Vi tittade på ett mat- och reseprogram som sändes från Medelhavet när jag plötsligt blev så hysterisk sugen på calamaris, friterade bläckfiskringar. Så det fanns inte mycket att göra förutom att springa ner till affären och inhandla de läckra havsdjuren.
Efter några timmar låg bläckfiskringarna i den heta oljan och gottade till sig. Fetaosten med tomat, rödlök och en örtolja väntade på ett fat. Likaså en tomat- och olivtapenad samt den väldoftande tzatzikin. Lite nybakat bröd och olivolja med flingsalt stod också redo.
Champagnen korkades upp, en Pierre Peters Grand Cru Blanc de Blanc spilldes i glaset och den skarpa, friska syran skar genom de feta, friterade ringarna och hade tillräckligt med frukt för att möta upp de relativt intensiva smakerna.
Det enda som saknades var nyplockade kalamtaoliver, solmogna tomater, 30 grader, lite palmer och det turkosblå havet, men man kan ju inte få allt här i livet. Flygbolagen säger att jag är för tjock för att flyga. Tackar.