att de minsann också kan producera vin, i världsklass. Landet ligger vid Medelhavets östra strand och parallellt med Libanons kustremsa hittar vi de mäktiga Libanonbergen, öster om detta bergsmassiv finner vi Bekaadalen, och Château Musar.
1930 köpte Gaston Hochar ett slott från 1700-talet där han började med vintillverkning och mytomspunna Château Musar var grundat. Sonen Serge var blott 18 år gammal när han följde i sin fars fotspår och det var han som satte vinerna härifrån på kartan. 1979 uppmärksammades de på en vinmässa i Bristol vilket följdes av att Serge utnämndes till ”Årets Vinmakare” i facktidningar världen över. Genombrottet hade blivit verklighet och succén var ett faktum. Idag drivs vingården av Serge och hans bror Ronald, men hela familjen är involverad på ett eller annat sätt och de äger 180 hektar i byarna i Ana, Ami och Kefraya. Odling och tillverkning är nästintill ekologisk och skördeuttaget hålls lågt, druvorna skördas för hand, musten jäser med naturlig jäst, vinet buteljeras utan filtrering och minimalt med svavel tillsätts innan buteljering. Filosofin lyder att naturen har sin gång och varje årgång är speciell vilket visar sig i säregna viner med varierande stil och karaktär.
Alldeles för oförutsägbart menar vissa, fängslande och charmigt menar andra. Att Château Musar dessutom lyckades framställa vin alla årgångar under inbördeskriget förutom 1976 och 1984 är en bedrift utan dess like, och en krydda till den kultförklarade historien. Vill även ni förtrollas in i den österländska mystiken inhandlar ni några flaskor och lägger undan några år för vidare lagring. Prova även deras ”andravin” och vill ni testa något riktigt häftigt så köp även deras vita som är sådär härligt moget, oxiderat och coolt. Château Musar fick mig förälskad, vilken effekt har vinet på dig?