I fredags bar det av till Göteborg. Det var min lille systerson Oliver som skulle välkomnas till denna smått galna värld med ett dop. Höjdpunkten var ändå att man fick träffa familj och vänner, spendera lite tid med de man älskar och som man träffar alldeles för sällan.
Dopet var vackert och gossen skötte sig exemplariskt i kyrkan, till och med när det spilldes kallt vatten på hans hjässa var han tyst och då kan jag tala om att grabben inte ens gillar vatten. Han skriker vid bara åtanken på ett bad så jag var en mycket stolt moster.
Det näst bästa med dop, förutom att man får umgås med nära och kära, är maten som serveras efteråt. Potatissallad och marinerad kycklingfilé som följdes av en gudomlig tårta, bullar och kakor för att inte nämna de finaste chokladtryfflarna som skapats på denna jord. Tryfflarna hade jag gjort.
När familjen galenpanna möts är det alltid lika trevligt och intressant. Mest skrattade jag nog när min systerdotter halkade in i uppläggningsfatet och la sig i marinaden bestående av vitlök och honung. Lilldonnan luktade inte blomster kan jag tala om, men roligt vad det. Jag fick lämna Göteborg utan en kram från den minsta tjejen i familjen.