Visst är det härligt när saker och ting förändras? Den här gången handlar det inte bara om att jag tidigarelägger årets roséreportage en månad utan att självaste rosétrenden är på väg mot en ljusare, mer kvalitetsinriktad framtid.
För bara några år sedan sparkade majoriteten av mina läsare bakut när jag diskuterade rosévin som kostade över 100 kr eller om vinerna i fråga hade en alkohol som understeg 14 procent, att jag dessutom föreslog att dricka det året om gav mig heller ingen guldstjärna i kanten och när jag slutligen pratade kvalitet om den rosa drycken var det inte längre många som tog mig på allvar och idiotförklaringen var inte långt borta. Tur att jag hunnit skaffa mig lite skinn på näsan under årens lopp.
Men varför är det så svårt att förstå att ett rosévin kan vara elegant, strukturerat och fruktigt utan att sticka i näsan av alkohol eller lämna efter sig en osmaklig bitter ton? Förmodligen för att vi har sett för lite av just dessa viner då marknaden vill ha något helt annat. Vem vill egentligen betala för ett kvalitetsrosé? Nej, varför ska man betala för något som man inte vet speciellt mycket om. Så har det sett ut fram tills idag, men nu är läget annorlunda och det händer grejer ute vinvärlden vilket en äkta vinnörd som jag tycker är så härligt att se. För första gången någonsin verkar svenskarna faktiskt vara redo för äkta finessviner som skimrar vackert i någon diskret rosa nyans där kvalitetstänk äntligen står i fokus på denna enorma marknad. Här kommer mina absoluta favoriter för året.
Collovray och Terrier är barndomsvännerna som 1997 köpte upp Château d’Antugnac i Languedoc-Roussillon, södra Frankrike och producerar här ett ljust laxrosa vin där doften är diskret med toner av lingon, röda körsbär och en grön örtighet som öppnar upp sig efter en tid i glaset. Vinet är medelfylligt, frisk och runt med ett värmande avslut.
Bründlmayer är en av de allra främsta producenterna i Österrike och gör ett underbart harmoniskt och balanserat vin av den inhemska druvan Zweigelt. Det är torrt och oerhört frisk med härliga toner av röda bär, grapefrukt och citrus tillsammans med en mineralisk och elegant avslutning.
López de Heredia Viña Tondonia är en av de mest traditionella bodegorna i hela Rioja. De lagrar sina röda, vita och även sina roséviner på stora amerikanska ekfat och dessutom under en väldigt långt tid. Det här rosévinet är verkligen något utöver det vanliga och gillar man mognadstoner som går åt det oxiderade hållet med komplexa aromer av torkad frukt, övermogna röda bär och kryddor får ni inte missa denna skönhet.
Rosésäsongen är snart ett faktum och med den kommer även hyllorna på Systembolaget att överösas med billigt bulkvin från hela världen, där inte bara ursprung och innehåll varierar stort utan där adressen och drycken faktiskt är opålitlig. Men slit er bort från den konstlade världen och välkomna istället våren med stil och elegans, och med ett glas ljuvligt rosévin i handen. Det kommer minsann jag att göra.